Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Om en kropp A utövar en kraft på kropp B, så utövar kropp B en lika stor, men motriktad kraft på A. Krafterna verkar på olika kroppar.

Isaac Newton

Citatet ovanför behandlar det som kallas för Newtons tredje lag. Mer populärt uttryckt som “varje reaktion har en motreaktion”. En kommentar som återkommer inom en rad olika områden, allt från politik till det militära. Vi brukar även prata om hur pendeln alltid slår tillbaka. Poängen med det här inlägget är inte att diskutera fysik eller ordstäv utan jag vill belysa en motreaktion som just nu är i rörelse.

Under sent 90-tal och tidigt 00-tal genomgick Försvarsmakten en dramatisk förändring. Organisationen bantades kontinuerligt ner och i takt med att organisationen skulle bli mer effektiv anammades ett industriellt tänk om effektivitet och “just in time”. Detta innebar bland annat att det genomfördes en rad centraliseringar. Funktioner centraliserades till specifika förband som fick se sig själva som ensamma företrädare (exempelvis luftvärn). Ledningen centraliserades till huvudstaden och L24. Utrustningen centraliserades till ett centralförråd i Arboga. Officersutbildningen centraliserades i huvudsak till två (2) orter och slutligen centraliserades grundutbildningen (i form av gemensamma utbildningsbestämmelser).

Tanken i sig kan anses varit rationell. I en period där varje krona räknades behövdes verksamheten effektiviseras och det mesta samordnas för att maximera uteffekten (även kallat new public management som präglat mycket av statsförvaltningen). Men precis som med mycket annat blev det för mycket och verksamheten fungerade inte fullt ut med de nya förutsättningarna. Framförallt den påtvingade GMU:n mottogs svalt bland vissa förband som upplevde sig överkörda.

Så när vändningen kom och Försvarsmakten igen skulle omriktas, från internationellt till nationellt, var det antagligen en del som vädrade lite luft. Samtidigt uttrycktes en oro över att pendeln skulle slå tillbaka för långt och organisationen skulle tappa erfarenhet från utlandsinsatserna till förmån för återtagandet av “gamla kunskaper” från det nationella försvaret.

Men det är inte bara erfarenheterna från de internationella insatserna som behövs förvaltas. I och med att Försvarsmakten nu ska växa, med en återinförd värnplikt, har de ökade kraven belyst de brister som finns gällande utbildningskapacitet och materieltillförsel. Vi har nu sakta men säkert påbörjat decentraliseringen av Försvarsmakten igen. Återkomsten av snabbköp, utlokaliseringen av staber och återtaget av förbandsspecifik grundutbildning är alla delar i den decentraliseringsprocessen. Men det verkar inte stanna där. I en tid där exempelvis utbildning bedrivits centralt på en rad försvarsmaktsskolor har ökade utbildningsvolymer inneburit att alla förband inte kan få sina behov tillgodosedda. Vilket i sin tur har inneburit att försvarsgrenarna och förbanden försöker hitta egna utbildningslösningar. Det vill säga, de positiva effekter av centralt genomförda utbildningar där kurspaketet kan kvalitetssäkras riskerar nu att omintetgöras när utvecklingen går i motsatt riktning.

Det finns en risk för att Försvarsmakten blir mer fragmenterad med allt för många lokala utbildningar där för mycket resurser används för att utbilda efter eget typförband och de lokala förutsättningar som finns. Vilket på sikt kan påverka samverkan och samordning mellan grenarna samt förbanden negativt.

Jag känner en viss oro över en tillbakagång till grenspecifika skolor där förbanden börjar tävla om att få tilldelade mer medel för att bedriva utbildningsverksamhet, vilket skapar en onödig intern konkurrens samt riskerar att skapa tomma lokaler på de platser där de centrala skolorna försvinner.

Det finns för- och nackdelar med en ökade centralisering såväl som ökad decentralisering. Det vi behöver söka efter är en balans där respektive inriktning skapar de bästa förutsättningarna för försvarsmakten att bli lite vassare. Även om vi känner att vi börjar få luft under vingarna behöver vi ta det varligt och inte dra på för fullt. Förtänksamhet är ett ord som många officerare gillar att använda sig av. Det är nu det är dags att tillämpa det.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter