Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Den norska Försvarsmakten introducerade “Jegertroppen” 2014 som en lösning på ett problem flera västerländska länder involverade i Afghanistan och Irak hade identifierat. Nämligen behovet att ha kvinnor som en ingående del i SOF. Olika länder valde olika lösningar; svenska Försvarsmakten införde befattningen “underrättelseoperatör” specifikt riktad mot kvinnor och införde “Female Engagement Teams (FET)” i internationella insatser. USA införde “Cultural Support Team (CST)“, tillfälligt sammansatta grupper för insatser utomlands. Det är tydligt att behovet inte är begränsat till en särskild nation, eller en särskild kultur. Därav drog sig projektet till sig en del uppmärksamhet från framförallt media.

Men varför valde Norge gå den här vägen, och hur blev resultatet? I en ansats att utvärdera projektet och presentera underlag inhämtat från soldaterna själva, skrev Brundtland Steder och Rones en sammanfattande artikel om Jegertroppen som förklarar varför man valde den här lösningen och hur det preliminära resultatet blev.

Norge har sedan 2013 könsneutral värnplikt och var tidigt ute med att öppna upp samtliga befattningar för kvinnor (1985). Trots detta har norrmännen, precis som Sverige, kämpat med att locka fler kvinnor till försvaret i allmänhet, och stridande befattningar i synnerhet. Inte oväntat innebär detta även att det norska specialförbandssystemet har svårt att rekrytera kvinnor. Därav fattade
Forsvarets spesialkommando (FSK) beslutet att införa en pluton enbart för kvinnor på försök. Mellan 2014 och 2019 skulle man aktivt rekrytera kvinnor för att genomföra sin värnplikt i “Jegertroppen”.

Målet med Jegertroppen er å øke vår operative evne. Vi tror at det å rekruttere gode jenter til spesialstyrkene gjennom en attraktiv førstegangstjeneste, kan bidra til å gi økt mangfold og operativ evne. Vi vil ikke endre kravene på opptaket, men la jentene i jegertroppen jobbe systematisk mot kravene gjennom et helt år i førstegangstjenesten, forklarer han

Eirik Kristoffersen (chef
Forsvarets spesialkommando) 2014

Det som kommunicerades utåt var att plutonen skulle öka Norges förmåga att agera i en miljö där män inte kunde operera obehindrat. Som exempel angavs möjligheten att träna och utbilda afghanska kvinnliga specialpoliser. Författarna till artikeln noterar däremot att rekryteringstexterna till Jegertroppen under 2018 sände ett helt annat meddelande till intresserade rekryter. Nämligen att tjänstgöring skulle göra dem väl lämpade för fortsatt tjänstgöring i stridande befattningar i övriga vapengrenar. Fortsatt tjänstgöring inom specialförbanden är en möjlighet “om det finns lediga befattningar”. Författarna noterar även att detta skiljer sig från informationstexten kring Fallskjermjegertroppen där soldaten efter tjänstgöring kommer vara väl förbered för fortsatt tjänstgöring inom SOF. Författarna drar slutsatsen att syftet med “Jegertroppen” har förändrats alternativt att tjänstgöring i plutonen kvalificerar soldaten till stödroller inom SOF. Teorin är således att projektet i stort syftar till att förse norska försvaret med dugliga soldater som har en grundläggande förmåga till strid.

Uttagningen

Cognitive capabilities for candidates are measured on a nine-level scale before the conscription period starts; where nine is the highest score. The cognitive requirements to be considered for the Jegertroppen are actually higher for Jegertroppen than for the Fallskjermjegertroppen due to the requirement12 for the non-commissioned officer education, one of the educational options after completion of Jegertroppen (conscription) at NORSOC.

För att vara kvalificerad till uttagning för Fallskjermjegertroppen behöver personen som mönstrar upp nå minst nivå sju (7) på en niogradig skala i kondition och styrka. Redan här faller majoriteten av kvinnorna bort under mönstring. Konditionsmässigt är det 3% av kvinnorna, och 41% av männen som uppnår lägstanivån. Styrkemässigt är det 1% av kvinnorna och 24% av männen. Redan här är det tydligt att det behövs långsiktiga åtgärder generellt för att öka antalet som når upp till nivå sju (7). Men det slutar inte där. Fallskjermjegertroppen består av 15 platser. Av 300 kvalificerade som kallas till den fem veckor långa uttagningsprocessen är det således ytterst få som går vidare, och de som gör det tillhör en grupp av människor vars fysiska kapacitet tillhör det absoluta toppskiktet. Däremot har FSK satt ett högre krav för kognitiv kapacitet för Jegertroppen, baserat på den kravprofil som finns för sergeanter.

According to an instructor in NORSOC “it should be self-evident” that basically no women can be evaluated fairly when competing in the same selection process with the fittest men through several weeks of physical trials. A potential woman candidate must be an extreme “statistical outlier” in the women’s normal distribution in order to qualify or be selected for service at NORSOC.

Istället för att ställa kvinnor mot män, och försöka skapa förutsättningar för kvinnor att kunna konkurrera med männen om platser i fallskärmsjägarplutonen (och eventuellt utöka plutonen), valde FSK istället att skapa en separat enhet där kvinnor konkurrerar mot kvinnor. FSK valde därmed att gå emot uppfattningen att kvinnor skulle uppnå bättre resultat om de konkurrerade på samma villkor som männen.

As a result, they came up with the idea that targeted women eligible for military service should compete with each other, not against men. The education should be based on the same physical and operational requirements as earlier, but the selection process is based on women’s physical terms and capabilities.

Uttagningsprocessen till Jegertroppen består av två (2) uttagningar inför tjänstgöringen. Först genomförs en “grovuttagning” under fem (5) dagar där individerna bland annat genomför fysiska tester. Om personen godkänns skickas personen vidare till “rekrytskola” under ca tre (3) veckor. Här lär sig rekryten grundläggande soldatkunskaper som behövs för att kunna genomföra jägaruttagningen. Jägaruttagningen varar under ca en (1) vecka där personen testas fysiskt och psykiskt. Individer som inte klarar testerna skickas tillbaka till “rekrytskolan” och omplaceras till andra inriktningar för sin fortsatta värnplikt. Som bilden nedan visar minskar antalet testpersoner kontinuerligt genom processen. Antalet sökande har skiftat från 319 (2014), 174 (2015) och 222 (2016).

“Why Make a Special Platoon for Women?” Frank Brundtland Steder & Nina Rones (2019)

Därefter väntar tio (10) månaders tjänstgöring vid Jegertroppen som avslutas med märkesprov. Därefter avslutas tjänstgöringen vid förbandet och soldaterna som väljer att ta anställning i den norska försvarsmakten återgår till andra förband.

Motivation

[…] we conclude women seek the Jegertroppen primarily
because they want a challenging, varying and exciting military service where they get to test their own physically and mentally limits. Several respondents also mention that they seek “something extra” from their conscription, not just complete it or “been there, done that.”

När aspiranterna tillfrågades varför de valt att sökta till Jegertroppen spretade svaren något. En del sökte för att de såg en framtid i den norska Försvarsmakten, andra för att de var intresserade av att tjänstgöra inom specialförbandssystemet medans vissa taggades av att tjänstgöra med andra kvinnor på samma villkor.

Motivationsfaktorerna var de samma även när aspiranterna klarat sig igenom uttagningarna och påbörjat utbildningen med undantag för att de nu även uttryckte en stolthet i att ha klarat de utmaningar de ställts inför samt att tillhöra en särskilt uttagen grupp.

the reasons for applying and staying motivated throughout the selection process were much the same as the reasons given at the welcome-and-training camp. One difference, however, is the pride of having completed the selection process and being a visible member of a unique unit. Statements in interviews like “it is a hard and demanding selection process that very few are able to complete – something that very few are able to do” and “the opportunity to get a great action-based education in a selected group without the focus on executive training”

Det som är intressant att notera är att kvinnorna som sökte sig till Jegertroppen skiljer sig från övriga kvinnor som sökte sig till Försvarsmakten. Nämligen att de inte var intresserade av militärtjänstgöring innan de fick veta om Jegertroppen, och de lockades av tanken att enbart tjänstgöra med kvinnor. Vilket går stick i stäv med den argumentation som förs i stort att kvinnor och män inte ska särskiljas i det militära.

[…] most applicants to the Jegertoppen had little or no interest in NorAF before it was an option; they did not seek executive training in NorAF; and they were attracted to the idea that the Jegertroppen was comprised entirely women.

Livet efter Jegertroppen

Ett önskat slutläge med enheten var att öka antalet kvinnor som tjänstgör kontinuerligt. Det vill säga, när de var klara med utbildningen skulle de ta anställning i den konventionella armén eller fortsätta mot officersutbildningar. De sistnämnda motiverades på samma sätt som under deras tid i Jegertroppen. Tester och utmaningar tillsammans med att tjänstgöra tillsammans med individer som aktivt sökt sig till utbildningen var samtliga motiverande faktorer. Däremot för de som tjänstgjorde som soldater övervägde att lämna då omställningen från prioriterad enhet till en lägre prioriterad enhet med lägre krav inte matchade mot deras personlighet.

There are several reasons why the graduates of the Jegertroppen who continued in a working contract are dissatisfied with the current service as a professional soldier. First and foremost, they have an “elite orientation,” or performance motivation that does not match the more relaxed requirements of current service. Second, they miss the privileged status inherent in elite units, the
feeling of being involved, prioritized and being part of a close and cohesive community. […] In addition, they view the training as “not serious enough,” that the opportunities for
advancement are lacking, and the service cultures are too “sluggish” compared to NORSOC

Det förefaller märkligt att man förbrukar resurser i form av personal, pengar och tid för att hitta, ta ut och träna en särskild kategori människor för att sedan inte använda slutprodukten. Det vill säga, om nu behovet av en särskild styrka bestående av kvinnor finns. Varför erbjuds de inte kontrakt inom specialförbandssystemet och blir en integrerad del?

Författarnas slutsats är att projektet som sådant förefaller lyckat i form av rekrytering och utbildning av utvecklingsorienterande kvinnor, men att det är tveksamt om den norska försvarsmakten kommer lyckas behålla dem en längre tid då utfasningen till den reguljära delen inte täcker de behov som individerna har i form av utveckling och utmaning.


Referenser

Frank Brundtland Steder & Nina Rones (2019) “Why Make a Special Platoon for Women?”, Special Operations Journal, 5:1, 53-71, DOI: 10.1080/23296151.2019.1581434

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter