Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Författare: Móði Sida 2 av 16

Fler specialförband är inte lösningen på hybridproblematiken

I april publicerade Sebastian Merlöv ett förslag till handlingsprogram för utvecklingen inom armén, där fokus ligger på utvecklingen de kommande fem (5) åren. Förslaget i sig tar sig an flera områden i form av hur brigader ska utrustas, ett möjligt scenario som används som grund för antaganden samt förslag på en utökning av specialförbandssystemet med enheter knutna till militärregionerna (MR). Det är det sistnämnda förslaget som jag kommer rikta mig mot och förklara varför just det förslaget inte bär mot målet. I grunden anser jag att ett införande av ytterligare komponenter inom specialförbandsorganisationen ska föregås av ett klart syfte och för att täcka en lucka. Utifrån den scenariobeskrivning och de uppgifter Merlöv anger anser jag att dagens organisation till del redan täcker in behoven, och att de behov som kvarstår kan lösas med andra medel.

Läs mer

Visitation är omtanke

Förtroende är bra, men kontroll är bättre

lenin

I samband med att jag läste CSM J.D. Pendrys bok ”The three meter zone”, publicerade jag en skärmdump ur ett kapitel som handlade om att respektera soldater. Stycket i sig fokuserade på den skillnad den amerikanska armén gör på personal baserat på grad och social status (gift eller singel). Kontexten är att soldater som inte är gifta bor inne på basen i barracker, således lyder de under arméns regler vilket bland annat innebär att de måste anmäla vem som kommer och går, samt behöver hålla viss ordning. Vilket i sig inte låter som något nämnvärt i sig. Däremot om vi går djupare in så innebar det, enligt författaren, att personalen inte bara behöver ha städat. Det ska vara inordnat på ett väldigt specifikt vis. Skor och kläder ska vara inordnade i särskild ordning, tandborsten ska ligga på en specifik plats tillsammans med handdukar och tvål. Det sträcker sig därmed långt över en bäddad säng och att ha någorlunda ordning i skåpet.

Läs mer

Hemvärnet skyddar och bevakar

Med sin numerär, geografiska spridning, höga beredskap och lokala förankring är hemvärnet av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet.

Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”

Med en numerär som motsvarar mer än hälften av det svenska militära försvaret är det inte konstigt att diskussioner kring Hemvärnet engagerar, framförallt på internet. Åsikterna kring Hemvärnet och dess personal är många, detsamma verkar även gälla vilka uppgifter som organisationen ska lösa i händelse av krig. Vilket i sin tur sannolikt bidrar till att det kan skifta markant mellan hemvärnsförband och deras ambitioner. Jag avser att använda det här inlägget dels till att förtydliga mina tankar kring Hemvärnet i stort, dels för att behandla de utmaningar som organisationen kommer stå inför i framtiden.

Läs mer

Mental träning och militär verksamhet

Försvarsmakten är i mångt och mycket ett stort landslag. Bestående av individer från samhällets alla hörn kan det liknas vid en stor idrottsförening. Varje individ har årliga fysiska prestationskrav som måste uppnås, samt att det är kravställt att individen ska genomföra fysisk träning minst tre (3) timmar varje vecka. I en tid där soldaten ses mer och mer som en elitsatsande atlet där förberedelser, kost och träningstillfällen kan jämföras med elitidrottare har intresset från den militära sidan ökat vad gäller idrottspsykologi och dess potentiella användningsområden i en militär kontext.

Inom Försvarsmakten återfinns begreppet psykisk beredskapsträning (PBT). PBT inkluderar avslappningstekniker, fokusering, visualisering samt miljöträning för att vänja individen vid att agera i en särskild miljö. Underlaget är däremot ej uppdaterat sen 90-talet och saknar stundtals källhänvisningar till påståenden om hur soldatens prestation kan påverkas av mental träning. Det föreligger således ett behov av en uppdatering av underlaget med nutida forskning.

Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten

Tidigare litteraturstudier i ämnet säger att det finns ett visst stöd för att mental träning kan ha positiv inverkan på den fysiska prestationen samt förmågan att hantera stressfyllda situationer, samt att mental träning verkar kunna implementeras i den vardagliga tjänsten utan ett krav på större tidsuttag i form av arbetstid. Således finns det flera indikationer på att idrottspsykologi kan ha en positiv inverkan på soldatens prestationsförmåga utan att för den delen komma på bekostnad av annan utbildning som kan anses viktigare (exempelvis sjukvård eller skytte).

Läs mer

Beväpning för underhållspersonal

Det har varit examen för kadetter på Karlberg vilket innebär, förutom nya fänrikar till förbanden, en drös av nya uppsatser som publicerats på DiVA. Jag tycker det är intressant att skumma igenom uppsatserna för att få en uppfattning om vad just den kullen verkar tycka vara extra intressant och viktigt. En kandidatuppsats kommer i sig troligtvis inte bjuda på några större kullkastningar i varken taktik eller teknik. Däremot kan de bjuda på diskussionsunderlag och därmed på sikt en förändring i hur organisationen bedriver viss verksamhet.

Läs mer

En ledare tar den roll som behövs för uppgiften

Det här inlägget kommer ur en twitter-diskussion gällande hur vi väljer ut officerare för högre utbildningar. Frågan gällde vilka krav vi ställer och hur vi säkerställer att individer exempelvis har rätt kompetens. Då jag hade i bakhuvudet att det fanns dokument som tydligt reglerade processen och kraven, letade jag fram dem och började läsa för att förbereda ett inlägg i ämnet. Det var i den processen jag sprang på påståendet att en lämplig ledare “tar en central roll i gruppsammanhang“.

Läs mer

Försvarsberedningen och värnplikt

Återinförandet av värnplikten kom troligtvis inte som en överraskning för de flesta. Glädjekalkylen att framförallt soldater skulle stanna åtta (8) till tolv (12) år och därmed minska utbildningskostnaden höll inte. Samtidigt har Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar förändrats drastiskt då personalkostnaderna successivt ökat de senaste åtta (8) åren. Med det i åtanke är det inte konstigt att Försvarsmakten i sin perspektivstudie från 2018 lyfte fram behovet av att förändra uppsättningen i styrkorna, och exempelvis täcka upp luckor med värnpliktiga officerare.

Läs mer

Förberedd för den vardagliga trafiken

Förvisso är krisberedskapsveckan över sedan en tid tillbaka, däremot har ämnet inte för den delen blivit inaktuellt. I ett tidigare inlägg skrev jag om ryggsäcken “The Chief” från det amerikanska företaget Recycled Firefighter. Ryggsäcken införskaffades med ett ändamål i tanke, nämligen att vara fylld med prylar som är bra att ha i bilen.

Inledningsvis ska jag klargöra att det inte handlar om en “bug out-bag”, eller annan typ av krigsförberedelser. Det är snarare en typisk förberedelse för sådant som de flesta bilförare för eller senare stöter på. Fordon som inte startar, trafikolyckor mellan trafikanter eller vilt samt att allt detta givetvis sker under en period på året då vädret är som sämst.

Läs mer

Avbruten upphandling av stridsväst 18

Det var under gårdagen som nyheten kom ut att FMV valt att avbryta upphandlingen av Stridsväst 18. Efter den misslyckade upphandlingen av Stridsväst 12 har behovet av framförallt fickor till kroppsskydd 12 gjort sig påmint ute i verksamheten.

Men vad det var som hade gått snett den här gången? Och när kommer vi egentligen att få se en ny stridsväst?

Läs mer

Rastlösheten är min vän och fiende

Ett inlägg på twitter var det som fick mig att sätta mig ner och skriva det här. Fritt från huvudet, utan en tydlig röd tråd eller slutpunkt. Jag har tänkt på det av och till förr, fragmenterade tankar som var för sig gavs olika förklaringar. Efter varje insats, övning eller utbildning uppstod exakt samma känsla vid hemkomst. Rastlöshet.

Genom åren har rastlösheten tagit sig olika uttryck. Det var den som fick mig att börja läsa och fylla ut fritiden med studier. Den fick mig att springa uthållighetslopp som varade i dygn. Det är sannolikt den som fått mig att testa olika befattningar och förbandstyper. Det var det som fick mig att starta taktisk.se. Alla dessa har bidragit till något gott på ett eller annat sätt, men inget gott som inte förr eller senare drar något ont med sig.

Precis som rastlösheten håller mig igång och får mig att uppleva nya miljöer, håller den mig från att vara kvar en nämnvärd tid för att knyta sociala band. Rastlösheten kommer krypande när jag spenderar mer än ett dygn hemifrån, oavsett om det är i mitt barndomshem eller med vänner. Jag finner mig otroligt ofta genomföra kortare besök. Och när jag väl är hemma vill jag mest sitta själv.

Rastlösheten är alltid som starkast efter insats. Inte för att insatserna i sig varit fartfyllda eller på något sätt adrenalinfyllda. Däremot har de varit fyllda med det jag allt som oftast saknar hemmavid. En känsla av att det är på riktigt, att arbetet är prioriterat och utmanande. Insikten har kommit på senare tid att jag lever för insatserna, allt annat blir ”means to an end”. Grattis Försvarsmakten, ni har lyckats med er rekrytering. Ni kan sluta fråga hur jag ser på internationell insats. Svaret är ja, jag kommer att åka.

Men varför infinner sig känslan även efter övningar och kurser? Min amatöranalys av mig själv ger i handen att kontexten triggar på samma sätt som en insats. Allt brus i form av Prio, skrivelser och ekonomi försvinner för stunden och fokus blir på att återigen lösa uppgifter. Den bästa ”fixen” uppstår under prövande övningar. Där lösningen inte är given på förhand och det är upp till mig och mina kolleger att lösa ut situationen med de verktyg vi har. Men tillbaka på befälsrummet infinner sig rastlösheten direkt. Var är nästa uppgift som tar mig tillbaka till den miljön?  

Och hur förklarar jag det här för familj och vänner? Att det inte är på grund av dem som jag inte kan sitta still. Hur förklarar jag för en partner att jag högaktar relationen vi har men att det någonstans alltid kommer finnas något som drar mig bort? Min oförmåga att verbalt kommunicera det här på ett sådant sätt att mottagaren förstår gör sig ständigt påmind.

Lyckligtvis brukar den värsta rastlösheten dämpa sig efter någon månad och blir kontrollerbar, framförallt under vintern när snön ligger djup. Under sommaren kommer det inslag som triggar längtan igen. Doften av varm asfalt, sand eller kokos (ja ni vet mycket väl vad jag pratar om). Känslan av att kliva ut från ett kyligt flygplan och träffas av en vägg av värme. Då kan jag mycket väl minnas hur det var att kliva av rotationsflyget på Marmal. I den stunden kan jag översköljas av många glädjande minnen. Det blir som en dopaminrusch som får mig att slappna av. Kanske är det därför jag sover som bäst i tält?

För att vara tydlig, jag ångrar ingenting och mår inte dåligt av valen jag gjort eller det jag upplevt. Tvärtom, det tar sig bara andra uttryck än vad som folk förväntar sig.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén