Man kan lugnt säga att början på maj månad har varit en bergochdalbana vad gäller hantering av personal som agerat antingen olämpligt eller olagligt. Egentligen började det i slutet på april med att Sveriges Radio tog upp att F 7 vill få prövat av Försvarsmaktens personalansvarsnämnd (FPAN) om de kan sparka en individ som trott sig sexchattat med ett barn. Därefter har det varit ett pärlband av uppsägningar och andra åtgärder mot personal som ofredat kolleger, uppträtt hotfullt mot chefer, gjort sig skyldiga tillbarnpornografibrott, slagit värnpliktiga och kränkande särbehandling. Allt det här är i min mening exakt det som Försvarsmakten har behövt under lång tid. Tydliga exempel på händelser där man agerat och där det fått konsekvenser för den som utfört handlingen. Jag vill verkligen att det ska framgå med all tydlighet att jag tycker att det är bra att sånt här kommer fram och att det leder till ett agerande, innan jag går vidare till smolket i bägaren.
För i bakvattnet av alla de här, på ett sätt glädjande, nyheterna finns det ageranden i specifika fall som antagligen får många att undra vad värdegrunden egentligen är värd och hur det är ställt med det moraliska rättesnöret.
Så här efter Folk och Försvars rikskonferens hade jag velat bryta ner en del av talen och samtalen. Vad är de stora strategiska penseldragen för framtiden och vad kommer det innebära för Försvarsmakten. Men istället ska jag beröra något betydligt viktigare som berör det som vi förr kallade för basplattan. Själva grundstommen i organisationen och försvaret av Sverige, personalen. För lagom till att talen drog i gång i Sälen släppte Dagens nyheter en artikel som visade tydligt på ett strukturellt fel inom myndigheten. Artikeln granskade 21 fall av sexuella övergrepp som anmälts till Försvarsmaktens Personalansvarsnämnd (FPAN). Av dessa hade 19 fall avgjorts internt genom disciplinåtgärder. Trots att det i lagen om offentlig anställning tydligt framgår att handlingar som kan antas leda till någon annan påföljd än böter ska åtalsanmälas till rättsväsendet. Något jag tidigare skrivit om i en artikelserie om just FPAN.
År 2017 var året då Metoo sköljde över Sverige och där även Försvarsmakten fick en släng av sleven. Så till den milda grad att överbefälhavaren gick ut i ett inlägg på Instagram och förkunnade att den som inte kunde följa myndighetens värdegrund helt enkelt inte hade något i Försvarsmakten att göra. Anledningen till att jag tar upp den händelsen är för att Skaraborgs flygflottilj, F 7, verkar ha glömt vad som sades då och genom ett godtroget agerande utsatt sin personal för ett destruktivt beteende, inte bara en gång utan flera gånger. Då ett nytt fall har uppdagats med sexuellt ofredande, nästan exakt ett år efter förra händelsen så är det helt enkelt dags att lyfta på stenen och åskådliggöra ett måttligt naivt agerande. I synnerhet då det tidigare rapporterats om hur ovälkommet beteende etsat sig fast i organisationen.
Det hela handlar om en person som hädanefter kommer benämnas som “ölburksfänriken”. En nyexaminerad officer som redan under sina studier på militärhögskolan Karlberg fått ett rykte om sig att inte kunna bete sig, i synnerhet mot kvinnor, men som trots detta fick anställning efter examen. Förbandet valde att anställa individen under premissen att denne skulle följa en form av rehabiliteringsplan där individen med stöd från förbandet skulle “komma tillrätta” med sitt “oönskade beteende”. Vilket vi nu vet absolut inte fungerade. Även om det är lätt att vara efterklok får det anses vara i direkt strid med överbefälhavarens uttalande 2017 att man ansåg att ölburkfänrikens beteende “inte var värre” än att man skulle kunna utbilda bort det.
Den 9 mars 2023 inkom stämningsansökan till Skaraborgs tingsrätt och domen föll den 4 juli. I domen ansåg tingsrätten att det var bevisat genom vittnesmål att ölburksfänriken utfört handlingarna som inbegrep en ölburk mellan brösten på soldaten samt att individen även dragit i soldatens klänning. Ölburksfänriken överklagade domen till hovrätten den 25 juli där han anser att det saknas stödbevisning och att vittnet lämnat motstridiga uppgifter. Göta hovrätt höll däremot inte med och avslog överklagan den 4 augusti 2023.
Under den här tiden har ölburksfänriken blivit omplacerad på förbandet men fortsatt att tjänstgöra. Vilket i sig inte är konstigt, det har trots allt pågått en process och individen ska anses vara oskyldig till att rätten säger annat. Däremot, givet ölburkfänrikens historik som är känt av förbandet, förefaller det märkligt att omplaceringen innebar att individen blev placerad som instruktör vid förberedande officerskurs (FOK). En kurs där individen sen, enligt utsago, har fortsatt varit närgången och utsatt kvinnor för ovälkomna beröringar. Sätter man det hela i sammanhanget att förbandet i princip isolerat en stridspilot för att denne ljög om sin ögonoperation blir det ytterst märkligt att man ansåg det rimligt att placera en person med uppenbart problematiskt beteende och därmed riskera övrig personals välbefinnande. I synnerhet när det handlar om personal som befinner sig i en beroendeställning under en kurs.
Hanteringen av händelserna under FOK ett ytterligare tecken på att man från förbandets sida inte agerat i enlighet med överbefälhavarens vilja. Det har framkommit att ölburksfänrikens beteende uppmärksammats i skriftliga utvärderingar från eleverna, men att det inte agerats.
Vidare ska det också nämnas att ölburksfänriken fortsatt att tjänstgöra på förbandet efter att domen fallit och domen så kallat “vunnit laga kraft” (dagsböter på 10 200kr). Idag ska individen däremot inte längre tjänstgöra vid förbandet.
Jag har tidigare skrivit om, och så även Försvarsmakten, att det är svårt för myndigheten att säga upp människor för att de beter sig som rövhattar mot sina kolleger. Det här fallet får anses vara undantaget där det förutom en rättslig dom även finns en dokumenterad historik som rimligtvis borde räcka gott och väl för att skicka ut individen med huvudet före INNAN denne får möjlighet att utsätta fler soldater för ett kränkande beteende.
Jag tror att såväl förbandet som Försvarsmakten har en hel del att lära från det här fallet. I synnerhet att när problem väl uppdagas så ska de hanteras omgående och inte slätas över eller försöka sopas under mattan. Personligen börjar jag bli trött på att få exempel från såväl stående förband som hemvärnsgrupper (exempelvis rasism och sexistiska kommentarer) där man aktivt ursäktar eller döljer beteende som vi utåt säger är helt oförenligt med en anställning i myndigheten.
Jag avslutar den här artikeln med två skärmdumpar från överbefälhavarens film som publicerades 29 november 2017. Kanske väcker den något minne ute i organisationen om vilken “commanders guidance” som givits till förbanden.
Så har det hänt igen, nästan på årsdagen efter rapporteringen kring händelserna på K 3 i Karlsborg kablades en ny händelse ut i etern. Den här gången är det ledningsregementet som står i centrum efter att ha skickat hem samtliga värnpliktiga (över 500 stycken) med anledning av en rad incidenter där såväl befäl som värnpliktiga behandlat andra värnpliktiga illa. När man lägger örat mot rälsen framgår det mycket kretsar kring en individ samt ett kompani. Men det är inte det som kommer behandlas i den här artikeln. Utan det jag vill lyfta fram är hur snabbt tyngdpunkten i diskussionen försköts ifrån huvudsak (olämpligt beteende och kränkningar) till bisak (brist på mat och sömn), och hur detta i sig visar varför vi fortfarande har problem inom myndigheten med den här typen av beteenden.