Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

FMV har publicerat en “Request for information (RFI)” gällande en eventuell kommande upphandling 2020 av lätta fordon. FMV benämner fordonen som “Light Multi-Purpose Vehicles (LMPV)” som enligt dokumenten ska uppfylla de behov som Försvarsmakten och Hemvärnet har inom sex (6) olika kategorier.

Twitter engagerade sig ganska omgående i eventuella alternativ som skulle kunna täcka det krav som ställs i dokumentet för LMPV. Men innan vi landar in i de olika möjliga leverantörerna (och deras lösningar), behöver vi ta en närmare titt på kraven.

Fordonsfamiljen är tänkt att täcka behov inom trupptransport, ledning, sjukvårdstransport, logistik samt eskortuppgifter. Det vill säga, en fordonsfamilj som skulle kunna tänkas ersätta såväl den välanvända tgb1X och tgb2X-familjen samt såväl PB8:or som reguljära minibussar och GW. Idag består fordonsparken av en uppsjö av olika fordonsmodeller för olika behov, alla i olika nivåer av användbarhet och driftstatus. Således är det inte konstigt att ett nytt fordon kan tänkas köpas in för att ersätta en större mängd av fordonstyper, och därmed förenkla såväl reservdelsförsörjning som underhåll.

Trupptransport

Trupptransportfordonet ska kunna rymma nio (9) individer, inklusive vapenförvaring för kulsprutor, hundbur samt ha taklucka.

Ledningsfordon

Ska rymma sex (6) individer, fem (5) radioapparater enligt angivna mått, vapenförvaring för kulsprutor, hundbur samt taklucka.

Sjuktransportfordon

Här skär FMV ytterligare och fordonet ska ha kapacitet för fyra (4) individer, samt minst två (2) bårar.

Logistikfordon

Logistikfordonen ska vara i två (2) utföranden, A och B. Utförande A utgörs av fordon med två (2) sittplatser samt flak med presenning (eller annan lösning). Utförande B ska ha fyra (4) sittplatser och taklucka, i övrigt enligt modell A.

Eskortfordon

Fyra (4) sittplatser och taklucka.

Gemensamma krav för samtliga modeller

Samtliga fordonsmodeller ska ha vapenfästen som ska fungera för bl a Ak4. Därutöver ska samtliga fordon ha utrymme för två (2) radioapparater, vara försedda med fyrhjulsdrift och ha diffar. Markfrigången ska vara minst 18 cm och ha möjlighet att ta sig över vattendrag med ett djup på minst 50 cm.

Fordonen ska tillåta en totalvikt på minst 1500kg samt kunna dra ett släp som väger minst 1500kg. När fordonet är maxlastat ska det kunna hålla minst 90km/h på en slät asfaltsväg och en räckvidd på 500 km.

Samtliga system ska kunna driftas i minst en (1) timme utan att föraren behöver starta fordonet, samt kunna ta emot extern elförsörjning.

Utöver detta finns det en rad krav gällande drivmedel, underhåll och arbetsmiljö. Splitterskydd nämns som en möjlighet, men inte ett krav.

Vilka alternativ finns?

De initiala kraven för trupptransporten och ledningsfordonet påminner väldigt mycket om hur PB8 är utformad. Den modellen har möjligheten till såväl att bära en grupp på nio (9) individer och utrustning. De flesta har redan identifierat företaget Iveco och deras MUV-serie som möjliggör viss moduläritet på samma bärare.

Vidare finns Franz Achleitner med sin Mantra 4×4. Även det en modulär plattform som företaget anger går att få såväl som trupptransport och ledningsfordon som sjukvårdstransport. Företaget erbjuder även en modell som heter Carrier 4×4 som påminner en hel del om Tgb20.

Vad de flesta modeller verkar ha gemensamt är att de samtliga är baserade på Mercedes-Benz sprinter-chassi. Det vill säga det chassi som PB8 är byggd på. Givetvis är Mercedes-Benz fortsatt spelbara med varianter på PB8, vilken skulle kunna nå upp till behoven om fordonet blev försett med lite grövre däck och högre markfrigång.

Skulle vi utöka portföljen till fordonsmodeller som är bepansrade, det vill säga slutar vara “light”, utökas möjligheterna lite till. Franska Arquus skulle möjligen kunna erbjuda lösningar som passar in, men som innebär något större fordon än en typisk multi-purpose vehicle.

Reflektioner

Personligen ser jag gärna att det blir fordon som klarar av att ersätta såväl minibussar som GW och gamla uttjänta terrängbilar. Även om det initialt kan tolkas som att det är ett inköp riktat mot hemvärnets behov bör vi likrikta fordonsparken då Försvarsmaktens behov av breddfordon mycket väl skulle kunna mötas av de modeller som presenterats ovan. Lägg därtill lättare splitterskydd och vi får ett fordon som kommer kunna öka rörligheten för många förband som just nu kuskar runt i halvtaskiga minibussar och trötta GW:s. En fördel skulle även vara förarutbildningen som skulle minska kraven på att ha tillgång till instruktörer för flera olika fordonstyper.

Däremot är jag också reserverad emot att en fordonsmodell som ska funka för så många som möjligt riskerar att inte fungera för någon. Då tänker jag framförallt på utrymme för last samt sambandslösningar. För de som exempelvis inte har hundekipage behöver hundburen vara en lösning som kan enkelt monteras bort. Tillgången till takluckor skvallrar om att fordonen ska kunna bära en takskytt, vilket skapar vissa utmaningar för hur fordonet kan vara utformat internt. Det finns en hel del frågetecken som inte framgår i underlaget, som sannolikt kommer vara detaljer i en kommande upphandling. Exempelvis hur soldaterna kommer sitta, hur säten och bälten ska lira med den personliga utrustningen. Ska vapenförvaringen vara tillgänglig internt?

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter