I april publicerade Sebastian Merlöv ett förslag till handlingsprogram för utvecklingen inom armén, där fokus ligger på utvecklingen de kommande fem (5) åren. Förslaget i sig tar sig an flera områden i form av hur brigader ska utrustas, ett möjligt scenario som används som grund för antaganden samt förslag på en utökning av specialförbandssystemet med enheter knutna till militärregionerna (MR). Det är det sistnämnda förslaget som jag kommer rikta mig mot och förklara varför just det förslaget inte bär mot målet. I grunden anser jag att ett införande av ytterligare komponenter inom specialförbandsorganisationen ska föregås av ett klart syfte och för att täcka en lucka. Utifrån den scenariobeskrivning och de uppgifter Merlöv anger anser jag att dagens organisation till del redan täcker in behoven, och att de behov som kvarstår kan lösas med andra medel.
Initialt behöver vi fastslå några definitioner för att den här diskussionen ska kunna fortgå, framförallt eftersom vi pratar om en förbandstyp som internationellt definieras olika. Därefter behöver vi definiera vad vi menar med hybridkrigföring.
Definitioner av specialförband
Amerikansk
Specialförband direktöversatt till engelska blir ”special forces”. Detta kan bidra till begreppsförvirring då det i USA finns ett specialoperationsförband (SOF) som heter just special forces. Förbandet som åsyftas är US Army special forces, alltså ett förband som ingår i paraplybegreppet SOF tillsammans med andra amerikanska specialoperationsförband (Rangers, Navy Seals, US Air Force Combat Controllers etc). [1]
Den amerikanska försvarsmakten definierade tidigare SOF som ”[..]small, specially organized units manned by people carefully selected and trained to operate under physically demanding and psychologically stressful conditions to accomplish missions using modified equipment and unconventional applications of tactics against strategic and operational objectives.”[2]
I en ny utgåva av JP 3-05, Special Operations använder sig USA numera av uttrycket ”Designated Special Operations Forces” och lägger fokus på att definiera ”special operations” som operationer som ”require unique modes of employment, tactics, techniques, procedures, and equipment. They are often conducted in hostile, denied, or politically and/or diplomatically sensitive environments, and are characterized by one or more of the following: time-sensitivity, clandestine or covert nature, low visibility, work with or through indigenous forces, greater requirements for regional orientation and cultural expertise, and a higher degree of risk.”[3].
Rysk
Precis som US Army Special Forces har blivit synonymt med specialförband, har Spetsnaz kategoriserats på samma sätt. Däremot är det vilseledande då ordet spetsnaz kommer ifrån ”voiska spetsial’nogo naznacheniya”, vilket kan översättas till ”förband med särskilt syfte”. I Ryssland återfinns spetsnaz-enheter inom flera olika myndigheter, inte enbart avgränsat till de ryska väpnade styrkorna. Just ordet ”spetsnaz” kan mycket väl indikera att förbandet är specialiserat inom en funktion, vilket gör det ännu bredare. Dr Marsh uttrycker det egentligen bäst; ”all SOF are spetsnaz, but not all spetsnaz are SOF.”[4]
Ryssland vandrade samma väg som de västerländska länderna och upprättade specialoperationsförband med en specialförbandsledning (KSSO). Den ryska definitionen för SOF lyder ” the special operation of troops (forces) is a complex of special actions of troops (forces), coordinated by objectives and tasks, time and place of execution, conducted according to a single concept and plan in order to achieve certain goals. Special actions of troops (forces) are activities carried out by specially designated, organized, trained and equipped forces, which apply methods and ways of fighting not typical for conventional forces (special reconnaissance, sabotage, counter- terrorist, counter-sabotage, counter-intelligence, guerrilla, counter-guerrilla and other activities).”
Hur spetsnaz-förband inom de väpnade styrkorna leds beror på om de lyder under en militärregion, under GRU eller direkt under landets ledning.
Svensk
Försvarsmakten definierar specialförband som ”[…]primärt en militärstrategisk resurs som ska öka mängden handlingsalternativ genom att komplettera och tillföra lösningar utanför de reguljära förbandens möjlighet.” Vidare ska specialförband ”i första hand nyttjas för specialoperationer som komplexa fritagnings- och undsättningsoperationer samt till kvalificerade underrättelse- och säkerhetsoperationer. Specialförbanden nyttjas vidare till kvalificerade personskyddsinsatser samt förstärknings-, räddnings- och evakueringsoperationer. Specialförband ska även kunna etablera initial närvaro i ett område, öka ömsesidigt samarbete och stödja genomförande av gemensamma, fullskaliga operationer. Specialförband kan då tillhandahålla tidiga underrättelser och bedömningar, utbilda allierade styrkor och utveckla militär samverkan.”[5]
Specialförbandens primära uppgifter är ”strid (direct action), underrättelseinhämtning (special reconnaissance) och militärt stöd (military assistance)” inom definierade insatsområden[6].
Gemensamt för samtliga definitioner är att specialoperationsförband löser strategiska uppgifter inom en rad områden men främst inom ”direct action” och inhämtning där behov finns för minimalt avtryck (exempelvis dolt eller genom minimal styrka) och vad som benämns som okonventionella metoder. Samtliga tre definitioner betonar också att detta kräver särskilt uttagna, tränade och utrustade enheter.
Definition av Hybridkrigföring
Det finns snarlika definitioner av hybridkrigföring. Hybridkrigföring kan förenklat beskrivas som namnet just antyder, en hybrid mellan okonventionell och konventionell krigföring[7]. Vissa förtydligar definitionen till att det är krigföring som innefattar hela spektrat från väpnat angrepp med konventionella styrkor samt it-angrepp till ekonomiska påtryckningar och diplomati[8].
” Försvarsmakten strävar aktivt efter att upptäcka och synliggöra dold och eller förnekbar verksamhet av, eller på uppdrag av, en statsaktör. Att tidigt konstatera fientlig handling och bryta förnekbarheten ökar den egna handlingsfriheten samt möjligheterna att engagera tredje part. Detta kräver närvaro över tid och över ytan. Förmåga måste finnas att i samverkan med andra myndigheter upptäcka fientlig handling samt att identifiera och urskilja aktören, som riskerar att döljas ibland legitima miljöer och verksamhet.”
Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018
Hybridkrigföring har blivit ett modeord som blev aktuellt i samband med den ryska invasionen av Krim och de östra delarna av Ukraina. Men enligt Ilmari Käihkö är egentligen hybridkrigföring inget nytt med den definition som finns idag. I själva verket kan all krigföring anses vara hybrid i något skeende[9].
Definition av totalförsvar
”Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då skall bedrivas.Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar).” Lag (1996:1470).
Den Särskilda motståndsgruppen
Merlöv framför en tanke om att inrätta en ”Särskild Motståndsgrupp” och definierar den här gruppen som ett ”specialförband som samordnar samtliga lokala totalförsvarsresurser för att växla ut dessa resurser till effektivt motstånd som inte alltid är rent militära. Dessa kan med fördel vara underställda Militärregionen då denna grupp både väldigt tidigt men också under lång tid ska verka lokal oavsett var tyngdpunkten på svenskt territorium för tillfället ligger.”
Vidare skriver Merlöv att ”använda ett specialförband som SOG i ett hybridscenario bör vara fokuserat på direkta operativa insatser mot kvalificerade mål. Däremot krävs en förbandstyp ‘SOG-light’ som initialt kan verka med både civila och militära förmågor för att etablera ett tidigt motstånd mot hybridkrig lokalt i ett område. SOG:s verksamhet är också till stora delar hemligstämplad vilket innebär att ett sådant förband kommer att kunna ha det svårt att ibland tvingas verka öppet i kontakt med andra myndigheter eller inom ramen för andra relationsskapande åtgärder som kan vara viktiga i ett hybridscenario. Men även att aktivt kunna verka digitalt genom sociala medier för att synliggöra en angripares aktiviteter kommer att vara en viktig del i ett hybridmotstånd. Likt det sätt som ‘US Special Forces’ ODA-Team verkar med fokus på att samordna motstånd i nära samarbete med lokala resurser[10].”
Merlöv identifierar behovet av att inte knyta upp Särskilda Operationsgruppen (SOG) i exempelvis stöd till det civila samhället. Vidare anser han att det finns ett behov av att lokalt kunna samordna motstånd i form av reguljära och irreguljära förband. Vilket anspelar på dåtidens tänk om ”fria kriget” där svenska förband skulle kunna upprätta lokala motståndsnästen när ledning från högre chef slogs ut.
”[…]specialförband med fokus på hybridkrigföring där dessa kan verka med de lätta brigaderna och Hemvärnet. Syftet med detta specialförband är att öka det operativa lokala motståndet i konfliktområden för att stödja och samordna såväl militärt och civilt motstånd lokalt när detta inte kan organiseras centralt.”
Sebastian merlöv
Soldaterna inom den här gruppen ska bland annat ha förmåga till jägarstrid på djupet, utbilda och leda en motståndsrörelse samt ha civila kompetenser som kan anses vara viktiga ur ett totalförsvarsperspektiv. Vidare ska personalen kunna ”tänka utanför boxen”, se icke-linjära lösningar och bör ha en bakgrund från olika jägarförband.
Merlöv ser framför sig att personalen är tidvis tjänstgörande med återkommande övningar årligen inom de områden där de ska verka, framförallt med syftet att kunna samordna totalförsvarsresurser lokalt. Under såväl ett tidigt skede som ett skede där motståndaren har etablerat kontroll på svenskt territorium. Men till skillnad från SOG ska verksamheten inte vara dold i fredstid utan synligt förankrad för att stärka försvarsviljan.
So what?
I stort förefaller Merlövs förslag följa lite i hur Ryssland valt att organisera sina förband med särskilda förmågor. Exempelvis har varje militärdistrikt (MD) tillgång till egna spetsnaz-förband som tidigare nämnts. Utifrån det perspektivet förefaller Merlövs förslag ha en grund att stå på. Det är en rimlig tanke att respektive MR i Sverige har dedikerade förband som de kan nyttja för att bedriva operationer i sitt eget område (ex de av försvarsberedningen föreslagna territoriala förbanden). Däremot passar det inte in i Försvarsmaktens definition av specialförband som en militärstrategisk resurs med de tidigare nämnda avgränsade uppgifterna.
”Särskilda krav ställs på ledningsfunktionen, underrättelse- och säkerhetstjänsten samt på förmågan till ett tidigt och avvägt agerande hos ingripande förband. Detta stöds av hemvärnsförband med hög tillgänglighet, god lokalkännedom och etablerad förmåga att samverka med det övriga samhället samt genom samordnade beredskapskontroller och övningar.”
Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018
Syftet för enheten ska enligt Merlöv vara att samordna lokala totalförsvarsresurser, bland annat de delar som inte är militära. Detta ska även ske i ett tidigt skede och kunna fortsätta över tid. Vidare ska förbandstypen kunna verka mer öppet i relationen med andra myndigheter eller intressenter med hänsyn till sekretess. Det sistnämnda faller däremot på hur vi ser på sekretess i Sverige. Nämligen att den som bedöms ha behov av en sekretessbelagd uppgift i sin tjänsteutövning ska ha den tillgången. Således får inte sekretessen verka hindrande för att kunna utföra verksamhet.
Föreställningen att vissa svenska enheter inte kan verka på grund av höga sekretesskrav bygger på dels den under kalla kriget rådande principen ”need to know”, samt att allt förbanden genomför är hemligt. Saken är däremot den att om vi anser att ett förbands förberedelser och samordning av lokalt försvar är av vikt för rikets säkerhet, kommer det inte spela någon roll om det är ett specialförband eller manöverförband det berör. Det kommer fortfarande vara sekretessbelagt med begränsad tillgång.
Det vi vill skydda är förmågor, vilket exempelvis innefattar metoder och utrustning. Således är det fullt möjligt att ha ett lokalt förband omgärdat av samma sekretess, utan att för den delen definiera det som ett specialförband.
”Motståndaren, som förväntas agera anonymt och med förnekbarhet, gynnas av svårigheter att urskilja avsiktligt och koordinerat agerande från slumpartade händelser och olyckor. Detta försvårar svenskt beslutsfattande om motåtgärder samt möjligheten att engagera tredje part. Därför behövs underrättelsetjänst och en myndighetsgemensam situationsförståelse liksom närvaro och lokalkännedom, till exempel genom hemvärns- och territorialförsvarsförband.”
Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018
Vidare är det varken önskvärt eller särskilt optimalt att ha enskilda enheter vars uppgift är att samordna olika totalförsvarsresurser på lokal nivå. Framförallt eftersom den samordningen kommer ske på en lägre nivå och därmed riskera att hamna i osynk med den övergripande samordning av just totalförsvaret. Den här samordningen behöver således initieras på en högre nivå, exempelvis MR. Vilket Merlöv även har identifierat när han skriver att specialförbandet ”med fördel [kan] vara nära knuten till Militärregionsstaberna för bästa samordning lokalt.” Därmed vill jag argumentera för att en del av den effekten Merlöv efterfrågar återfinns på stabsnivå genom dugliga samverkansofficerare.
Vidare anser jag att Merlöv genomgående blandar argumenten, där i ett stycke fokusera på förbandets förmåga till strid (i likhet med de uppgifter som jägarförband har) för att därefter blanda civil och totalförsvarssamordning på lokal nivå.
”Gråzonsproblematiken skär över myndighetsgränser och motståndaren strävar efter att kringgå grunderna för statens verktyg för institutionellt våld. Hanteringen av gråzonsproblematiken präglas därför av en blandning av militära medel och medel som faller utanför Försvarsmaktens ansvarsområde och måste därför ske samordnat utifrån en helhetssyn på utmaningarna.”
Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018
Utifrån definitionen av totalförsvar och hybridkrigföring blir det tydligt att enhetens verksamhetsområde blir väldigt stort. Därmed uppstår ett behov av att starkt avgränsa vilka områden som kan anses vara av yttersta vikt för lyckat motstånd på lokal nivå i ett skymningsläge. Det kommer bli svårt att rekrytera en soldat med den kompetensbredd och kompetensdjup som efterfrågas, framförallt med hänvisning till vår ringa storlek som nation och hur rekryteringsunderlaget ser ut i stort till militära befattningar. Den typen av kompetenser som kan vara av vikt för totalförsvaret i allmänhet, och den civila sfären i synnerhet, gör sig bäst just i det civila samhället. Det är även där dessa resurser kan mobiliseras snabbast utifrån de krav som ”hybridkrigföringen” kan ställa.
”Hanteringen av gråzonsproblematiken måste ske på sådant sätt att gynnsamma förutsättningar skapas för fortsatt egen handlingsfrihet. Det inkluderar hushållning med militära resurser så att dessa kan möta en fortsatt negativ utveckling och eskalation i vilken Sverige utsätts för ett väpnat angrepp.”
Försvarsmaktens perspektivstudie 2016-2018
För diskussionens skull
Även om jag inte håller med Merlöv om ett införande av ett ”specialförband-light”. Samt skulle först och främst vilja se ett tydliggörande om vilka totalförsvarsuppgifter som skulle kräva militär och civil kompetens på det sättet Merlöv beskriver, tänker jag inte förkasta tanken helt om behovet av soldater med flera kompetensområden.
Det är snarare en sund tanke om att ha personal med kompetens som sträcker sig utöver den väpnade striden. Där har även Generalmajor Claesson en poäng i tanken att den framtida soldaten kan förstärkas fysiskt med teknik för att det är intellektet som vi vill åt[11]. För de uppgifter som Merlöv beskriver behöver nödvändigtvis inte kräva en särskild fysisk styrka utöver den normala soldatfysiken. Snarare kommer vi hamna i en sits där individens tekniska förståelse, eller förmåga att interagera med andra människor är högre prioriterat.
Kanske borde vi även anamma den brittiska modellen med ”learn a trade”[12]? Med försvarsberedningens rapport i färskt minne och förslaget om ett återupprättande av Väg- och vattenbyggnadskåren finns det potential för att utbilda militär personal i professioner som har en given plats i totalförsvaret.
Jag anser att mycket av det Merlöv efterfrågar med sitt förslag återfinns dels i beredningens förslag om territorialförband samt fler säkerhetsförband (som ska inrättas i respektive MR). Dels redan existerande inom totalförsvaret där kompetensen finns på de olika myndigheterna. Vägen framåt ligger snarare i att skapa en gynnsam lednings- och koordineringsstruktur likt National Guard Coordination Centre, vilket innebär en förstärkning med kompetenser till MR-staberna istället för nya enheter.
[1] Dr Christopher Marsh – Developments in russian special operations – Russia’s spetsnaz , sof and special operations forces command. The cansofcom education & research centre
[2] JP 3-05.1 Joint Special Operations Task Force Operations 2007
[3][3] JP 3-05, Special Operations 2014
[4] Dr Christopher Marsh – Developments in russian special operations – Russia’s spetsnaz , sof and special operations forces command. The cansofcom education & research centre
[5] https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/verksamhetsomraden/specialforband/
[6] https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/verksamhetsomraden/specialforband/
[7] https://www.gao.gov/assets/100/97053.pdf
[8] https://sv.wikipedia.org/wiki/Hybridkrigf%C3%B6ring
[9] https://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/16443/14897
[10] http://kkrva.se/ett-nytt-handlingsprogram-for-socialdemokratisk-forsvarspolitik-mot-2025-med-fokus-pa-armen/
[11] https://youtu.be/kSGMwvQjaU8
[12] https://www.independent.co.uk/student/career-planning/getting-job/enlist-as-a-soldier-and-learn-a-trade-while-getting-paid-1895206.html