Nu har det gått ett dygn sedan Försvarsmakten och överbefälhavaren lämnade sitt underlag till landets politiska ledning, det så kallade “militära råd” för kommande försvarsbeslut. Även om media har rapporterat om storheter från dokumentet och vissa av dess underbilagor (det finns fler öppna bilagor än som publicerats på nätet) verkar debatten ha hakat upp sig på kärnvapen. Då själva huvudbilagan av det militära rådet är 66 sidor, och det tillkommer ett antal underbilagor med olika teman skulle det vara en omöjlig uppgift att sammanfatta allt i en enda artikel. Istället kommer det här inlägget bli en form av längre sammanfattning kring tillväxten av förmågor. I efterföljande artiklar kommer vi kunna göra djupare nedslag inom specifika områden tillsammans med perspektivstudien som släpptes samtidigt (tyvärr ej publicerad på internet) då det militära rådet hänger samman med myndighetens analys av framtida behov.

Innan vi går vidare ska det även poängteras att många av de satsningar som Försvarsmakten vill göra kräver politiska beslut, antingen genom tillskott av pengar eller genom förändringar i svensk lag, för att det ska gå att genomföra innan 2026 samt innan 2035. Det första datumet är då myndigheten beräknas nå målet om 2% av BNP, det andra är då vi förväntas uppnå vår nya krigsorganisation fullt ut.

Förmågetillväxt

Det som poängteras är inte bara tillväxt av personal (i huvudsak värnpliktiga) eller materiel, utan även en tillväxt av förmågor. För det är ett genomgående tema att vi ska skapa förmågor vi inte har idag, utveckla redan existerande förmågor och utöka storleken på våra förmågor för att skapa ett robust försvar över hela landet. Vilket är värt att ha i minnet när det diskuteras huruvida Sverige ska göra avkall på förmågor till förmån för Nato och fokusera på specifika områden (typ Östersjön och strid i arktiskt klimat). När vi ändå nämner arktiskt klimat så är det en separat underbilaga just kring satsningen i övre Norrland (spoiler: ökat behov av närvaro) . Därtill understryker Försvarsmakten vikten av försörjningslinjen mellan Norge och Sverige vilket ger i handen att myndigheten vill upprätta ett detachement i Kalixfors för att underlätta för värdlandsstöd. En etablering som man nämner strax efter att myndigheten sagt sig avråda från nya etableringar.

Förmågor som ligger i ropet är luftvärn, fjärrbekämpning och ledning där de samtliga tre hänger ihop till stor del. Ledningsstödssystem ska införas för att exempelvis öka förmågan till indirekt bekämpning, samtidigt ska luftvärn inte bara stärkas genom fortsatt tillförsel av luftvärnssystem. Luftvärnet ska på sikt integreras i luft- och robotförsvaret inom Nato. Försvarsmakten föreslår att kvalificerat luftvärn för brigad och division som kan bekämpa “moderna stridsflyg” och kryssningsrobotar anskaffas i perioden 2024-2030. I samma period vill Försvarsmakten anskaffa raketartilleri och patrullrobotar till armén (och specialförbanden). Överlag innehåller den föreslagna utvecklingen en rad förmågeutökningar kopplade till divisionen.

Det är beslutat om anskaffning av bl a nya pansarterrängbilar, införande av brosystem, moderna minsystem och nya pv-robotar. Inom marinen ligger fokus på modifieringar, livstidsförlängningar och vidmakthållande av tillgängliga fartyg. Fyra nya ytstridsfartyg ska däremot byggas där två förväntas levereras 2030. I perioden 24-30 förväntas den andra amfibiebataljonen uppnå operativ förmåga samtidigt som nya marina basbataljoner etableras. Notervärt är att det är en föreslagen utveckling för ytstridsfartygen att de görs interoperabla för “att aktivt kunna utgöra bidrag till Nato stående styrkor”. Det är även en föreslagen utveckling i perioden att fartygen får kvalificerade luftvärnssystem med längre räckvidd än de system som införas på Visby-korvetterna.

För flygvapnet ligger mycket fokus på JAS 39E, transportflyg och sensorkedjan. Men det som påverkar förmågetillväxten är helt klart tillförseln av basbataljoner och ledningssystem för rörliga baser. Inom ramen för det sker utveckling för att kunna möta hotet från RPAS. Vad som får en del att klia sig i huvudet är avvecklingen av hkp14 och 15 till förmån för en nya sjöoperativ helikopter samt ett nytt transportflyg (C-130H byts mot C-130J) där antalet antyder att kapaciteten kommer att nedgå kraftfullt. Exempelvis att antalet sjöoperativa helikoptrar minskas från 17 till 9. Varför myndigheten väljer den här vägen är inte tydligt. Det är något bekymmersamt eftersom man samtidigt säger sig stärka flygvapnets logistikförmåga. Det ska även noteras att ubåtsjakt inte nämns som förmåga framgent.

Försvarsmakten vill även inrätta två fältsjukhus med sjuktransportförmåga. Till detta kopplas även viljan att införa plutonssjukvårdare i hemvärnet samt sjuktransportfordon.

För cyber föreslås ett tredje IT-försvarsförband inrättas samtidigt som funktionsledning ska inrättas samt “förmågan att genomföra
alla typer av dator- och nätverksoperationer” förstärks.

Gemensamt för alla försvarsgrenar och stridskrafter är en förstärkt uthållighet genom anskaffning av reservdelar och drivmedel.

Personlig utrustning

Eftersom de flesta som besöker den här hemsidan är intresserade av personlig utrustning vore det dumt att inte nämna vad som framgår i det militära rådet. 120 000 eldhandvapen och understödsvapen anskaffas till 2033 för att först ersätta AK5 och därefter AK4. Mängden hjälmar, kroppsskydd , kängor etc ska täcka behovet hos krigsorganisationen och GU. Därutöver ska fältuniform 24 på sikt ersätta fältuniform 90. Dock så kommer kvantiteterna inte möjliggöra en total omsättning innan till 2030. Hemvärnet tillförs diverse mörkerhjälpmedel samtidigt som ombeväpning påbörjas.

Avslutningsvis

Det här var ett kort axplock av de förmågor som Försvarsmakten vill satsa på. I kommande artiklar kommer vi kunna gå djupare in på personalförsörjningen, militärregionerna och infrastrukturen.