Etikett: innovation

Det här är en gästartikel som skickats in till taktisk.se för publicering. Innehåll och bilder är publicerade med tillstånd från artikelförfattaren. Genom att publicera den här artikeln är förhoppningen att fler ska våga testa nya grepp för att bana väg för ny teknik som grundar sig på en ”bottom-up”-process.

Varför genomsöker vi byggnader i strid i bebyggelse genom att skicka in två soldater först? Risken är uppenbar: sammanstöt sker oftast på fiendens villkor, och vi riskerar ett stridspar. Förbättringsmöjligheterna är billiga och allmänt tillgängliga: kanske kamera? teleskopskaft? FPV-drönare? Dessa frågor ställde sig ett gäng ingenjörsstudenter och GSS/T-infanterister på infanteribrigaden.

Deras svar blev att själva designa och bygga en markdrönare från grunden. Processen har blivit en fallstudie i soldatdriven innovation. Sverige har tänkande soldater som en komparativ fördel jämfört med andra krigsmakter. Försvarsmakten och försvarsindustrin kan kostnadsfritt uppmuntra och nyttja kunskapen som finns på truppen för att dominera framtidens slagfält.

Under våren började projektet förutsättningslös med Zoom-möten på fritiden där idéer diskuterades och CAD-designer utformades. Merparten av soldaterna är till vardags ingenjörsstudenter på svenska universitet. Nyckeln till framgång var mindre prat och mer experiment. KTH och Chalmers stöttade med labb och 3D-skrivare. Kvällen innan bataljonsövningen samlades soldaterna i vårdlokalen, monterade drönaren och fortsatte arbeta stärkta av musik och kvällsmål till långt in på natten.

Första prototypen blev markdrönaren ”Råttan” med följande egenskaper:

• Framkomlighet: urban terräng och mindre hinder
• Bärkraft/Beväpning: Motsv. 1st stridsvagnsmina 5
• Pris: Total kostnad mindre än en låda 7,62-ammunition, eller <5 % av priset för 1st UAV06
• Utvecklingstid: cirka 20 timmar/person med 8 soldater, från första ritningen till fältmässig användning av prototyp.
• Ursprungssäkerhet: Byggd utan kinesiska komponenter för försörjningstrygghet och operationssäkerhet.
  • Försvarsmakten saknar idag riktlinjer för enskild anskaffning av kommersiella drönare eller komponenter till drönare, men amerikanska försvarsdepartementet har ett utvecklat system, vilket soldaterna adopterade som egna utvecklingsregler.

Men innovationen slutade inte där. ”Råttan” kompletterades snabbt av ”Myggan”, en FPV-drönare hastigt sammansatt med hjälp av YouTube-instruktioner och komponenter från Amazon. Idéerna fortsatte: varför inte ett fäste för en ficklampa som kan monteras på rälsen på AK-5C Färdigdesignad på en kort stund och kan 3D-printas för 1,5kr styck. Initiativ föder fler initiativ.

Drönarna vidareutvecklades dessutom kontinuerligt i fält. När ”Råttan” gick sönder mitt under övningen designade en soldat direkt en ny reservdel på plats, skickade filen till en 3D-printer på regementet, ordonnans framryckte, och inom några timmar var drönaren operativ igen.

Senare välte “Råttan” och började brinna. Samtidigt ändrade övningen karaktär från utban miljö till försvar i betäckt terräng. Soldaterna beslutade att kannibalisera resterna av drönarna, styckade delarna och monterade ihop en fast kamera med trådlös videofeed.

Nu kunde soldaterna observera en korsning från ett skyddat läge bakom o-platsen. Det var viktigt för den kreativa processen att drönaren brann – tack vare haveriet öppnades nya tankebanor. Att ”misslyckas” och lära sig av det är något av det viktigaste i kreativa processer.

Amerikanerna hade kallade våra soldaters prototyputveckling som ett textboksexempel på ”transformation in contact”, ett initiativ för iterativ vidareutveckling av billig teknik i fält. USA har också under senare år etablerat ”innovation cells” inom flera manöverbrigader för att främja liknande initiativ. Dessa enheter är ofta formaliserade med särskilda lokaler, verkstäder, och särskilt avdelad personal – imponerande, men också tunga och byråkratiska.

Hur kan enskilda chefer konkret uppmuntra soldatdriven innovation?

1. Kliv ur spår: Många bestämmelser, exempelvis förbud mot drönarflygning under 30 meter, hämmar vital övningsverksamhet under föregivna säkerhetsskäl. Dessa måste ifrågasättas på alla nivåer. Använd sunt förnuft och säg aldrig ”nej” utan att driva frågan till botten.
2. ”Perfect is the enemy of good”: Soldater behöver öva och testa lösningar idag – inte imorgon. Att tillåta ofärdiga, men fungerande lösningar är avgörande för vårt försvar.
3. Öppna verktygslådan: Våra egna verkstäder och materielenheter kan användas för soldaternas innovationsprojekt. Våra soldater fick låna verktyg från Livgardets verkstäder. Sveriges främsta universitet står redo att bistå, det är bara att fråga.
   När dörren är öppen följer innovationsprocessen en enkel GFI: inledningsvis identifiera soldater ett problem och experimenterar fritt; därefter skapar de snabbt en minimal viable product (MVP) och testar den i fält; slutligen sprids framgångsrika initiativ till grannplutonen, och inom Försvarsmakten.

I ett senare skede finns ett ekosystem för förvarsinnovation redo att stötta de mest lovande initiativen: acceleratorer som NATO:s DIANA, startupinkubatorer som Linköpings LEAD, dedikerade akademiska campus för totalförsvaret från Luleå till Lund. Alla pusselbitar i landet finns på plats för att omvandla prototyper till kommersiella framgångar. Våra tänkande soldater har ett militärt perspektiv men kan applicera civila lösningar. De har en unik fördel mot konkurrenter: utvecklare och slutanvändare är samma individer. Pentagon investerar en miljard dollar nästa år i ”Transformation in Contact” – i Sverige kan vi genomföra motsvarande initiativ, gratis.

Utöver de nya lösningarna så har soldatdriven innovation en viktigt effekt på den militära enheten. Stämningen på plutonen är ännu mer driven och engagerad, soldaternas generella kreativitet och prestation sedan projektet började är märkbart högre. Soldater som bygger lösningar ihop slåss också bättre tillsammans. Vinsten är lika mycket prylarna som kulturförändringen. Varje chef har möjligheten att tillåta förutsättningar för soldatdriven innovation. Framtidens försvarsförmåga finns hos truppen.

Jakob Blomqvist
Plutonchef GRK
1. Motsk. Bat, Infanteribrigaden

innovation innovationen innovationer
ordklass: substantiv
uttal: [-∫o´n]
● (in­förande av) teknisk nyhet vanligen betraktad som ett fram­steg

Svensk ordbok, 2021

Vi ska bli mer innovativa, det är budskapet som just nu hamras in från högre ledning och politiker. Med ”vi” åsyftas inte bara på Försvarsmakten utan även industrin och samhället i stort. Men innovation är samtidigt inget som enbart kan beordras fram eller beställas från industrin. Åtminstone inte om vi vill ha kortare processer och nya tekniska lösningar som ligger nära hur den militära verksamheten bedrivs.

När det pratas om innovation handlar det inte sällan om tekniska lösningar som på olika sätt ska förändra hur vi strider eller arbetar till vardags. Det är AI, olika former av smarta vapen och inte sällan dyra samt stora system som tar tid att bygga. Fokus hamnar nästintill uteslutande på slutprodukten.

När jag tänker militär innovation så tänker jag på alla lokala tillverkare av personlig utrustning som utifrån egen erfarenhet eller i direkt samarbete med sin kund skapar anpassad utrustning. Jag tänker på alla de som lagt ner flertalet timmar på att skapa olika typer av exceldokument som genererar arbetstidsplanering och skifteskoder för enkel inläsning i Prio. Jag tänker på alla de som varje dag ställer frågan ”vad händer om jag gör så här istället” och vågar utforska sina stödsystems funktioner eller modifiera utrustning så att den blir ändamålsenlig. Jag hävdar att det är innovation i sin renaste form och det är den vi behöver förvalta.

För att haka på Orvars tanke om att stimulera den lokala innovationen vill jag kommunicera ett par praktiska åtgärder.

Det första är att det behöver bli mer tillåtande att modifiera utrustning eller materiel. Inte fritt blås, men tillåtande. Försvarsmakten kasserar och destruerar utrustning kontinuerligt. Gör det enkelt för personal att åtminstone ansöka om att få ut exempelvis en gammal bärbar dator för att få testa sig fram med nya mjukvaror eller experimentera med en gammal antenn. Eller för den delen att modifiera utslitna uniformer.

Det behöver finnas materiel tillgänglig för att kunna testa saker. Det har pratats mycket om 3D-skrivare, det är en liten del. Det finns så mycket mer som kan införskaffas för att göra det enklare att testa saker. Arduino och Raspberry Pi är två enkla ”ramverk” för att kunna bygga och testa saker. Typ en fjärrstyrd drönare med förmåga att läsa av RFID-taggar på höjd.

Skapa guider kring hur ekonomiska medel kan äskas av den enskilde för att göra små inköp, såväl internt som externt, som kan fungera som en ”kickstarter” för ett projekt.

Våga utmana personalen att hitta svagheter, tänka som en motståndare och därefter föreslå lösningar. Vi behöver i all väsentlighet ”röda celler” som vågar utforska luckor i det vi gör.

Det är förvisso vettigt att ha en hypotes innan man startar ett experiment. Men det kan lika gärna vara ett identifierat problem eller rentutav nyfikenheten kring vad som kommer hända om man väljer att göra på ett annat sätt. Bakom varje lyckat projekt finns det otaliga misslyckade som försvann längs vägen.

I en organisation som lär ut olika saker som rena självklarheter, där olika övningsmoment eller ”applex” har ett facit är det lätt att nyfikenheten dödas. Det blir i sig en ledarskaps- och utbildarfråga. Vill vi stimulera innovation behöver vi generellt bli bättre på våra ämnen vi ska lära ut och samtidigt bli bekväma med att vi inte alltid kommer ha svar på de frågor som exempelvis kadetterna ställer. Att erkänna sin gräns i kunskap precis på samma sätt som vi kan erkänna våra fysiska gränser och sen aktivt arbeta med att flytta gränserna.

I blå ringhörna hittar vi en ung officerskår och anställda soldater […] kompetenta, framåtlutade och i många fall bättre än vad vi förtjänar. De följer kriget timme för timme i sina mobiltelefoner, dricker energidrycker medan de självständigt reflekterar om fältarbeten för egen överlevnad och har kvalificerade preferenser om vapenremmar och ledningsstödsystem. De är medvetna om att när kriget (som redan är här) byter skepnad är det deras krig[…].

xToolmakerx https://militardebatt.com/2025/04/11/ingen-kommer-att-kyssa-din-ring/

Jag väljer att avsluta med ovanstående citat från ”xToolmakerx” för att jag tycker att det beskriver väl varför vi måste lita på personalen längst ner i organisationen och deras naturliga nyfikenhet på kriget. Det åligger oss att göra det enklare för dem att förbereda sig för framtiden.