Din EOBUSARE i gryningen

Författare: Móði Sida 2 av 24

Samhällets ansvar mot Försvarsmakten

Militära familjer har under senare tid varit ett uppmärksammat forskningsområde, såväl hur en familj påverkas där en eller flera föräldrar tjänstgör utomlands som hur skilsmässostatistiken ser ut för de som varit utomlands på insats har undersökts. Försvarsmakten och familjen benämns som två giriga entiteter som kräver mycket av individen och där givandet till en part innebär ett tagande från den andra. Ett nollsummespel så att säga.

Det är tydligt att Försvarsmakten har insett att den samlade förmågan är avhängd på att familjelivet fungerar. Vi såg det utvecklas under “utlandsdoktrinen” där anhöriga i allt större utsträckning uppmärksammades på olika sätt. Anhöriga tackades för att de “lånade ut” sina partners till Försvarsmakten, och ytterst landet, för att lösa uppgift utomlands. Sen kom omfokuseringen från internationellt till nationellt för förbanden, vilket bland annat inneburit ökad fokusering på nationella insatser. Det här tillsammans med svårigheterna att rekrytera personal till nyckelbefattningar bidrar nu till att narrativet kring anhöriga också förändras. Det blev tydligast när kampanjen “Just nu” kablades ut.

I och med kampanjen kommer allmänheten att få en inblick i hur det är att arbeta på en ubåt, som cybersoldat och i ett specialförband och hur det går att kombinera med ett familjeliv.

Försvarsmakten

Samtidigt kom Försvarets forum ut med en större artikel kring livet som veckopendlare och vilka förmåner som en anställd kan ha rätt till för att det inte ska bli en ekonomisk katastrof. Därutöver har fler och fler jobbannonser ett tillägg i form av “Det finns goda förutsättningar för intern karriärrörlighet, friskvård och bra balans mellan arbete och privatliv.

Budskapet är enkelt, fler behöver på sikt tjänstgöra på andra orter än hemorten (om familjen inte vill flytta med) och att det inte ska ses som ett hinder med veckopendling. Vilket är lättare sagt än gjort då en sådan tjänstgöring mycket väl kan vara avhängd på att det finns ett lokalt socialt nät som kan hjälpa till när det finns småbarn i bilden. För saknas det, då kommer det bli svårrekryterat även om myndigheten kan erbjuda pendlingsbostad och några tusenlappar extra i plånboken.

Utklipp från Försvarets forum 05/2020

Det innebär att det inte bara är Försvarsmakten som har ansvar i frågan utan samhället i stort. Staten behöver i stort stödja myndigheten genom byggandet av bostäder, reformering gällande förmåner och deras beskattning men även givetvis tillse att det är möjligt att veckopendla inom landet med flyg och tåg. Det är, och har alltid varit, ett samhällsansvar att tillse att Försvarsmakten har de resurser som krävs för att lösa sin uppgift. Det är framförallt viktigt nu i en kommande tillväxtperiod där fler mycket väl kommer se sig själv i en situation där de ska hjälpa till att etablera nya förmågor på nya orter. För att inte tala om de kommande utbildningsomgångarna av HOP och HSOU där varje individ räknas för att täta de luckor som kommer uppstå framöver.

Skilj på förbandsanda och identitet

Inom Försvarsmakten pratar vi stundtals om förbandsanda och hur viktig den är för såväl förbandens fredsmässiga verksamhet som i strid. Men vad menar vi med ”förbandsanda”, och hur uppstår den? I handbok Samarbete och Befälsföring (2014, s. 107) benämns ”förbandsanda” som ”en stark känsla av samhörighet och medvetandet hos varje individ att man har ett ansvar för att förbandet löser sin uppgift”. Förbandsandan ingår som en del i det övergripande begreppet ”stridsvärde”. Det vill säga att en stark förbandsanda hjälper till att bidra till ett högt stridsvärde och därmed ett effektivt förband.

Förslag till framtida uppsatser

En stor del av uppsatsskrivandet på högskola är tankearbetet att lyckas lista ut ett ämne att skriva om. För några kommer ämnena naturligt då de har ett särskilt intresseområde de vill undersöka. För andra kan det vara svårt att välja mellan flera olika intresseområden och för somliga (sådana som mig), står det still i hjärnkontoret framtill det är dags att börja skriva.

För att hjälpa till att råda bot på det här fick följarskaran på Instagram skicka in förslag på ämnen som de skulle vilja se i uppsatsform. Kanske kan du som uppsatsförfattare ta ämnet rakt av, kanske finns det utrymme för att modifiera frågeställningen en aning eller så leder listan till att du får en idé i en helt annan riktning. Vad som är viktigt är att du har ett genuint intresse för området och inte försöker ta ett ämne som du tror handledarna eller examinatorerna kommer gilla. Genom att vara intresserad av ämnet kommer du dels kunna formulera frågor som är mer spetsiga, dels kommer du inte tycka att själva skrivandet är lika tråkigt som om du inte alls var intresserad.

Ämnes/Uppsatsförslag

  • Ögon/brytningsfel av långtidsutnyttjande av bildförstärkare och optronik.
  • Rekrytera, Bibehålla och utveckla personalen.
  • Ekonomiska konsekvenser: personalen mot materielen.
  • Ledarskap och dess utveckling.
  • Det separata gradsystemet för civila och cyber.
  • Effekten av brist på taktiska reglementen inom flottan.
  • Intervjustudie med kadetter angående kontakt med förband under studietiden (sammankopplat med ledarteori).
  • Förbandsanda
  • Personalhantering – att strida med samtliga personalgrupper
  • Konflikterna i Östra Europa/Kaukasus
  • Försvarsmaktens förmåga att möta hybrida hot.
  • Skillnaden mellan utvecklande ledarskap och icke-ledarskap i dagens försvarsmakt
  • Hållbar personalförsörjning och rimlig lönesättning. En jämförelse med andra myndigheter.
  • Användandet av AI för att framställa teorier och principer för krig.
  • Luftvärn i flottan.
  • Försvarsmaktens förmågeutveckling – hur skapas ett nytt typförband?
  • Varför sker “fragging”?
  • Erfarenhetshantering på lägre taktisk nivå i armén. Utvecklas något efter storövningarna?
  • Sociala medier som vapen – går det att skydda sig från påverkan?
  • Dags att göra upp med Clausewitz – vad kan vi lära oss av modern krigsföring och militärteori?

Lycka till!

Uniformen, mer än enbart tyg

Diskussionerna kring uniformen och dess bärande har gått varma genom åren. Ytterst har debatten handlat om form kontra funktionalitet där det grovt förenklat kan sägas att konservatism stått mot liberalism (inte att sammankopplas med de politiska ideologierna). Vidare har det poängterats att just ordet uniform står för enhetlighet, en form. Det vill säga att uniformen som sådan syftar till att sudda ut individen och införliva den i kollektivet. Individen blir därigenom en av många med de positiva och negativa egenskaper detta kan medföra.[1]

Selektering av värnpliktiga

Då Rekryteringsmyndigheten publicerat sin slutrapport för grundutbildningsomgången 20/21 var det upplagt för ett kortare inlägg om selekteringen av värnpliktiga. Framförallt för att rapporten i sig dels kan ses som ett återtag av den kontinuerliga uppföljningen av landets ungdomar och deras hälsostatus, dels för att rapporten bjuder på några informationsbitar om hur valet går till och hur myndigheten tänker kring förbandsplaceringar med hänvisning till individens geografiska plats.

Utfall av mönstringsprocessen för åren 2017 till och med gu-omgång 20/21.

Politiskt tryck för tidsbegränsade soldatavtal

Den här artikeln kommer att försöka gå tillbaka till perioden då Försvarsmakten gick från värnpliktiga soldater till anställda. Arbetet har inneburit en dykning i mängder med dokument från 2008 fram till och med 2011 där propositionen till lagstiftning kom. Artikeln syftar inte till att peka finger på enskilda aktörer att de agerade felaktigt. Alla texter ska ses utifrån den tid som var 2009 när Försvarsmakten kontinuerligt kämpade för att uppnå kostnadseffektivitet och åren innan hade präglats av fortsatta hot om nedläggningar. Ett steg i att uppnå kostnadseffektivitet och samtidigt kunna lösa åtaganden internationellt med ett så kallat insatsförsvar var då att istället anställa soldater och sjömän. Resan dit var lång och turbulent, vilken den fortsatt kommer vara nu när vi återigen svänger om med återinförd värnplikt samt tillväxt.

Det ligger i verksamhetens natur att befattningarna på soldatnivå företrädesvis bemannas med yngre personal som har soldatens eller sjömannens arbetsuppgifter endast under den inledande perioden av yrkeskarriären. För att inte övergången till civil verksamhet ska försvåras
för den enskilde, bör den inte ske för sent i arbetslivet. Tidsbegränsad anställning skapar förutsättningar för detta. Tidsbegränsade anställningar bidrar också till att undvika att Sverige får ett yrkesförsvar

Ett användbart försvar – regeringens proposition 2008/09:140 s. 80

Eftersom en del har uttryckt oro för den tidsbegränsade anställningsformen som Försvarsmakten använder, samt att nyttan av den förefaller vara en vattendelare tog jag det som en signal att det var hög tid att dyka ner i ämnet och försöka utröna varför vi överhuvudtaget har en tidsbegränsning för gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS). Fokus på själva anställningsformen medför att det kommer göras en del avgränsningar. Exempelvis kommer vi bara beröra GSS och lämna passagerna om specialistofficerarna därhän, även om dessa bör ses i en helhet. Vidare kommer vi inte att beröra i detalj diskussionerna kring incitament och exempelvis boendefrågan även om dessa påverkar diskussionen kring för- och nackdelar med en tidsbegränsad anställningsform. Artikeln kommer således uteslutande fokusera på huvudsakliga argument för tidsbegränsad anställning samt hur resonemanget var kring antal år.

Svårt att införa krav på fanjunkareskola med nuvarande riktlinjer

Efter att ställt samma fråga med cirka ett (1) års mellanrum verkar det finnas ett dödläge i synen på fanjunkaren och om graden ska vara sammankopplad med ett formellt utbildningssteg eller ej innan befordran. Det är i princip 50/50 när följarskaran röstar i frågan. Ett resultat som troligtvis påverkas av att respektive försvarsgren har sin syn på fanjunkare-rollen och vad denne förväntas utföra för uppgifter.

Sett till de riktlinjer som respektive försvarsgren gett ut ser jag viss problematik med att kunna införa ett särskilt utbildningssteg som är likvärdigt ens inom respektive gren (eller för den delen de försvarsmaktsgemensamma förbanden vars intressen också ska omhändertas). Min skepticism baseras främst på att samtliga försvarsgrenar fokuserar på tjänstgöringstid och begreppet erfarenhet. En lång tjänstgöringstid ska i sin tur bidra till att individen hinner bygga upp en djup kunskap inom sitt funktionsområde och därmed ska kunna verka som expert på olika nivåer. Här har Flygvapnet spetsat till det genom att individens yrkesskicklighet ska bedömas av andra erkänt skickliga individer. Det här öppnar förvisso upp för en modell där den som ska befordras ställs inför en kommission med tillhörande kunskapsprov som antingen kan vara lokal eller central. Även om en central modell väljs kommer denna vara knuten till den specifika funktionen såväl som försvarsgrenen. Således kommer den svårligen kunna överföras till andra områden eller delar av Försvarsmakten utan att det uppstår diskussioner om validiteten. I still med den diskussion som varit tidigare där synen på befordran till fanjunkare skiljt sig betydligt mellan förband.

Mer utrymme för diskussioner

I september ställde jag frågan på instagram vilken tidning utav Försvarets forum och Officerstidningen som följarna tyckte hade mest intressant innehåll. Försvarets forum gick vinnande ur den striden med 58% av rösterna. Anledningen till frågan från första början var att jag fått uppfattningen att det var svårt att få myndighetens personal att bidra med artiklar till Försvarets forum. Något jag sammankopplade med att intresset för tidningen överlag kanske var låg. Så är kanske inte fallet trots allt och de inkomna fritextsvaren vittnade om att det fanns ett intresse att läsa om verksamhet som inte var den egna.

Jag har länge funderat kring att de skriftliga plattformarna för att diskutera och sprida information kring Försvarsmaktens verksamhet i stort utgörs av Försvarets forum, Officerstidningen, tidningar från kamratförbund samt ett fåtal nischade tidningar som exempelvis flygdags och TIFF. Även om debattavdelningarna i Försvarets forum och Officerstidningen fått ett uppsving under senare år anser jag att det fortsatt saknas en plattform som inbjuder till längre argumenterade texter kring vår verksamhet. Här saknar jag en svensk motsvarighet till publikationer som NCO Journal, The Cove och Air & Space Power Journal. Plattformar där det är öppet för militär personal att skriva argumenterade inlägg/artiklar om sina intresseområden. På så sätt kan individen få ner sina tankar på pränt och bearbeta dem på ett helt annat sätt än att “sitta hemma på kammaren”. Det möjliggör även för andra att få inspiration eller utveckla egna tankar inom liknande områden. För svensk del är jag övertygad om att det skulle ha en överspridande effekt inom en rad kunskapsområden som vi annars har förutfattade meningar om.

Bloggar och Twitter har under några år varit de plattformar som personalen varit hänvisade till för att snabbt och mer lättsamt kunna diskutera olika ämnen. Det har i sig öppnat upp för allmänheten att också ta del Försvarsmaktens interna liv. Problemet är att den utvecklingen har i sig drivits på av att personalen inte känner att de kan ventilera sina åsikter internt, eller under eget namn (ett ämne som är ständigt återkommande). Även om exempelvis Twitter som plattform medger en väldigt dynamisk diskussionsmetod där ett ämne kan förgrena sig till olika sub-diskussioner blir det samtidigt svårt att följa hela diskussionen, eller för den delen sammanställa och omsätta i verksamheten.

Det hade varit önskvärt att Försvarsmakten avdelat mer utrymme i den interna tidningen, alternativt annat medium, med en tillhörande redaktör dit personal kan vända sig med olika texter. Där kan redaktören stödja individen gällande exempelvis sekretessbedömning och hjälpa till med omformuleringar för att bibehålla textens budskap utan de delar som anses falla under någon form av sekretess. Notera att jag skriver sekretess och inte vad som är “olämpligt”. Poängen är att olämplighetsklausulen har tillåtits härska för länge och haft en hämmande inverkan på vår möjlighet att tillgodogöra oss av kunskap som inte är hemlig, samt hade kunnat öka kunnandet om olika områden.

En publikation som stöds av Försvarsmakten skulle därmed kunna möta de kontinuerliga påståenden om att personalens yttranden i olika frågor skulle vara sekretess-klassade på något sätt. För när det kommer till kritan är det ytterst lite i en försvarsmaktsanställds vardag som är hemligt.

I samband med detta anser jag också att Försvarsmaktens skolor och centra behöver bli mer aktiva i att publicera artiklar om de egna funktions- och ämnesområdena. Exempelvis för att sprida information om vad som är på gång innan det går ut på en remissrunda som riskerar att fastna på något skrivbord. Under de senaste åren har jag blivit allt mer övertygad om att det som de lägre taktiska nivåerna upplever som problem hade kunnat avhjälpas med information från funktionsföreträdare. Då menar jag att tala till bönder på bönders vis och inte genom någon form av tillrättalagt pressmeddelande. Här kan Jacobssons artikel om skjututbildningen stå som ett lysande exempel på att sprida hur det resonerats kring vår skjututbildning och varför den nu ser ut som den gör. Framförallt bjuder den typen av texter in övriga organisationen att replikera och förklara varför de anser att något är undermåligt. Det behöver nödvändigtvis inte leda till en lösning som alla gillar, däremot kan det leda till ökad förståelse för de olika perspektiven och smärre justeringar som skapar en lösning alla kan respektera.

Kontentan är att jag önskar mer utrymme än vad som klassiska debattinlägg får. Detta för att tillåta författaren utveckla resonemang och inte tvinga till grova förenklingar som till slut mer eller mindre framstår som en klagan eller liknande. På det sättet tror jag att vi kan bli betydligt effektivare i utförandet av våra uppgifter och sprida kunskaper om stort som smått på ett enkelt sätt. Som profession är det ett krav att vi tar ansvar för vår egna utveckling och att detta inte enbart begränsas till formella utbildningssteg och slutna funktionsmöten med enbart chefer. Det kommer främja förmågan till väpnad strid i längden.

Lösa tankar kring patriotism och försvar

Den här artikeln ska inte ses som en argumentation för eller emot patriotism. Inte heller söker den att ifrågasätta de olika anledningar till att en individ säger sig vara villig att med alla till buds stående medel försvara Sverige. Det här inlägget är i grunden amatörmässigt försök till filosofiskt resonemang kring om patriotism (utifrån angiven definition) är en förutsättning eller ej för ett fungerande försvar. Innan du läser vidare ska det sägas att texten inte leder till någon slutsats. Det enda jag kan med säkerhet säga är att det inte spelar någon roll vilken anledning just du har till att ställa upp för försvaret av Sverige. Det viktiga är att du står där när nationen kallar.

Sida 2 av 24

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén