Byxbälte GBG, namnet på det byxbälte som Försvarsmakten tilldelar sin personal. Ett byxbälte som har tillräckligt många år på nacken att marknadsföras på överskottsbolag tillsammans med övriga uniformspersedlar som tillhörde m/59 uniformen. Visst är det på det viset att ett byxbälte i sin renaste form inte behöver uppdateras något nämnvärt under årens lopp, förutsatt att behovet hos brukaren inte förändras. Vilket man kan påstå att det nu har gjort. Skapat i en tid där soldaten på sin höjd hade en kniv i bältet ser vi nu hur soldater förväntas kunna bära pistoler, knivar, ficklampor och multiverktyg i byxbältet och samtidigt hålla byxorna uppe. Problemet är att bältet inte är konstruerat för att varken fördela eller bära upp den här extravikten som uppstår. Det som istället händer är att byxbältet vrider sig för att det är tillverkat i textil, själva låsmekanismen i bältesspännet klarar inte av att hantera den dragkraft som uppstår när brukaren hänger på sig ett lårhölster med pistol och bältet är smalt vilket kan innebära ett obehagligt koncentrerat tryck framförallt vid höfterna.
Etikett: Utrustning
Under gårdagen publicerade Markstridsskolans stridsteknikavdelning ett inlägg där de förklarade varför rödpunktssiktet bör monteras på ett föreskrivet sätt. Innehållet i inlägget är utan tvivel korrekt och riktigt. Rödpunktssiktet ska inte placeras längst fram på rälsen, och främre skyddslock bör vara monterat för att kunna skydda (som en skärm) linsen från regn och snö från ovan. Men ändå sker det. Det som är intressant med inlägget är två saker. För första tonen som läggs an i texten;
Det är inte tufft eller föregångsmannamässigt att använda utsliten och söndrig materiel, det är den lates lösning.
Den förutsätter att soldaten (ordet soldat kommer i den här texten även innefatta specialister och officerare) medvetet använder trasig utrustning och materiel för att soldaten antingen är för lat att åtgärda problemet, eller för att upprätthålla en viss “image” utåt. Samtidigt har sannolikt personen bakom inlägget själv upplevt att fått tilldelat sliten utrustning på förrådet. Uniformer som är lappade på flertalet ställen, eller har vederbörande redan glömt bort den tidigare problematiken med skaljackor där ytskiktet släppte från fodret. Att byta på förrådet kunde likväl innebära att du fick ut en jacka i sämre skick än den du lämnade ifrån dig. Med det i åtanke finns det fog att vända blicken inåt i organisationen och analysera hur logistiken och förrådstjänsten fungerar. Hur ser tillgången ut för materielen? Finns förklaringen där varför soldaten går runt med sliten eller trasig utrustning?
Ett sidospår i logistikspåret är tillgången till förbrukningsmateriel. För även om kvartermästaren (KVM) eller teknisk chef (TC) skulle kunna sitta på ett lager av allehanda reservdelar (skyddslock av olika modeller, alla olika batterityper som krävs, hygiensatser etc) finns det en begränsning i tillgänglig last- och förvaringsyta. Framförallt ute i fält. Där borde frågan vara om utrustningen är korrekt utformad för verksamheten, om vi behöver medföra ett brett spektrum av mindre förbrukningsprylar när vi lämnar regementet eller flottiljen? Vi kan givetvis säga att det är KVM eller TCs huvudvärk att få den ekvationen att gå ihop, och byta ut dem om de inte klarar att lösa uppgiften. Men det är en kortsiktig lösning som på längre sikt sannolikt kommer generera en hastigt degraderad arbetsmiljö och vakanser på nyckelbefattningar.
