Idag briserade en nyhet som den absoluta majoriteten sannolikt inte förväntat sig. Nämligen att Försvarsförbundet valt att försöka få Arbetsmiljöverket att förbjuda Försvarsmakten att använda sig av nuvarande paradhjälmar och istället införa hjälmar med bättre skydd. Det ska poängteras nu direkt från början att frågan varken är ny (enligt medier sträcker den sig tillbaka till 2012) eller handlar om att avskaffa paradhjälmar (man föreslår att skyddshjälmen ska vara utformad som en paradhjälm). Utan det är just avsaknaden av skydd vid eventuella fall när personalen rider i en stadsmiljö.

En del har invänt på Twitter och Instagram att det är fel läge att ta upp den här frågan med tanke på omvärldsläge och pågående försvarsmaktsövning. Vilket påminner om en del kommentarer som yttrades i samband med att stridspiloterna ansökte om tjänstledighet. På samma sätt har den här frågan varit levande under en längre period. Bland annat fattade C Livgardet ett beslut om riskhantering vid beriden parad, ett beslut som fokuserar på just hjälmen och där det nämns att det inte finns några relevanta tester för se om paradhjälmar skyddar på ett adekvat sätt. Så att frågan dyker upp nu kan förvisso sägas vara “taskig tajming”, det kan också ses som en av flera surdegar där man inte fullt ut har berett och hanterat frågor som påverkar personalens situation.

I riskhanteringsbeslutet från 2020 ligger det huvudsakliga fokuset på individens kompetens som ryttare och att denne måste genomgå en kvalificerad utbildning för att överhuvudtaget få ingå i en beriden styrka. Det andra är att hästarna är särskilt uttagna och prövade för sitt lugna och stabila temperament, tillsammans med att “svårare hästar” ska ridas av ryttare som “har bäst förutsättningar”. Riskhanteringsbeslutet berör kortfattat paradhjälmen, att den numera är av stålplåt och har en inredning motsvarande moderna bygghjälmar. Samt att man under 2019 genomfört försök med samma hjälminredning som hjälm 90, vilket inte fungerade utav komfortskäl. Under 2020-2021 skulle man genomföra försök med en hakrem med trepunktsfäste för att tillse att hjälmen åtminstone sitter kvar korrekt på huvudet vid ett fall. Enligt beslutet pågick den en dialog med tillverkaren om ytterligare tester med en inredning liknande vanliga ridhjälmar.

Utifrån beslutet är det tydligt att Livgardet anser att verksamheten är riskfylld och kräver “examinerad kompetens” men att det inte är möjligt att “ta höjd för alla hypotetiska risker”. Vilket i grunden är ett rimligt antagande. Samtidigt rider paradstyrkorna i en stadsmiljö som inte bara består av hårt underlag i form av asfalt och kullersten. Den är även full med andra “aktörer” som myndigheten inte kan kontrollera, såväl bilister som turister. Det innebär att det alltid finns en osäkerhetsfaktor som ligger utanför såväl ryttare som häst som vi inte kan hantera fullständigt genom utbildning eller träning. Därav att det finns skyddsutrustning för ryttare, och ett krav oaktat hur duktig ryttaren är. Det är just den variabeln jag tycker saknas i riskhanteringsbeslutet, fokuset ligger enkom på “det egna” och inget på det som ligger utanför vår kontroll i den miljö där paraden genomförs.

Den 27 april 2023 svarade C Livgardet på skyddsombudet för Livgardets Dragonmusikkår framställan om arbetsmiljöåtgärd, en “66a”. Framställan gäller specifikt paradhjälmen och dess skydd av ryttaren. I svaret går det att utläsa att arbetet som genomfördes 2019-2020 var just för att Dragonmusikkåren haft synpunkter på säkerheten kring den beridna paraden. I svaret är det tydligt att Livgardet anser att de vidtagna åtgärderna med fokus på utbildning tillsammans med att ha anställt hästskötare (2017) och en marksäkerhetsofficer Häst/Rid (2022) varit de viktigaste. Därefter beslutade i samband med hemställan om arbetsmiljöåtgärd C LG att införa en “nollvision” för beriden verksamhet och att under maj månad 2023 starta ett projekt, “Ridsäkerhet”, för att genomföra en översyn av skyddsutrustningen vid såväl ridutbildning som paradtjänst.

Därutöver framgår det att de planerade åtgärderna för framtiden är:

  • en fördjupad analys av framtaget statistiskt underlag,
  • översyn av befintlig ridutbildning och utveckling av densamma,
  • fortsatt uppföljning av ryttares kompetens och åtgärdsprogram då krav inte nås,
  • ökad uppföljning och bedömning av de hästar som disponeras av Försvarsmakten men gs av föreningen för den Beridna Högvakten.

Av alla åtgärder som beskrivs som genomförda och planerade förefaller det enbart vara projekt “Ridsäkerhet” som faktiskt skjuter mot det som nu tas upp av Försvarsförbundet i deras framställan till Arbetsmiljöverket. Och den införs först denna månaden med inriktning att vara fullt implementerad våren 2024. Sett till att det här då varit en följetong sedan åtminstone 2019 och att fokus helt legat på utbildning och inte externa faktorer är det inte konstigt att en skyddsorganisation till slut tröttnar. Framförallt eftersom det inte återges någon form av återkoppling från de tester man ska ha gjort 2020-2021.

Medan det kanske är lätt för vissa att skrocka lite över att det är larvigt med skyddande paradhjälmar i ett skärpt omvärldsläge så är det, tillsammans med många andra vardagliga uppgifter, det hotet mot vår förmåga såväl som hälsa som är ständigt närvarande. Jag känner tillräckligt många ryttare för att ha lärt mig att det värsta kan hända när man minst anar det, oavsett kompetens, och att fungerande skyddsutrustning kan vara det som avgör om du överlever eller ej. Likställ med att många gärna pratar om att de vill ha plattor till kroppsskydd. I grunden är det samma sak. Åtgärder som avser att skydda dig mot ett dimensionerande hot.

Avslutningsvis vill jag flagga för att inte göra detta till en “vi mot dom”-fråga mellan Livbataljon och Dragonmusikkåren. Framförallt inte baserat på anställningsform. Det borde ligga i allas intresse att ha en hjälm ger något skydd ifall något lyckas rubba lugnet hos hästen och ryttaren faller av. Riskhanteringsbeslutet och svaret till skyddsombudet visar att det finns en blind fläck utanför det egna som måste omhändertas. Det går inte att omhänderta alla hypotetiska risker, men det finns vissa väl synliga risker i en stadsmiljö som vi kan omhänderta redan idag. Innan olyckan är framme och det ligger en soldat med spräckt skalle på borggården.

Beslut om riskhantering för uniform vid beriden parad FM2020-10741:1

Chefen Livgardets svar till LDK skyddsombud på §6.6.a framställan FM2023-11613:1