Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det här är ett ämne jag diskuterat tidigare i andra forum som återigen aktualiserats i den pågående konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Det sprids just nu ett videoklipp som sägs vara från en armenisk soldats hjälmkamera där han kryper fram i ett värn under beskjutning, för att några sekunder senare stanna sittandes. Troligtvis död. Vad som gör klippet extra obehagligt är att det även syns en annan soldat som sitter och håller sig om huvudet, skrikandes i ångest. Det ska sägas att filmens äkthet har ifrågasatts och det är svårt att säga om den är autentiskt eller ej. Vad som däremot går att säga är att den inte är unikt i sig.

Sedan intåget med hjälmkameror på amerikanska soldater har fenomenet spridit sig även till andra länder och terrorgrupperingar. Vad som började som ett sätt att dokumentera för det egna albumet har sedan utvecklats till ett sätt att utvärdera strider till att skapa underlag för propaganda. I sammanhanget kan hjälmvideon från en av de amerikanska soldaterna som dödades i Niger nämnas som ett tydligt exempel där en motståndare redigerar videomaterialet för att passa det egna syftet. Med pålagda skrik och liknande. Därutöver finns det exempel från Ukraina där infångade kameror från dödade soldater använts för riktade propagandainsatser. Teknikutvecklingen har, precis som med mycket annat, visa sig ha både positiva som negativa aspekter.

För precis som att film kan användas för att utvärdera och lära av händelser (och framförallt misstag), kan filmer användas som bevisbörda om någon anser att en individ handlat felaktigt. Det ska poängteras att jag inte syftar på att mörka brott eller dylikt från vare sig rättsväsendet eller allmänheten. Däremot finns det en problematik kring utvärderingar från skarpa insatser som vi inte behöver hantera nära vi övar.

Ponera att en stridsinsats som leder till att en svensk soldat dödas och att situationen där ordern (som leder till dödsfallet) som ges till soldaten spelas in. Gruppchef eller plutonchef må inte ha handlat felaktigt medvetet och har agerat efter bästa förmåga i situationen. Men kanske visar filmen i efterhand att ordern var fel, eller att det finns andra faktorer i situationen som påvisar att andras agerande i en stressad situation är det som lett till soldatens död. Kommer myndigheten och rättsväsendet ha en icke-dömande kultur eller kommer filmmaterialet leda till rättslig prövning? Det är det ingen som vet eftersom det aldrig prövats, än.

Därmed vill jag lyfta diskussionen och tanken till dig som vill filma dina förehavanden i ett insatsområde. Bortsett från det självklara med känslighet kring militär verksamhet behöver du som individ tänkt ett steg längre om hur du kommer hantera den här typen av situationer. De positiva aspekterna med att filma för utvärdering och underrättelsesyfte är många. Frågan är om de alltid väger tyngre än de eventuella negativa konsekvenserna vid en incident?

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter