Den som frekvent läser artiklar publicerade på den här hemsidan, eller följer på sociala medier har troligtvis uppfattat de varningar som personalen sänt ut rörande ett ökande arbetsbelastning som en följd av “forcerad tillväxt” vad gäller såväl grundutbildning som olika större materielsystem. Ett system som kanske inte uppmärksammat så mycket, åtminstone inte utanför Flygvapnet, är det nyligen införda skolflygplanet, SK40. Likt en del andra projekt har även detta dragits ut på tiden med avbrutna upphandling. Nästa år kommer de första stridspilotseleverna alltså att flyga SK40 som en del av sin utbildning. Det framstår som en framgång med ett snabbt införande av ett nytt flygsystem, likt exempelvis helikopter 16. Men nu har det lyfts vilken kostnad det här införandet har med de korta förhållanden som är för att införa ett helt nytt flygsystem som en utbildningsplattform. Kostnaden som åsyftas är inte den monetära utan personalen som nu sjukskrivs för att arbetsmiljön blivit ohållbar.
Etikett: arbetsmiljö
I det senaste numret av Officerstidningen (nr 2/2022) återfinns ett längre reportage om de mögliga kadettrummen som en del kadetter tvingas bo i under sina studier. Mycket riktigt visade det sig att de berättelser som kom in via Instagram stämde överens med verkligheten, kanske t o m var lite i underkant. Det finns ett återkommande problem med boendena som MHS Karlberg och ansvariga för byggnaderna mycket väl känner till. Just nu står två rum tomma i väntan på åtgärd. Fyra rum har utretts i särskild ordning. Det vill säga att det är troligt att fler rum har samma problem. Kadetter berättar om vattenläckor som krupit in under väggar och golv, vägguttag som lossnar, vatten som inte rinner undan efter duschning och en oro för att anmäla fel då det kan innebära en omplacering till ett lägenhetshotell längre bort från skolan.
Skolans respons till de uppmärksammade problemen? “Kadetternas boende är högsta prioritet men för att [kunna vidta åtgärder] måste anmälan gå den formella vägen.” Vilket med all tydlighet framgår såväl i officerstidningens artikel som i alla de meddelanden som kom till inboxen. Där fukt och skador kontinuerligt anmälts formellt vilket ibland lett till någon form av undersökning där man sen klargjort att det inte finns några problem alternativt att någon kommit förbi och spacklat över fuktskadorna. Vilket det bevisligen finns dokumenterat, såväl i bild som en undersökning av en oberoende besiktningsman.
Ett inlägg på twitter löser inget.
Övlt Johan Martinsson stf skolch MHS Karlberg.
Vilket, om man nu ska tro fortifikationsverkets regionchef Jan Zetterman, visade på att allt ändå var hyfsat bra i containerbyn. Förutom ett proppskåp som var monterat i taket fanns det inget att anmärka på elen. Trots återkommande problem med strömavbrott, exempelvis när en kadett ska koka vatten och strömmen därmed försvinner för flera andra i Tillfälligheten. Eller vad sägs om kabelbrand när det ska lagas mat? Men visst, el är svårt. Det kan uppstå problem relativt enkelt på flera platser trots att det ser korrekt ut. Samtidigt kostar det mindre att faktiskt göra om jämfört med kostnaden om allt brinner ner, eller någon skadar sig. Men det jag reagerar mest på är nonchalansen när det gäller fukten i rummen och antydan att problemen beror på felaktigt handhavande av kadetterna.
Man ska vara klar över att detta är ett tillfälligt boende. Och det finns duschar att nyttja i den idrottsanläggning som hör till Karlberg.
Övlt Johan Martinsson, stf skolch MHS Karlberg
Årets sista frågestund på Instagram bjöd på en riktig surdeg. Nämligen mögliga kadettboenden. Något som inledningsvis var koncentrerat till MHS Karlberg blev snabbt ett betydligt större problem när flera nuvarande och tidigare kadetter hörde av sig om berättelser från olika orter som Halmstad, Enköping och Uppsala med liknande berättelser. Därutöver började kadetter berätta om de återkommande problem som uppstått med “tillfälligheten”, det vill säga det containerboende som upphandlades för att husera kadetter medan renovering och nybyggnation på Karlberg pågick.
I nummer 5/2020 av Officerstidningen har det gjorts ett större reportage om värnpliktsutbildningen på P 7. I reportaget belyses bland annat de utmaningar som förbandet står inför med tillväxt, utökad värnplikt, stående förband och kommande insatser utomlands. I sig inget unikt för det södra skånska regementet utan en situation som flera förband sannolikt känner igen sig i. Det är inte detta som det här inlägget kommer beröra utan jag kommer istället fokusera på det, i brist på annat ord, tonläge som finns i intervjuerna. Det ska poängteras att inlägget inte riktar sig mot personerna (därav kommer jag inte att ange individernas namn). Inte heller ska inlägget ses som kritik mot förbandet. Reportaget och citaten är delar av ett större problem som jag belyst tidigare, men som fortsatt behövs lyftas för att det i längden är skadligt för Försvarsmakten och förmågan till att lösa de uppgifter vi erhållit från svenska folket.