Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: yttrandefrihet

Insändare: Replik till C S2 38.hvbat

Chefen på sektion 2 hos 38 Hemvärnsbataljonen har begått en skrivelse. I skrivelsen så framför vederbörande dels kritik mot lokalpolitiker som stänger ner en akutmottagning gjort fel, samtidigt som han lite motsägelsefullt vill att vi ska hålla tyst om problembeskrivningar så att fienden inte hör. Lite motsägelsefullt men det finns värre saker än så i denna skrivelse. Jag är här med pennan i hand för att skriva om något långt mycket mer klandervärt än att vara motsägelsefull, vi ska prata om förakt mot kritik.

Det är gammal skåpmat att behöva berätta för vuxna människor att organisationer där kritik inte hanteras som en möjlighet att förbättra något lider av strukturella problem. För vi har inte glömt hur polistidningen slagit larm om tystnadskultur inom polismyndigheten.[1] utifrån Chefen S2 på 38HVbat syn på kritik så går polistidningen fiendens/brottslingarnas ärenden. En absurd slutsats och dra utifrån perspektivet att en välfungerande polismyndighet som präglas av saklighet och yrkesskicklighet, är en förutsättning för ett rättssäkert samhälle. När då polistidningen skriver att polismyndigheten lider av en tystnadskultur så borde vi tvärt emot vad C S2 vill förmedla kring kritik, känna tacksamhet att vi lever i ett land där personal inom polisen vågar och kan kritisera saker ur ett sakligt perspektiv, med målbilden att skapa någonting bättre. Tyvärr så finns det också personer inom polismyndigheten som håller med C S2. Men vi kan ju hoppas att det blir något bra av kritiken i slutändan ändå, medalj skulle visselblåsaren dock ha.

Vi tar ett kliv till den gröna myndigheten för att hitta ett annat exempel på vad som skulle kunna rymmas inom ramen för kritik som C S2 anser gynnar fiendens sak. Enligt honom ska vi betrakta de kvinnliga soldaterna som framfört kritik mot icke ändamålsenliga underkläder, ibland direkt skadliga underkläder, som att de gått fiendens ärenden i drygt trettio år som det tagit Försvarsmakten att köpa in dugliga underkläder för kvinnliga soldater. Jag anser att vi borde se de kvinnliga soldater som utnyttjar sin grundlagsbefästa yttrandefrihet som hjältar, eftersom de gör de i syfte att skapa en försvarsmakt som är farligare för fienden än sig själv.

Även under tiden för det stora och ”ärorika” invasionsförsvaret så kunde Krigsmakten tåla kritik på ett sätt som C S2 på anser är olämpligt, utan att Soldaterna hos LedeFI fick ett större övertag i striden. Varför skulle det inte gälla även idag på sociala medier och i fikarum? Så här skriver Försvarsmakten om Värnpliktsnytt på sin hemsida.

”Tidningen hade en oberoende och fristående ställning från Försvarsmakten och gjorde flera avslöjanden om orättvisor och oegentligheter inom Försvarsmakten genom åren”[2]

Även efter invasionsförsvaret så kom kritik fram. Uttryck som ”tilldelad utrustning är tillräcklig utrustning” fick efter en tid ge vika, men absolut inte utan kritisk diskussion, vi minns alla väl stridsväst 2000 i Afghanistan[3]. Gick de soldaterna, som bröt mot reglerna för att bli bättre soldater, Talibanernas ärenden när de fick uppmärksamhet i Expressen?

Jag vill understryka att även politiker uppmärksammat de problem som C S2 på vill att vi inte ska prata om; Pål Jonson uttryckte följande: Försvarsmakten har organisatoriska problem som anledning till bristen på personlig utrustning. Mikael Oscarsson påtalade under samma presskonferens att problemet funnits inom myndigheten sedan 2016.[4] Ett uttalande som för mig är en förutsättning för att lösa ett problem inom ramen demokratins spelregler.

Jag vill avsluta med en önskan. Jag fick lära mig i det civila mörkret att chefens främsta uppgift är att tillse att dennes underställda har rätt förutsättningar för att lösa sin uppgift. C S2 kanske borde fundera kring hur denne kan bidra med just rätt förutsättningar, istället för att sätta munkavel på den som står blöt utan regnställ i ruskigt väder och försöker påtala bristen på regnställ.

MVH

Christoffer Hörnhagen

Ett UH befäl på en annan HV bataljon, där vi beskriver problem och formulerar lösningar. Istället för att beordra tystnad.


[1] https://polistidningen.se/2023/10/tystnadskultur/

[2] https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/varnpliktsnytt/

[3] https://www.expressen.se/nyheter/de-bryter-mot-reglerna-for-sakerhets-skull-9/

[4] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/09/presstraff-med-budgetnyheter-pa-forsvarsomradet-11-september-2023/

Försvarsmaktens vilseledning för sociala medier

För att underlätta för Försvarsmaktens personal i dessa frågor bedömer jag dock att Försvarsmakten, om det inte redan har gjorts, bör se över och förtydliga myndighetens riktlinjer och handbok om sociala medier.

Chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning JO-beslut 245-2018

Citatet ovan är hämtat ifrån ett uppmärksammat ärende där en officer blivit säk-anmäld och fått se sina behörigheter indragna på grund av inlägg på sociala medier och en privatblogg. Även om JO valde att “fria” Försvarsmakten i form av att det inte ansågs utgöra olagliga repressalier riktades en del kritik emot hur myndigheten agerat samt hur riktlinjerna och handboken utformats. Det var kort och gott otydligt hur personalen skulle kunna nyttja sociala medier på ett sätt som var förenligt med såväl sekretess som den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Nu, snart två år senare, kommer resultatet. En arbetsutgåva av en ny handbok som är tänkt att ersätta den gamla handboken ifrån 2013. Om datumen i remissutgåvan stämmer verkar planen vara att detta sker redan nu i november 2021. Vilket får anses vara något av rekordfart med tanke på att remissrundan påbörjades (räknat ifrån dagen efter fastställandet i VIDAR) den 23 september. En runda som avslutas den 10 oktober vilket ger remissinstanserna tolv arbetsdagar att svara. Bara den korta framförhållning är tillräckligt för att ifrågasätta om det överhuvudtaget blir en remissrunda med kvalité. Men det slutar egentligen inte där, för remissinstanserna är avgränsade till högkvarteret och försvarsgrensstaberna. En passande avgränsning då tre av det totalt nio staberna har ingått i den så kallade arbetsgrupp som påbörjade arbetet med handboken under sista kvartalet 2020. Återigen uppseendeväckande snabb hantering, speciellt med åtanke att det varit en pandemi som resulterat i att verksamheten på andra håll inte kunnat genomföra sina projekt inom tidigare angivna tidsramar.

Och låt mig vara tydligt från början. Den här “vägledningen”, som består av 48 sidor (en sida mer än nuvarande handbok), är inte så mycket till vägledning. Om Försvarsmakten med vägledning inte menar ett språk som i princip säger att det är bättre att låta bli att prata om myndighetens verksamhet på sociala medier. Jag hyser egentligen inga förhoppningar om att den här kritiken som jag är på väg att framföra kommer nå fram till LEDS KOMM. Däremot tycker jag att det är viktigt att personalen, och den svenske medborgaren, förstår hur undermålig den här produkten är. Att den, med få undantag, inte är resultatet av att kommunikationsavdelningen tagit ansvar för Försvarsmaktens resurser och använt dem på ett effektivt sätt. Och att det med all tydlighet lyser igenom att MUST SÄKK dominerat arbetet där fokus legat på förbud istället för möjligheter.

Vårt kulturella arv

För att underlätta för Försvarsmaktens personal i dessa frågor bedömer jag dock att Försvarsmakten, om det inte redan har gjorts,bör se över och förtydliga myndighetens riktlinjer och handbok om sociala medier.

Chefsjustitieombudsmannen

Försvarsmaktens hantering av personal som är aktiva på sociala medier har stötts och blötts under flera år. Frågan aktualiserades nu senast med Justitieombudsmannens (JO) beslut i två (2) ärenden som berörde försvarsmaktspersonals agerande i såväl traditionell media som på sociala medie-plattformar. Även den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens (Must) kampanj förra året skapade viss uppmärksamhet kring ämnet. Ett inlägg (med efterföljande förtydligande) i debatten från Försvarsmaktens kommunikationsdirektör skapade mer förvirring och oro i leden över vad personal fick och inte fick diskutera utifrån ett lojalitetsperspektiv. I uttalandet från JO fick Försvarsmakten kritik för att den utgivna handboken om sociala medier, tillsammans med Försvarsmaktens riktlinjer, behövde förtydligas. Därav kan det vara värt vad Handbok Sociala Medier 2013 säger och var den största utmaningen ligger såväl myndigheten, som myndighetens personal i framtiden.

Som vilket annat jobb som helst, nästan

Under inledningen av Aurora 17 spreds nyheten om hur “försvarsanställda” använt ett kryphål i betalappen Swish för att åsamka ekonomisk skada mot en organisation. Även internationell press uppmärksammade storyn. Propagandakanalen sputnik var inte sena på att få det att framstå som att det var Försvarsmakten som låg bakom aktionen.

I samband med detta publicerade undertecknad ett inlägg som kritiserade tilltaget, och uppmanade personer som gick i den här typen av tankar att tänka till innan de företog sig något liknande. Inte helt oväntat var det en person som valde den enkla vägen, nämligen att skriva ett lamt påhopp.

Inledningsvis har “dolkerik” helt rätt, jag har ingen auktoritet över landets Försvarsmaktspersonal. Samtidigt visar den här typen av kommentarer att personen oftast inte förstår konsekvensen av agerande (exempelvis att det blir en sputnik-nyhet, och därmed sanning för vissa). Men om vi lägger åt sidan yttrandefriheten, vilket ibland kan te sig som ett väldigt tjatigt argument, finns det en del andra argument varför jag har rätt, och nästintill en skyldighet, att kommentera den här typen av aktiviteter. Till att börja med påverkar den här typen av aktivitet direkt, eller indirekt, min tjänstgöring. All makt i Sverige utgår från svenska folket. Därigenom får vi i Försvarsmakten vårt mandat att utföra våra uppgifter. Om det svenska folket får uppfattningen att Försvarsmakten försöker inkräkta på deras grundlagsskyddade rättigheter kommer vårt mandat att upphöra. För många kan reklamfilmen nedan ses som “cheesy”. Floskler som kastas omkring för att det låter bra. Men om du lyssnar på det som sägs, inser du att det finns en djupare mening i budskapet.

Ett sätt att se på saken är att vi genom att skydda befolkningen, även skyddar vårt mandat att bruka våld för att skydda folket från övergrepp. Därför är det viktigt att Försvarsmakten bibehåller ett högt anseende hos befolkningen, vilket även innebär att det är en högintressant angreppspunkt från främmande makt. Därav att subversion räknas som ett säkerhetshot då tappat förtroende ytterst påverkar Försvarsmaktens mandat och möjlighet att fullfölja sitt åtagande.

Detta leder oss in på den andra anledningen till varför jag, och alla andra försvarsmaktsanställda, har närmast en skyldighet att ingripa mot den här typen av aktioner. Följande urklipp är från “Förordning med bestämmelser för Försvarsmaktens personal”. I den förordningen finner vi, förutom skyldigheten att tjänstgöra utomlands, även soldaterinran. För många är antagligen soldaterinran något luddigt som framfördes av en regements- eller flottiljchef under en regnig dag. Men det är väldigt mycket mer än fina ord som ska krystas fram under en torr ceremoni, erinran bär med sig skyldigheter som urklippet nedan visar.

Här kan vi diskutera om det verkligen täcker in saker en person gör på sin fritid utanför arbetet, vilket är ett rimligt argument. Där vill jag hävda att om en person använder profilbilder på sociala medier där individen framträder i uniform, åtföljs det av vissa skyldigheter. Precis som att du åtar dig att bära uniformen korrekt ifall du reser i den, föranleder det också att du agerar på ett sådant sätt att “Försvarsmaktens anseende främjas”. Framförallt punkten “En chef i Försvarsmakten skall (min fetmarkering) agera på ett sådant sätt att han eller hon är ett föredöme för övrig personal” visar att framförallt officerare har ett ansvar att axla i den här typen av frågor.

Bildkälla: https://cynismer.blogspot.se/2014/04/som-vilket-jobb-som-helst.html

Bara för att du får och kan göra vissa saker, innebär det inte att det är lämpligt. I den kritiserade reklamkampanjen “Som vilket jobb som helst, nästan” försökte Försvarsmakten på ett humoristiskt vis, visa hur en tjänstgöring i Försvarsmakten skulle kunna vara som vilket annat jobb som helst. Det de misslyckades med att kommunicera var att i ordet “nästan” ligger en mängd med skrivna och oskrivna regler som stundtals kan anses inkräkta på individens friheter. När gemene man vet att du är anställd i Försvarsmakten kommer den att applicera vissa förväntningar på hur du ska bete dig. Det är därför det här valet av karriär inte är för alla individer, precis som att alla inte passar att vara lärare eller hantverkare. Anser du att du inte klarar att förhålla dig till detta finns det andra jobb att söka.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén