Det här är en gästartikel som skickats in till taktisk.se för publicering. Innehåll och bilder är publicerade med tillstånd från artikelförfattaren. Genom att publicera den här artikeln är förhoppningen att fler ska våga testa nya grepp för att bana väg för ny teknik som grundar sig på en ”bottom-up”-process.
Varför genomsöker vi byggnader i strid i bebyggelse genom att skicka in två soldater först? Risken är uppenbar: sammanstöt sker oftast på fiendens villkor, och vi riskerar ett stridspar. Förbättringsmöjligheterna är billiga och allmänt tillgängliga: kanske kamera? teleskopskaft? FPV-drönare? Dessa frågor ställde sig ett gäng ingenjörsstudenter och GSS/T-infanterister på infanteribrigaden.
Deras svar blev att själva designa och bygga en markdrönare från grunden. Processen har blivit en fallstudie i soldatdriven innovation. Sverige har tänkande soldater som en komparativ fördel jämfört med andra krigsmakter. Försvarsmakten och försvarsindustrin kan kostnadsfritt uppmuntra och nyttja kunskapen som finns på truppen för att dominera framtidens slagfält.
Under våren började projektet förutsättningslös med Zoom-möten på fritiden där idéer diskuterades och CAD-designer utformades. Merparten av soldaterna är till vardags ingenjörsstudenter på svenska universitet. Nyckeln till framgång var mindre prat och mer experiment. KTH och Chalmers stöttade med labb och 3D-skrivare. Kvällen innan bataljonsövningen samlades soldaterna i vårdlokalen, monterade drönaren och fortsatte arbeta stärkta av musik och kvällsmål till långt in på natten.
Första prototypen blev markdrönaren ”Råttan” med följande egenskaper:
- Framkomlighet: urban terräng och mindre hinder
- Bärkraft/Beväpning: Motsv. 1st stridsvagnsmina 5
- Pris: Total kostnad mindre än en låda 7,62-ammunition, eller <5 % av priset för 1st UAV06
- Utvecklingstid: cirka 20 timmar/person med 8 soldater, från första ritningen till fältmässig användning av prototyp.
- Ursprungssäkerhet: Byggd utan kinesiska komponenter för försörjningstrygghet och operationssäkerhet.
- Försvarsmakten saknar idag riktlinjer för enskild anskaffning av kommersiella drönare eller komponenter till drönare, men amerikanska försvarsdepartementet har ett utvecklat system, vilket soldaterna adopterade som egna utvecklingsregler.
Men innovationen slutade inte där. ”Råttan” kompletterades snabbt av ”Myggan”, en FPV-drönare hastigt sammansatt med hjälp av YouTube-instruktioner och komponenter från Amazon. Idéerna fortsatte: varför inte ett fäste för en ficklampa som kan monteras på rälsen på AK-5C Färdigdesignad på en kort stund och kan 3D-printas för 1,5kr styck. Initiativ föder fler initiativ.
Drönarna vidareutvecklades dessutom kontinuerligt i fält. När ”Råttan” gick sönder mitt under övningen designade en soldat direkt en ny reservdel på plats, skickade filen till en 3D-printer på regementet, ordonnans framryckte, och inom några timmar var drönaren operativ igen.
Senare välte “Råttan” och började brinna. Samtidigt ändrade övningen karaktär från utban miljö till försvar i betäckt terräng. Soldaterna beslutade att kannibalisera resterna av drönarna, styckade delarna och monterade ihop en fast kamera med trådlös videofeed.
Nu kunde soldaterna observera en korsning från ett skyddat läge bakom o-platsen. Det var viktigt för den kreativa processen att drönaren brann – tack vare haveriet öppnades nya tankebanor. Att ”misslyckas” och lära sig av det är något av det viktigaste i kreativa processer.
Amerikanerna hade kallade våra soldaters prototyputveckling som ett textboksexempel på ”transformation in contact”, ett initiativ för iterativ vidareutveckling av billig teknik i fält. USA har också under senare år etablerat ”innovation cells” inom flera manöverbrigader för att främja liknande initiativ. Dessa enheter är ofta formaliserade med särskilda lokaler, verkstäder, och särskilt avdelad personal – imponerande, men också tunga och byråkratiska.
Hur kan enskilda chefer konkret uppmuntra soldatdriven innovation?
- Kliv ur spår: Många bestämmelser, exempelvis förbud mot drönarflygning under 30 meter, hämmar vital övningsverksamhet under föregivna säkerhetsskäl. Dessa måste ifrågasättas på alla nivåer. Använd sunt förnuft och säg aldrig ”nej” utan att driva frågan till botten.
- ”Perfect is the enemy of good”: Soldater behöver öva och testa lösningar idag – inte imorgon. Att tillåta ofärdiga, men fungerande lösningar är avgörande för vårt försvar.
- Öppna verktygslådan: Våra egna verkstäder och materielenheter kan användas för soldaternas innovationsprojekt. Våra soldater fick låna verktyg från Livgardets verkstäder. Sveriges främsta universitet står redo att bistå, det är bara att fråga.
När dörren är öppen följer innovationsprocessen en enkel GFI: inledningsvis identifiera soldater ett problem och experimenterar fritt; därefter skapar de snabbt en minimal viable product (MVP) och testar den i fält; slutligen sprids framgångsrika initiativ till grannplutonen, och inom Försvarsmakten.
I ett senare skede finns ett ekosystem för förvarsinnovation redo att stötta de mest lovande initiativen: acceleratorer som NATO:s DIANA, startupinkubatorer som Linköpings LEAD, dedikerade akademiska campus för totalförsvaret från Luleå till Lund. Alla pusselbitar i landet finns på plats för att omvandla prototyper till kommersiella framgångar. Våra tänkande soldater har ett militärt perspektiv men kan applicera civila lösningar. De har en unik fördel mot konkurrenter: utvecklare och slutanvändare är samma individer. Pentagon investerar en miljard dollar nästa år i ”Transformation in Contact” – i Sverige kan vi genomföra motsvarande initiativ, gratis.
Utöver de nya lösningarna så har soldatdriven innovation en viktigt effekt på den militära enheten. Stämningen på plutonen är ännu mer driven och engagerad, soldaternas generella kreativitet och prestation sedan projektet började är märkbart högre. Soldater som bygger lösningar ihop slåss också bättre tillsammans. Vinsten är lika mycket prylarna som kulturförändringen. Varje chef har möjligheten att tillåta förutsättningar för soldatdriven innovation. Framtidens försvarsförmåga finns hos truppen.
Jakob Blomqvist
Plutonchef GRK
1. Motsk. Bat, Infanteribrigaden