Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Kategori: Lessons learned (Sida 1 av 2)

Byt strumpor och håll dem torra

Historiskt har det varit infanterisoldatens lott att fotmarschera till slagfältet, inte sällan med brist på både mat och utrustning. Idag är det något bättre ställt utrustnings- och vilomässigt för den enskilda soldaten, men de långa marscherna består. Vi har tidigare skrivit om hur du kan träna för att uppnå en god marschstyrka samt hur du bör packa ryggsäcken för att vikten ska belasta kroppen mer fördelaktigt. Vad vi däremot inte har skrivit om, och som kom in som förslag från er besökare, är hur vi ska hantera strumporna och strumpbyten under marsch.

Utan välmående fötter kommer du inte långt, och det är inte en slump att den första åtgärden för att höja stridsvärdet är att byta strumpor framför både vatten och att ringa mamma. Den här artikeln kommer enbart behandla strumpbyten och hur du kan torka dem. Konkreta åtgärder vid marsch eller liknande för att bibehålla stridsvärdet kommer inte att behandlas.

Läs mer

Vår stundtals skeva uppfattning om erfarenhet

Mats Nyström/Försvarsmakten

Mats Nyström/Försvarsmakten

“Dottern ringde, hon hade jobbat och hon ringde och var arg och förgrymmad. Det hade hänt en incident på regementet där man hade ifrågasatt, hon var inte med i detta, men soldater ifrågasatte en instruktör: – Har du varit i utlandstjänst? Nej, det hade han inte. – Då lyssnar vi inte på dig, svarade de. Alltså de som börjar i arbetet idag kan drabbas av dessa problem och det drabbade vår dotter omedelbart så fort hon börjat. Det var många som sa till henne när hon försökte instruera om något: – Jamen, så gör vi inte därnere eller därute. De har gjort kanske 3–4 missioner själva och hon har aldrig varit ute så hon känner att det är nödvändigt.”
Citat från Rapport I Anhörig och Soldat – Soldatens Motiv och Anhörigas Respons på Beslut om internationell Militär Insats Oro, saknad och längtan

Texten ovan är hämtad ifrån rapporten “Anhörig och soldat” som publicerades i år från Högskolan i Kristianstad. Rapporten är en (1) av fem (5) rapporter som behandlar ämnet utlandstjänstgöring och anhöriga. Det kan inledningsvis verka märkligt att inleda ett inlägg om erfarenhet med ett utdrag från en rapport som veteraner och anhöriga. Men det är just den här biten text som på nytt väckte tankar kring just det här med hur vi värderar erfarenhet i Försvarsmakten. För den händelse som beskrivs är inte på något sätt unik för det regementet, vid just den tidpunkten eller kopplat till enbart de involverade individerna där och då. Snarare är det här en återkommande berättelse från flera förband i takt som började dyka upp mer frekvent när Sverige gick från värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar. Det lyfts på officersutbildningarna (några av dem i alla fall), i befälsrummen och har även lyfts i Officerstidningen kopplat till en incident med skjutgränser.

Läs mer

Sveriges bästa ledarskapsutbildning?

“Jag tror att det är för att jag ser upp till de som är bra och duktiga, och de har ju någonstans tagit sig igenom en officersutbildning. Jag tänker ju inte på att det är erfarenhet och massa andra utbildningar vid sidan om, utan man tänker att man blir en officer efter den här utbildningen. Alltså så där krasst liksom, så det är väl mycket det tror jag. /…/ Sedan så tror jag att jag förväntar mig det för att man säger att det är en av Sveriges bästa ledarskapsutbildningar och de två första veckorna är man väldigt noga med att trycka på det.”

Citatet ovan är hämtat från studien “Jag är inte en kvinnlig kadett. Jag är en kadett på Karlberg“. Citatet i sig sticker inte ut från vad jag har hört tidigare från nyexaminerade kolleger från landets olika officersskolor (såväl OP som SOU). Väldigt ofta kommer de in på att de saknat en konkret ledarskapsutbildning, en kurs som uttryckligen skulle behandla ledarskapet i såväl teori som praktik och göra dem till ledare. Jag klandrar dem inte för att de har den här typen av höga förväntningar på officersutbildningen. Faktum är att det är på de här premisserna som Försvarsmakten tillsammans med Försvarshögskolan har marknadsfört framförallt officersprogrammet.

Läs mer

Vad är psykologisk färdighetsträning?

Foto: Astrid Amtén Skage/Försvarsmakten

Foto: Astrid Amtén Skage/Försvarsmakten

Sveriges övergång till yrkesförsvar gjorde att vi inte bara fick en ny yrkeskategori (soldater), kraven på soldaterna och Försvarsmakten (som arbetsgivare) förändrades. Nu var inte soldaterna längre någon förbrukningsprodukt som i princip behövde vara hel under sin värnplikt, därefter skickades personen ut i det civila samhället och det var inte längre Försvarsmaktens bekymmer om personen gick ner sig fysiskt och psykiskt. Men när soldaten blev anställd, och den förväntade tjänstgöringstiden gick från månader till år fanns det de som insåg att modus operandi för fysisk träning behövde förändras. Detta har i sin tur bidraget till att försvarsmaktens personal stundtals tränar på en nivå som kan liknas med semi-elit. Därigenom har det under de senaste åren även börjat framföras begrepp som “tactical athlete”, där soldaten numera ses som en idrottsatlet.

Läs mer

Varför modifierar soldaten sin utrustning?

Under gårdagen publicerade Markstridsskolans stridsteknikavdelning ett inlägg där de förklarade varför rödpunktssiktet bör monteras på ett föreskrivet sätt. Innehållet i inlägget är utan tvivel korrekt och riktigt. Rödpunktssiktet ska inte placeras längst fram på rälsen, och främre skyddslock bör vara monterat för att kunna skydda (som en skärm) linsen från regn och snö från ovan. Men ändå sker det. Det som är intressant med inlägget är två saker. För första tonen som läggs an i texten;

Det är inte tufft eller föregångsmannamässigt att använda utsliten och söndrig materiel, det är den lates lösning.

Den förutsätter att soldaten (ordet soldat kommer i den här texten även innefatta specialister och officerare) medvetet använder trasig utrustning och materiel för att soldaten antingen är för lat att åtgärda problemet, eller för att upprätthålla en viss “image” utåt. Samtidigt har sannolikt personen bakom inlägget själv upplevt att fått tilldelat sliten utrustning på förrådet. Uniformer som är lappade på flertalet ställen, eller har vederbörande redan glömt bort den tidigare problematiken med skaljackor där ytskiktet släppte från fodret. Att byta på förrådet kunde likväl innebära att du fick ut en jacka i sämre skick än den du lämnade ifrån dig. Med det i åtanke finns det fog att vända blicken inåt i organisationen och analysera hur logistiken och förrådstjänsten fungerar. Hur ser tillgången ut för materielen? Finns förklaringen där varför soldaten går runt med sliten eller trasig utrustning?

Ett sidospår i logistikspåret är tillgången till förbrukningsmateriel. För även om kvartermästaren (KVM) eller teknisk chef (TC) skulle kunna sitta på ett lager av allehanda reservdelar (skyddslock av olika modeller, alla olika batterityper som krävs, hygiensatser etc) finns det en begränsning i tillgänglig last- och förvaringsyta. Framförallt ute i fält. Där borde frågan vara om utrustningen är korrekt utformad för verksamheten, om vi behöver medföra ett brett spektrum av mindre förbrukningsprylar när vi lämnar regementet eller flottiljen? Vi kan givetvis säga att det är KVM eller TCs huvudvärk att få den ekvationen att gå ihop, och byta ut dem om de inte klarar att lösa uppgiften. Men det är en kortsiktig lösning som på längre sikt sannolikt kommer generera en hastigt degraderad arbetsmiljö och vakanser på nyckelbefattningar.

Med det här i åtanke går vi in i det andra problemet jag ser med inlägget, nämligen att inhämta förståelse varför truppen hanterar materielen som den gör. Till att börja med är “uppochnervända” skyddslock inget nytt påhitt. Snarare en företeelse som funnits sen rödpunktssikten delades ut på bred front inom försvarsmakten. Därför blir jag något konfunderad att MSS inte nåtts av någon “logisk förklaring” till varför soldaten väljer den här lösningen. Under minst 13 år har alltså MSS inte fått in information om varför soldaten använder utrustningen på ett visst sätt. Det här understryker inte bara behovet av att avvikelserapportera mer, utan även behovet av att förbandens vapenofficerare inhämtar information mer aktivt och delger den till MSS. Istället väljer MSS, i sann Försvarsmakts anda, att ta tag i problemet genom att inledningsvis skälla på personalen för att de gör fel (helst i förebyggande syfte), och sen utbilda i tron om att detta kommer åtgärda problematiken. Den här metodiken appliceras alltjämt på allt från riskutbildning för förarbevis till hantering av hemliga handlingar. Utgångspunkten är någonstans att soldaten är oförmögen till att fatta beslut, på gränsen till illvillig.

Världen över modifierar soldater materiel, den svenska försvarsmakten är inget undantag även om vissa möjligtvis skulle vilja önska det. Våra soldater klipper av resårband på uniformsbyxorna, klipper av ärmar på fältskjortor, modifierar kroppsskydd genom att kapa av “skrevflärpen” eller målar röda kors på sjukvårdsfickor. Samtliga är fullt medvetna om att de inte får modifiera utrustningen och att det kan medföra disciplinåtgärder. Ändå gör de det. Varför?

Inom Försvarsmakten behöver vi bli bättre på att ställa frågan “Varför?”, innan vi går på och försöker korrigera oönskade beteenden. Genom att ställa frågan kan vi utröna om det finns utvecklingsbehov av utrustningen för att göra den mer ändamålsenlig och därigenom sannolikt stävja fortsatt modifiering på den specifika utrustningsdetaljen. För även om vi får spretande svar kommer vi även få en insikt i varför soldaten väljer att gör som hon eller han gör. Den insikten kan vi använda för att påverka beteendet i önskvärd riktning (alltså att sluta modifiera utrustningen). Här är nämligen forskningen tydlig, personer som är starkt övertygade om att de gör rätt kommer inte att ändra sitt beteende bara för att någon säger åt dem att göra det. Inte ens om det presenteras överväldigande bevis som motsäger deras övertygelse i frågan.

Är det något jag önskar mig att 2018 ska innebära för försvarsmakten, är det att vi internt ska bli bättre på att förstå varandra, de behov vi har och gemensamt hitta lösningar för att öka vår förmåga till väpnad strid.

Inför utbildningsstarten

Du klarade antagningsprövningen och har nu fått beskedet om var du kommer påbörja din grundläggande utbildning. Inför antagningsprövningen läste du olika forumstrådar om hur du bäst skulle förbereda dig på de fysiska testerna, hur besöket hos psykologen kunde gå till och kanske även hittade en inriktning du tyckte var intressant. Du känner dig redo för det som komma skall, men kan samtidigt inte riktigt skaka av dig känslan att det är något mer du borde veta innan det är dags att rycka in. Vi har alla suttit i din position där vi trott oss ha koll på läget. Att vi vet vad som kommer hända, men när vi väl stod där kom insikten att vi inte hade en aning om någonting. Det här inlägget kommer inte handla om vilken typ av fysisk träning du bör genomföra innan, inte heller kommer jag berätta för dig hur du ska bära uniform eller handha viss utrustning. Det är ett jobb för din kommande instruktör.

Det här inlägget kommer sammanfatta två frågor som ställts till rekryter innan dig. “Vad  önskar du att du visste innan inryck?” och “Vad trodde du att du visste innan inryck?” Det här inlägget bygger på subjektiva upplevelser från rekryter, som genomfört någon form av grundläggande militär utbildning i försvarsmakten. Även åsikter från instruktörer med erfarenhet från grundutbildning har fått väga in i den här sammanfattningen, för att förtydliga vissa delar.

Tidiga morgnar och sena kvällar

Du tror att du är beredd på att gå upp tidigt, och att du klarar av att sitta uppe till sent för det gör du vanligtvis hemma. Tänk om. Skillnaden från ditt lugna hem är att du kommer spendera större delen av din vakna tid ståendes, och om du sitter är det för att du ska ta in information för att kunna utföra en specifik uppgift. Hjärnan kommer utsättas för väldigt många nya sinnesintryck, samtidigt som du omges av helt nya individer som du omedvetet kommer analysera. För många kommer det som en chock att vara igång 16 timmar per dygn med tillgång till mat endast på väldigt bestämda tider. Lär dig uppskatta tupplurar, och om du har en ovana att “snooza” är det hög tid att avvänja dig.

Pigg i kroppen, slut i huvudet

Troligtvis har du förberett dig fysiskt. Sprungit dina kilometer i löpspåret och lärt dig genomföra armhävningar utan att bli alltför utmattad. Det är toppen och ett steg i rätt riktning, men som talesättet lyder: “Är huvudet dumt, får kroppen lida.” De första fyra veckorna kommer vara intensiva. Förutom att lära dig namnen på dina kamrater i plutonen, kommer du bland annat behöva lära dig grader, namn på olika utrustningsdetaljer och var saker och ting hör hemma i ditt skåp. Den här delen hör ihop med föregående stycke om sömn. Du kommer hamna i en situation där du inte kommer förstå vad instruktören säger åt dig. Du kommer höra varenda ord, men du kommer ändå inte förstå. Du är helt enkelt för trött för att kunna omvandla ord till handling. Oroa dig inte, detta händer alla för eller senare. Kombinationen stress, lite sömn och mycket information har den inverkan på människor. Just där och då när du står med värmebyxorna, när det var regnjackan du skulle hämta, finns det inte fler alternativ än att bita i det sura äpplet och invänta orden; “Med språng, hämta!”.

Stressen

Många har bilden utav de första veckorna att instruktörerna inte gör något annat än att skrika på rekryterna för att stressa dem. Visst förekommer det tillfällen då instruktörerna behöver mana på rekryter för att snabba på arbetet. Det är en given del i att lära sig att arbeta snabbt och effektivt. Däremot är det inte sällan som instruktören bara behöver närvara för att rekryter ska stressa upp sig, till den milda grad att de trillar ner i stresskonen (se bild). För en del kan den pressande situationen leda till att de fryser, det “svartnar för ögonen” och de klarar inte av att utföra de enklaste av uppgifter. Detta är även det en viktig del i utvecklingen att bli en soldat. Du behöver inte bara lära dig hur du reagerar på stress, utan även hur du överkommer och fortsätter lösa din uppgift trots stress.

“Den kollektiva bestraffningen”

Det här är elefanten i rummet. Alla vet att den finns där, men ingen vill prata om den. Jag vill trycka på att jag inte förespråkar fysisk bestraffning och pennalism. Det här stycket handlar om formning av gruppen. Att få individer att arbeta tillsammans och därigenom höja varandra.

Du har läst, eller hört talas om den. En soldat misslyckas med sin skåpsordning och hela plutonen får göra om. Du kan redan nu släppa argumentet om att det är “olagligt” och mot alla regler. Det handlar inte om att bestraffa en grupp för en individs tillkortakommanden. Snarare rör det sig om utbildning i lagarbete. Det spelar ingen roll att du är snabbast i mål på patrullfälttävlan om resten av din grupp ligger långt efter. Samma förhållningssätt gäller på logementet. Har du lyckats bädda klart din säng innan alla andra, fråga då övriga om de behöver hjälp. Ingen är klar förrän gruppen är klar. Detta är något som en del individer har väldigt svårt med att acceptera. Men i försvaret är du inte en ensam individ. Du ingår i ett stridspar med en kamrat, du ingår i en grupp som i sin tur ingår i en pluton och så vidare. Precis som i lagidrott behöver alla ingående delar arbeta och fungera tillsammans för att kunna vinna. I striden är du beroende av att din kamrat kan skydda dig medans du byter magasin eller rör dig framåt i terrängen. Klarar du inte då av att hjälpa honom eller henne med att bädda sängen, är den “kollektiva bestraffningen” ditt minsta problem.

Den militära pedagogiken

Den militära pedagogiken skiljer sig från den som finns i svenska skolor. Var beredd på att bli tilltalad på ett väldigt rakt och tydligt sätt. Gör du fel kommer du få höra att du gjort fel, och hur du ska göra för att göra rätt. Ingen kommer lyssna på dina ursäkter varför något blev som det blev. Stå för dina misstag, tog du ett felaktigt beslut förklara kort vad du baserade det beslutet på och gå sen vidare. Språket är stelt och formellt av en anledning, för att undvika missförstånd. Genom att peka med hela handen och tydligt tala om för dig vad du ska göra visar befälet omsorg. Du kanske inte upplever det där och då. Däremot med perspektiv kommer du inse att befälen inte var ute efter dig personligen.

Social lättja

Trots att det i princip är frivilligt att söka sig till försvarsmakten (återstår att se  hur den nygamla plikten kommer se ut), kommer du relativt snabbt upptäcka att det finns individer som maskar/myglar och försöker klara sig igenom med minimal ansträngning. Ödsla inte din energi på att gå runt och vara arg på individen. Utvärdera individen med rak och konstruktiv feedback när tillfälle ges. Låt det sen vara, sannolikt har även befälslaget lagt märket till individen och kommer punktmarkera personen. Fokusera på din egna prestation, gör ditt bästa i alla situationer och hjälp till att driva på gruppen.

Anhåll om mer tid

Du kommer komma till en punkt där du upplever att tiden inte räcker till för att lösa den tilldelade uppgiften. Det kan vara något så vardagligt att hinna gå på toaletten. Då är det viktigt att be om mer tid, och det innebär inte att du eller gruppen ber om mer tid när det är 30 sekunder kvar. Var inte rädd om att ta i överkant när du ber om mer tid, att enbart be om 5 minuter är bortkastat. Ber du om för mycket tid kommer befälen att korrigera ner det till en tid som är mer rimlig. Att anhålla om mer tid går även att koppla till striden, där din grupp av någon anledning kan behöva be om extra tid för att hinna fram till er utgångsgruppering.

“Men gymmet då?”

Ja, det är en viktig del i förberedelserna att träna upp en bra grundfysik. Detta vet du antagligen redan från dina sökningar på internet. Därför kommer jag inte ta upp det just nu. Jag hoppas att just du får nytta av det du läst i det här inlägget och att din kommande grundutbildning ger dig många god minnen och erfarenheter. Livet i försvarsmakten blir vad du och dina kamrater gör det till. Håll ett öppet sinne och en positiv inställning till utmaningar, då kommer människor vilja jobba med dig och framförallt hjälpa dig att överkomma hinder. Lycka till.

 

“Den överviktige soldaten”

Frågan om hur mycket vikt en soldat kan, och bör, bära runt på i ett operationsområde återkommer med jämna mellanrum. Jag har skrivit två tidigare inlägg om det här ämnet. Det här inlägget hos Modern War Institute sammanfattar dels vilka riktlinjer som finns, hur verkligheten ser ut samt vilken utveckling som pågår bland bärhjälpmedel. Slutsatsen är att det behövs skjutas till mer pengar för att utveckla lättare utrustning och möjliggöra att soldaten bär mindre, för att på så sätt öka stridsvärdet hos enheten.

How much should a soldier carry? Many studies have been done on this subject by both the Army and Marine Corps. The Marine Corps Combat Development Command’s 2003 Combat Load Report cites S.L.A. Marshall’s book Soldier’s Load and the Mobility of a Nation as the go-to source on the subject. Marshall concludes that a soldier could optimally carry 33 percent of his body weight. The same Marine Corps study determined the average weight of a Marine male was 169 pounds and the average female’s was 130 pounds. This would put their combat loads at 56 pounds and 42 pounds, respectively.

 

Grunder signaturanpassning del 2

Det här inlägget följer upp del 1 där jag skrev om olika begrepp samt hur reflektionsförmågan skiljer sig mellan olika material. Den här delen kommer visa skillnader mellan behandlad och obehandlad utrustning, samt visa hur det kan skilja sig mellan olika tillverkare. Detta inlägget syftar inte till att göra reklam för, eller framställa något företag negativt. Syftet är att upplysa köpare om eventuella åtgärder som brukaren kan behöva genomföra för att uppnå en bättre signatur.

Skillnader mellan omålad och målad utrustning

Färgen som har använts för att spraymåla utrustningen är EC Paint från NFM. Det finns en rad olika märken på marknaden som kan användas för att maskera utrustning. EC Paint är den färg jag har fått bäst resultat med och använder regelbundet när jag ska förbättra signaturen på textil. På majoriteten av bilderna nedanför används aktivt IR-ljus för att tydliggöra reflektionsskillnaden mellan olika material. I de fall där det inte används IR-belysning kommer det framgå tydligt.

nvg

Bilden visar en spraymålad Camelbak BFM (vänster) och en omålad grön Tactical Tailor 3 day assault pack (höger). Bakgrundsljuset kommer från en gatlykta som ger ett svagt sken in i rummet där bilden tagits. Ingen annan hjälpbelysning i övrigt.

chestrig_eo

På bilden: LBT-9040A med fickor från Eagle, Blackhawk, HSGI och Tactical Tailor. Spraymålad med EC Paint.

chestrig

Sprayfärg dämpar IR-reflektionen och får utrustningen att smälta in bättre i omgivningen. Det gäller däremot att vara noggrann när man målar utrustningen. Som ni kan se på bilden så uppstår det ljusa punkter där färgen inte kommit åt. Stressa inte när du målar, det är bättre att lägga på flera lager i olika omgångar än att försöka täcka utrustningen med ett tjockt lager. Värt att tänka på är att cordura (och textil i allmänhet) suger åt sig färg, vilket gör att det kan krävas flera grundlager innan du ger dig på att måla eventuella mönster. Det finns en rad olika videoklipp på Youtube som behandlar olika tekniker för att måla utrustning.

eagle

Bilden ovan visar en grön M90 taiga UAC-skjorta tillsammans med en obehandlad grön Eagle Industries Universal Chest rig. Att dragkedjan blir vit när den blir belyst sker även med tilldelade m90-fältbyxor.

lbt1961

Bilden ovan visar en ökenfärgad Taiga UAC-skjorta samt LBT 1961G.

smuts

Det är inte bara färg som dämpar signaturen på utrustning, exempelvis jord och andra partiklar som utrustningen fångar upp när den används i fält bidrar till att dämpa reflektionsförmågan hos textil. Uppe till vänster: använda magasinsfickor i grönt från Blackhawk. Uppe till höger: oanvända handgranatsfickor i grönt från Eagle Industries. Nere till vänster: en grön använd sjukvårdsficka från S.O.Tech Tactical.

eagleyote

Bilden ovan visar den minimala skillnaden i reflektion som viss utrustning kan ha. Bilden ovan visar en Eagle Industries Yote pack med en IR-reflekterande flagga.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att även om du köper utrustning från kända tillverkare av hög kvalité, innebär inte det att materialet har en IR-signatur som passar in i den omgivningen du rör dig i. Därför är det lämpligt att granska sin utrustning i de mörkerhjälpmedel du har tillgång till och vid behov modifiera utrustningen på ett sådant sätt att den smälter in bättre.

Vad bär du, och varför bär du det?

Återkoppling till inlägget “Att tänka på: Hur du bär din utrustning“. Studier visar att soldater som bär mer än 45% av sin kroppsvikt sänker sin skytteprecision drastiskt[1]. Amerikanska riktlinjer säger att en soldat ej bör bära mer än 40% av sin kroppsvikt under marsch till anfallsmålet, och ej mer än 30% under striden.

Hur mycket väger din utrustning?
There is a maximum limit of weight that any individual, no matter how well
trained and conditioned, can carry. […] conventional wisdom and studies suggest that the limit is approximately 30% of an individual’s body weight”[2]

Krigets komplexitet kräver att den enskilda soldaten bär med sig en bred uppsättning av utrustning. Därför är det viktigt att varje enskild soldat noga tänker igenom och väljer vad han eller hon bär, utöver det som är beordrat. Exempel på frågor du bör ställa till dig själv, och till din kamrat.

  • Behöver du verkligen alla de där batterierna?
  • Om du aldrig äter brödet som medföljer rationspåsen, varför bär du då på det?
  • Är du i behov av den där stora adminfickan, eller klarar du dig med en penna i bröstfickan?
  • Behöver du bära samtliga skyddsglasögon i stridsvästen?

Uppgiften styr. Fokusera på vad du behöver för att lösa uppgiften, inte vad som ”kan” komma till användning.

Källor:
1: Jaworski, Rebecca L.; Jensen, Andrew; Niederberger, Brenda; Congalton, Robert; Kelly, Karen R. (2015). Changes in Combat Task Performance Under Increasing Loads in Active Duty Marines. Military Medicine
2: J. Bachkosky, M. Andrews, R. Douglass, J. Feigley, L. Felton, F. Fernandez,P. Fratarangelo, A. Johnson-Winegar, R. Kohn, N. Polmar, R. Rumpf, J. Sommerer, W. Williamson. (2007). Lightening the Load. Naval Research Advisory Committee

Grunder signaturanpassning del 1

När argumentet om bristande försäkringsskydd vid köp av egen utrustning föll, dök det istället upp argument om att egeninköpt utrustning saknade god signaturanpassning och kunde vara direkt röjande om brukaren observerades i en mörkersensor. Detta är en problematik som många verkar glömma bort när de är på jakt efter nya magasinsfickor till sin stridsväst. Den utrustning som finns att tillgå på den öppna marknaden (alltså marknad öppen för enskilda kunder som ej är myndighet), uppvisar ofta brister när det kommer till kamouflage i det infraröda-spektrat. I det här inlägget kommer vi lägga grunden för kommande inlägg hur du som brukare bör tänka när det gäller signaturanpassning. Det här inlägget kommer inte gå in på olika våglängdsområden, hur olika sensorer fungerar tekniskt eller ögats uppbyggnad. Det här inlägget syftar till att fastställa grunden för att bygga vidare för kommande inlägg. Nästa inlägg kommer fokusera på anpassning av utrustning och hur olika tillverkare kan skilja sig åt. Längst ner finns det en ordlista som stöd för att förklara vissa förkortningar och ord.

Signaturanpassning är precis vad det låter som. Målet är att minska kontrasten mellan ett objekt och dess bakgrund. I dagsljus använder vi oss av kamouflage för att smälta in med hjälp av färger och bryta av onaturliga former. Utstående drag i ansiktet tonas ner med mörka färger, hjälmen kamoufleras med naturliga föremål för att bryta av dess runda form och uniformen är i olika gröna nyanser för att bättre passa in i skogsmiljö. Principerna är desamma även i mörker. Tack vare modern teknik kan numera människan även se i mörker, och därmed upptäcka avvikande objekt precis som i dagsljus. Den utmaning som tillkommer för den som vill dölja sig är, att även trots att stridsvästen smälter perfekt in i omgivningen på dagen, kan den sticka ut väldigt tydligt i en NIR-sensor.

Även trots att solen har gått ner och det mänskliga ögat uppfattar omvärlden som mörk finns det ljus som kan förstärkas. Exempelvis vid fullmåne är ljusförhållandena mer fördelaktiga jämfört med när det ligger ett tjockt molntäcke över himlen. Det är det här ljuset (från måne, stjärnor, avlägsna lampor) som reflekteras på utrustningen och som uppfattas i en mörkersensor. Alla objekt, naturliga och konstruerade, har någon form av reflektion.

bildkälla: Concealment Of The Warfighter’s Equipment Through Enhanced Polymer Technology
Bildkälla: Concealment Of The Warfighter’s Equipment Through Enhanced
Polymer Technology INVISTA Wilmington, DE 19805; U.S. Army Natick Soldier Center
Natick, MA 01760

Som ni ser skiljer sig olika naturmaterial sig åt när det kommer till reflektionsförmåga. Utöver dessa tillkommer snö som ett ytterligare element att ta hänsyn till vid kamouflering. Detta är viktigt att ha i åtanke beroende på i vilken miljö du ska befinna dig i. Är det lövskogar i södra Sverige eller barrskog i de norra delarna? Vilken typ av markvegetation är det? När du vet detta, kan du lättare vidta rätt åtgärder för att dölja dig även i det infraröda-spektrat.

Nästa del kommer behandla hur reflektionen kan skilja sig mellan olika tillverkare, samt skillnaden mellan utrustning som har blivit behandlad med sprayfärg och obehandlad utrustning.

Ordlista:

Emission – egen utstrålning av energi.
Reflektion – energi som träffar en yta och ändrar riktning utan att passera ytan.
Kontrast – skillnaden mellan reflektion och emission mot bakgrunden.
Signatur – den strålning ett objekt emitterar eller reflekterar.
IR – Infraröd
NIR – Nära infrarött
TIR – Termiskt infrarött
UV – Ultraviolett

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén