Recension – LBT-1961G

6 Nov

Detta är en recension som jag skrev för ett bra tag sedan på forumet utrustning.org.

Bakgrund
För några månader sen så införskaffade jag mig den här riggen som ett komplement till mina övriga stridsvästar. Det fanns i huvudsak två anledningar. För det första så kände jag att det var dags för en beige-väst och för det andra så ville jag ha en komplett väst som var färdig. Istället för att lägga ner tid och pengar på att jaga tag i rätt fickor och prova mig fram så eftersökte jag en väst som var klar, men också genomtänkt.
Jag zoomade relativt snabbt in på London Bridge tradings (LBT) 1961G. Själva grundmodellen 1961 har funnits runt ett bra tag och utvecklats i olika submodeller beroende på vad brukaren är ute efter. “Geardos” vet även att det är en modell som brukas flitigt av sälarna på andra sidan atlanten. Så efter en hel del research online så skickade jag iväg en order. Nu efter flitigt brukande på allt från TOS-utbildningar och skjutbanan till FUSA och fordonstjänst så känner jag mig redo att göra ett längre utlåtande om västen.

Hårda fakta LBT-1961G
Fyra stycken 2-magasins fickor med kardborre och sticklås-stängning.
Två radiofickor anpassade för PRC-152.
Två flerbruksfickor anpassade för NVGs eller mindre tillbehör.
Två handgranatsfickor. En på vardera flerbruksficka.
Interna fickor både uppifrån och på sidorna för förvaring av anteckningsmtrl, kartor eller flythjälp
Man får även med ett internt “hölster” i vinyl som man kan ha i en intern ficka.
Vikt: ca 1,3kg (Enligt tillverkaren, har själv ej vägt den)

Om västen
Precis som de flesta andra taktiska riggar ute på marknaden så är den här sydd i robust cordura. Färgen Coyote Tan motsvarar sandfärg med lite brunt inslag. Helt klart den nyans jag efterfrågar i utrustning ämnad för sandlådor. Jag har länge varit en “anhängare” LBT och deras produkter. Precis som med Eagle Industries, så tycker jag att det de producerar andas kvalité. Inte heller den här produkten har gjort mig besviken. Jag ska villigt erkänna att jag var lite nervös inför sjukvårdsutbildningen så jag sett en hel del västar slitas sönder av allt dragande. Framförallt när axelremmarna bara sitter fast med sticklås på baksidan. Men trots min nätta vikt på 120kg fullkittad så blev det inte en rispa i västen. Efter ytterligare härjande i skogen så står jag fast vid min åsikt att LBT gör hållbara grejer.

“Less is more”
En väst med enbart fasta fickor kan ses som en begränsning. Jag ser det snarare som en vänskaplig knuff och en utmaning. Precis som vid packning av ryggsäcken inför en fjällvandring så gäller det att bara få med sig det absolut nödvändigaste i stridsvästen. Ifall man faller i “bra att ha”-fällan så finner man sig ganska snart “överviktig”, varje ficka nära på att explodera av alla “smarta” saker att ha med sig. Jag tycker istället att man bör sträva efter att ha med sig så lite som möjligt kopplat till uppgiften man ska lösa. Genom att minska antalet prylar man bär på så minskar man vikten och på sikt ökar stridsvärdet under längre perioder. Trots att det är begränsat antal fickor på västen så har tillverkaren slängt in ett par smarta lösningar för att, inte bara kunna få med sig essentiella prylar, utan även hålla dem separerade från övriga saker. På så sätt undviker man “ica-kasse”-effekten som jag anser att man annars lätt kan få med vanliga flerbruksfickor.

Framför magasinsfickorna är det påsytt mindre fickor som kan hålla utrustning som IR-strobb, kompaktkamera, multiverktyg och ficklampa. Brukaren får alltså möjligheten att bära med sig småprylar som blir lättåtkomliga utan att för den delen bli för bulkig. För att säkerställa att man inte tappar något ur dem när man genomför sitt magasinsbyte så finns det en liten flärp att dra över prylen.

Bulkig är inget man kan anklaga den här västen för att vara, inte ens med ett kroppskydd 12 (dolt) undertill så känner man sig osmidig. Vilket är ett stort plus när man arbetar i och runt fordon. Min erfarenhet med den här västen sträcker sig bara så långt som till GW och RG32, men i dessa fordon så upplever jag egentligen aldrig några problem med att ta mig in eller ur. Inte heller vid manöverenandet av dessa fordon så upplever jag att västen är i vägen. Istället så känns den helt naturligt utformad för den här typen av verksamhet.

Ett annat smakfullt trix som västen bjuder på är små batterifickor som sitter i locken på samt undertill flerbruksfickorna. Min första tanke när jag såg dem var att de inte kommer hålla någonting kvar efter att rumlat omkring i skogen. Återigen så bevisades jag fel. Batterierna satt som gjutet och var lättillgängliga när jag behövde dem. Även om de inte är stora så går det att trycka i två stycken AAA samt två 123A om man så önskar. Eftersom det finns totalt fyra stycken fickor av den här typen på västen så anser jag att de initiala batteribehoven täcks gott och väl.


Bilden visar en flerbruksficka och batterifickan som sitter i locket.

Kardborre OCH sticklås?
Det kan kännas lite som kaka på kaka men det är inte så dumt som det låter. Kardborren är tillräckligt stark för att hålla kvar locken av sig själva ifall man inte stänger igen sticklåset samtidigt som sticklåset är så pass enkelt att öppna att det, iaf för mig, inte utgör ett hinder för ett snabbt magasinsbyte. Jag har haft mycket större problem med öppningen till kronans magasinsfickor än vad jag hade till en början med dessa fickorna. Allt ger sig med övning.

Slutklämmen
Jag gjorde en chansning när jag köpte den här riggen, en chansning som visade sig gå hem. Västen var lätt att ställa in så att den sitter bra, även med kroppsskydd under. Tillskillnad från vanliga chestrigs så är den här lättare att ta av och på tack vare dragkedjan i mitten. Nackdelen med dragkedjan är att jag saknar någon form av låsning längst ner för att verkligen säkerställa att den inte går upp. Tack och lov så är dragkedjan inte inköpt av FMV och går därför inte upp lika lätt 😉 Man kan med fördel kombinera västen med ett utrustningsbälte för att kunna bära med sig sjvmtrl, rökgranater etc.

+ Vikten
+ Mångsidigheten hos fickorna
+ Stryktålig
– Avsaknad av låsning på dragkedjan
– Kan snurra ihop sig om man inte tänker sig förr vid av- och påtagande.

Men hölstret då?
Jag har inte testat hölstret mer än att jag hade pistolen i den vid ett tillfälle för att testa. Glocken sitter bra i hölstret och hölstret sitter fast i innerfickan med kardborre. Dock så har jag inte att testat att dra eller dylikt. Jag tyckte att pistolen satt för långt upp för att jag skulle känna mig komfortabel. Därav så har jag inte testat det mer ingående.

Tillägg
Efter att ha använt selen i Afghanistan så kvarstår mina åsikter om den. Det är en bra sele som är genomtänkt på många sätt. Radiofickorna funkade för att bära med PET-flaskor med vatten. Utöver det så var det inga konstigheter med att fästa gruppradio i axelhöjd på selen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *