Så var det dags igen för ett reportage om Sveriges drönarsatsning eller rättare sagt, ett reportage om FOI som indirekt även behandlat Försvarsmaktens jakt på en patrullrobot. I reportaget får vi, likt avsnittet från podden Gräns, lära oss att dagens patrullrobotar inte matchar det behov vi ser framöver. Framförallt vad gäller operationer i arktisk kyla och att en svensk patrullrobot är ca 5 år bort i tid. Men det förhindrar varken Försvarsmakten, FMV eller FOI att prata om ett rekordsnabbt projekt som bryter nu mark för att testa ”nya teknologier”. Det låter ju suveränt i en tid där det ska skottfältsröjas administrativt, processdrakar ska dräpas och innovation är det hetaste sedan Volvo kom att införa trepunktsbältet. Felet? Ja det kan sägas vara tvådelat. För det första så följer man alltjämt den tidsplan som stakades ut innan 24 februari 2022. För det andra så lever vi kvar i föreställningen om att det måste bli rätt pryl från första början, att den ska vara närmast utopisk anpassad för hela Sverige och därmed möta samtliga förbands behov (läs inom armén). Organisationen verkar fortsatt vara strykrädd vad gäller materielanskaffning och pengar.

Nota bene; med patrullrobot syftar jag på det som på engelska kallats för ”loitering muition”. Alltså system likt Hero, Switchblade och Lancet. Det vill säga inte FPV eller dylika system.

Överstelöjtnant Per Olsson, arméstabens representant, säger att armén kommer att ha beväpnade drönare förbandssatta inom fem år.

– Patrulldrönare tittar vi på väldigt detaljerat, och även enklare former av FPV-drönare, enskilt styrda som man kan kontrollera både med radiosignal eller via fiber, säger han.

Att det inte går fortare än så beror delvis på att inga system som finns på marknaden idag klarar de svenska kraven.

– Patrullrobotarna som finns idag motsvarar inte de förväntningar vi har. De ska kunna fungera i väldigt kall och otillgänglig miljö uppe i norr, och där är kraven extremt höga.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3MbWVM/hemliga-svenska-dronarlabbet-inifran

Detta trots att Försvarsmakten sedan åtminstone 2018 i sin perspektivstudie förutsåg att fjärrstyrda system kommer att bli en betydligt mer framträdande del på slagfältet (tillsammans med telekrig) och att man sedan överbefälhavarens militära råd oktober 2022 föreslagit att patrullrobotar tillförs armén i perioden 2024-2030 (FM2022-19979:13). I augusti 2023 blev det känt att företaget Uvision hade varit upp i Finland, testat och förevisat Hero-120 för en rad länder med ”artic warfare capabilities”. I september samma år gick företaget ut med att man hade skrivit kontrakt med ett europeiskt land till följd av sin förevisning. Samma år startade projekt Demo UCAV av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) med målsättningen att under tre år stödja Försvarsmakten i sin anskaffning av patrullrobotar, bland annat genom informationsinsamling. Det projektet skulle avslutas i samband med skarp skjutning med patrullrobotar 2025. Nu sköts det skarpt redan i början på året och resten av året ska nu läggas på att köpa in olika system och fortsatt testa, med fokus på operationer i vintermiljö.

Miniatyriseringen av sensorer gör att de flesta sensortyper kan förväntas återfinnas på UAV:er (Unmanned Aerial Vehicle). Framskjutna sensorer på autonoma farkoster kan ge stor påverkan på förbandens uppträdande på
stridsfältet, och har redan påverkat stridstempot på slagfältet. Tiden från upptäckt till bekämpning minskar drastiskt. Förmågan att utnyttja och samverka med
UAV:er bör utvecklas såväl som förmågan att detektera och bekämpa dem. Autonoma sensorbärare i luften och på ytan med framtidens intelligentare sensorsystem ger möjlighet att kostnadseffektivt övervaka stora områden.

Tillväxt för ett starkare försvar, FM2015-13192:15

I juni 2024 publicerade Markstridsskolan (MSS) bilder på patrullroboten Hero samtidigt som det utannonserades att man nu hade genomfört första operatörsutbildningen i armén och att man nu skulle påbörja förbandsförsök med K 3, K 4 och P 4 för att därefter utöka försöken under 2025. Samtidigt blev det känt att Sverige tillsammans med Norge, Finland och Danmark tittar på olika lösningar för patrullrobotar. Sen så blev det tyst tills Artic Strike genomfördes där det, genom en noterbar mediasatsning, annonserades hur man nu satsar på drönarteknik inom olika områden för att ligga i framkant. Då sades det att, beroende på upphandlingsprocessen, att man hoppades på att få ut ett system på förband omkring 2027-2028.

Så hur står sig bilden av ett projekt som ska fungera som ”Innovationsmotor” och där det nu går av rekordfart framåt? Utifrån de tidshorisonter som kommunicerats så verkar projektet i all väsentlighet ligga innanför vad man trodde i oktober 2022, det vill säga innan man startade demonstratorprojektet.

Vad som är tänkt att framstå som en innovativ gemensam satsning som involverar flera hundra människor inom såväl försvaret som industrin förefaller inte vara särskilt accelererad, åtminstone inte när det kommer till patrullrobotarna. Snarare verkar hela processen tugga på som man gjort förr där ett färdigt system skärskådas på samma sätt som innan markoffensiven 2022. Dessutom verkar fokuset på den arktiska förmågan helt kidnappat projektet där man nu uttalat försöker hitta ett, för svenskt vidkommande, perfekt system som klarar av den arktiska miljön. Jag förstår att man vill lyfta fram det området sett till att det är ett svenskt ansvarsområde och något av en nationell stolthet som vi delar med våra grannländer Norge och Finland, samtidigt får det inte uppstå en ”mission creep” vad gäller materielanskaffning för att ”tweaka” ett vapensystem för att fungera i ett avgränsat område när det samtidigt innebär att övriga armén (eller försvarsmakten för den delen) inte får patrullrobotar här och nu.

– Utvecklingsmässigt är vi inte på efterkälken överhuvudtaget. Vi ligger i framkant när det gäller att hitta både metoder och relevant materiel. Vi vill kunna skaffa de bästa sakerna för våra soldater.

Övlt Per olsson, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3MbWVM/hemliga-svenska-dronarlabbet-inifran

Vi kan jämför med ett annat fjärrstyrt system som köptes in med rekordfart, UAV 03 Örnen. Det systemet fattade regeringen beslut om att köpa i april 2010 genom en forcerad anskaffning. Sommaren 2011 flög systemet i Afghanistan och har därefter hållits vid liv tills nyligen. På ett år lyckades man alltså köpa, utbilda och förbandssätta ett system för att lösa en specifik uppgift utomlands. Varför vi 2025 fortfarande inte har lyckats förbandssätta patrullrobotar, trots det akuta omvärldsläget, utan alltjämt håller på med försöksverksamhet i hopp om att hitta en perfekt lösning i framtiden framstår inte som särskilt innovativt. Snarare, i ljuset av andra införanden, så verkar det en aningens bakåtsträvande.

Införandet av UAV 03 var inte på något sätt ett perfekt införande, och systemet var inte på något sätt perfekt för svenska förhållanden. Däremot utifrån uppgiften som skulle lösas utomlands där och då samt med de resurser som fanns blev det ”good enough” för att skapa en förmåga att bygga vidare på. Vilket är min största invändning mot hur patrullrobot-projektet utvecklats. Istället för att låta ett inköp av existerande hyllvara ske parallellt med demonstratorverksamheten för framtidens system förefaller vi återigen fastnat i en fasindelning där vi är rädda för att köpa fel pryl. Varje uttalande som görs till stöd för att det måste få ta tid andas en ängslighet över att produkten vi köpte kommer vara utdaterad om några år. Problemet med den inställningen är att vi aldrig kommer kunna köpa oss till en långsiktig lösning. Den inställningen har lett till att vi inte har något system här och nu, utan vi har istället en förhoppning om att ha något bra (för svenska förhållanden) om fem år.

Jag bryr mig väldigt lite om ”hemliga drönarprojekt” tillsammans med Saab eller hur vi tittar på framtidssäkrade fjärrstyrda system. Det jag bryr mig mest om är att svenska soldater och sjömän idag får en förmåga att bekämpa fienden på längre avstånd, bakom höjder bortom ”line of sight”. En förmåga som helt enkelt är tillräckligt bra här och nu för ett krig som riskerar att bryta ut om, i bästa fall, fem år. Ett krig där vi idag vet att vår dimensionerande motståndare har den förmågan vi saknar, att bekämpa upptäckta mål med patrullrobotar av olika modeller.