I väntan på att Försvarsmakten ska sammanställa någon form av utbildningsunderlag eller åtminstone stödjande riktlinjer vad gäller hantering av traumatiserande information (exempelvis bild och film) för underrättelsepersonal väljer jag här att publicera någon form av kortare sammanfattning med olika former av formaliserade råd samt vad tillgänglig forskning säger.

Just mental hälsa och den negativa påverkan som grafiska filmer och bilder kan ha på OSINT-analytiker är ett ständigt återkommande ämne. Såväl Bellingcat som Amnesty International har författat olika råd för vilka åtgärder individen själv kan vidta, och vilka signaler som denne behöver vara uppmärksam på hos sig själv. Problematiken är liknande inom journalistiken vilket innebär att det finns en uppsjö av artiklar eller handböcker som kan vara av intresse, även om de främst är författade mot journalister. Det kan således verka onödigt med ännu en nätartikel på ämnet, samtidigt upplever jag att den kunskap som ackumulerats inom journalistiken, OSINT-communityt och forskningen inte lyckats penetrera den militära sfären fullt ut. Framförallt inte Försvarsmakten.

Inledningsvis är det viktigt att säga att det inte är en långsiktig lösning att undvikande ”coping”-metoder. Det vill säga att försöka undantrycka de känslor som uppstår när man bevittnar ett visst underlag, antingen genom att försöka skämta bort det eller genom någon form av cynism riktad mot omvärlden. Något som definitivt inte är ovanligt inom yrken där den typen av exponering är vanlig: exempelvis blåljusyrken. Undvikande coping kan även vara att man försöker undvika att exponera sig för traumatiserade underlag. Vilket förvisso kan vara en väg fram om man sysslar med OSINT som en form av fritidssysselsättning. Då går det givetvis att helt enkelt att välja att inte exponera sig för grafiska filmer. Däremot fungerar det inte för de som har som yrke att hantera den här typen av information. Genom att undvika exponering bygger individen inte den resiliens som kan behövas i jobbet. Det finns även en risk att det leder till utmattningssyndrom och sekundär traumatisk stress samt att det sociala livet påverkas.

If you stumble across a link to a graphic video online, take a minute and ask yourself: “Do I absolutely have to watch this video?” While the human desire to bear witness to the suffering of others is strong, many times, you’ll find out that the answer is “No”, and you’ll save yourself needless exposure to graphic content.

Giancarlo Fiorella How to Maintain Mental Hygiene as an Open Source Researcher – Bellingcat

Resiliens byggs bland annat genom aktiva val och handlingar. Du behöver kontinuerligt göra medvetna val i vad du väljer att söka upp och varför. På samma sätt behöver du aktivt skapa förutsättningarna för att kunna göra valet, exempelvis genom att inte ha automatisk uppspelning av filmer på sociala medier eller genom att aktivera blurning av bilder. En annan vanligt förekommande åtgärd är att stänga av ljudet på filmer initialt för att minska stresspåslaget.

När det gäller stress generellt är råden att se till att sova, träna och äta bra. Framförallt vet vi att när en individ slutar sova eller använder alkohol för att koppla av, då går det snabbt utför. Men det handlar också om att skapa tydliga gränser mellan jobb och fritid. Där exempelvis den privata telefonen inte används till att samla information eller följa sociala medie-konton som har en yrkesmässig koppling (ingen doom scrolling på fritiden). Det kan även vara att ha skilda datorer, eller åtminstone en virtuell maskin för OSINT-verksamheten och ordinarie dator för det privata (det är överlag en rekommenderad säkerhetsåtgärd), eller att ha ett dedikerat rum enbart för jobb. Det kan även inbegripa att ha en hobby som är helt bortkopplad från jobbet där individen också befinner sig i en social miljö där jobbet aldrig kommer på tal.

Att skapa andrum under ett pågående ”projekt” är också viktigt men kommer ta sig olika uttryck beroende på i vilken miljö du verkar. Sitter du i Försvarsmakten i en underrättelsebefattning, då kan du oftast gå ut från ditt kontor och umgås med andra kolleger för att prata om andra saker än det specifika jobbet. Sitter du hemma behöver du hitta alternativ som exempelvis att ta en promenad (ypperligt om man exempelvis har en hund) eller passa på att ta en monster ute i solen. Och ta pauserna så ofta du känner att du behöver, kanske t o m oftare. Det behöver oftast inte vara längre än 10 minuter så länge du aktivt tänker på något annat.

Det finns vissa experimentella studier som tyder på att det kan vara fördelaktigt att föra någon form av dagbok (journaling/expressive writing) efter varje arbetspass där individen bland annat skriver ner vad denne upplevt som stressande med dagen som ett sätt att bearbeta känslor och tankar. Det kräver dock att individen aktivt engagerar sig i skrivandet och upplever sig tillräcklig trygg med att ingen annan någonsin kommer läsa det som skrivs för att det ska kunna ge önskad effekt.

Trygghet är viktigt för att kunna bibehålla den mentala hälsan, i det här fallet handlar det främst om att kunna diskutera det man känner med andra människor utan att uppleva en rädsla av att bli dömd, eller för den delen av med jobbet. Det förtroendet kan exempelvis skapas med andra som utför samma arbete eller som har liknande erfarenheter, och därmed kan uppvisa såväl empati som förståelse för det individen känner eller tänker. Det kan vara av vikt för individen att få värdet av arbetsinsatsen bekräftad för att skapa en upplevelse av värde.

Det ska påpekas att påtvingade debriefings kan ha motsatt effekt och få individen att sluta sig. Det vill säga att du som chef behöver ha en viss fingertoppskänsla när det gäller att ingripa och aktivera de stödåtgärder som vanligtvis finns gripbara i myndigheten. Den typen av stödåtgärder behöver normaliseras i ett tidigt skede så att de inte uppfattas som något speciellt utan blir en del av normalbilden. I stort handlar det om att skapa en trygg miljö där alla upplever att de kan ventilera hur de reagerar på det de ser i jobbet. Oaktat vad du personligen, som chef, tycker om saken. Lär känna din arbetsgrupp då alla har olika erfarenhet och upplevelser i livet vilket bidrar till att de påverkas olika av grafiskt material.

Att individer påverkas olika innebär att om man arbetar i en analysgrupp är det viktigt att medvetandegöra varandra på vad det är för underlag som just nu hanteras, och att man hjälper varandra att hantera det som man ser.

Avslutningsvis ska det sägas att det även är viktigt att vara självmedveten om hur man mår under en normaldag för att skapa någon form av ”base line”, något att mäta mot. Vet jag exempelvis att jag vanligtvis kan sova en hel natt oavbrutet eller har en vilopuls på 45 slag i minuten, då kan jag också upptäcka när det börjar avvika med hög puls eller dålig sömn över längre tid. Då är det dags att söka hjälp hos vården innan det blir ett kroniskt problem.

Studier

Duran, F. and Woodhams, J., 2022. Impact of traumatic material on professionals in analytical and secondary investigative roles working in criminal justice settings: a qualitative approach. Journal of police and criminal psychology, 37(4), pp.904-917.

Lukenda, K., Sülzenbrück, S. and Sutter, C., 2025. Expressive writing as a practice against work stress: an experimental study. Journal of Workplace Behavioral Health, 40(3), pp.433-456.

Procaccia, R., Segre, G., Tamanza, G. and Manzoni, G.M., 2021. Benefits of expressive writing on healthcare workers’ psychological adjustment during the COVID-19 pandemic. Frontiers in Psychology, 12, p.624176.

Slack, D.P., 2020. Trauma and coping mechanisms exhibited by forensic science practitioners: a literature review. Forensic Science International: Synergy, 2, pp.310-316.

Seigfried-Spellar, K.C., 2018. Assessing the psychological well-being and coping mechanisms of law enforcement investigators vs. digital forensic examiners of child pornography investigations. Journal of Police and Criminal Psychology, 33(3), pp.215-226.

Sohal, M., Singh, P., Dhillon, B.S. and Gill, H.S., 2022. Efficacy of journaling in the management of mental illness: a systematic review and meta-analysis. Family medicine and community health, 10(1), p.e001154.

Tsirimokou, A, Kloess, JA, Kaur Dhinse, S & Larkin, M 2024, ’Experiences of burnout, post-traumatic growth, and organisational support in police officers working in specialised units: An interpretative phenomenological analysis’, Journal of Police and Criminal Psychology, vol. 39, no. 3, pp. 539-556. https://doi.org/10.1007/s11896-024-09655-0