Etikett: löner

Lagom till sommarledigheten släppte Officersförbundet ett pressmeddelande om en undersökning de låtit göra. Rubriksättningen var ”Endast en procent av svenskarna kan tänka sig att bli soldat till dagens lön”, vilket plockades upp av media med den tillspetsade meningen ”Endast 1 procent kan tänka sig att bli soldat”. Responsen från Försvarsmakten var väntad, man anser att undersökningen inte alls ger en rättvis bild av vare sig verkligheten eller rekryteringen. Snarare hävdas det att Försvarsmakten har ”fantastiska” rekryteringssiffror och att ”38 procent vill ha en fortsatt relation med Försvarsmakten efter sin värnplikt”. Problemet med den här storyn? Alla pratar om olika saker och media har genom tillspetsade rubriker hjälpt till med en glidning.

Så för att reda ut allt det här, och för att visa på att Försvarsmaktens ”fantastiska” rekryteringssiffror inte är så fantastiska i det långa loppet, behöver vi bena i vad respektive part har påstått.

Undersökningen som gjorts av företaget Norstat på uppdrag av Officersförbundet kom fram till följande:

Allmänt om försvaret:
● 80 % tror att det behövs fler soldater i framtiden
● 89 % tycker att det är viktigt att Sverige har ett starkt försvar
● 65 % anser att Riksdag och Regering har yttersta ansvaret för att Sverige ska ha ett fungerande försvar

Soldat:
● 65 % skulle inte kunna tänka sig yrket soldat och 17 % är osäkra
● 78 % har inte koll på vad en soldat faktiskt tjänar
● 58 % skulle inte vilja bli soldat oavsett lön – och endast 1 % skulle ta jobbet för den lön som jobbet
faktiskt betalar (taktisk.se fetmarkering)

Yrkesofficer:
● 87 % har inte koll på vad en yrkesofficer faktiskt tjänar
● 60 % skulle inte vilja bli yrkesofficer oavsett lön – och endast 2 % skulle ta jobbet för den lön som jobbet faktiskt betalar (taktisk.se fetmarkering)

https://www.officersforbundet.se/2025/07/ny-undersokning-endast-en-procent-av-svenskarna-kan-tanka-sig-att-bli-soldat-till-dagens-lon/

Det man säger i undersökningen, och från Officersförbundet är alltså inte att enbart 1% av befolkningen kan tänka sig att bli soldater. Det man säger är att enbart 1% skulle tänka sig att göra det för den faktiska lönen. Det är något helt annat eftersom vi vet att det finns andra faktorer som påverkar varför en person väljer den militära banan, eller vilken annan karriär som helst för den delen. Det vill säga att undersökningen säger inte emot Försvarsmaktens undersökningar om att 38% kan tänka sig en ”fortsatt relation” efter muck. Tvärt om ligger det inom påståendet att 60-65% inte skulle kunna tänka sig att jobba som soldat eller officer. Så utifrån de siffrorna verkar undersökningen ge en rättvis bild av verkligheten.

För att ytterligare nyansera Försvarsmaktens siffror så handlar det inte om en anställning utan någon form av engagemang i Försvarsmakten. Det inbegriper även Hemvärnet och övriga frivilliga organisationer. Vi vet också att ca 30% av de som muckar tar anställning som GSS/K eller GSS/T. Utifrån det visar egentligen Officersförbundets undersökning inget nytt.

Vad man sen gör från Försvarsmaktens sida är en klassisk skenmanöver, man börjar prata om något helt annat än vad diskussionen egentligen handlar om. Nämligen att myndigheten har gott om kvalificerade civila sökande. Vilket inte har något med diskussionen om de militära lönerna att göra. Vad man väljer att inte prata om är att man för de kommande 10 åren avsatt ekonomi för att öka den civila styrkan med 30% och att myndigheten har utmaningar att behålla civila inom logistik och IT. Två områden som är svårrekryterade från första början. Att vi har ”hundratals ansökningar” hjälper således föga när vi inte klarar av att rekrytera tillräckligt och behålla de vi lyckats rekrytera.

Försvarsmaktens fortsatta ståndpunkt är att dagens lönestrukturer är tillfyllest eftersom rekryteringsmålen uppnås. Vilket bygger på att man gör ett antagande att vi allt jämt kommer bibehålla att ca 30% från grundutbildningen söker anställning och att vi, eftersom GU ska utökas, kommer gå från ca 1900 nya GSS/K per år till ca 2500 per år 2035. Problemet? Det räcker inte till för att nå de planerade volymerna enligt FM GP 25-30. För att nå dessa behöver ytterligare 500 GSS/K rekryteras per år t o m 2030.

Allt detta förutsätter också att de som vi rekryterar faktiskt stannar. Vilket är det andra problemet som Försvarsmakten också identifierat. Den genomsnittliga anställningstiden bland gruppbefäl, soldater och sjömän är idag för låg, troligtvis till del ett resultat av att man bland vissa förband utnyttjade kollektivavtalet till att enbart ge GSS/K korta anställningskontrakt på omkring 2 år i stöten. Detta tillsammans med att ett antal förband har svårt att behålla personal generellt har medfört att en GSS/K i snitt stannar 3 år och 8 månader som anställd. Den korta anställningstiden kan kopplas ihop med löneutvecklingen, där erfarna soldater får kontinuerligt se sig omsprungna av nyanställda eftersom beslutade lönestrukturer inte införs retroaktivt för redan anställda, samt att vissa förband är notoriskt dåliga på att utveckla sina soldater och behandla dem som kompetenta vuxna.

Sammanfattningsvis har vi två parter som har en monolog mot varandra istället för en dialog medan jag sitter i ett hörn och undrar varför ingen av parterna ens vill kännas vid att de inte pratar om samma saker. Försvarsmakten har luntor med handlingar om personalläget som visar på att vi har svårt att behålla personal när de börjar få den kompetens som myndigheten behöver för att växa och utveckla förmågor för framtiden. Detta samtidigt som pensionspuckeln närmar sig med stormsteg.

Såväl interna som externa analyser pekar på var problemen finns och vad vi behöver göra, men när vi kommunicerar fastnar vi alltjämt, likt Bagdad Bob, i samma narrativ om hur fantastiskt bra allting är. Allt understött av media som gillar enkla, klickdrivande rubriker, där nyhetsartiklarna inte får vara för långa för då tappar folk intresset. Och alla verkar vara nöjda med hur skådespelet fortgår för att man ser en större risk med att välta båten än att fortsätta som vanligt. Vilket antagligen är den största elefanten i rummet av dem alla.

I en respons till Officersförbundets debattinlägg gällande personalens löner och villkor lyckas personaldirektören för Försvarsmakten att göra exakt det hon anklagar facket för, nämligen att skapa en snedvriden bild av officersyrkets löner. Personaldirektörens inlägg på Försvarsmaktens blogg är ett skinande exempel på hur skev uppfattning man kan få om men enbart tittar på siffror utan att titta på den ”större helhet” som personaldirektören efterfrågar.

Förutom att Försvarsmakten alltjämt fortsätter att hävda att man gör betydande satsningar på löner eftersom ”Försvarsmakten har skjutit till ytterligare cirka 1,5 procent i varje revision” och anställda officerare ”[…]fått i snitt 3,4 procent mer i lönekuvertet mellan 2022 och 2023. Mellan 2023-2024 var motsvarande siffra 5,6 procent”. Märket var under mellan 2020 och 2023 satt till 5,4 procent (2,4% 2022) och 2023 satt till 3,7 procent. Vad man utelämnar i det här är att löneutrymmet komprimerats efter flera år med att höja de lägsta lönerna vilket skapat en effekt att nyanställda sprungit om redan anställd personal eftersom följdjusteringar uteblivit, med en havererad lönetrappa till följd. Man har inte skjutit till pengarna på eget bevåg utan det har först skett efter förhandlingar baserat på underlag insamlat från förbanden. Man hade kunnat tänka sig att Försvarsmakten självmant hade kunnat putta upp lönerna utifrån underlaget, om man nu verkligen ville signalera att ”personalen är i fokus”. Det ligger trots allt hos myndigheten att besluta om.

I satsningarna på personalen nämns även höjningen av tilläggen vid internationell insats som höjdes i slutet på 2024. Vad man då glömmer att nämna i sammanhanget är att tilläggen för utlandstjänstgöring varit oförändrade under så pass lång tid (sedan åtminstone 2013) att det snarare är så att tilläggen justerats för inflationen. Inte heller de här justeringarna kommer på något sätt gratis utan sker efter att Officersförbundet under flera år påtalat behovet av en justering.

Vidare hävdas det att officerare i genomsnitt fått tillägg på ”strax över” 10 000kr i månaden under 2024. Vad den siffran grundar sig på är oklart. Vad vi däremot vet är att det under såväl 2023 som 2024 varit ett högt uttag på vissa förband och enheter för stödet till Ukraina såväl som utökade nationella operationer. Det vill säga att det finns de inom Försvarsmakten som har jobbat så pass mycket extra att de höjer snittet för alla andra. Låt mig även förtydliga att det här inte på något sätt är en argumentation emot att den personalen ska ersättas. Det jag kommer påvisa här nedanför är däremot att 10 000kr i tillägg inte är en normalbild och att det därutöver finns faror om det skulle bli en normalbild för hela personalstyrkan.

Tillägg inbegriper allt från övningsdygn och förrättningstillägg till fasta tillägg (som dyktillägg för dykare). Det vill säga allt det som tillkommer för att personalen jobbar mer än vad som finns i en normal arbetstidsram (40 timmar i veckan, dagtid) och utför uppgifter som medför såväl extra risk som extra krav på fysisk status samt hälsa. De fasta tilläggen är således bara att anse som fasta så länge individen utför viss verksamhet. Ett befattningsbyte kommer därmed att innebära att individen mycket väl kommer gå ner betydligt i lön även om ansvaret ökar. Det ekonomiska glappet blir för stort.

Att försöka ge sken av att den genomsnittlige officeren får 10 000kr i tillägg är att fara med osanning. I själv verket går det att koppla till specifika delar av Försvarsmakten där arbetsbelastningen är särskilt hög. För att nå upp i den uttalade nivån av tillägg under en månad behöver individen antingen ha ca 8 försvarsmaktsdygn (ca 5 dygn vid den högre ersättningen efter dygn 11) eller något färre uppkomna försvarsmaktsdygn (6 respektive 5 dygn). Summan 10 000kr motsvarar även ca 31 timmar övertid (beräknat på en lön om 30 000kr). Det kan även vara så att individen behöver tjänstgöra mer än 11 dygn i sträck. Då tillkommer ett tillägg på 1000kr per dygn över dygn 11. Eller så har individen en kombination av allt från det som tidigare nämnts till 24-72h insatsberedskap med toppat med uppkommen verksamhet som genererar omplaneringstillägg med mera. Och detta ska sedan ske varje månad under ett år.

Om vi nu ska se ”den större helheten” så behöver vi först ta i beaktande att ett arbetsår innehåller 2080 arbetstimmar. Med det här kan vi börja räkna på hur mycket extra en individ jobbar om denna får 10 000kr extra i tillägg baserat på försvarsmaktsdygn och övertid. Återigen, vi vet inte vad som ingår i personaldirektörens siffror så vi får göra antaganden utifrån det som skrivs i texten. Ett antagande är att den genomsnittlige officeren inte har 24-72h insatsberedskap. Däremot är det troligt att majoriteten av personalen har försvarsmaktsdygn och/eller övertid under ett år.

Under ett normalt försvarsmaktsdygn frångås reglerna från dygns- och veckovila. Varje genomfört dygn räknas som 8 timmars genomfört arbete. För att ett dygn ska räknas behöver individen tjänstgjort under minst 12 timmar. Om vi förutsätter att individen får sova 6 timmar per dygn innebär det 18 timmars arbete, vilket inte är på något sätt onormalt under en övning.

Säg att individen har 55 försvarsmaktsdygn på ett år (5 dagar varje månad, minus en semestermånad), ger det oss 990 faktiska arbetstimmar. Vilket är 550 timmar mer än om individen skulle jobba normala åtta-timmarsdagar under samma antal dagar (totalt 440 timmar). Räknar vi sen bort ledighetsuttaget (som normalt räknas som 8 timmars arbetstid i listan) har vi 290 timmar kvar som inte syns i arbetstidsmåttet. Det innebär att individen egentligen har jobbat 2370 timmar på ett år.

”Men individen får ju mer ledigt!” är en invändning som kommer då och då. Ja det är sant, de här 55 dygnen genererar totalt 260 timmar ledighet, det vill säga 32,5 dagar. Vilket innebär att individen är borta från hemmet 22,5 dagar netto. Det här är alltså beräknat på 5 övningsdygn i månaden. Det finns de som når upp i 70 dygn eller mer per år vilket ökar antalet dagar som individen inte är hemma.

Vad gäller övertid får en individ som mest jobba 50 timmar övertid på en månad och 200 timmar övertid på ett år. Skulle individen jobba 31 timmar övertid varje månad skulle denne slå i övertidstaket efter ett halvår. Återigen, beräknat på att det är övertid under vardagar mellan 0600 och 2200.

Det jag vill påvisa med de här uträkningarna är att om det skulle vara normalbild att en genomsnittsofficer får 10 000kr i tillägg varje månad så innebär det samtidigt att vi överbelastar personalen kontinuerligt på ett sätt som inte är hållbart. Ett tillägg är inte på något sätt en förmån. Det är en ersättning för att individen jobbar mer än vad som behövs och därutöver inte befinner sig i hemmet. Det är inte en giltig anledning till att hålla ner löner över hela organisationen.

Som ett surt lingon på den här tårtan av bajs som personaldirektören serverar ut till personalen kommer att ”[…]militär personal, i jämförelse med övriga yrkeskategorier i Sverige, [har] betalt under sin utbildning.” Kadetterna slipper ta studielån och har därigenom någon form av förmån eller tacksamhetsskuld till Försvarsmakten. Detta för att de får ca 5200kr per månad istället för 4092 kr (bidragsdelen för CSN, med lån får studenten 13500kr i månaden) samt mat och logi. Vad man återigen då inte pratar om är skillnaden i vad vi kräver av kadetten jämfört med studenten i form av tid (eller rättare sagt, livegenhet) och t ex närvaro. Att läsa på en civil högskola eller universitet är inte jämförbart med att läsa någon av försvarsmaktens officersutbildningar och ska inte heller vara.

”Många andra yrkesgrupper” må behöva ta studielån för att ta en examen, det syns å andra sidan i lönekuvertet också. Att vi betalar för individens utbildning innebär inte att denne står i en tacksamhetsskuld till oss, det innebär snarare att det ligger i vårt intresse att tillse att individen stannar så att vår investering ”betalar av sig” på lång sikt.

De goda förutsättningarna till kompetensutveckling inom ramen för sin anställning är inget personalen kan ta banklån med. Det betalar inte heller barnpassningen eller kompenserar för tid hemifrån. När ”kompetensutvecklingen” därutöver består av att få lära sig en ny uppgift ”on the go” för att det uppstått en vakans bör inte ses som en förmån.

Personaldirektörens replik framstår som lika illa verklighetsförankrad som det påstådda citatet från Marie Antoinette att folket borde äta kakor om de inte har bröd. Om man nu anser att Officersförbundet framför en ”snedvriden” och felaktig bild av officersyrkets löner hjälper det inte att själv sprida en falsk bild av läget utan att ta hänsyn till den ”större helhet” som man åkallar. Det är i princip detsamma som att säga till personalen att de ”saknar hela bilden” och därmed skulle vara oförmögna att förstå sin situation.

Personalen har stannat av lojalitet när det varit som kärvast ekonomiskt. Vi har accepterat att det saknats budget för att höja löner för att det har ansetts att andra saker varit viktigare. Nu när det bevisligen finns pengar (om än i fel pengapåse) är det mäkta oimponerande att man från Försvarsmaktens håll allt jämt fortsätter att försvara gamla strukturer samtidigt som det år efter år framgår i årsredovisningar att det saknas personal, framförallt med specifik kompetens som byggs upp över tid. Ska försvarsmaktsledningen köra samma form av ”chicken race” mot personalen som Flygvapnet gjorde mot sina piloter (och fortsätter göra mot sina flygtekniker) kommer vi snart hamna i en situation där vi kommer behöva plikta in personal på samtliga nivåer.

PS. Är det något jag hatar så är det att sitta och räkna. I synnerhet när det sker på bekostnad av säsongspremiären av The Last of Us. Framstår jag som extra arg är det för att jag är det. DS.