Din EOBUSARE i gryningen

Etikett: skaraborgs flygflottilj

Besvikelsen

Få som följer sociala medier har missat att en försvarsmaktsanställd blivit exponerad på internet som pedofil. Även om det finns vitt skilda åsikter kring hur det här sker (jag är inte en anhängare av metodval och tror att det är skadligt på sikt) går det inte att undgå fakta. I synnerhet när informationen leder till ett annat fall som inbegriper samma person, som på liknande sätt försökt träffa en 14-åring för sex. Bara för att vara tydlig. Det här är grooming vilket är förbjudet i svensk lagstiftning och har varit så under lång tid.

Skärmdump från https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/vad-ar-grooming-vad-sager-lagen

Det lägger till ett extra lager av besvikelse när det framgår att den här individen trots att det framkommit i domslut från såväl tingsrätt som hovrätt att individen haft för avsikt att träffa en 14-åring “för mänsklig närvaro”, ljugit om det för polis med hänvisning av rädsla för att bli av med sitt jobb inom Försvarsmakten och av någon anledning haft med sig en systemkamera till dejten, ändå fått fortsätta jobba kvar på sitt hemmaförband. Och inte bara förpassad till något mörkt hörn utan fått jobba med kommunikationstjänst och Skaraborgs flygflottiljs museiverksamhet. Individen ska därmed utifrån vad som nu framkommer från olika källor tjänstgjort i samma byggnad som flottiljstaben inklusive flottiljchefen. Vilket får anses vara extremt anmärkningsvärt för en individ som 2022 försökte stämma träff med ett barn och som i den processen blivit filmad för utpressningssyfte och all information som framgår i de två domsluten.

Anmärkningsvärt med tanke på den verksamhet som F 7 bedriver och den centrala roll flera av flygsystemen har för försvaret av landet samt transport av rikets ledning. Vilket om något ställer krav på vilken personal som tjänstgör på förbandet.

Det ska sägas att den exponerade individen inte är dömd för något sexuellt umgänge med barn. I bägge fallen har det varit fiktiva barn och det kan en individ troligtvis inte få fängelse för i Sverige. Däremot har det med all tydlighet exponerats en sårbarhet hos individen som kan utnyttjas av illvilliga aktörer. En sårbarhet som nu bekräftats med den senaste händelsen. Samtidigt har det förflutit två år mellan händelserna och jag ställer mig frågan om det här är två ytterligheter eller om det finns andra barn i det här som har kontaktats.

Vad som gör mig än mer besviken och bekymrad är att förbandet inte agerat på samma resoluta sätt som man gjort mot stridspiloten som ljög om sin synkorrigering. Skillnaderna i agerande framstår som fullkomligt ologiska, i synnerhet när det handlar om en lögn under en läkarundersökning gentemot en lögn i polisförhör.

Under alla dessa år som bloggen funnits har jag berört olika fall av trakasserier, mobbning och sexuella övergrepp. Varje gång något uppdagas trillar det in DM som beskriver saker som personal sett eller upplevt som på olika sätt bekräftar bilden av att vissa förband har lite att jobba med vad gäller likabehandling och ovälkommet beteende. Men det är piss i Mississippi i jämförelse med alla meddelanden som strömmar in så fort F 7 berörs. Givetvis är det färgat av att förbandet varit i skottgluggen ett antal gånger under väldigt kort tid. Samtidigt har det nu målats upp en bild av ett förband där kvinnlig personal, i synnerhet den yngre, antingen överväger eller är på väg att lämna F 7 för att de helt enkelt inte orkar med situationen längre. Därutöver lämnar yngre befäl, i anmärkningsvärda mängder, förbandet och har gjort så under flera år på grund av en kultur som är raka motsatsen till förbandets valspråk: “vilja, kunnande, ära”. Det verkar saknas en vilja och ett kunnande att ta itu med de problem som uppdagas, då blir det inte särskilt mycket ära kvar att förvalta.

Jag får intrycket av att nuvarande C F 7, som klev på sin befattning efter att domen från hovrätten kommit, inte bara fått ett kulturarv att hantera. Han verkar även ha ärvt ett förband som inte verkar särskilt bekymrat över vad som döljer sig i väggar eller garderober. Utifrån de berättelser som jag får ta del av vore jag inte förvånad om det kommer fortsätta dyka upp händelser kopplade till både en destruktiv arbetsmiljö och tveksamt nyttjande av resurser.

F 7 har en lång uppförsbacke att vandra för att vända trenden med att vinna tillbaka sin yngre personals förtroende, i synnerhet kvinnorna. De som fortfarande inte hunnit bli lämna för att de tappat tilltron till förbandets uppgift och dess ledning.

Replik till C F 7

Inledningsvis ska jag tacka för att chefen för Skaraborgs flygflottilj skickade ett mail med ett svar på min artikel. Det ska inte tas för givet att förbandschefer engagerar sig på det sättet, särskilt inte i frågor som kan uppfattas som känsliga. Med det vill jag bjuda in C F 7 till en avslutande replik på det jag nu kommer skriva i den här artikeln.

Till att börja med håller jag helt med C F 7 om att vi ska respektera de juridiska processerna och inte förekomma lagbeslut för att bibehålla rättssäkerheten. Däremot hävdar jag att det inte står i motsats till att omplacera en individ till en position där denne inte kommer i kontakt med fler kvinnliga soldater, i synnerhet inte när det finns en historik sedan tidigare. Här behöver agerandet bli betydligt bättre, vilket jag har till del uppfattat redan skett, då det återigen ska ha skett en incident i samband med årets lille juls-firande. Vad jag förstått så har C F 7 direkt agerat i frågan genom en polisanmälan och att individen omplacerats omedelbart. Ett agerande som absolut hedrar flottiljchefen. Jag förutsätter att förbandets fulla stöd erbjuds den som utsatts och att det stödet kommer finnas där kontinuerligt till dess att fallet passerat den juridiska processen.

Vad gäller ölburksfänriken är det tydligt att den särskilda uppföljning, eller som det kommunicerats till personalen att förbandet ”haft koll”, inte lyckats att varken förhindra övergreppet på julfesten eller efterkommande ovälkomna beröringar på den förberedande officerskursen. Uppfattningen är därmed att det inte funnits någon uppföljning. De må inte har inkommit formella anmälningar, men jag skulle uppmana C F 7 att utreda det skriftliga underlag som ska ha levererats av elever på FOK, det vore antagligen också på sin plats att prata med soldaterna som genomförde kursen. Det faktum att individen omplacerats till att utbilda våra framtida ledare framstår som ytterst märkligt givet hela situationen. Jag uppfattar inte att den frågan bemöts i ert brev. Det sänder felaktiga signaler att en individ under så pass lång tid tillåts fortsätta agera på ett värdegrundsvidrigt sätt och att de kvinnor som utsätts upplever sig inte få det stöd de behöver för att komma ur situationen.

Med tre uppmärksammade fall på kort tid tolkar jag det som att förbandet har en låg tolerans mot ovälkommet beteende. Det är i sig ett sundhetstecken och tyder på att det finns en benägenhet att anmäla på lägre nivå. Vad jag uppfattar brister är dels konsekvenserna som blir för de som utfört handlingen, dels omhändertagandet av de som utsätts. I samtal med personal från förbandet förefaller det finnas en låg förståelse för varför förbandet agerar som det gör och där det uttryckts att kvinnor, i synnerhet yngre, väljer att lämna för att de upplever att det finns en kultur som drabbar kvinnliga anställda soldater negativt.

Jag vill härmed, utifrån de diskussioner jag haft med din personal, uppmana till en ökad transparens kring hur F 7 hanterar den här typen av händelser och varför tidigare beslut sett ut som de gjort.

Svar från C F 7 gällande fallen med ofredande

Nedanstående text är chefen för Skaraborgs flygflottilj svar på artikeln “Den som sexuellt ofredar har inget i Försvarsmakten att göra“.

Ja, helt rätt – vi ska alltid agera och aldrig titta bort då ovälkommet beteende drabbar någon av våra medarbetare.

Därför har jag i min roll som förbandschef i det första fallet som beskrivs på taktisk.se polisanmält en officer för sexuellt ofredande och i det andra fallet anmält en officer till FPAN för att vid två tillfällen ha skickat sms med ovälkommet innehåll. Båda dessa individer har dessutom omplacerats under tiden dessa processer pågår. Domen mot officeren som polisanmäldes har inte vunnit laga kraft ännu på grund av överklagan och ärendet i FPAN är heller inte avgjort ännu.

Det stämmer att en av dessa officerare blev anmäld för bristande beteende under sin officersutbildning vilket utreddes. Han blev därefter godkänd av skolan med rekommendation att anställas. Under provanställningen hade vi ändå särskild uppföljning på individen. Inga andra anmälningar har gjorts mot individen under provanställning eller efter händelsen som ledde till min polisanmälan och beslut om omplacering. Hade det framkommit något annat hade jag givetvis agerat även på det.

Att alltid agera och aldrig titta bort gäller för oss alla i Försvarsmakten om ovälkommet beteende förekommer. Men vi måste också respektera de juridiska processerna i domstolar och i vårt eget disciplinära system då rättssäkerheten i Försvarsmakten såväl som i samhället i övrigt måste upprätthållas.

Adam Nelson, chef F 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén