Försvarsmaktens värdegrund är antagligen myndighetens mest missförstådda begrepp, vilket i sig är intressant eftersom det har använts så pass ofta genom åren i olika former av kommunikation. Inte minst när personal sagts upp för att ha ”brutit mot värdegrunden”. Värdegrunden har därmed nyttjats som någon form av lag för att reglera beteenden hos personalen. Vilket förvisso kan ses som det praktiska användandet av värdegrunden som ett pedagogiskt verktyg. Samtidigt är värdegrunden inte en stel massa som kan formuleras i en torr juridisk applicerbar text, helt enkelt för att den statliga värdegrunden vilar på ”principer” som demokrati, fri åsiktbildning, legalitet och effektivitet. Begrepp som vi alla känner till men som samtidigt kan inrymma mycket tolkningar och därmed inte alltid med tydliga gränsdragningar.
Försvarsmaktens värdegrund är inte en lag eller en samling tydliga regler som styr vad som är ett acceptabelt skämt eller liknande som det ibland kan framgå i diskussioner. Värdegrunden är etiska riktlinjer, en ledstång att hålla sig i för att kunna fatta vettiga beslut i en verksamhet där personalen kontinuerligt ställs inför dilemman där det inte alltid finns en tydlig manual att följa. En naturlig effekt av att ha en stor organisation som i huvudsak består av mänsklig interaktion för att lösa sina uppgifter. Just etik är klurigt då det inte finns en evig sanning om vad som är ”gott” eller ”ont”, ”rätt” eller ”fel”. Vår etik idag ser annorlunda ut från hur man såg på etik 1970 eller 1930, och etiken i framtiden kommer garanterat att se annorlunda ut jämfört idag. Det innebär att vi inom kollektivet Försvarsmakten har olika generationer som har fostrats i olika etiska system och därmed ser olika på en del etiska spörsmål i detalj. I det stora hela som kollektiv är det oftast enklare att ha en gemensam etik som stakar ut riktningen. Värdegrunden ska i princip ge oss gräns vänster och höger för hur vi bör bete oss.
När Försvarsmaktens värdegrund infördes 2006 var den något helt annat än vad den är idag. Orden består men innebörden har utvecklats och hur den tillämpas har reviderats över tid. Men eftersom värdegrunden användes som en tvingande befallning om beteende och sedermera som fog för avslutad anställning fortsätter den perioden att färga diskussionen idag.
Det ska sägas nu med en gång att innebörden av Försvarsmaktens värdegrund har förändrats sedan dess införande. Den grundar sig fortsatt på värdeorden Öppenhet, Resultat och Ansvar (ÖRA) men har med åren kommit att beskrivas i sammanhang som militära värderingar och önskvärda karaktärsdrag. Något som inte fanns med när värdgrunden infördes formellt 2006 av dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) Håkan Syrén. Det behöver du som läser detta ha med dig i tanken innan vi fortsätter. Helt enkelt för att förstå att de invändningar som stundtals ventileras idag tar sikte på något som inte längre lever kvar i dagens värdegrund.
https://www.taktisk.se/2024/07/06/forsvarsmaktens-vardegrund-sa-blev-den-till/
Så när någon påstår att den militära personalen ”bryter mot värdegrunden bakom stängda dörrar” antar jag att man är kvar i 00-talets diskussion om acceptabla skämt, jargong, musik och liknande, inte att personalen de facto utför saker som ses som oetiska. Alternativt menar man att individerna bryter mot Försvarsmaktens uppförandekod, som är mer praktisk i sitt språkbruk vad gäller att uppträda respektfullt, ta ansvar och agera. Uppförandekodens utformning i text gör det till något som är möjligt att bryta emot genom att agera på ett visst sätt. Däremot kan man diskutera vad det innebär att ta ansvar för sin psykiska hälsa i en organisation där det fortsatt finns osäkerheter kring hur accepterat det är att må dåligt utan att det leder till en sämre arbetssituation (exempelvis påverkan på säkerhetsprövningen).
Försvarsmaktens uppförandekod
Jag vårdar det förtroende min befattning innebär
Jag förstår vad som förväntas av mig, och jag utnyttjar inte min ställning eller låter mig utnyttjas av andra. Jag ser till att förtroendet för mig i rollen som företrädare för
Försvarsmakten samt hur jag löser mina uppgifter är stort, och jag är medveten om att mina relationer, i eller utanför tjänsten, kan riskera att påverka det.
Jag visar respekt mot alla i min omgivning
Som representant för Försvarsmakten lever jag de värden vi försvarar: rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Detta ska återspeglas i mitt uppträdande och vår verksamhet. Jag kan därmed agera respektfullt i olika kulturella och sociala situationer.
Jag bidrar positivt till gruppens förmåga och resultat
Jag bidrar aktivt till att gruppen löser sina uppgifter. Jag delar med mig av mina egna, och tar själv av del av andras erfarenheter och kunskaper. Jag visar personlig omtanke
och stödjer mina kollegor samt bidrar till att skapa trygghet och förtroende i gruppen genom att vara öppen och ärlig.
Jag tar ansvar för mina handlingar
Jag känner till de lagar och regler som gäller för min verksamhet och är utbildad, övad och tränad inför uppgiften. Därmed kan jag ta ansvar för mina handlingar,
samt bättre se konsekvenserna av mina beslut och handlingar vilket ökar mina förutsättningar att i varje situation uppnå eftersträvat resultat.
Jag har ett ansvar för min egen fysiska och psykiska hälsa
Genom att ta ett ansvar för mitt välbefinnande, fysiskt som mentalt, förbättrar jag gruppens förutsättningar att lösa sina uppgifter. Jag värnar även om mina kollegors
hälsa och talar om när jag upptäcker att mitt eller någon annans hälsotillstånd kan ha en negativ inverkan på vårt arbete.
Jag agerar när någon i min omgivning
bryter mot uppförandekoden
Det finns alltjämt en syn där värdegrund också handlar om ideologi, framförallt vänsterorienterad sådan vilket sen i sin tur kopplas ihop med en massa andra händelser i samhället. Jag anser fortsatt att det påståendet och den diskussionen fungerar som ett hinder från att faktiskt diskutera vad värdegrunden är; nämligen militär etik. Vilken etik, eller moralisk kompass, vill vi att den militära personalen ska ha idag och i framtiden? En diskussion som är av särskild vikt sett till hur samhället har förändrats de senaste åren vad gäller polarisering, radikalisering och ett minst sagt turbulent omvärldsläge.