Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

I senaste numret av Officerstidningen lyfter en lärare från artilleriets stridsskola hur fruktansvärt efter Försvarsmakten är övriga arbetsmarknaden när det gäller en ”digital arbetsplats”. Kommentaren ”[u]tanför skolor är bärbara tjänstedatorer med internetuppkoppling lika sällsynt som stridsväst 18” är otroligt talande för hur situationen är idag, och har varit under lång tid. Det värsta med det hela är att utvecklingen har gått bakåt, för tidigare fanns det i alla fall en tunnlad internetlösning på FM AP under namnet ”Charon”. Det ska erkännas att den inte var superbra och i takt med att webben utvecklades kämpade lösningen med att överhuvudtaget kunna visa sidor som de faktiskt såg ut. Den höga svansföringen gällande säker surf var en stark bidragande faktor. Så en dag tog man bort lösningen och plötsligt stod personalen utan en internetlösning på sina arbetsplatsdatorer. Ett tag senare kom en testversion vid namn acheron som, i mitt tycke, fungerade väldigt bra. Men den fick inte se dagens ljus på bred front i Försvarsmaktens IT-miljö av någon anledning. I stället är vi, precis som stridsskolans lärare påpekar, hänvisade till att sköta surfandet på våra telefoner för att kunna söka efter information i olika ärenden. Och det börjar bli fruktansvärt tjatigt att få förklara för utländska kolleger varför jag inte kan ta emot epost med länkar till internetsidor eftersom vi saknar en integrerad lösning. Till skillnad från ”alla andra”. Vilket är högst märkligt med tanke på vår höga svansföring som IT-nation.

Det krävdes en världsomspännande pandemi med direktiv från regeringen att all myndighetspersonal skulle jobba hemifrån för att det skulle börja hända saker. Nu har ett fåtal FM AP-K börjat leta sig ut, och för de som får tag på en öppnar sig nya möjligheter för att kunna utföra arbetsuppgifter hemifrån. Eller i alla fall vissa arbetsuppgifter, för även om införandet är ett steg i rätt riktning saknas det viss funktionalitet för att det skulle kapa vårt beroende av den fasta arbetsplatsen. Att personalen hyllar lösningen behöver inte vara konstigare än att personal tidigare hyllade stridsväst 2000. Vi har helt enkelt varit svältfödda på lösningar så vilken annan lösning som inte är den nuvarande framstår som en skänk från ovan.

Införandet av cybersoldater i samarbete med KTH, upprättandet av inte bara ett utan två (med det nya försvarsbeslutet) it-försvarsförband tillsammans med det kommande nationella cybersäkerhetscentret har varit ett sätt för myndigheten att visa hur kompetent den är inom cyberområdet. Ändock har inte bestämmelserna för hur vi ska använda våra tjänstetelefoner och surfplattor uppdaterats sedan 2013. Över lag är bestämmelserna för FM AP Mobil så daterade att om vi skulle följa bestämmelserna för tilldelning skulle vi behöva lägga mer pengar på att köpa gamla GSM-telefoner än det som nu är var mans egendom i form av smarta telefoner. För ska man tro bestämmelserna är surf på telefonen inte standard. Men det stannar inte där, för åren med skärpt säkerhet kring användandet av smarta telefoner har lett till att personalen tror en sak om vad de får eller inte får göra, medan bestämmelserna säger något helt annat. Exempelvis vilka trådlösa nätverk en individ får ansluta tjänstetelefonen till.

När vi ändå är inne på trådlösa nätverk. Det åligger varje anställd med en iphone att uppdatera sin telefon med den senaste mjukvaran. Detta kan dock bara göras med usb-anslutning eller med wifi. Men eftersom Försvarsmakten inte tillhandahåller wifi så är individen utelämnad till att antingen använda sitt hemmanätverk, eller nyttja kollegans tjänstetelefon genom internetdelning. Det kan omöjligen vara rimligt.

Svaret från LEDS CIO till insändaren är tyvärr exakt så intetsägande som många svar är. Det pratas om att satsningar nu finns med planeringen för framtiden, och att det som gäller nu är att omsätta ”andemeningen” i överbefälhavarens order. Andemeningen i svaret verkar vara att flytta fokus från Försvarsmakten till marknaden, som om det vore den privata it-branschen som ligger bakom att myndigheten vrider säkerheten så hårt att det blir helt ohållbart att arbeta utanför myndighetens infrastruktur.

Kommendören har rätt i att TVK ledsyst ska lyftas fram för sitt arbete som skett under senare tid. Den öppna VTC-lösningen fungerar oförskämt bra för att få till distansmöten som alla med en internetbärare kan ansluta till. Med lite fler webbkameror ute i verksamheten så hade alla enheter kunnat upprätta egna varianter av öppna vtc-anläggningar till väldigt små kostnader, vilket absolut skulle gagna Försvarsmaktens ekonomi i det längre perspektivet genom färre tjänsteresor för att genomföra enklare möten.

Min förhoppning för de kommande åren är att jag inte ska behöva ha flera olika it-system för att kunna utföra arbete som på sin höjd är sekretessklassificerat (det vill säga inte säkerhetsskyddsklassificerat). Det om något hade gjort det administrativa livet något lättare de dagar man inte befinner sig inne på förbandet. Framförallt vill jag slippa “fuska” och använda min privata dator för att lösa arbetsuppgifter som en enkel internetanslutning till tjänstedatorn hade kunnat lösa. Utan att behöva blanda in mailande av filer eller usb-stickor med allt vad det innebär.

“Det ska vara lätt att göra rätt” är ett motto som ska gälla för kommande lösningar.

PS. Det är dags att prångla ut en ny lösning för våra “tvättdatorer” som är något smidigare än nuvarande.DS

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter