Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

För några månader sedan efterfrågades uppslag till framtida inlägg från er som följer på Instagram. Då efterfrågades bland annat ett inlägg om dumpfickan, och om det är en god investering. Jag skriver investering eftersom tilldelningen av en dumpficka varierar ute på förbanden och verkar så förbli tills dess att stridsväst 18 börjar dyka upp på förbanden (förhoppningsvis framåt sommaren i år).

Det här kommer inte bli ett inlägg där olika tillverkare presenteras, eller styrkor och svagheter med olika modeller. Istället kommer vi fokusera på den generella funktionen och de observationer jag gjort under åren som gått.

Behovet av en dumpficka har varit aktuellt åtminstone från början av 2000-talet, men produkten uppmärksammades under 2010 och 2011 när insatserna i Afghanistan var som mest på tapeten. Efter inspektion där det uppmärksammats att soldaterna bar utrustning de själva köpt, och media fick nys om att Försvarsmakten förbjöd den typen av lösningar, lyfte dåvarande arméinspektören behovet av en snabbare anskaffning av bland annat dumpfickor till förbanden. Men det skulle dröja ytterligare ett par år innan dumpfickan dök upp på utrustningslistorna för insatsförband.

Syftet med dumpfickan är tydligt och har tvingats fram under en period då den militära soldatträningen fokuserade mycket på att även tomma magasin skulle följa med soldaten i striden. Då de tilldelade magasinsfickorna inte tillät smidigt återförande av magasin och bärande av kroppsskydd hindrade för att kasta in magasinet innanför fältjackan fanns ett behov av en alternativ lösning. Dumpfickan började leta sig in även på svenska förband.

Nu kunde soldaten snabbt lägga sitt tomma magasin i dumpfickan och återföra det till sin magasinsficka när situationen tillät. Framförallt uppskattat under stridsövningar då mängden borttappade magasin verkade minska, vilket framförallt soldaterna var tacksamma för då de slapp lägga tid på att leta efter kamratens borttappade magasin i skogen.

Men införandet av dumpfickan medförde ett annat beteende som får anses vara icke-önskvärt, i alla fall i stridens hetta. De dumpfickor som levereras av svenska tillverkare, och som i stor utsträckning återfinns ute på förbanden, skiljer sig en del från dumpfickor tillverkade av amerikanska företag. En av de större skillnaderna är att själva öppningen lätt sjunker ihop vilket gör det svårare för soldaten att träffa rätt första gången när de ska stoppa ner ett magasin. Detta medförde att vissa soldater spenderade extra tid på att försöka hitta öppningen. Detta avhjälps till stor del av träning, framförallt att genom att påpeka att soldaten har ett försök på sig och att magasinet ska släppas oavsett om soldaten känner att magasinet kommer hamna i dumpfickan eller ej.

En annan identifierad nackdel under senare år är att dumpfickan har utvecklats till en påse där soldater och officerare bär allt möjligt som de behöver föra med sig. Undertecknad har observerat allt från kartor och hörselskydd till vattenflaskor och extra askar med ammunition. Eftersom dumpfickorna generellt är stora och rymliga bjuder de in till att även användas som förvaring helt enkelt. Det vill säga att vi har fått en viktglidning där soldaten bär mer vikt utan att kanske reflektera över det, framförallt tenderar den vikten att enbart hamna på en sida av kroppen (vilket i teorin leder till en risk för snedbelastning). Rent krasst framstår det ibland som att det är en matkasse som hänger på stridsutrustningen.

Nästa identifierade nackdel är även den sammanlänkad med storleken, nämligen att dumpfickorna är långa och hänger ner över låret. Vilket inte är ett problem medans personen är stillastående. Däremot kan det bli nötande mot benet under förflyttningar (precis som när benfickor innehåller objekt med skarpa kanter under marsch). Därtill kan dumpfickan mycket väl dras i marken vid knästående ställning om du har dumpfickan i midjehöjd.

Däremot finns det en fördel med det extra utrymmet då soldaten kan snabbt få med sig lös materiel om situationen skulle kräva en hastigt uppkommen förflyttning. Storleken medger att de som väl kommit ner i dumpfickan stannar där, även under snabbare förflyttningar. Nya versioner har tillförts möjlighet att stängas med dragkedja, vilket har utökat användningsområdet till att exempelvis kunna innehålla en vätskeblåsa eller uppdragssäck om den monteras på ryggen på ett kroppsskydd 12.

Övning är oftast nyckeln för att komma till rätta med viss problematik. I vårt fall har Försvarsmaktens skjututbildning börjat fokusera på snabba magasinsbyten där soldaten antingen släpper det tomma magasinet i marken, eller, om tiden tillåter, återför magasinet till en magasinsficka. Den utvecklingen ses världen över och dumpfickan verkar sakta men säkert försvinna ut i periferin. I takt med att utrustningen och stridstekniken utvecklas kan mycket väl behovet av en dumpficka utgå helt, eller övergå till ett annat användningsområde. Oavsett kommer det vara behovet som styr om dumpfickan har en plats eller ej i din uppsättning av stridsutrustning.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter