Efter att amerikanska företag dominerat marknaden för personlig utrustning under något årtionde eller så, har det börjat dyka upp allt fler europeiska företag som producerar utrustning av hög standard. Undertecknad har under en period följt det danska företaget Tardigrade Tactical och hur deras produkter utvecklats. Tardigrade (Trögkrypare på svenska) beskrivs förövrigt som det tåligaste djuret på planeten. Ett namn som förpliktigar helt enkelt.
Medan vi väntar på att vinnaren av Nordic Combat Uniform ska utannonseras med fanfar och fyrverkerier kan vi titta på övriga områden för att se vad som ligger “i röret”. Till vår hjälp har vi en månadsrapport från enheten för soldatutrustning på Försvarets Materielverk (FMV).
I rapporten framgår vilka uppdrag som är pågående, planerade, initierade (offertframtagning påbörjad), offererat (offert överlämnad till Försvarsmakten) och avslutade.Vidare framgår även kommande produktion och händelser som har varit produktionspåverkande. Kortfattat bjuder rapporten på en insikt i vad som händer inom materielområdet och vad försvarsmaktens personal har att se framemot de kommande åren.
I senaste numret av Officerstidningen lyfter en lärare från artilleriets stridsskola hur fruktansvärt efter Försvarsmakten är övriga arbetsmarknaden när det gäller en ”digital arbetsplats”. Kommentaren ”[u]tanför skolor är bärbara tjänstedatorer med internetuppkoppling lika sällsynt som stridsväst 18” är otroligt talande för hur situationen är idag, och har varit under lång tid. Det värsta med det hela är att utvecklingen har gått bakåt, för tidigare fanns det i alla fall en tunnlad internetlösning på FM AP under namnet ”Charon”. Det ska erkännas att den inte var superbra och i takt med att webben utvecklades kämpade lösningen med att överhuvudtaget kunna visa sidor som de faktiskt såg ut. Den höga svansföringen gällande säker surf var en stark bidragande faktor. Så en dag tog man bort lösningen och plötsligt stod personalen utan en internetlösning på sina arbetsplatsdatorer. Ett tag senare kom en testversion vid namn acheron som, i mitt tycke, fungerade väldigt bra. Men den fick inte se dagens ljus på bred front i Försvarsmaktens IT-miljö av någon anledning. I stället är vi, precis som stridsskolans lärare påpekar, hänvisade till att sköta surfandet på våra telefoner för att kunna söka efter information i olika ärenden. Och det börjar bli fruktansvärt tjatigt att få förklara för utländska kolleger varför jag inte kan ta emot epost med länkar till internetsidor eftersom vi saknar en integrerad lösning. Till skillnad från ”alla andra”. Vilket är högst märkligt med tanke på vår höga svansföring som IT-nation.
Ett återkommande tema för de grundläggande officersutbildningarna (och även till del polisutbildningen) är att antagna elever, efter att ha tagit sig igenom nålsögat, tackar nej till sin plats. Därmed var det hög tid att Försvarsmakten tog sig tiden att försöka få svar på frågan; Varför?
I februari fastställde Försvarsmakten sitt budgetunderlag i enlighet med de direktiv som återfinns i förordningen om årsredovisning och budgetunderlag. Det här tillsammans med regleringsbrevet för 2021 ger i handen att Försvarsmakten även ska ange hur planen ser ut för krigsorganisationen fram till och med 2030.
Det här inlägget kommer fokusera på utvecklingen Försvarsmakten beskriver för perioden 21-25 och de större målsättningar som finns för respektive försvarsgren/stridskraft. Således lämnar vi utvecklingen 26-30 därhän för tillfället tillsammans med övriga ämnen som personalförsörjning och forskning. Innehållet kommer enbart baseras på det som framgår i bilaga 1 då undertecknad inte har tillgång till övriga öppna bilagor (då processen med att begära ut allmänna handlingar från Försvarsmakten är otroligt omständlig jämfört med övriga myndigheter).
Det har konstaterats förr att det är en oskriven regel att olika nivåer inte kan förstå varandra. Nivån under anser i princip uteslutande att nivån ovanför saknar realistisk förankring och inte förstår läget. Nivån ovanför tittar ner och förstår inte varför nivån under inte “bara gör så här”, att det mesta egentligen bara är gnäll för att de saknar “hela bilden”. Det spelar egentligen ingen roll var i pyramiden vi befinner oss, om det är den enskilde soldaten eller om det är myndigheten och politikerna.
Just uttrycket “har inte hela bilden” är intressant eftersom det antyder att det finns en nivå som har helheten klar. Vilket är realiteten är omöjligt då det, likt ett kameraobjektiv, finns begränsningar när det kommer till upplösning. En nivå kan välja att ha en övergripande bild, vilket kommer på bekostnad av att det inte går att zooma in på detaljer. Det är också möjligt att ha möjlighet till hög detaljupplösning, men då missa en vidare bild då allt utanför blir suddigt. Mellanmjölkslösningen blir att ha ett mellanobjektiv som varken ger hög upplösning eller vidare vinkel, däremot som kan växla mellan “tillräckligt bra” lägen.
Jag har kommit till insikt, eller i alla fall en insikt av flera. Min mest framträdande käpphäst är fritt flöde av information. Eller kanske inte riktigt “fritt flöde” som i avsaknad av filter, däremot ett informationsflöde som är betydligt effektivare än det vi har idag såväl internt som externt. Därmed är det inte konstigt att det är av intresse för mig när fyra svenska forskare från Försvarshögskolan publicerar en studie om folkförankringen och Försvarsmakten. För invävt i detta finns just hur viktigt det är med information, framförallt faktabaserad sådan, för att samhället och de folkvalda ska kunna fatta beslut som gynnar landet Sverige.
Det har länge funnits en tanke att nedskärningen av försvaret och avskaffandet av värnplikten klippte banden mellan det civila och det militära. Försvarsmakten var inte längre än närvarande entitet ute i det svenska samhället. Trots detta visar en rad rapporter från SOM-institutet att svenskar överlag har ett förtroende för Försvarsmakten och att det finns ett brett stöd för att landet ska försvaras militärt även om utgången är oviss. Samtidigt pekar författarna på att medborgarna överlag vet väldigt lite om myndigheten och att vissa uppfattningar helt enkelt vilar på förutfattade och daterade kunskaper om den militära sfären.
En del har länge efterfrågat en del 3 till hur man kan modifiera sin stridsväst 2000. Då jag inte använt det systemet i princip sedan jag skrev del 2 (vilket var 2016) vore det missvisande och troligtvis inte lika anpassat till verkligheten som om en riktig användare författade inlägget. Men som plåster på såren kommer här ett inlägg med bilder som ni följare delat med er av under åren. Vissa bilder är beskurna för att fokusera på själva västen/stridsselen. Jag har ingen aning om vem som är ägare till vilken bild. Ser du din bild här och absolut inte vill ha den där hör av dig så tar jag bort den.
Den här artikelserien är indelad i tre delar. Den första delen beskrev översiktligt vad en personalansvarsnämnd är och varför Försvarsmakten har en egen. Den andra delen behandlade FPAN mer generellt, hur nämnden är organiserad, antal ärenden och beskriva övergripande vilket juridisk utrymme som nämnden rör sig i. Den tredje och sista delen, som du läser nu, kommer titta närmare på olika ärenden under de senaste åren och vilka åtgärder som nämnden beslutat om. Förhoppningen är att du efter den här delen har en djupare förståelse för hur FPAN fungerar och varför vissa händelser leder till avsked medan andra leder till löneavdrag eller varningar. Vilket verkligen aktualiserats efter nyheten om hur ett gruppbefäl fått fortsätta sin anställning efter att ha blivit dömd för ringa misshandel av sin då gravida sambo. Syftet är inte att bedöma om vissa beslut är korrekta eller felaktiga, inte heller att ta ställning för eller emot existensen av FPAN. Däremot är det författarens uppfattning att det krävs information om hur systemet är tänkt att fungera för att skapa tilltro såväl som diskussionsunderlag för eventuella förändringar.
Den här artikelserien är indelad i tre delar. Den första delen beskrev översiktligt vad en personalansvarsnämnd är och varför Försvarsmakten har en egen. Den andra delen, den du nu läser, kommer behandla FPAN mer generellt, hur nämnden är organiserad, antal ärenden och beskriva övergripande vilket juridisk utrymme som nämnden rör sig i. Den tredje och sista delen kommer titta närmare på olika ärenden under de senaste åren och vilka åtgärder som nämnden beslutat om. Förhoppningen är att du efter den sista artikeln har en djupare förståelse för hur entiteten fungerar och varför vissa händelser leder till avsked medan andra leder till löneavdrag eller varningar. Syftet är inte att bedöma om vissa beslut är korrekta eller felaktiga, inte heller att ta ställning för eller emot existensen av FPAN. Däremot är det författarens uppfattning att det krävs information om hur systemet är tänkt att fungera för att skapa tilltro såväl som diskussionsunderlag för eventuella förändringar.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén