Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: personlig utrustning

Hur ligger läget med den nya utrustningen?

Inte en vecka går utan att frågan ställs: ”när kommer pryl x?”. Det här inlägget kommer ytterst kortfattat uppdatera på några väl valda delar, det kan ses som en uppdatering av tidigare inlägg i frågan.. Det kan sammanfattas med att det mesta som soldaten efterfrågar nu är på väg ut till förbanden men att det givetvis inte innebär att alla kommer ha allting imorgon.

Gällande automatkarbin 24 och interimvapen har det florerat lite olika rykten kring vad som gäller. Den kommunicerade planen är att värnpliktiga kommer tilldelas ak24 medan anställda kommer tilldelas interimvapnet som ersättare för ak 5. Resonemanget ska vara att de värnpliktiga då kommer ha utbildning på det vapen de sedan kommer använda under sin repetitionsövningar, vilket är en rimlig förklaring till prioriteringen. Det kommer vara enklare att tilldela anställda interimsvapnet och sen genomföra en ny utbildningsinsats när nästa automatkarbin tilldelas ute på förbanden. Men det har varit dubbla budskap och det har även sagts att det kan förekomma lokala variationer. Ak24 har i all fall börjat dyka upp i kommunikationen från vissa förband vilket är glädjande.

Under 2024 ska totalt 7 500 Automatkarbin 24 levereras och därefter ytterligare 7 500 under 20205. Om allt fortlöper enligt plan ska införande på bredd ske för samtliga värnpliktiga under utbildningsåret 2025/2026, med start för inryckande plutonsbefäl i februari/mars 2025.

https://blogg.forsvarsmakten.se/armebloggen/2024/05/02/forsoksledare-for-automatkarbin-24-utbildade-i-kvarn/

Nästa stora grej är markstridsuniformen. För ett tag sedan offentliggjordes utrustningskortet för uniformssystemet på emilia (MC VSH069). Jag tänker inte sitta här och redogöra för vad som ingår och i vilken mängd. Det kan de flesta av er lösa själva på en fikarast. Det viktiga är att nu när utrustningskortet finns så kan även tilldelning snart påbörjas till de befattningar som utrustningskortet kopplats till på de förband som ska få första leveransen.

Hjälmen har, som de flesta troligtvis noterat, blivit försenad. Ryktet på förrådet är att förseningen beror på formalia i den dokumentation som ska medfölja hjälmen. Vi känner igen det här från förseningen av stridsskjortan där det ska ha varit just avsaknad av formell dokumentation som bidragit till att leveransen från lager till brukare försenats rejält. Om det nu stämmer att det är återigen den här typen av formalia som skapar friktioner i vår process finns det fog för att se över om ”forcerad tillväxt” inte rimligtvis borde innebära avsteg från viss dokumentation som kan tillföras i efterhand.

Det som nu ligger i röret är gapfiller för stridsvästen som förväntas levereras kring årsskiftet till personalen samt en fortsatt tilldelning av kroppsskydd 23 till de kvinnor som inte hämtat ut sina kroppsskydd än. När sedan alla som ska tilldelas fått sin tilldelning på stridshjälm, stridsväst och uniform har vi att se framemot resultatet av NCU 2.0 samt vilken kaliber som nu nästa eldhandvapen kommer ha. Det senare verkar fortfarande inte vara helt avgjort.

Hot om vite om Försvarsmakten inte genomför en ordentlig riskbedömning

Den 20 november fattade arbetsmiljöverket beslut om ett föreläggande om vite samt ett förbud för Försvarsmakten att utföra uppdrag inom insats och bevakning om inte vissa åtgärder genomfördes. Det hela handlar om att skyddsombudet vid Skaraborgs Regemente P 4 i maj månad skickade in en begäran om ingripande. Anledningen uppgavs att skyddsombudet, trots flera försök, inte hade fått gehör för kravet om att införa skyddsvästar anpassade för bevakningsuppgiften. Något som införts under 2021 på både Boden och Halmstad garnison.

Begäran resulterade i att arbetsmiljöverket genomförde en inspektion vid förbandet under juni månad där såväl skyddsombud som arbetsgivare intervjuades. Det ska tilläggas att det inte bara är P 4 som varit involverade i ärendet utan även arméstaben samt försvarsstaben.

I intervjun redogör skyddsombudet bland annat för bevakningspersonalens uppgifter, tillbud och incidenter som skett, att särskilda skyddsvästar köpts in på andra förbandsorter samt att skyddsombudet inte uppfattat att det fanns någon särskild riskanalys kopplad till bevakningspersonalens uppgifter. Bland annat hänvisar skyddsombudet till händelser där omhändertagna individer burit kniv.

Förbandet å andra sidan anser att kroppsskydd 12 är ett fullgott skydd då det uppfyller rätt skyddsnivåer, dels att hotbilden mot personalen är låg och att ett eventuellt avsteg med ett inköp av en annan skyddsväst skulle lägga ansvaret hos regementschefen. Där menar C P 4, enligt arbetsmiljöverkets beslut, att ärendet ska beredas på högre nivå då ansvaret annars hamnar på regementschefen ”om något skulle hända”.

Vidare anger förbandet att det är frivilligt för personalen att bära kroppsskyddet, vilket bekräftas av skyddsombudet som anser att det finns en risk att personalen därmed gör en felaktig bedömning och inte bär ett ändamålsenligt skydd vid ett uppkommet ingripande.

I skriftliga brev till arbetsmiljöverket från P 4 framgår det att det vid ett centralt funktionsmöte i bevakningstjänst den 20 och 21 september 2023 har framgått att det köpts in skyddsvästar till bevakningspersonalen i Halmstad och Boden för 12 000kr styck. Man anger även att personalen i Halmstad ”haft 7-8st händelser de senaste åren” där det skett någon form av ingripande mot individer. I brevet angavs även att frågan kring en lättare och smidigare skyddsväst skulle framföras till Försvarsstaben efter mötet. Alltså fyra månader efter att skyddsombudet anmält situationen till arbetsmiljöverket.

Inför arbetsmiljöverkets beslut fick Försvarsmakten möjligheten att yttra sig på de slutsatser som arbetsmiljöverket kommit fram till. Försvarsmakten hävdar fortsatt att skyddet är fullgott och att kroppsskydd 12 är anpassningsbart, samt att man uppfyller de krav som anges i arbetsmiljölagen (AFS 2001:3). Ett svar som även delgivits skyddsombudet. I ett separat mail anger arméstaben också att arbetsmiljöverkets beslut, oavsett utfall, kommer påverka hela Försvarsmaktens verksamhet och att man därmed önskade ett möte innan beslutet skulle fattas.

I sin bedömning konstaterar arbetsmiljöverket att det saknas en riskbedömning för hot- och våldssituationer vid förbandet. Detta grundar sig i att det saknas en bedömning kring konsekvenser vid en händelse. Enligt arbetsmiljöverket är en risk sannolikheten av att en farlig händelse inträffar och konsekvenserna om något händer. Därmed anser myndigheten att riskbedömningen inte är genomförd enligt de krav som ställs på en arbetsgivare. Vidare anser de också att det uteblivna kravet på bärande av skyddsutrustning och att man därmed lämnar det till personalen att avgöra när de ska bära skyddsväst i sin yrkesutövning skapar en risk med allvarliga konsekvenser om ett angrepp då sker. Man poängterar att det är arbetsgivarens ansvar att tillse att personalen inte skadar sig på grund av arbetet.

I ett annat beslut har arbetsmiljöverket beslutat att beväpnade skyddsvakter ska bära skyddsväst, om inte en riskbedömning visar på att bärandet av en sådan är uppenbart ”obehövlig”. Därmed beslutar myndigheten att Försvarsmakten kommer föreläggas med ett vite på 300 000kr om man inte tillser att personalen är utrustade med en skyddsväst med stickskydd samt lättare ballistiskt skydd. Detta under förutsättning att en ”objektbaserad riskbedömning” inte kommer fram till att ett sådant skydd är onödigt (exempelvis att personalen arbetar i ett rum med ballistiskt skydd).

Vad vi därmed nu vet utifrån materialet är att det på två förbandsorter under 2021 köpts in alternativa skyddsvästar för bevakningspersonal. Att skyddsombudet vid P 4 framfört brister i arbetsmiljön vid flera tillfällen där svaret blivit att frågan skulle lyftas högre upp i organisationen. I Försvarsmaktens svar framgår det att så har skett, efter att anmälan kommit in till arbetsmiljöverket. Underlaget visar också på att Försvarsmakten valt att fokusera sitt svar på skyddsnivåerna i kroppsskyddet och inte bemött kritiken om varken komfort eller att kroppsskyddet inte är ändamålsenligt för den typen av uppgifter. Detta trots att myndigheten haft nästan en månad på sig att svara på arbetsmiljöverkets underrättelse om beslut (svarstiden förlängdes till den 13 oktober).

Vidare har Försvarsmakten inte redogjort för sin hot- och riskbedömning något nämnvärt mer än att man anser att det är ett lågt eller obefintligt hot mot bevakningspersonalen och att tilldelningen av kroppsskydd 12 är ett resultat av den här bedömningen. Men eftersom man inte analyserat vilka konsekvenserna kan bli är riskbedömningen inte färdig och underkänns därmed av arbetsmiljöverket, vilket inte alls berörs av Försvarsmakten i det underlag som ligger till grund för den här artikeln.

Det är intressant att chefen för Skaraborgs regemente väljer att frånsäga sig ansvar genom att säga att det är en fråga som ska behandlas centralt, samtidigt som förbandschefer i allra högsta grad är ansvariga för sin personals arbetsmiljö. Det här, likt frågan kring skyddshjälmar för beriden högvakt, följer en typ av agerande där en chef väljer att så länge det är möjligt att skjuta på frågor och dölja dem i byråkratin.

Att det kommer påverka hela Försvarsmaktens organisation är egentligen rätt logiskt, helt enkelt för att det troligtvis finns brister i riskbedömningen på flera förband vad gäller risker för bevakningspersonalen. Och som jag nämner i artikeln om att det är rimligt med ändamålsenlig utrustning, fler borde vara intresserade av vad som gäller för våra värnpliktiga som vi placerar vid slotten.

Jag tror att den här situationen hade kunnat undvikas om man från Försvarsmaktens sida till att börja med faktiskt hörsammat skyddsombudet och behandlat frågan kring skyddsvästar. Samt att man i sin respons till arbetsmiljöverket varit mer förberedd och kunnat redogöra för hur man ser på riskerna samt kroppsskyddens utformning kopplade till uppgiften insats och bevakning. Nu framstår myndighetens svar mer som förhastade och oförstående till vad skyddsombudet de facto anmärker på. Skyddsombudet framstår som påläst och beskriver inte bara risker utan även konsekvenser , vilket är resonemang som arbetsmiljöverket kan följa utan svårigheter. Vilket helt klart ligger Försvarsmakten i fatet.

Med det sagt kommer det bli intressant att se om Försvarsmakten, sin vana trogen, tar den enkla vägen och ordersätter kroppsskydd 12 i tron om att det löser situationen, eller om man faktiskt köper in anpassad utrustning för bevakningspersonalen.


Referenser:

2023/031579-14 Beslut om förbud med vite i ärende 2023/031579

2023/031579-8 Information i ärende 2023/031579

2023/031579-11 Information i ärende 2023/031579

2023/031579-12 Svar på underrättelse i ärende 2023/031579

Rimligt med ändamålsenlig utrustning

I dagarna har det uppmärksammats att Arbetsmiljöverket belagt P 4 med hot om vite på 300 000 kr om bevakningspersonalen inte erhåller en personlig skyddsväst med bland annat knivskydd. Den här artikeln kommer inte handla om det beslutet per se, det kommer i en senare artikel. Den här artikeln kommer istället fokusera på reaktionen som har flera likheter med reaktionen kring ändamålsenliga skyddshjälmar för den beridna högvakten. Nämligen att nuvarande kroppsskydd är tillräckligt för tjänsten och att kravet på en ändamålsenlig skyddsväst är orimlig.

I stort vill jag anföra att det är samma typ av åsikter som vi fått utstå vad gäller arbetet med att få ett ändamålsenligt kroppsskydd, en stridsskjorta eller för den delen fickor som fungerar med kroppsskyddet. För motargumentet har varit desamma som nu yttras mot skyddsvakternas krav på ny skyddsväst. Nämligen att nuvarande utrustning är tillräcklig och att det bara handlar om att vilja ha något annat än det som tilldelas.

Precis som med ridhjälmarna kommer kritiken i stort från kategorier som inte är de som behöver bära utrustningen i den typen av tjänst som avses. Likt mycket annan kritik som framförs mot diverse enheter då kritik oftast kommer utifrån med antaganden om vad som en enhet behöver eller inte behöver för att kunna lösa sin uppgift. Bara det i sig är ett intressant samhällsfenomen där vi som människor tycker att det är rimligare att rikta kritik om hur andra utför sina jobb än att titta på vad vi själva gör.

Kroppsskydd 12, som tillverkas av tyska Mehler, köptes in för att passa soldatens behov i de internationella insatserna. Därefter har den successivt blivit en, relativt, naturlig del av verksamheten även i Sverige. Den har därmed blivit en form av allmänfungerande lösning likt mycket av den personliga utrustningen i stort. Men, som jag tidigare skrivit om, så är kroppsskyddet inte optimalt inom en rad områden. Bland annat om du sitter i fordon mycket. Då finns risken att kroppsskyddet tar i benen och orsakar obehag genom skav eller tryck. Lösningen på det är att gå ner i storlek, vilket också medför att skyddet flyttar upp på kroppen. Då kroppsskyddet köptes in för våra insatsförband för den internationella verksamheten vet vi också att den inte är framtagen för den verksamhet som våra bevakningsavdelningar utför.

På samma sätt som att våra bevakningssoldater har varselutrustning, hörselsnäckor till radioapparater och utrustningsbälten istället stridsvästar framstår det för mig som väldigt rimligt att kräva skyddsutrustning som är anpassad för den typen av arbete. Vilket inte sällan innefattar att sitta i en vanlig personbil till och från objekt. En skyddsväst utformad för den typen av verksamhet är utformad för att bli buren under kläder, vilket innebär att den är designad för att sitta nära kroppen för bästa skydd med minimal signatur. Kroppsskydd 12 är designad för att sitta utanpå. Det dolda kroppsskyddet ska medge så kallat dolt bärande, men vi ser också att det inte sitter lika tätt på kroppen som en skyddsväst. Framförallt är komfortnivån en helt annan vilket inte är en oväsentlig faktor när du förväntas bära en väst under långa pass kontinuerligt.

Våra skyddsvakter bär redan idag en rad utrustningsdetaljer som är specifik för deras tjänst. Varför vore det orimligt med en skyddsväst anpassad för den typen av tjänst? På vilket sätt skiljer det sig från skyttesoldatens behov av ändamålsenliga magasinsfickor? Varför skulle det ena vara mer rimligt behov än det andra? Det kan troligtvis inte ens Försvarsmakten svara på eftersom vi uppenbarligen inte klarar av att förklara för Arbetsmiljöverket vilka risker som uppgiften medför. Att vi inte klarar av att förklara sannolikhet och konsekvens i vår riskbedömning borde få fler att reagera än en kategoris behov av annan utrustning. I synnerhet när vi ändå säger att vår bevakningspersonal såväl som värnpliktiga ska vara beväpnade vid skyddsvaktstjänst. Vad innebär det egentligen att vi placerar värnpliktiga som beväpnade skyddsvakter utan skydd vid slotten? Det tror jag framförallt allmänheten kommer vara intresserad av att veta i en tid av högt terrorhot.

Och om vi inte lyckats producera en fullständig riskanalys för den verksamheten, vilka andra uppgifter saknar en adekvat riskanalys med relevanta åtgärder? Har vi, trots våra dödsolyckor, blivit för bekväma vad gäller risk och riskhantering? Ingen skyddsvakt har till dags datum blivit knivhuggen, men vi vet att personer omhändertagits som burit kniv. Ska det verkligen behöva krävas ett knivhugg och kroppsskada för att vi ska anse att skyddet är rimligt? Det sägs att det under lång tid ansågs orimligt att skicka ner giraffen till Mali för att skapa förvarning vid indirekt eld. Ridhjälmarna, dagens situation med automatkarbinen och situationen vid hade med piloter som tog tjänstledigt visar på en oroande förmåga inom organisationen att skjuta beslut framför oss tills dess att problemet når en kritisk massa och får stora konsekvenser. Det är ett beteende jag tycker att vi behöver bli betydligt mer uppmärksamma på.

Just nu framstår det mer som att vi fallit i samma fälla som generationen före oss. Vi har blivit dumsnåla och försöker komma på ursäkter för att ”tilldelad materiel är tillräcklig”, trots att den uppenbarligen inte är framtagen för ändamålet. Jag hoppas att beslutet från arbetsmiljöverket leder till bättre utrustning för bevakningspersonalen, vilket därmed också skulle innebära att kroppsskydden kan nyttjas av den personalen som utrustningen är utformad för. Det hade varit rimligt för mig.

Strumpor – en kort genomgång

För att vara en myndighet som spenderar mycket tid (och många mil) med att använda fötterna, pratar vi väldigt lite om strumpor. Kanske för att det oftast är ett plagg vi är uppväxta med att ta för givet, som alltid har funnits i någon form och som på något magiskt sätt alltid finns i garderoben eller byrålådan. Men en dålig strumpa kan göra en bra känga outhärdlig att bära. Hur ska man tänka om man har tröttnat på knästrumpa stålgrå eller för den delen får en snål tilldelning?

Det finns idag ingen brist på tillverkare av strumpor för olika ändamål, framförallt inte när det gäller idrott- och friluftsverksamhet. Alla har sin blandning av olika material där det kan snabbt bli förvirrande kring vad som är likvärdigt eller bättre än redan tilldelad utrustning.

Vad är på gång inom området soldatutrustning?

Medan vi väntar på att vinnaren av Nordic Combat Uniform ska utannonseras med fanfar och fyrverkerier kan vi titta på övriga områden för att se vad som ligger ”i röret”. Till vår hjälp har vi en månadsrapport från enheten för soldatutrustning på Försvarets Materielverk (FMV).

I rapporten framgår vilka uppdrag som är pågående, planerade, initierade (offertframtagning påbörjad), offererat (offert överlämnad till Försvarsmakten) och avslutade.Vidare framgår även kommande produktion och händelser som har varit produktionspåverkande. Kortfattat bjuder rapporten på en insikt i vad som händer inom materielområdet och vad försvarsmaktens personal har att se framemot de kommande åren.

Mer än bara fåfänga

Insatsen i Afghanistan var på många sätt prövande och omvälvande för Försvarsmakten. Ett av områden där myndigheten var kontinuerligt ansatt var diskussionen om personlig utrustning och att personalen i utlandsstyrkan i allt högre utsträckning köpte eget, vilket i sin tur spred sig hem till Sverige. Högkvarteret försökte på olika sätt slå ner på fenomenet där det starkaste (och mest återkommande) argumentet var säkerhetsaspekten. Som myndighet och arbetsgivare hade Försvarsmakten en skyldighet att tillse att personalen var rätt utrustad, samt följde de angivna säkerhetsföreskrifter som fanns. Ett argument som visade sig svagt när stridsutrustning sammansatt med buntband och eltejp var att anse som godkänd och säker utrustning, medan industritillverkad inte var det.

”Allra tydligast är trenden i utlandsstyrkan. Skrivelsen avslutas med att konstatera att anskaffningen av oreglementerat materiel dels utgör en säkerhetsrisk men även riskerar att verka demoraliserande och ge ett oprofessionellt intryck.”

Mer än bara kamouflage – Försvarsmakten 2008

Utvecklingen av personlig utrustning på lång sikt

När jag efterfrågade vilken typ av inlägg ni skulle vilja se här på sidan kom det in en hel del intressanta teman, framförallt kopplade till personlig utrustning. Ett förslag löd ”Hur bör vi utveckla pers.mtrl inom 10 år?”

Beroende på vilka glasögon du tar på dig kan tio (10) år vara kort, medellång eller lång tid. Därför är det viktigt att titta på hur utvecklingen har sett ut de senaste tio (10) åren, vilket kan ge oss en hint om vad som är rimligt att sikta emot i framtiden.

Vidare behöver vi lyfta diskussionen kring vad vi vill respektive förbandstyp ska fokusera på för uppgifter, och utrusta dem ändamålsenligt i den riktningen. Vilket kommer innebära att utrustningslistorna kommer skilja sig mer än vad de gör redan idag.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén