Lagom till att semesterplanerna för sommaren ska läggas för att kunna fastställas senast 1 april blev det känt att det hade kommit en ny FAS (försvarsmaktens avtalssamling) för 2026. Förutom att det nya avtalet, som hade tillägg som började gälla från den 12 februari, inte har kommunicerats ut i organisationen innehöll den ett tillägg kring insatsberedskap och semester som omkullkastar tidigare praxis.
Insatsberedskap, det vill säga den beredskap som normalt ligger över flera månader för att försvarsmakten ska ha gripbara förband för att genomföra operationer såväl nationellt som internationellt, har tidigare varit den enda beredskap som varit kombinerbar med semester. Därmed har man kunnat ha förband stående i 24 till 72 timmars beredskap även under sommaren när myndigheten i övrigt går på låg varv. Med det nya avtalet har arbetsgivare och de olika fackförbunden kommit överens om att detta inte längre ska vara tillämpligt. Den enda ledighet som numera är aktuell att kombinera med insatsberedskap är uttag av FMD-komp, flex samt kompledigt från övertid.
Som skäl uppges från Officersförbundet att man är överens om att ”följa semesterlagen och dess intentioner genom att freda semesterledighet från att kunna stå till arbetsgivarens förfogande”, och att om arbetsgivaren vill ”aktivera och använda en arbetstagare under pågående semester så finns sedan 2023 en överenskommelse för vilka rutiner och ersättningar som gäller för det”. Det vill säga att om förbanden vill kalla in personal under sommaren för att lösa hastigt uppkomna uppgifter ska man numera luta sig mot möjligheten att avbryta eller flytta semester och betala ut den ersättning detta innebär. Enligt Officersförbundet har ”parterna tillsammans som landat i att fördelarna med att inte kunna ha insatsberedskap samtidigt med semester överväger nackdelarna”.
Ja, det finns givetvis en poäng i att arbetstagaren ska kunna vara helt fri på sin semester för ett ”långt och friskt arbetsliv”. Vilket tidigare har gällt alla som inte haft insatsberedskap. Min farhåga är att nu när det omöjliggörs att kombinera insatsberedskapen med semester får vi friktioner som bidrar till en försämrad arbetsmiljö över brädet.
Det grundar jag på att försvarsmaktens behov av beredskapsförband inte nedgår bara för att det här tillägget kommit till. Sett till omvärldsläget, inträdet i Nato och med det våra åtaganden till exempelvis FLF är det snarare så att behovet har vuxit. Då finns det i huvudsak två lösningar: antingen kommer vi generellt behöva frångå att ett helt förband kan gå på semester samtidigt utan behöver sprida ut semesterperioden. Vilket innebär att vi har en längre period med nedsatt förmåga än de fyra veckor som tidigare varit enklare att planera in och att det kommer uppstå större missnöje med när semestrarna läggs jämfört med tidigare. Ett typiskt ilands-problem kan tyckas, samtidigt ska vi komma ihåg att Försvarsmakten har möjlighet att förlägga semester utanför den lagstadgade semesterperioden (juni-augusti) om ”särskilda skäl” föreligger. Det nationella försvaret och dess behov av beredskapsförband kan antagligen klassas som särskilda skäl. Jag tror inte att det främjar ett ”långt och friskt arbetsliv” med återhämtning att få sin semester lagt i en period där övriga familjen inte är ledig. Eller, så får vi semestrar där det inte ligger en beredskap men där man spelar på lojalitetskänslan hos personalen om att ändå vara kontaktbar under sin ledighet. Det sistnämnda sker redan idag på sina håll och det är ingen hemlighet att man tycker att det är en bra lösning med att kunna ringa in personal utan att behöva betala beredskapsersättning först.
Jag ser just nu inte framför mig hur vi ska kunna ha förband i beredskap under semesterperioderna om förbanden inte lyckas ordersätta så att uttag av övningsdygnskomp enbart sker under utpekade perioder eller att man kan rotera en större mängd personal in och ur beredskap.
Det var antagligen inte den här förändringen som många av oss ville ha. Istället hade jag personligen sett framemot att ersättningen för insatsberedskap justerats upp för att följa den ekonomiska utvecklingen. Istället har nivån, 5500 kr (1-3 dygn) och 2084 kr (4-10 dygn), legat oförändrad i 20 år. Det hade varit en betydligt viktigare fråga att behandla än att naivt tro att den borttagna kombinationen av insatsberedskap och semester inte kommer drabba personalen negativt i det långa loppet.
Framförallt är jag besviken att den här överenskommelsen inte kommunicerats ut överhuvudtaget så att såväl underställda som chefer kunnat sätta sig in i vad det här får för konsekvenser. Istället får nu folk veta det genom inofficiella kanaler för att någon nämnda en ny FAS i förbifarten på internet. Som facklig medlem är jag dessutom oimponerad att den nya FAS:en inte är kommuincerad i någon nyhet eller ens finns tillgänglig för nedladdning från hemsidan, istället är det FAS 2025 som återfinns. Eller ja, rubriken är felaktigt länkad till FAS 2024. Vill man ha tillgång till FAS 2025 så får man gå via Reservofficerarna istället.
Om man nu från såväl arbetsgivarens som fackets håll ansett att den tidigare lösningen var problematisk hade det varit gynnsamt att man kommunicerat det i samband med den nya överenskommelsen. Nu riskerar istället eventuella förklaringar bli efterhandskonstruktioner för att försöka motivera en överenskommelse som varken bidrog till bättre arbetsmiljö eller bättre försvar.
Lämna ett svar