I senaste numret av Officerstidningen lyfter en lärare från artilleriets stridsskola hur fruktansvärt efter Försvarsmakten är övriga arbetsmarknaden när det gäller en ”digital arbetsplats”. Kommentaren ”[u]tanför skolor är bärbara tjänstedatorer med internetuppkoppling lika sällsynt som stridsväst 18” är otroligt talande för hur situationen är idag, och har varit under lång tid. Det värsta med det hela är att utvecklingen har gått bakåt, för tidigare fanns det i alla fall en tunnlad internetlösning på FM AP under namnet ”Charon”. Det ska erkännas att den inte var superbra och i takt med att webben utvecklades kämpade lösningen med att överhuvudtaget kunna visa sidor som de faktiskt såg ut. Den höga svansföringen gällande säker surf var en stark bidragande faktor. Så en dag tog man bort lösningen och plötsligt stod personalen utan en internetlösning på sina arbetsplatsdatorer. Ett tag senare kom en testversion vid namn acheron som, i mitt tycke, fungerade väldigt bra. Men den fick inte se dagens ljus på bred front i Försvarsmaktens IT-miljö av någon anledning. I stället är vi, precis som stridsskolans lärare påpekar, hänvisade till att sköta surfandet på våra telefoner för att kunna söka efter information i olika ärenden. Och det börjar bli fruktansvärt tjatigt att få förklara för utländska kolleger varför jag inte kan ta emot epost med länkar till internetsidor eftersom vi saknar en integrerad lösning. Till skillnad från ”alla andra”. Vilket är högst märkligt med tanke på vår höga svansföring som IT-nation.
