Man kan lugnt säga att början på maj månad har varit en bergochdalbana vad gäller hantering av personal som agerat antingen olämpligt eller olagligt. Egentligen började det i slutet på april med att Sveriges Radio tog upp att F 7 vill få prövat av Försvarsmaktens personalansvarsnämnd (FPAN) om de kan sparka en individ som trott sig sexchattat med ett barn. Därefter har det varit ett pärlband av uppsägningar och andra åtgärder mot personal som ofredat kolleger, uppträtt hotfullt mot chefer, gjort sig skyldiga till barnpornografibrott, slagit värnpliktiga och kränkande särbehandling. Allt det här är i min mening exakt det som Försvarsmakten har behövt under lång tid. Tydliga exempel på händelser där man agerat och där det fått konsekvenser för den som utfört handlingen. Jag vill verkligen att det ska framgå med all tydlighet att jag tycker att det är bra att sånt här kommer fram och att det leder till ett agerande, innan jag går vidare till smolket i bägaren.
För i bakvattnet av alla de här, på ett sätt glädjande, nyheterna finns det ageranden i specifika fall som antagligen får många att undra vad värdegrunden egentligen är värd och hur det är ställt med det moraliska rättesnöret.
En källa med insyn berättar att mannen beläggs med vapen- och värnpliktigförbud efter sitt uppträdande i samband med våldtäktsmisstanken. Ändå placeras mannen på ett kompani som utbildar värnpliktiga. Förväntan är att bara ska genomföra administrativa uppgifter.
– Men han har hanterat både värnpliktiga och vapen. Det finns flera vittnesmål, uppger källan.
https://nsd.se/nyheter/norrbotten/artikel/soldat-atalad-for-grova-sexualbrott-jobbade-nara-varnpliktiga/l6g3wn9j
Likt fallet med officeren på F 7 som trodde sig sexchatta med barn, verkar förbandets agerande inte bara helt ignorerat fakta som framkommit i polisutredningarna, agerandet har även möjliggjort för individerna att helt dölja sina laster. I soldatens fall handlar det om att polisen alltså har funnit 5000 barnpornografiska bilder på individens mobiltelefon, 500 av dessa “betraktas som särskilt hänsynslösa” övergrepp. Den initiala lösningen är att individen får gå hemma sex månader med lön för att därefter återgå till tjänst. Trots åtal om grovt barnpornografibrott och kränkande fotografering av två kvinnor placeras individen hos grundutbildningskompaniet. Vilket är precis lika hål i huvudet som när ölburksfänriken placerades som instruktör på FOK och därigenom kunde fortsätta antasta kvinnor. Allt detta kan ske med argumentet att individen inte är dömd och därmed inte ska betraktas som skyldig. Vilket är en rimlig inställning för vi ska inte döma på förhand. Samtidigt, om man som förband skickar hem någon ett halvår med lön har man redan bedömt att det finns anledningar till att agera. Att då skicka individen till GU framstår som en något ambivalent åtgärd.
I den personutredning som gjorts på soldaten beskriver Frivården prokriminella attityder och antisociala personlighetsmönster, i yttrandet föreslås ett behandlingsprogram mot alla typer av sexualbrott samt övervakning. Rätten noterar att Frivården bedömt att mannen har ett övervakningsbehov, men delar inte den bedömningen.
https://nsd.se/nyheter/norrbotten/artikel/soldaten-doms-for-barnporr-och-riskerar-att-avskedas/re6m10xl
I fallet med officeren på F 7 säger förbandets kommunikatör att förbandet skickar ärendet till FPAN för att de ska pröva var individens agerande “hamnar” i förhållande till värdegrunden. Vilket egentligen inte borde vara en fråga utan snarare självklart utifrån den information som finns tillgänglig. Kommunikationen utåt borde egentligen varit att förbandschefen saknar förtroende för individen och vill sparka vederbörande, punkt.
För vad är värdegrunden värd när förbanden fortsätter att agera minst sagt tveksamt när den här typen av händelser uppdagas? För samtidigt som allt det här har skett har jag blivit uppmärksammad på andra händelser där det skett utredningar om exempelvis kränkande särbehandling. Där utredningen fastställt att så har skett men där åtgärden blir “utbildningar och workshops”. Detta står i stark kontrast till exempelvis Amf 4:s agerande där kränkande särbehandling ledde till löneavdrag. Värdegrunden blir inte mer än ett tomt ord utan mening när förband väljer, likt vissa skolor, att flytta på mobboffret istället för mobbaren och där mobbaren skyddas av systemet genom att stämpla utredningar med personaladministrativ sekretess samt belägga personal med munkavle.
Det är ett synnerligen demoraliserande agerande som inte bara riskerar att hämma tillväxten, det kan på sikt få allvarliga operativa konsekvenser när enheter och förband ruttnar från insidan. Det var inte önskvärt innan 2022, det är definitivt inte önskvärt 2024.