Med det här i åtanke går vi in i det andra problemet jag ser med inlägget, nämligen att inhämta förståelse varför truppen hanterar materielen som den gör. Till att börja med är “uppochnervända” skyddslock inget nytt påhitt. Snarare en företeelse som funnits sen rödpunktssikten delades ut på bred front inom försvarsmakten. Därför blir jag något konfunderad att MSS inte nåtts av någon “logisk förklaring” till varför soldaten väljer den här lösningen. Under minst 13 år har alltså MSS inte fått in information om varför soldaten använder utrustningen på ett visst sätt. Det här understryker inte bara behovet av att avvikelserapportera mer, utan även behovet av att förbandens vapenofficerare inhämtar information mer aktivt och delger den till MSS. Istället väljer MSS, i sann Försvarsmakts anda, att ta tag i problemet genom att inledningsvis skälla på personalen för att de gör fel (helst i förebyggande syfte), och sen utbilda i tron om att detta kommer åtgärda problematiken. Den här metodiken appliceras alltjämt på allt från riskutbildning för förarbevis till hantering av hemliga handlingar. Utgångspunkten är någonstans att soldaten är oförmögen till att fatta beslut, på gränsen till illvillig.
Världen över modifierar soldater materiel, den svenska försvarsmakten är inget undantag även om vissa möjligtvis skulle vilja önska det. Våra soldater klipper av resårband på uniformsbyxorna, klipper av ärmar på fältskjortor, modifierar kroppsskydd genom att kapa av “skrevflärpen” eller målar röda kors på sjukvårdsfickor. Samtliga är fullt medvetna om att de inte får modifiera utrustningen och att det kan medföra disciplinåtgärder. Ändå gör de det. Varför?
Inom Försvarsmakten behöver vi bli bättre på att ställa frågan “Varför?”, innan vi går på och försöker korrigera oönskade beteenden. Genom att ställa frågan kan vi utröna om det finns utvecklingsbehov av utrustningen för att göra den mer ändamålsenlig och därigenom sannolikt stävja fortsatt modifiering på den specifika utrustningsdetaljen. För även om vi får spretande svar kommer vi även få en insikt i varför soldaten väljer att gör som hon eller han gör. Den insikten kan vi använda för att påverka beteendet i önskvärd riktning (alltså att sluta modifiera utrustningen). Här är nämligen forskningen tydlig, personer som är starkt övertygade om att de gör rätt kommer inte att ändra sitt beteende bara för att någon säger åt dem att göra det. Inte ens om det presenteras överväldigande bevis som motsäger deras övertygelse i frågan.
Är det något jag önskar mig att 2018 ska innebära för försvarsmakten, är det att vi internt ska bli bättre på att förstå varandra, de behov vi har och gemensamt hitta lösningar för att öka vår förmåga till väpnad strid.
Under cirka fem (5) års tid har jag använt en sjukvårdsficka från High Speed Gear (HSGI). Det är en enkel ficka där essentiell livräddande sjukvårdsutrustning får plats. Varken mer eller mindre. Det är helt enkelt en sjukvårdsficka lämpad att användas som “Individual First Aid Kit” (IFAK), det vill säga personlig sjukvårdsutrustning. Är du ute efter en ficka för att kunna bära med dig sjukvårdsmateriel för att kunna genomföra ett mer kvalificerat omhändertagande är detta inte vad du letar efter.
-
- Framsidan med knäppning
-
- Sida försedd med MOLLE
-
- Baksida med MALICE-clips
Fickan tar upp två (2) rader i bredd, och fyra (2) rader i höjd på Kroppsskydd 12. Med sjukvårdsutrustning i (den som du kan se på bilden längre ner), blir fickan runt nio (9) cm djup. Vilket antagligen låter mycket, men monterad på en stridsväst, eller kroppsskydd, märks den knappt av. Fickan erbjuder både ett snäppspänne samt kardborre (går att välja bort med medföljande kardborre-bit) som alternativ för stängning. Undertecknad har enbart använt snäppspännet som stängning för att underlätta vid öppning. Varje sida på fickan är försedd med fästpunkter som antingen kan användas för fickor till ficklampa eller pistolmagasin, alternativt för att fästa tourniquen med gummisnodd. Fickan fästes på utrustningen med medföljande MALICE-clips, som garanterar att fickan sitter supertajt på västen.
För att få ut sjukvårdsutrustningen har fickan ett internt fem (5) cm brett band som brukaren kan dra i för snabbt dra upp sjukvårdsutrustningen ur fickan. Precis som namnet antyder, “Blowout”, syftar funktionen till att snabbt få upp all sjukvårdsutrustning utan att behöva någon form av fingertoppskänsla. Fäll upp locket, hitta d-ringen och ryck uppåt. Utöver det kan du fästa en sax på baksidan av fickan om du önskar. Denna hålls fast med en tryckknapp. Det är inga problem att enbart använda en hand för att manövrera snäppspännet och dragremmen (allt handlar om övning).
-
- Steg 1: Knäpp upp locket
-
- Steg 2: Dra i remmen
-
- Steg 3: Sjvmtrl kommer ut ur fickan
Vilken utrustning du får plats med beror givetvis på vad du prioriterar. Bilden nedan visar vad undertecknad bär med sig som ett standardutförande, med modifieringen att TQ oftast sitter högt placerad på stridsväst eller kroppsskydd. I fickan får du plats med ett första förband 6, cyalume-stav, gummihandskar samt en nästub. Du kan givetvis prioritera ett mindre första förband (exempelvis första förband 4) och få plats med combat gauze istället. Din kunskap och ditt behov styr självklart vad du bär med dig.
Som en personlig sjukvårdsficka är HSGI Bleeder/Blowout medical pouch ett fullgott val. Du får med dig den utrustning du behöver för att stoppa en akut blödning och möjliggöra fria luftvägar (inom de gränser en soldat kan förväntas agera på fältet). Pris från tillverkaren är 39 USD. Är du på jakt efter en personlig sjukvårdsficka finns det all anledning att överväga den här modellen.
Svenska soldater i Mali uttrycker missnöje över den tilldelade utrustningen, och löser problemet med att köpa eget. Förståelsen från Högkvarteret är minimal då soldaterna har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso. Vidare låter Armétaktiska staben hälsa att säkerheten går före “skön” utrustning.
Återigen har diskussionen om försvarsmaktens utrustningen blossat upp. Expressen publicerade idag en intervju med två soldater som nyligen tjänstgjort i Mali. I artikeln beskrivs hur soldaterna själva har köpt utrustning (kläder, fickor och skodon) för att de inte varit nöjda med den tilldelade. Det här är inget nytt, utan diskussionen har varit uppe flera gånger tidigare. Senast som media tog upp det var under Afghanistan-insatsen. Framförallt var det kritik mot dåvarande Stridsväst 2000, som var grön och inte alls anpassad för den verksamheten som bedrevs internationellt.
Även den kamouflerade uniformen som soldaterna arbetar i dagligen beskrivs som “svinvarm”. Det har blivit mer regel än undantag i förbandet att använda en egeninköpt så kallad combatshirt (pris: 2 400 kronor).
– Den är tillverkad i tunt material för att hålla kroppen så normaltempererad som det går här nere. Den suger upp svett och är ett lättare plagg att bära viktmässigt, det har bra komfort och är – till skillnad från Försvarsmaktens plagg – gjort för att använda under kroppsskyddet, säger Gustav.
Sedan dess har situationen och diskussionen kring försvarsmaktens personliga utrustning enbart puttrat ute på förbanden i landet. Enskilda förband har tagit beslut att tillåta viss typ av utrustning och uniformspersedlar, medans andra inte tillåter egen utrustning överhuvudtaget. Jag kan dock konstatera att utvecklingen går åt ett mer liberalt håll. Dock återkommer det stunder där Försvarsmakten som myndighet verkligen aktivt motarbetar de soldater och officerare som prioriterar funktionell utrustning. I artikeln kritiseras en hel del utrustning som försvarsmakten tillhandahåller. Framförallt avsaknaden av stridsskjorta för bärande under kroppsskyddet. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om just behovet av en sådan. Så här skrev jag då om just vikten och storleken på skjortan jämfört med 90L.
Omkrets UAC-shirt ihoprullad (stl L): 38cm x 52cm vikt: 432gr
Omkrets fältjacka 90 L ihoprullad (190/85): 42cm x 64cm vikt: 722gr
Det är en betydande viktskillnad när plaggen är torra. Det är inte långsökt att tänka sig att detsamma gäller när de sugit åt sig av svett under några timmars patrull i öknen. Jag hänvisar till mitt andra inlägg för mer om fördelarna kopplat till värme. Det som kan tilläggas är att jag runt 2012-2013 för första gången såg testversionen av försvarsmaktens stridsskjorta. Som jag har förstått det ska tillverkningen av skjortan ske i år. Det är alltså 5 års utvecklingsperiod. För att få perspektiv kan jag nämna att det tog fem år att bygga Hoover Dam, och åtta år för att få första människan på månen.
Kritiken mot Meindl-kängorna är i mitt tycke lite missvisande. Läsaren kan få intrycket att de är framtagna för vinter-klimat vilket inte stämmer. De är framtagna för att användas i varma klimat och fungerar för den stora massan, däremot är det riktigt att de är tjocka för att vara ökenkängor. Klimatet i Mali är torrt och hett jämfört med Afghanistan. Det är inte läge att få exempelvis fotsvamp eller nageltrång i det klimatet. I artikeln nämns att en stor del av soldaterna använder Salomon Speed Assault. Sannolikt valde de inte den skomodellen för utseendet, utan komforten och konstruktionen.
När Expressen pratar med Överste Laura Swaan Wrede får vi lära oss att allting är relativt. Översten förklarar att den svenska soldaten har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso.
– Man kan alltid tycka att någon annan har bättre utrustning. Men nu har vi väldigt hög kvalitet på den utrustning som vi ger våra svenska soldater och vi är en av de nationer som faktiskt har bäst utrustning, både vad gäller uniform och skydd.
Till skillnad från vilka länder, menar du?
– Ja, du har ju själv varit i Mali och du har sett Burkina Faso och andra nationer som är där.
Burkina Faso, ett land vars BNP ligger kring samma nivå som Afghanistan. Är detta verkligen ett rimligt resonemang att föra? Jag tycker inte det. Det är rimligare i sådana fall att, som soldaterna gör i artikeln, jämföra med vårt grannland Norge. Just den norska tillgången till utrustning av olika slag har länge varit ett samtalsämne. Det vore något av en underdrift att säga att Norge ses som ett föregångsland. Naturligtvis lyckades Expressen få tag på en norrman som tjänstgjort i Mali, vilket gör den här artikeln extra intressant. För det visar sig väldigt snabbt att den här norrmannen inte är särskilt imponerad över den svenska utrustningen.
– Svenskarna bär mycket tyngre utrustning än oss. Hjälmarna är gamla, uniformen och byxorna är alldeles för tjocka och varma… Alltså, svenskarna åker till ett av de varmaste ställena på jorden, utan kortbyxor.
Förutom Överste Wredes något märkliga uttalande, gjorde även stabschefen för Armëtaktiska staben ett inlägg på Försvarsmaktens egna blogg. Återigen hänvisas det till Försvarsmaktens arbetsgivaransvar, att man därigenom måste ta hänsyn till mycket mer än bara komforten. Vilket är en halmgubbe eftersom det inte är något som påstås i artikeln. Däremot påvisar soldaterna att det är en viktig komponent i det stora hela. Om något bör försvarsmakten förstå att det är en oacceptabel risk att soldater på patrull får värmeslag för att deras utrustning ventilerar dåligt, framförallt när det finns alternativ att tillgå. Överste Norling slänger även in en “gammal sanning” för att spetsa till sin kommentar lite extra.
”En bra soldat är en soldat som tillpassar och vårdar sin utrustning” det är en gammal sanning som fortfarande gäller.
Vad nu tillpassningen och vård av sin utrustning har med saken att göra framgår inte. För det är knappast vården eller tillpassningen det brister i när magasinsfickorna inte är kompatibla med kroppsskyddet. Det är ingen nyhet att exempelvis plastmagasinen är större en plåtmagasinen, vilka magasinsfickorna för stridsväst 2000 är anpassade för. Överlag tycker jag det är en märklig attityd som signaleras från Högkvarteret. Trist nog verkar den gå i linje med budskapet som sänts ut internt att personal som ej följer uniformsreglementet kan anmälas till FPAN, och därigenom bli omplacerade.
I mitt tycke bör Försvarsmakten förvalta den här typen av individer som är villiga att investera tid och pengar i sin tjänstgöring. Att kategoriskt avfärda de här människorna som “Combat Kalle“, som enbart vill ha frän utrustning. Det är att inte visa den förståelse man själv ber om när utrustning måste plockas tillbaka på grund av felkonstruktion. Det är även en uppenbar ovilja att förstå den psykologiska påverkan, känslan av att ha bra utrustning har på personalen. Om jag ska dryfta mig på att, precis som Norling, skriva en sanning får den lyda som följer. Det går att springa marathon barfota, men det underlättar betydligt att göra det i ett par skor.
Frågan om hur mycket vikt en soldat kan, och bör, bära runt på i ett operationsområde återkommer med jämna mellanrum. Jag har skrivit två tidigare inlägg om det här ämnet. Det här inlägget hos Modern War Institute sammanfattar dels vilka riktlinjer som finns, hur verkligheten ser ut samt vilken utveckling som pågår bland bärhjälpmedel. Slutsatsen är att det behövs skjutas till mer pengar för att utveckla lättare utrustning och möjliggöra att soldaten bär mindre, för att på så sätt öka stridsvärdet hos enheten.
How much should a soldier carry? Many studies have been done on this subject by both the Army and Marine Corps. The Marine Corps Combat Development Command’s 2003 Combat Load Report cites S.L.A. Marshall’s book Soldier’s Load and the Mobility of a Nation as the go-to source on the subject. Marshall concludes that a soldier could optimally carry 33 percent of his body weight. The same Marine Corps study determined the average weight of a Marine male was 169 pounds and the average female’s was 130 pounds. This would put their combat loads at 56 pounds and 42 pounds, respectively.
Återkoppling till inlägget “Att tänka på: Hur du bär din utrustning“. Studier visar att soldater som bär mer än 45% av sin kroppsvikt sänker sin skytteprecision drastiskt[1]. Amerikanska riktlinjer säger att en soldat ej bör bära mer än 40% av sin kroppsvikt under marsch till anfallsmålet, och ej mer än 30% under striden.
Hur mycket väger din utrustning?
There is a maximum limit of weight that any individual, no matter how well
trained and conditioned, can carry. […] conventional wisdom and studies suggest that the limit is approximately 30% of an individual’s body weight”[2]
Krigets komplexitet kräver att den enskilda soldaten bär med sig en bred uppsättning av utrustning. Därför är det viktigt att varje enskild soldat noga tänker igenom och väljer vad han eller hon bär, utöver det som är beordrat. Exempel på frågor du bör ställa till dig själv, och till din kamrat.
- Behöver du verkligen alla de där batterierna?
- Om du aldrig äter brödet som medföljer rationspåsen, varför bär du då på det?
- Är du i behov av den där stora adminfickan, eller klarar du dig med en penna i bröstfickan?
- Behöver du bära samtliga skyddsglasögon i stridsvästen?
Uppgiften styr. Fokusera på vad du behöver för att lösa uppgiften, inte vad som ”kan” komma till användning.
Källor:
1: Jaworski, Rebecca L.; Jensen, Andrew; Niederberger, Brenda; Congalton, Robert; Kelly, Karen R. (2015). Changes in Combat Task Performance Under Increasing Loads in Active Duty Marines. Military Medicine
2: J. Bachkosky, M. Andrews, R. Douglass, J. Feigley, L. Felton, F. Fernandez,P. Fratarangelo, A. Johnson-Winegar, R. Kohn, N. Polmar, R. Rumpf, J. Sommerer, W. Williamson. (2007). Lightening the Load. Naval Research Advisory Committee
Soldier Systems har publicerat ett inlägg där författaren sammanfattar sina tankar rörande bärande av personlig utrustning och viktiga punkter att tänka på. Det är en mycket läsvärd text, som kanske sparkar in öppna dörrar för vissa medans för andra bidrar det till ny kunskap. Jag hade tänkt att skriva en liknande sammanfattning framöver, men jag tycker att denna sammanfattar min egna tankar mycket väl. Inlägget behandlar inte bara stridsutrustning och vapen, utan även packandet av stridssäckar och ryggsäckar för längre uthållighet.
The gear you routinely wear should always include the minimum equipment necessary for the individual to: shoot, move, communicate, survive, and contribute to his or her team’s mission. The soldier’s load should be ruthlessly managed by the chain of command to ensure that the individual soldier carries ALL of the required equipment AND NOTHING ELSE. Think minimalistic – ammunition, water, Improved First Aid Kit (IFAK), body armor and not much else. Do not force soldiers to carry “nice to have” or “just in case” unit gear and do not allow them to fill their kit with personal comfort items. Again, think in terms of echelons or layering of equipment based on the units’ mission and assets available. Note: a unit can and should choose to add additional weight to training events / PT in order to build endurance, but in combat only carry the essentials. Remember, to always compensate for the weight of real ammunition (full rifle/pistol magazines, hand grenades, flares, smoke, demolition, claymores, etc) during training.
Armband med fickor för olika spelupplägg, en så kallad wrist coach, har länge använts inom amerikansk fotboll av quarterbacks. Olika förband runt om i världen har sedan anammat bruket av armbandet och istället för en playbook har fickorna fyllts med kartor, bilder på eftersökta personer och annan för operationen, viktig information. Nu är det inte varje dag som den svenske soldaten behöver snabbt kunna identifiera personer eller kunna vika fram en karta. Det finns dock användningsområden som passar ypperligt för både soldaten och gruppchefen.
Försvarsmakten idag är förtjust i olika minnesramsor och förkortningar. Så pass förtjust att det ibland kan bli svårt att komma ihåg alla till en början. Istället för att behöva bära runt på en massa klämmor med olika ord på kan soldaten istället välja att skriva ut alla på lappar i lämplig storlek och stoppa in i sin wrist coach. På så sätt så minskar du antalet prylar att hålla reda på samt att du snabbt får tillgång till alla ramsor och minnesregler enbart genom att kika på din arm. Givetvis behöver du inte alltid bära wrist coachen på armen, utan det går även bra att ha den i lämplig ficka i uniformen.
En del tillverkare av taktisk utrustning har valt att producera egna typer av armband med en rad olika funktioner och utseenden. Inte allt för sällan till väldigt höga priser. Dock kan inga rå sig på det klassiska armbandet som bevisat sig i kvalité och pris, både på fotbollsplanen och ute i terrängen.
Det är dina egna behov som avgör vad du väljer att bära i din wrist coach. Se även till att uppdatera den allt eftersom du lär dig minnesregler och din befattning utvecklas. Se dock till att aldrig ha känslig eller hemlig information i din wrist coach.
När den svenska försvarsmakten införde Stridsväst 2000 så var tanken att man skulle få ett mer modifieringsvänligt bärsystem för den enskilde soldaten. Med ett molleliknande utförande skulle soldaten kunna fästa diverse fickor där hon eller han ansåg att de satt bäst. Tanken var god och helt i sin tid problemet var och är fortfarande att tillgång till fickor är begränsat samt att västen är svår att tillpassa. SnigelDesign som bland annat anlitats av Försvarsmakten för att tillverka en radioficka till det interna gruppradiosystemet har publicerat en artikel om hur man kan gå tillväga för att korta ner och tajta till västen. Det är ett bra initiativ som kanske hjälper en del, men det avhjälper inte alla brister som finns i systemet och speciellt inte den största bristen, tillgång till olika fickor.
Som det är idag kommer västen i ett utformande som innebär att soldaten får en duellficka, två magasinsfickor, en flerbruksficka liten, två flerbruksfickor stor samt vattenflaska med tillhörande fodral. Detta räcker gott och väl för en soldat i grundutbildning men såfort vidarutbildningen mot specifika befattningar påbörjas uppstår problem. Istället för 4 magasin får soldaten 8 magasin som ska få plats. Det tillkommer handgranater, sjukvårdsmateriel, mörkerutrustning m.m. Helt plötsligt sitter soldaten med en väst som vuxit i dubbelstorlek men som ändå förväntas kunna bära mer ändamålsenlig utrustning som sprängmedel och granater till granattillsats. Om man då har i åtanke att soldaten enligt säkerhetsbestämmelser inte får bära annat än handgranater i sin flerbruksficka när han eller hon bär med sig handgranater blir det helt plötsligt prylar som saknar ett hem. Och om individen vill ha ut extra fickor till västen måste personen plocka ut en hel stridsvästuppsättning från förrådet, vilket inte är direkt optimalt eller ens möjligt alla gånger.
Vi ser en allt mer ökande trend bland soldater i svensk tjänst, speciellt i utlandet, där egen inköpt utrustning används trots förbud. Detta är allvarligt och något som Försvarsmakten bör jobba för att lösa men det är tyvärr en realitet som de flesta måste leva i för att kunna lösa sin uppgift. Därför så kommer Taktisk.se att under en tid framöver leverera modiferingstips till din väst. Det kommer vara allt från reglementsenliga tips till inköpsråd för fickor m.m.