Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: insändare

Insändare: Replik till C S2 38.hvbat

Chefen på sektion 2 hos 38 Hemvärnsbataljonen har begått en skrivelse. I skrivelsen så framför vederbörande dels kritik mot lokalpolitiker som stänger ner en akutmottagning gjort fel, samtidigt som han lite motsägelsefullt vill att vi ska hålla tyst om problembeskrivningar så att fienden inte hör. Lite motsägelsefullt men det finns värre saker än så i denna skrivelse. Jag är här med pennan i hand för att skriva om något långt mycket mer klandervärt än att vara motsägelsefull, vi ska prata om förakt mot kritik.

Det är gammal skåpmat att behöva berätta för vuxna människor att organisationer där kritik inte hanteras som en möjlighet att förbättra något lider av strukturella problem. För vi har inte glömt hur polistidningen slagit larm om tystnadskultur inom polismyndigheten.[1] utifrån Chefen S2 på 38HVbat syn på kritik så går polistidningen fiendens/brottslingarnas ärenden. En absurd slutsats och dra utifrån perspektivet att en välfungerande polismyndighet som präglas av saklighet och yrkesskicklighet, är en förutsättning för ett rättssäkert samhälle. När då polistidningen skriver att polismyndigheten lider av en tystnadskultur så borde vi tvärt emot vad C S2 vill förmedla kring kritik, känna tacksamhet att vi lever i ett land där personal inom polisen vågar och kan kritisera saker ur ett sakligt perspektiv, med målbilden att skapa någonting bättre. Tyvärr så finns det också personer inom polismyndigheten som håller med C S2. Men vi kan ju hoppas att det blir något bra av kritiken i slutändan ändå, medalj skulle visselblåsaren dock ha.

Vi tar ett kliv till den gröna myndigheten för att hitta ett annat exempel på vad som skulle kunna rymmas inom ramen för kritik som C S2 anser gynnar fiendens sak. Enligt honom ska vi betrakta de kvinnliga soldaterna som framfört kritik mot icke ändamålsenliga underkläder, ibland direkt skadliga underkläder, som att de gått fiendens ärenden i drygt trettio år som det tagit Försvarsmakten att köpa in dugliga underkläder för kvinnliga soldater. Jag anser att vi borde se de kvinnliga soldater som utnyttjar sin grundlagsbefästa yttrandefrihet som hjältar, eftersom de gör de i syfte att skapa en försvarsmakt som är farligare för fienden än sig själv.

Även under tiden för det stora och ”ärorika” invasionsförsvaret så kunde Krigsmakten tåla kritik på ett sätt som C S2 på anser är olämpligt, utan att Soldaterna hos LedeFI fick ett större övertag i striden. Varför skulle det inte gälla även idag på sociala medier och i fikarum? Så här skriver Försvarsmakten om Värnpliktsnytt på sin hemsida.

”Tidningen hade en oberoende och fristående ställning från Försvarsmakten och gjorde flera avslöjanden om orättvisor och oegentligheter inom Försvarsmakten genom åren”[2]

Även efter invasionsförsvaret så kom kritik fram. Uttryck som ”tilldelad utrustning är tillräcklig utrustning” fick efter en tid ge vika, men absolut inte utan kritisk diskussion, vi minns alla väl stridsväst 2000 i Afghanistan[3]. Gick de soldaterna, som bröt mot reglerna för att bli bättre soldater, Talibanernas ärenden när de fick uppmärksamhet i Expressen?

Jag vill understryka att även politiker uppmärksammat de problem som C S2 på vill att vi inte ska prata om; Pål Jonson uttryckte följande: Försvarsmakten har organisatoriska problem som anledning till bristen på personlig utrustning. Mikael Oscarsson påtalade under samma presskonferens att problemet funnits inom myndigheten sedan 2016.[4] Ett uttalande som för mig är en förutsättning för att lösa ett problem inom ramen demokratins spelregler.

Jag vill avsluta med en önskan. Jag fick lära mig i det civila mörkret att chefens främsta uppgift är att tillse att dennes underställda har rätt förutsättningar för att lösa sin uppgift. C S2 kanske borde fundera kring hur denne kan bidra med just rätt förutsättningar, istället för att sätta munkavel på den som står blöt utan regnställ i ruskigt väder och försöker påtala bristen på regnställ.

MVH

Christoffer Hörnhagen

Ett UH befäl på en annan HV bataljon, där vi beskriver problem och formulerar lösningar. Istället för att beordra tystnad.


[1] https://polistidningen.se/2023/10/tystnadskultur/

[2] https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/varnpliktsnytt/

[3] https://www.expressen.se/nyheter/de-bryter-mot-reglerna-for-sakerhets-skull-9/

[4] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/09/presstraff-med-budgetnyheter-pa-forsvarsomradet-11-september-2023/

Försvarsmakten – arbetslös efter 32

Nedanstående artikel är en insändare ifrån en soldat som har frågor riktade mot våra beslutsfattare, såväl de militära som de politiska, om varför vi fortsatt envisas med en tidsbegränsad anställning för GSS/K. Önskar du svara skribenten, antingen via mail eller insändare är du välkommen att kontakta administratören.

Att jobba som kontinuerligt anställd gruppchef, soldat eller sjöman (GSS/K) i försvarsmakten är mer än bara ett jobb. 

Den vanligaste frågan jag får av vänner och bekanta som saknar militärbakgrund brukar lyda något i stil med ”Vad gör man som soldat i Försvarsmakten?”

Svaret på den frågan varierar, precis som våra arbetsuppgifter. Det korta svaret skulle vara Vi löser uppgifter. För det är precis det vi gör, vi löser uppgifter nationellt och internationellt. Dag och natt. Alla dagar om året. När vi inte har några uppgifter att lösa förbereder vi oss för att kunna lösa uppgifter, genom att träna förbandet på olika sätt. Allt ifrån att stå på skjutbanan och öva personlig färdighet till att lära dig orientera i mörker. Vi tränar och övar på olika sätt varje dag. För att kunna lösa uppgift imorgon. Ovissheten hos den gemene soldaten är oftast stor. Vi vet att om det ringer den 23 december så måste vi vara beredd att åka bort över julafton. Utan vetskap om vart man ska och hur länge man ska vara borta.

Stolthet i att lösa en uppgift. Det är vad som driver de allra flesta till att vara kvar i detta yrke. Att känna att man är med och gör skillnad. Den känslan driver soldaten till att vilja bli bättre, att vilja träna hårdare, att vilja utmana sig själv. Utan den anställde soldaten längst ner i hierarkin, längst fram i fronten, utan spjutspetsen som k-anställda i försvarsmakten utgör, skulle myndigheten inte klara av att lösa uppgiften när den kommer imorgon. 

Lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) kom en tid då vi inte hade krig i Europa. Lagen upprättades en tid då Nato medlemskap inte var aktuellt för Sverige.[1] Tio år senare har mycket förändras. Det säkerhetspolitiska läget i landet är det allvarligaste vi haft sedan slutet på andra världskriget. Ett fullskaligt krig på kontinenten och en terrorhotnivå som höjts till en 4 på en skala där 5 är högst. En tid där det svenska försvaret samtidigt ska rusta upp och lyckas uppnå ett BNP på 2 % för ett framtida Nato medlemskap. En tid som denna har den anställde soldaten aldrig varit viktigare. En tid som denna kan vi inte ha en lag som begränsar GSS/K till att jobba i högst 12 år.[2]

Hur kan ett viktigt yrke som detta ha en sådan otrygg arbetsmarknad? Om du inte väljer att läsa till officer så är din karriär slut. Du tvingas sluta, den 12-åriga kompetensen du besitter betyder ingenting längre. Det finns folk som argumenterar för att alla soldater har ett bäst före datum, och ja det har vi också! Men vem har sagt att det är efter 12 år? En person som gör militärgrundutbildning vid 40 års ålder kan sen jobba tills denne är 52. En soldat som direkt efter värnplikt tar anställning kommer inte kunna jobba längre än till åren denne fyller 32.[3] 

Det finns fyskrav inom hela försvarsmakten som är utformade ut efter vilka typer av uppgifter som ska lösas. Om soldaten klarar fyskraven, varför kan han inte få fortsätta jobba?

Under hösten 2023 fick vi besök av arméförvaltaren där vi som GSS/K hade möjlighet att ställa frågor. Det stora fokuset låg som förväntat på personlig utrustning som varit en het debatt under året. När frågan om tidsbegränsad anställning som GSS/K kom var han kortfattad. Arméförvaltaren delade samma åsikt som arméchefen i den frågan, att hellre få oss nuvarande GSS/K att stanna ett eller två år längre i tjänst än den genomsnittliga anställningstiden. Detta för att få ut större effekt på de anställda förbanden. 

Frågan jag har är då varför ligger fokusen där? Hur många tror dem inte skulle jobba kvar om man hade vetat att man kunde göra karriär som GSS/K? Att inte behöva känna att tiden rinner ifrån en och få bråttom med de civila studierna? I denna otrygga arbetsmarknad är det många som väljer att jobba några år och sen söka sig till en civil och tryggare arbetsmarknad istället. För varför fortsätta jobba när du vet att du inte kan göra karriär här? 

Soldaten strävar alltid efter att bli bättre.

Med stoltheten i att lösa en uppgift kommer också en strävan, en vilja till att bli bättre, att utvecklas. Den finns hos alla soldater på alla nivåer. Granatgevärsskytten nöjer sig inte med att bara kunna skjuta granatgevär. Med en vilja till att utvecklas, lär han sig hur han, på bästa sätt kan göra det han gör fast ännu bättre. När han lärt sig det kommer han inte vara nöjd där. Granatgevärsskytten kommer törsta efter mer kunskap och utbildning, han lär sig hantera andra typer av pansarvärnsvapen. När nu denne mycket mer kompetenta soldaten blivit riktigt duktig på det han gör, så är det hans tur att dela med sig av sin kompetens och sina erfarenheter till andra soldater. Det är så här vi lär oss och blir riktigt duktiga på det vi gör, med hjälp av andra människor och deras kompetens. Dessa erfarenheter är inget du kan få genom att enbart läsa en bok om vapnet. 

Många av de mest kompetenta och erfarna människorna jag träffat inom försvarsmakten är just GSS/K. Människor med många olika typer av utlandsmissioner och skarpa uppgifter i bagaget. Deras erfarenheter har haft stor betydelse för förbandets utveckling och utbildning av andra soldater. Dessa erfarenheter har de inte fått genom att plugga någon högre officersutbildning. Dessa erfarenheter kommer från ett konstant hungrande av mer kunskap i sin egen vardag, en vilja att bli bättre och utvecklas. Stolthet i att vara soldat och att vilja lösa uppgift. Det utbildningsstöd som erfarna soldater runt om i världen delat med sig av till de ukrainska soldaterna på operationer så som INTERFLEX. Där soldaterna stod för den övergripande utbildningen. Ovärderlig kunskap som visat sig ha stor betydelse i det pågående kriget. 

Varför ska vi kasta bort alla erfarenheter och all kompetens? Kunskap som dessutom senare nyttjas i krig. Försvarsmakten borde värna om dessa och förvalta dem. Speciellt i en tid där det svenska försvaret ska växa och vara bättre än någonsin för att uppnå de nya krav som ställs för ett framtida Nato medlemskap.

Intresset för att läsa officersprogrammet har ökat de senaste åren. Men det intresset ligger inte hos alla. Det ska det inte behöva göra det heller! Det kan finnas många olika anledningar till att man varken kan eller vill studera. Det finns de som inte kan läsa vidare för att krav och behörigheter saknas eller inte uppfylls. De finns dem som har familj med mindre barn som de inte kan eller vill lämna. Sen finns det dem som inte uppskattar att stå i rampljuset och leda andra. Om du nu är en av dem som inte vill läsa en högre militärutbildning i detta yrke står du alltså i vägskälet att läsa vidare eller säga upp dig. I dagsläget är det så din karriär i försvarsmakten ser ut.

Sammanfattningsvis så är soldaten en extremt viktig beståndsdel i det svenska försvaret, om inte den viktigaste! Den gemene soldaten står alltid redo, dag som natt, året om för att lösa uppgifter som är vitala för Sveriges säkerhet. Förutsättningarna för att soldaten ska lyckas lösa uppgiften är sällan gynnsamma. Lönen, arbetstider, frågan om personlig utrustning och även tolvårskontraktet är saker som gör att soldaten ständigt jobbar i motvind, och inte minst de nya krav som sätts på personalen inför ett framtida Nato medlemskap. Trots detta väljer soldaterna runt om i landet att fortsätta jobba och sträva efter att lösa uppgifterna på bästa möjliga sätt. Min vilja är att vi ska hitta andra lösningar där 12år inte är begränsningen för soldaten. Jag vet inte om jag kommer klara fyskraven som soldaterna har om 10 år, men jag vet att jag vill ha möjligheten att försöka. Jag trivs i soldatyrket och allt vad det innebär. Men jag vill inte vara arbetslös när jag är 32 för att jag valt att jobba som GSS/K.[4]

Det frågor jag gärna önskar svar på är dessa:

  • Varför har GSS/K fortfarande ett tolvårskontrakt?  
  • Varför kan det inte ligga på regementsnivå eller till och med kompaninivå att besluta om soldaten efter 12års tjänstgöring fortfarande är duglig för tjänst?
  • Vad finns det för andra möjliga lösningar på detta problem?

/ Hanna


[1] https://www.riksdagen.se/sv/dokumentochlagar/dokument/svenskforfattningssamling/lag2012332omvissaforsvarsmaktsanstallningar_sfs2012332/

[2] https://www.regeringen.se/regeringenspolitik/regeringensprioriteringar/sakerhetspolitiskalaget/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/09/storsatsningpamilitartforsvarochnatomalberaknasvarauppfyllt/

[3] https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/utbildning/grundutbildning/vanliga

fragor/aldersgrans/?TSPD_101_R0=08054bd396ab20005a8e2fb9d4dbbebf05d7830894a4897ef392b560e61441d9df69107e 39e109ea084f810c661430003c44bfcc5b26797e42a856dbf539beb34ff50e68e8199599b5b4b7ad7bcd8469c920443aa1f5f73 f80d31d0049289419

[4]https://www.regeringen.se/regeringens-politik/regeringens-prioriteringar/sakerhetspolitiska-
laget/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/09/stor-satsning-pa-militart-forsvar-och-natomal-beraknas-vara-
uppfyllt/

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén