Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: stridsutrustning Sida 1 av 2

Framtidssäkra stridsutrustningen

Den nya eldhandvapensfamiljen med sitt tillhörande kaliberbyte för en del kategorier kommer oundvikligen medföra att vissa befattningshavare behöver se över sin stridsutrustning och vilka fickor individen bär på sig. Med tanke på att nästa stridsväst ligger precis bortom införandet av nya automatkarbiner är det helt enkelt inte säkert att det kommer tilldelas ändamålsenliga fickor för respektive befattningskategori. Det har även tillkommit information om att “självskyddsvapnet” kommer att komma med både 20- och 30-skottsmagasin vilket tillsammans med osäkerheten kring vilka som egentligen kommer få 7,62-karbinen visar på behovet av magasinsfickor som är flexibla. Därav den här artikeln.

Försvarsmakten resignerar kring personlig utrustning

Clickbaitig rubrik? Ja, samtidigt ska jag nu lägga ut texten lite grann efter mitt inlägg på Instagram då det resulterade i en hel del DM:s som frågade om myndigheten faktiskt hade gett upp i frågan om personlig utrustning. För att svara direkt på den frågan; nej, Försvarsmakten har inte författat någon skrivelse som säger att det nu är fritt fram att köpa egna fickor till sin stridsutrustning. Myndigheten kommer troligtvis inte heller fatta ett sådant beslut inom en överskådlig framtid. Vad som däremot har skett, och som egentligen redan skedde för några år sen i samband med stridsväst 08/12-härvan, är att organisationen på lokal nivå börjat inse att situationen är ohållbar och att det inte är möjligt att skapa stående insatsförband utan adekvat utrustning. Därav har diverse förband med erfarenhet av att frekvent vara insatta utomlands eller stående i beredskap ordersatt att det är tillåtet, inom vissa angivna ramar, att införskaffa viss utrustning själv. Framförallt har det rört sig om fickor och stridsskjortor.

Vad som detta sen i sin tur bidragit till är att den officiella bilden av en svensk soldat har gått från en person med enbart tilldelad materiel till en person med i huvudsak egeninförskaffad utrustning (se bara bilden på senaste årsrapportens framsida). Och låt mig vara tydlig, jag kan inte vara gladare över att den spärren släppte samt att alla belackare av egen utrustning fick se sig motbevisade. För tvärtemot vad som påstods så fick vi inte helt plötsligt soldater och förband som såg ut som “vandrande julgranar”. Det gick bevisligen att med enkla medel reglera så att individen köper saker som är vettiga för dennes befattning och som inte sticker ut i gruppen. Sen kan vi alltid ha en diskussion huruvida det är viktigt att utrustningen är i snigel eller fmgrå, grön eller om även enstaka inslag av multicam och beige/brunt fungerar (lex Norge).

Så även om det har skett ett kulturellt skifte finns det fortsatt en del “motståndsfickor” kvar i organisationen där man bestämt hävdar att tilldelat gäller. Och det är här jag nu menar att Försvarsmakten totalt resignerat när man valt att inte köpa in nya fickor till kroppsskydd 23D eller kroppsskydd 22 (det vill säga nyupphandlingen av krsk12). För redan idag har det uppstått brister i stridsväst 2000-systemet i takt med att grundutbildningen vuxit. Med en fortsatt växande grundutbildning tillsammans med återkommande repetitionsövningar och ett växande hemvärn (tack vare omvärldsläget) har det visat sig att Försvarsmakten saknar förmåga att tillse att alla får tilldelad utrustning enligt det grundkort som finns. Vi pratar alltså om grundläggande saker som regnkläder, bärsäckar och vätskeblåsor. Medan vissa förband nu genomför lokala inköp för att täcka vissa behov saknas det medel och en plan för att lösa andra problem. Därav är min slutsats att organisationen kommer att tvingas acceptera att åtminstone de stående förbanden och hemvärnspersonal tillåts köpa egen utrustning. Helt enkelt för att det saknas och för att den utrustning som finns ska kunna omfördelas till de värnpliktiga, som är prioriterade enligt en rad ordrar och uttalanden.

Är det optimalt att exempelvis soldater nu på olika sätt “tvingas” att köpa saker för att kunna lösa sin uppgift? Inte det minsta, samtidigt är det vad vi länge har förespråkat. Nämligen att få möjligheten att själva ta det här ansvaret. Nu står vi i beslutsfönstret där myndigheten helt enkelt skulle behöva fatta ett sådant beslut, eller åtminstone signalera till bromsande förbandschefer, att det är dags för en liberalare hållning. Det är fullt möjligt att tillåta egeninköpt materiel utan att det ballar ur på kaserngården vid formella uppställningar. Det är allas ansvar att tillse. Vad vi däremot inte kan ha är soldater som saknar utrustning och som ändå förväntas öva som om de inte hade några brister. Det är inte att ta sitt arbetsmiljöansvar eller chefsansvar gentemot personalen. Tillitsbaserat ledarskap har hamnat på tapeten nu och något som dyker upp i media. Det har varit lite av ett signum tidigare för Försvarsmakten, åtminstone i utlandstjänst. Det är dags att vi plockar hem det nationellt och låter personalen vara de proffs som de är.

Tillväxt av materielutvecklingsorganisationen

Det har konstaterats att Försvarsmakten står inför en utmaning inom flera områden när det gäller tillväxt. När vi ser planerna för tillförseln av personlig utrustning blir det tydligt att även organisationen som ska utveckla och köpa in ny materiel är kraftfullt underutvecklad. Och låt mig vara tydlig från början, det här handlar inte enbart om Försvarsmaktens anorektiska organisation från materielområdesansvariga (MOA) och nedåt. Det handlar även om Försvarets Materielverk (FMV) och dess organisations förmåga att jobba mer flera parallella införanden samtidigt.

Åren av nedskärningar, centralisering till ett fåtal centrum och skolor, pressad ekonomi samt en utlandsdoktrin där fokus har varit på att tillföra tekniska system har lämnat oss med en organisation som just nu har svårt att hänga med i den tillväxt som Försvarsmakten ska göra. Inte bara har det uppstått brister ute på förbanden bland en rad olika persedlar, även tillförseln av nya persedlar drar ut på tiden av orsaker som inte enbart kan skyllas på pandemi och tredje part.

Processen som den ser ut idag gällande utveckling av ny utrustning.

Det har blivit smärtsamt tydligt att vi just nu är tvingade att jobba i ett flöde där vi behöver bli klar med ett projekt innan vi kan påbörja nästa. Det vill säga, innan vi kan ta tag i en ny hjälm behöver den underdimensionerade organisationen först omhänderta nya handskar, vilket krockar med inköpet av ett nytt kroppsskydd. Eller för att tala i klartext, myndighetens behov av adekvat utrustning vilar inte sällan ytterst på enstaka individer som förväntas kunna omhänderta behovet hos samtliga försvarsgrenar och stridskrafter. Inom respektive FG/SKA återfinns MOA, vilket låter som en stab men i själva verket är enstaka individer också som förväntas omhänderta flera materielprojekt samtidigt. Allt detta skapar en orealistisk arbetsbelastning på kritiska funktioner som saknar förutsättningar för att möta alla de förväntningar och krav som organisationen har.

Hur processen borde se ut där flera projekt kan löpa parallellt med varandra.

Vad vi behöver är en robust organisation som kan omhänderta flera projekt parallellt utan att inkräkta på varandras resurser. Där varje MOA har en stab som kan bidra med handläggning och expertis. Där utvecklingsorganisationen på respektive skola och centrum består av flertalet befattningshavare vilket skapar en organisation som kan omhänderta organisationens behov såväl som politiska infall med snabbanskaffningar.

Dagens minimala organisation kommer vi få leva med ett tag vilket kommer vara en bromskloss vad gäller tillförseln av modern utrustning. Det är inte individens fel (även om det finns gott om individer som skott sig på situationen och enbart sett till sina egna behov), det är ytterst organisationens fel som låtit systemfelet uppstå. Med nuvarande personalstyrka behöver vi framförallt lägga mindre tid på att utveckla egna lösningar och förlita oss mer på det som finns på marknaden. Vilket innebär att vi under medellång sikt (åtminstone 5 år) kommer behöva förlita oss på att det finns ekonomiska medel för att köpa oss loss från dagens problem innan vi kan räkna med att det finns personella förutsättningar att överhuvudtaget börja utveckla egna lösningar.

Kontentan är att nästa gång det pratas om “snabbanskaffningar” behöver vi ha i åtanke att detta innebär att något annat ställs åt sidan och skjuts på framtiden. Och eftersom vi just nu har passerat en kritisk punkt behöver vi hitta alternativ till hur vi tillser att våra soldater och sjömän har tillgång till adekvat utrustning. En fastställd katalog över saker som individen och förbandet kan köpa in kan vara en sådan lösning.

Kroppsskydd 23 F

Efter att först publicerat och sen dragit tillbaka nyheten omgående några dagar tidigare kom så den 20 juni nyheten att Försvarets Materielverk (FMV) hade tecknat ett ramavtal för kroppsskydd med det amerikanska företaget TYR Tactical. Närmare bestämt kroppsskydd särskilt anpassade för kvinnor, en nisch som företaget haft under flera år. Företaget har sedan 2018 levererat kroppsskydd till det danska försvaret, ett kontrakt som förnyades i april då TYR Tactical och danska försvarsmakten skrev ett nytt avtal till ett värde av 200 miljoner amerikanska dollar.

Förbättra din stridsutrustning – en kort prisguide

Soldatlönen har varit ett debatterat ämne under flera år. Vid ett par tillfällen har Försvarsmakten höjt ingångslönen för soldater för att kunna matcha jobb ute i det civila arbetslivet. I år höjdes ingångslönen för soldater till 19000kr efter förhandlingar mellan Förvarsmakten och fackförbunden. Kopplat till löneläget har det skrivits om hur soldater “tvingas” köpa egen utrustning för att kunna utföra sin tjänst. Det här, tillsammans med uttrycket “gucci gear” planterade en tanke att skriva ett inlägg om vad det kan kosta för en soldat att komplettera sin stridsutrustning på enklaste sätt.

Allt har ett bäst före-datum, även utrustning

Allting har en förbrukningstid, det vill säga en period där produkten levererar enligt vad tillverkaren lovar. Detta är något du som brukare behöver ta i beaktande oavsett om du ska köpa en ny bil, eller ett par nya magasinsfickor. För eller senare kommer du till en brytpunkt där kostnaden för underhåll överstiger vad bilen är värd, och vad det skulle kosta att köpa en ny. När det gäller så kallad “taktisk utrustning” handlar det oftast om när en produkt blivit så pass sliten, att funktionen inte kan garanteras om du inte genomför fältreparationer. Även om mycket utrustning säljs med “livslång garanti” (vilket oftast handlar om garanti för tillverkningsfel) kommer det dagliga slitaget (solens UV-strålar, lera, svett, asfalt etc) sakta men säkert bryta ner utrustningen. Beroende på kvalité (och användningsområde) kan detta ta allt från månader till år, innan felen uppstår. Att något blir utslitet behöver inte på något sätt reflektera att tillverkaren har en dålig produkt, det kan även vändas till något positivt utifrån en enkel kostnadskalkyl* (som även kan användas inför ett inköp).

inköpspris / antal år använd = årskostnad

Bilderna (publicerade med ägarens tillstånd) nedan visar Blue Force Gear Ten speed magasinsficka för pistolmagasin. Ägaren har brukat fickan dagligen sedan 2013, huvuddelen av den tiden har fickorna suttit monterade på stridsutrustning exponerade för väder, vind och terräng. Fyra år senare börjar fickorna bli uttänjda. Vilket innebär att om brukaren av någon anledning skulle hamna i ett läge är dragningskraften börjar arbeta emot utrustningen, kommer magasinen glida ur sina respektive förvaringsutrymmen.

Räknar vi att fickan kostar 380kr (billigaste inköpspriset jag fann vid tidpunkten för skrivandet), och delar det på 3,5 (med vingelmån för att året inte är slut och exakt inköpsdatum) får vi en årskostnad på 109kr. Med andra ord, avstå från en hemkörningspizza årligen under samma period och fickan är betald. Det är lätt att vid inköpstillfället dra till sig plånboken och vilja köpa något billigare. Vilket absolut är ett alternativ om man gör ett informerat val, medveten om att slutkostnaden mycket väl skulle kunna bli högre om produkten inte håller den period man har räknat på (och inte täcks av någon garanti). Det ska tilläggas att fickan på bilden fortfarande är brukbar för dagliga besök på skjutbanan

Personligen tycker jag den här typen av resultat är långt mer intressanta än “out of the box”-recensioner som egentligen inte kommer säga värst mycket om exempelvis kvalitén på materialet. Eventuella svagheter, barnsjukdomar och liknande brukar först komma fram när en produkt börjat användas på bred front under vardagliga förhållanden. Vill du se mer inlägg av den här typen? Lämna en kommentar här eller på Instagram.

Avslutningsvis vill jag tacka er alla som skickar in bilder där ni delger era upplevelser och erfarenheter om olika utrustningsdetaljer, eller på annat sätt ställer frågor och tipsar om intressanta nyheter. Det betyder mycket för den fortsatta driften och utvecklingen av sidan.

*Givetvis finns det fler variabler som spelar in utöver kostnad. Såsom prylens faktiska användbarhet för befattningen, signatur, brandskydd osv.

Soldater som köper egen utrustning bör inte avfärdas

Svenska soldater i Mali uttrycker missnöje över den tilldelade utrustningen, och löser problemet med att köpa eget. Förståelsen från Högkvarteret är minimal då soldaterna har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso. Vidare låter Armétaktiska staben hälsa att säkerheten går före “skön” utrustning.

Återigen har diskussionen om försvarsmaktens utrustningen blossat upp. Expressen publicerade idag en intervju med två soldater som nyligen tjänstgjort i Mali. I artikeln beskrivs hur soldaterna själva har köpt utrustning (kläder, fickor och skodon) för att de inte varit nöjda med den tilldelade. Det här är inget nytt, utan diskussionen har varit uppe flera gånger tidigare. Senast som media tog upp det var under Afghanistan-insatsen. Framförallt var det kritik mot dåvarande Stridsväst 2000, som var grön och inte alls anpassad för den verksamheten som bedrevs internationellt.

Även den kamouflerade uniformen som soldaterna arbetar i dagligen beskrivs som “svinvarm”. Det har blivit mer regel än undantag i förbandet att använda en egeninköpt så kallad combatshirt (pris: 2 400 kronor).

– Den är tillverkad i tunt material för att hålla kroppen så normaltempererad som det går här nere. Den suger upp svett och är ett lättare plagg att bära viktmässigt, det har bra komfort och är – till skillnad från Försvarsmaktens plagg – gjort för att använda under kroppsskyddet, säger Gustav.

Sedan dess har situationen och diskussionen kring försvarsmaktens personliga utrustning enbart puttrat ute på förbanden i landet. Enskilda förband har tagit beslut att tillåta viss typ av utrustning och uniformspersedlar, medans andra inte tillåter egen utrustning överhuvudtaget. Jag kan dock konstatera att utvecklingen går åt ett mer liberalt håll. Dock återkommer det stunder där Försvarsmakten som myndighet verkligen aktivt motarbetar de soldater och officerare som prioriterar funktionell utrustning. I artikeln kritiseras en hel del utrustning som försvarsmakten tillhandahåller. Framförallt avsaknaden av stridsskjorta för bärande under kroppsskyddet. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om just behovet av en sådan. Så här skrev jag då om just vikten och storleken på skjortan jämfört med 90L.

Omkrets UAC-shirt ihoprullad (stl L): 38cm x 52cm vikt: 432gr
Omkrets fältjacka 90 L ihoprullad (190/85): 42cm x 64cm vikt: 722gr

Det är en betydande viktskillnad när plaggen är torra. Det är inte långsökt att tänka sig att detsamma gäller när de sugit åt sig av svett under några timmars patrull i öknen. Jag hänvisar till mitt andra inlägg för mer om fördelarna kopplat till värme. Det som kan tilläggas är att jag runt 2012-2013 för första gången såg testversionen av försvarsmaktens stridsskjorta. Som jag har förstått det ska tillverkningen av skjortan ske i år. Det är alltså 5 års utvecklingsperiod. För att få perspektiv kan jag nämna att det tog fem år att bygga Hoover Dam, och åtta år för att få första människan på månen.

Kritiken mot Meindl-kängorna är i mitt tycke lite missvisande. Läsaren kan få intrycket att de är framtagna för vinter-klimat vilket inte stämmer. De är framtagna för att användas i varma klimat och fungerar för den stora massan, däremot är det riktigt att de är tjocka för att vara ökenkängor. Klimatet i Mali är torrt och hett jämfört med Afghanistan. Det är inte läge att få exempelvis fotsvamp eller nageltrång i det klimatet. I artikeln nämns att en stor del av soldaterna använder Salomon Speed Assault. Sannolikt valde de inte den skomodellen för utseendet, utan komforten och konstruktionen.

När Expressen pratar med Överste Laura Swaan Wrede får vi lära oss att allting är relativt. Översten förklarar att den svenska soldaten har bättre utrustning än exempelvis Burkina Faso.

– Man kan alltid tycka att någon annan har bättre utrustning. Men nu har vi väldigt hög kvalitet på den utrustning som vi ger våra svenska soldater och vi är en av de nationer som faktiskt har bäst utrustning, både vad gäller uniform och skydd.

Till skillnad från vilka länder, menar du?

– Ja, du har ju själv varit i Mali och du har sett Burkina Faso och andra nationer som är där.

Burkina Faso, ett land vars BNP ligger kring samma nivå som Afghanistan. Är detta verkligen ett rimligt resonemang att föra? Jag tycker inte det. Det är rimligare i sådana fall att, som soldaterna gör i artikeln, jämföra med vårt grannland Norge. Just den norska tillgången till utrustning av olika slag har länge varit ett samtalsämne. Det vore något av en underdrift att säga att Norge ses som ett föregångsland. Naturligtvis lyckades Expressen få tag på en norrman som tjänstgjort i Mali, vilket gör den här artikeln extra intressant. För det visar sig väldigt snabbt att den här norrmannen inte är särskilt imponerad över den svenska utrustningen.

– Svenskarna bär mycket tyngre utrustning än oss. Hjälmarna är gamla, uniformen och byxorna är alldeles för tjocka och varma… Alltså, svenskarna åker till ett av de varmaste ställena på jorden, utan kortbyxor.

Förutom Överste Wredes något märkliga uttalande, gjorde även stabschefen för Armëtaktiska staben ett inlägg på Försvarsmaktens egna blogg. Återigen hänvisas det till Försvarsmaktens arbetsgivaransvar, att man därigenom måste ta hänsyn till mycket mer än bara komforten. Vilket är en halmgubbe eftersom det inte är något som påstås i artikeln. Däremot påvisar soldaterna att det är en viktig komponent i det stora hela. Om något bör försvarsmakten förstå att det är en oacceptabel risk att soldater på patrull får värmeslag för att deras utrustning ventilerar dåligt, framförallt när det finns alternativ att tillgå. Överste Norling slänger även in en “gammal sanning” för att spetsa till sin kommentar lite extra.

”En bra soldat är en soldat som tillpassar och vårdar sin utrustning” det är en gammal sanning som fortfarande gäller.

Vad nu tillpassningen och vård av sin utrustning har med saken att göra framgår inte. För det är knappast vården eller tillpassningen det brister i när magasinsfickorna inte är kompatibla med kroppsskyddet. Det är ingen nyhet att exempelvis plastmagasinen är större en plåtmagasinen, vilka magasinsfickorna för stridsväst 2000 är anpassade för. Överlag tycker jag det är en märklig attityd som signaleras från Högkvarteret. Trist nog verkar den gå i linje med budskapet som sänts ut internt att personal som ej följer uniformsreglementet kan anmälas till FPAN, och därigenom bli omplacerade.

I mitt tycke bör Försvarsmakten förvalta den här typen av individer som är villiga att investera tid och pengar i sin tjänstgöring. Att kategoriskt avfärda de här människorna som “Combat Kalle“, som enbart vill ha frän utrustning. Det är att inte visa den förståelse man själv ber om när utrustning måste plockas tillbaka på grund av felkonstruktion. Det är även en uppenbar ovilja att förstå den psykologiska påverkan, känslan av att ha bra utrustning har på personalen. Om jag ska dryfta mig på att, precis som Norling, skriva en sanning får den lyda som följer. Det går att springa marathon barfota, men det underlättar betydligt att göra det i ett par skor.

M3T (Multi-Mission Medical TACO)

High Speed Gear pushade nyligen för deras sjukvårdsficka av TACO-modell. Fokus i framtagningen av fickan verkar ha varit att brukaren ska kunna alltid komma åt sjukvårdsmaterielen, oavsett hur fickan sitter på stridsutrustningen. Även åtkomsten, och skyddet av, tourniquets har utvecklats med särskilda förvaringsutrymmen.

The M3T is designed to provide the user with a versatile and adaptable platform from which to carry and deploy their IFAK. In coordination with NOLATAC Firearms Training, we created a pouch to meet an ever-changing set of needs within the law enforcement, military and responsible armed citizen environments.

This pouch was built to accept many medical insert components as well as various manufacturer’s medical trays and kits. The included med sleds allow for a quick and ambidextrous deployment of the medical contents. Also, as users add more gear to their load and tactical real estate becomes a concern, several different mounting options were built into the design allowing for fully ambidextrous deployment and environmental protection for purpose built tourniquets.

Two ambidextrous side pockets were designed to not only protect the TQ from sun and other environmental exposure, but to also allow for rapid deployment from multiple angles and sides, dependent on how the user mounts the M3T. Unused TQ pockets can be used to store other items such as medical shears, chem lights, etc.

Grunder signaturanpassning del 2

Det här inlägget följer upp del 1 där jag skrev om olika begrepp samt hur reflektionsförmågan skiljer sig mellan olika material. Den här delen kommer visa skillnader mellan behandlad och obehandlad utrustning, samt visa hur det kan skilja sig mellan olika tillverkare. Detta inlägget syftar inte till att göra reklam för, eller framställa något företag negativt. Syftet är att upplysa köpare om eventuella åtgärder som brukaren kan behöva genomföra för att uppnå en bättre signatur.

Skillnader mellan omålad och målad utrustning

Färgen som har använts för att spraymåla utrustningen är EC Paint från NFM. Det finns en rad olika märken på marknaden som kan användas för att maskera utrustning. EC Paint är den färg jag har fått bäst resultat med och använder regelbundet när jag ska förbättra signaturen på textil. På majoriteten av bilderna nedanför används aktivt IR-ljus för att tydliggöra reflektionsskillnaden mellan olika material. I de fall där det inte används IR-belysning kommer det framgå tydligt.

nvg

Bilden visar en spraymålad Camelbak BFM (vänster) och en omålad grön Tactical Tailor 3 day assault pack (höger). Bakgrundsljuset kommer från en gatlykta som ger ett svagt sken in i rummet där bilden tagits. Ingen annan hjälpbelysning i övrigt.

chestrig_eo

På bilden: LBT-9040A med fickor från Eagle, Blackhawk, HSGI och Tactical Tailor. Spraymålad med EC Paint.

chestrig

Sprayfärg dämpar IR-reflektionen och får utrustningen att smälta in bättre i omgivningen. Det gäller däremot att vara noggrann när man målar utrustningen. Som ni kan se på bilden så uppstår det ljusa punkter där färgen inte kommit åt. Stressa inte när du målar, det är bättre att lägga på flera lager i olika omgångar än att försöka täcka utrustningen med ett tjockt lager. Värt att tänka på är att cordura (och textil i allmänhet) suger åt sig färg, vilket gör att det kan krävas flera grundlager innan du ger dig på att måla eventuella mönster. Det finns en rad olika videoklipp på Youtube som behandlar olika tekniker för att måla utrustning.

eagle

Bilden ovan visar en grön M90 taiga UAC-skjorta tillsammans med en obehandlad grön Eagle Industries Universal Chest rig. Att dragkedjan blir vit när den blir belyst sker även med tilldelade m90-fältbyxor.

lbt1961

Bilden ovan visar en ökenfärgad Taiga UAC-skjorta samt LBT 1961G.

smuts

Det är inte bara färg som dämpar signaturen på utrustning, exempelvis jord och andra partiklar som utrustningen fångar upp när den används i fält bidrar till att dämpa reflektionsförmågan hos textil. Uppe till vänster: använda magasinsfickor i grönt från Blackhawk. Uppe till höger: oanvända handgranatsfickor i grönt från Eagle Industries. Nere till vänster: en grön använd sjukvårdsficka från S.O.Tech Tactical.

eagleyote

Bilden ovan visar den minimala skillnaden i reflektion som viss utrustning kan ha. Bilden ovan visar en Eagle Industries Yote pack med en IR-reflekterande flagga.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att även om du köper utrustning från kända tillverkare av hög kvalité, innebär inte det att materialet har en IR-signatur som passar in i den omgivningen du rör dig i. Därför är det lämpligt att granska sin utrustning i de mörkerhjälpmedel du har tillgång till och vid behov modifiera utrustningen på ett sådant sätt att den smälter in bättre.

Att tänka på: Hur du bär din utrustning

Soldier Systems har publicerat ett inlägg där författaren sammanfattar sina tankar rörande bärande av personlig utrustning och viktiga punkter att tänka på. Det är en mycket läsvärd text, som kanske sparkar in öppna dörrar för vissa medans för andra bidrar det till ny kunskap. Jag hade tänkt att skriva en liknande sammanfattning framöver, men jag tycker att denna sammanfattar min egna tankar mycket väl. Inlägget behandlar inte bara stridsutrustning och vapen, utan även packandet av stridssäckar och ryggsäckar för längre uthållighet.

The gear you routinely wear should always include the minimum equipment necessary for the individual to: shoot, move, communicate, survive, and contribute to his or her team’s mission. The soldier’s load should be ruthlessly managed by the chain of command to ensure that the individual soldier carries ALL of the required equipment AND NOTHING ELSE. Think minimalistic – ammunition, water, Improved First Aid Kit (IFAK), body armor and not much else. Do not force soldiers to carry “nice to have” or “just in case” unit gear and do not allow them to fill their kit with personal comfort items. Again, think in terms of echelons or layering of equipment based on the units’ mission and assets available. Note: a unit can and should choose to add additional weight to training events / PT in order to build endurance, but in combat only carry the essentials. Remember, to always compensate for the weight of real ammunition (full rifle/pistol magazines, hand grenades, flares, smoke, demolition, claymores, etc) during training.

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén