Under åren har jag skrivit en del artiklar om mental träning och vikten av ett positivt tänkande. Det här inlägget kan ses som en fortsättning på “det är en fråga om attityd” och en form av sammanställning av de instagram- och twitter-inlägg som berört ämnet på ett eller annat sätt. Efter flertalet samtal med olika individer, och 75th rangers instagram-inlägg om perfektionism, upplevde jag att det nog var dags att få ner en del av mina tankar i skrift.
Det har stötts och blötts att Försvarsmakten i stort fostrar ett kollektiv som strävar efter att alltid vara bäst i det de gör. Lägg därtill diskussionen kring att nyanställda unga officerare allt som oftast lägger till det där extra (ibland i form av gratis arbetstid) för att känna sig tillfreds med den produkt de ska leverera. Jag har tidigare behandlat riskerna med “svartflex” och hur det kan påverka efterträdare negativt och kommer således lämna det ämnet därhän. Däremot vill jag fokusera på hur vi som individer lägger upp våra mål och därmed våra “ribbor” för vad som är en god prestation.
Mycket av verksamheten i den gröna firman är av förklarliga skäl både obekväm och utmattande. När människor blir obekväma, antingen av att de är hungriga, blöta eller kalla, brukar en ny sida visas. En person som under väldigt trivsamma förhållanden vanligtvis är både glad och positiv, kan förvandlas till en vandrande klagomur som sänker humöret hos de som befinner sig omkring individen. Starka och snabba individer förvandlas till medelmåttor och människor som normalt anses ha en trevlig attityd kan börja munhuggas för minsta lilla. Allt detta är en fråga om attityd hos den enskilde.
En person som går in i en uppgift med negativ inställning kommer ödsla fokus och energi på nackdelar. Genom att bara se problem men inte försöka hitta lösningarna på dem, utvecklas inte individen och lär sig av situationen. Oftast försöker individer som vantrivs eller som ej tror på uppgiften distansera sig så mycket som möjligt från uppgiften. När uppgiften sen misslyckas på grund av att kollektivet inte jobbade tillsammans kan individen hävda: “jag sa att det aldrig skulle funka”. Det är en negativ spiral som blir svår att komma ur och kommer på sikt förgifta hela gruppen.
Både inom vetenskapen och i vardagligt tal pratas det om A- och B-personligheter. Framförallt inom det militära kategoriseras Typ A (Adam01, Alpha osv) som vältränade och smarta individer som kan uppnå allt de vill. Vad som inte nämns i sammanhanget är den attityd som möjliggör att den här typen av människor, till synes, uppnår allt de tar för sig. En vinnarmentalitet där individen vägrar att förlora, även känt som “vinnarskalle”. Det handlar om att lära sig av misstag, avsky att förlora samtidigt som man inte låter misslyckanden och förluster sänka en. Inklusive att vara öppen för andras erfarenheter och perspektiv.
Det brukar pratas om att fysisk styrka och uthållighet är viktiga beståndsdelar när det kommer till tjänstgöring i det militära. Många av försvarsmaktens belöningar kretsar till idrottsliga prestationer och hur bra individen presterar på olika fystester. Det är helt riktigt att det underlättar att vara i bra form för att kunna lättare tackla tuffa utmaningar i fält. Fysisk och mental styrka står däremot inte i motsats till varandra. Elitidrottare är inte elitidrottare enbart för att de har en bra fysik utan för att de har den mentala styrkan att träna målmedvetet för att nå sina mål. Har du den mentala uthålligheten att dra dig ut i löparspåret och springa regelbundet, kommer det oundvikligen att leda till att du får bättre kondition. Har du disciplinen att följa ett träningsprogram och vila ordentligt mellan passen kommer du garanterat bli starkare utan att riskera att dra på dig skador. Det är något förenklat en fråga om attityd.
Ett slitet uttryck är att istället för att se problem ska du se utmaningar. Det må låta klyschigt och alldeles för mycket positivism, men i grunden handlar det om att jobba mot förbättring och en löst uppgift. Det kan vara något så enkelt som att tältduken slår när det blåser. Istället för att uppfatta det som ett problem att klaga på, se utmaningen i att hitta en lösning som minimerar vädrets påverkan på tältet (exempelvis genom att spänna ut duken mer, eller ställa tältet mer i lä). Vänta inte på att “någon” ska lösa det åt dig. Ta initiativet och lös uppgiften själv eller ta hjälp av andra för att tillsammans åtgärda det som behövs. Att ta initiativet i allt du gör kommer spilla över på dina kamrater och kommer i förlängningen ha positiv inverkan på striden där förmågan till initiativ är en framgångsfaktor. Det är en fråga om attityd.
Du kommer inte bli varmare, torrare eller mindre hungrig från att gnälla. Det enda du kommer åstadkomma är att irritera övriga runt omkring dig samt att sänka dig själv längre ner i ett mörkt hål. Det hjälper inte heller att stå centrerad i kläderna och hoppas att allt blir bättre snart. Ta kommandot över dig själv och din situation. Håll dig sysselsatt med alla uppgifter du kan komma på. Det kan vara att förbättra maskeringen på förläggningen eller dig själv. Se över din personliga utrustning och dess innehåll. Kommer du inte på något, sök uppgifter hos din närmsta chef eller hos kamrater. Hjälp till att ordna dina kamraters sovplatser. På det sättet håller du tiden gående, och håller dina tankar på något annat än hur mörkt det är på natten. Lär dig att att vara obekväm under längre perioder. Det är en fråga om attityd.
