Det här inlägget kommer ur en twitter-diskussion gällande hur vi väljer ut officerare för högre utbildningar. Frågan gällde vilka krav vi ställer och hur vi säkerställer att individer exempelvis har rätt kompetens. Då jag hade i bakhuvudet att det fanns dokument som tydligt reglerade processen och kraven, letade jag fram dem och började läsa för att förbereda ett inlägg i ämnet. Det var i den processen jag sprang på påståendet att en lämplig ledare “tar en central roll i gruppsammanhang“.

Ibland hittar man saker som glömts bort. "Måttliga krav på teoretisk förmåga". Man får ändå ge rekryteringsmyndigheten att de kunde formulera sig torrt och luddigt i sina resultatpapper. Undrar hur resultatet skulle bli idag, och hur det skulle stå sig. ...

Många är det, inklusive mig själv, som reagerat på skrivits under det senaste dygnet. Med rätta. Samtidigt är det inte okänt när vi tittar tillbaka på de senaste årens FM Vind. Mycket tyder på att resultatet från årets undersökning inte kommer vara värst annorlunda den heller. Det finns problem, för det är vad det är. Inte en utmaning att sporras av. Det är en problematik som inte låter sig hanteras av seminarium, utspel på socmed eller föreläsare. Det är inte så enkelt. Jag ska inte låtsas om att jag vet vad lösningen är just nu. Men jag är tåmligen säker på att det är en uppsättning av flera åtgärder som inte ryms inom den norm som det civila samhället opererar efter. ...
Du vet att det är sant. ...

En intressant självbiografi som berättar historian om en person som är på väg att lämna armén, men som går med på att åka en sista gång till Afghanistan. Hur det påverkar hemmalivet och hur författaren tänker kring sitt val. Därutöver berättelser om fordon som välter ner i vattendrag, brittiska soldater som vådaskjuter ANA-personal och otalet strider långt bortom tryggheten av stora ISAF-installationer. Det är tydligt att författaren är en no-nonsens individ och han räds inte att skriva vad han tycker om amerikanska mentoreringsteam eller franska piloter. Samtidigt hyllar han de soldater som han haft runt omkring sig och hans OMLT. Vissa beslut går att ifrågasätta, exempelvis att envist gr sig ut på patrull trots en ihållande "jalla", samtidigt erbjuds läsaren alltid ett resonemang om varför beslutet tas. Boken ger en insikt i hur den brittiska armén förbereder sig för insatser och hur rekeytering kan gå till.
ISBN: 9781847376442 ...
Jag har märkt en ökad tendens bland försvarsmaktspersonal (såväl officerare som soldater) att ifrågasätta varför andra befattningar eller enheter har en viss lönenivå. Argumentationen är inte sällan att den kritiserade enheten/befattningen inte är lika viktig som den egna och därför borde löneläget vara omvänt. Sällan, om ens någongång, verkar det däremot vara aktuellt att byta till befattningen och därmed tjäna mer. Jag är för att vi ska kunna diskutera lönenivåer, däremot är det okonstruktivt att försöka höja sig själv genom att sänka någon annan. Det främjar inte kollektivet Försvarsmakten. Vissa befattningar är kritiska för att hålla igång verksamheten såväl nationellt som internationellt. Kompetensen är inte sällan en bristvara och det kommer således att synas i lönekuvertet (inte i nivå med civila motsvarigheter, men ändå). Det är inte mycket som hindrar personal från att bli nyckelkompetenser inom områden som ledningssystem, it-säkerhet eller logistik. Utmaningen är att de flesta inte tycker det är intressant utan trivs bäst ute på fältet. Således finns det, och har alltid funnits, en god tillgång på generiska skyttesoldater. Vad få verkar tänka på är att bara för att du valde exempelvis att bli ledningssoldat innebär det per automatik inte att du går miste om fältlivet. Tvärtom, genom att gå mot en funktion eller ett fack öppnar du upp för fler möjligheter för framtiden. Det är betydligt mer produktivt att tänka hur du kan hamna rätt när det gäller en tillfredsställande befattning och lön, än att peka finger på de som hittat sin plats och tjänstgör till deras fulla förmåga. ...