Med sin numerär, geografiska spridning, höga beredskap och lokala förankring är hemvärnet av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet.
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Med en numerär som motsvarar mer än hälften av det svenska militära försvaret är det inte konstigt att diskussioner kring Hemvärnet engagerar, framförallt på internet. Åsikterna kring Hemvärnet och dess personal är många, detsamma verkar även gälla vilka uppgifter som organisationen ska lösa i händelse av krig. Vilket i sin tur sannolikt bidrar till att det kan skifta markant mellan hemvärnsförband och deras ambitioner. Jag avser att använda det här inlägget dels till att förtydliga mina tankar kring Hemvärnet i stort, dels för att behandla de utmaningar som organisationen kommer stå inför i framtiden.
När Försvarsmakten ändrade inriktning från nationellt till internationellt var det troligtvis få som såg några större konsekvenser för Hemvärnet och dess verksamhet. Även om hemvärnets organisation påverkades av de olika försvarsbesluten vill jag hävda att verksamheten i stort har sett likadan ut över en längre period. Däremot anser jag att det tafatta försöket att göra sig kvitt namnet “Hemvärnet” och istället försöka införa “de nationella skyddsstyrkorna” sannolikt var startskottet på den förvirring vi ser idag gällande vad Försvarsmakten anser att Hemvärnet ska lösa för uppgifter, vad Hemvärnet själva kommunicerar och vad hemvärnets personal tror att de ska göra.
Hemvärnsförbanden är moderna krigsförband med huvuduppgift att skydda, bevaka, ytövervaka samt stödja samhället vid kris. På detta sätt bildar hemvärnsförbanden en nationell och territoriell basplatta för försvaret och skyddet av Sverige.
https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/verksamhetsomraden/hemvarnet/
Medan Försvarsmakten fokuserade på de internationella insatserna samt att utveckla utrustning och materiel för den arenan, lämnades Hemvärnet lite åt sitt öde hemmavid. Man brottades med en bild om att vara en organisation bestående av “gubbar” som mest begav sig ut i skogen för att dricka kaffe på en stubbe. Den stora rekryteringspoolen var av individer som genomfört värnplikt och som saknade det militära i sitt liv, samt “yxor” som varit iväg på några missioner. För att rekrytera behöver man locka med något som är intressant. Vilket inte är bevakning av objekt.
Jag har haft förmånen att vara med i övningsledningen vid ett par hemvärnsövningar vilket har varit lärorikt, framförallt för att skapa en bredare bild över vilka förmågor som finns i Försvarsmakten. Därmed har jag även sett de utmaningar som förbanden dras med i form av att locka personal till övningar. För verkligheten är nämligen fulare än dikten. Även om personalen skriver avtal om att tjänstgöra ett visst antal dygn per år, innebär det inte att hela förbandet kommer dyka upp när det är dags för övning. Framförallt kan vi inte räkna med att de stannar kvar på övningen. Det här har lett till en glidning där övningsorganisationen förefaller locka personal med skjutövningar. Inte så mycket skjututbildning utan mer i linje med “det ska smälla” och “produceras tomhylsor”.
“Det här känner jag inte igen, så är inte mitt förband”
Då ska jag vara den första att gratulera, din bataljon har då sannolikt ett fadderförband som bryr sig om er utbildning samt chefer som vågar ställa krav mot uppgiften. Däremot finns det idag förband där värnpliktsbakgrunden på soldater och chefer, samt avsaknad av tydliga styrningar, som bidrar till att vissa enheter sysslar med sådant som i stort enbart kan beskrivas som rekryteringsfrämjande.
Hemvärnet har den förmånliga utmaningen att personalen tjänstgör frivilligt, och därmed är i högre grad motiverade. Med motivation och tilltro till sin egna förmåga kan vi förflytta berg. Samtidigt är det inte alltid att motivationen matchas med kompetens. Detta bidrar i sin tur till lösningar som varken följer de regelverk som finns, eller som överhuvudtaget taktar mot uppgifterna skydda och bevaka. Istället har det blivit norm att det är anfalls- och “jägarstrid” som ska bedrivas. Införandet av granatkastare till Hemvärnet bidrog i sin tur till att ytterligare skapa en situation där personalen tror att de ska lösa vissa typer av uppgifter, medans högre chef använder resurserna till annat.
Nu har det gått så pass långt att även politiker pratar om att Hemvärnet ska ha förmåga till mer offensiva uppgifter som “förstöring”, samt avancerade system som luftvärnsrobotar och obemannade flygfarkoster. Även om jag är positiv till en ambitionshöjning i form av förmåga att försvara sig själv och det objekt man är satt att skydda; menar jag att dagens uppslutning vid övningar och utbildningar inte taktar mot en sådan höjning.
Jag förstår att det inte är jättekul att komma in på en övning under en veckas tid, med allt vad det innebär med frånvaro från familj och jobb, för att bevaka ett förråd i obygden. Samtidigt är det den uppgiften Hemvärnet är organiserad för att lösa och således det vi behöver öva mot. Med hänsyn till den utbildningstid som finns, och hur mycket det kan diffa mellan individer i samma enhet gällande tjänstgöring, har vi inte råd att fortsätta förband öva offensiv strid när de i själva verket borde bli överlägsna på att skydda exempelvis flygvapnets baser.
Framtida utmaningar
Om nu territorialförbanden blir verklighet kommer det troligtvis innebära att Hemvärnet får stå tillbaka till förmån för de här förbanden som uttryckligen ska kunna agera som skytteförband. Även om Hemvärnet går mot att bli en egen gren och rikshemvärnschefen får kontroll över militärregionerna, innebär det inte att Hemvärnet kommer kunna gå sin egna väg. Försvarsmaktens samlade förmåga till strid hänger på att Hemvärnet löser ut sina tilldelade uppgifter för att lösgöra övriga förband till offensiv strid.
– Hemvärnet är snabbt på plats och har god lokalkännedom. Vårt arbete frigör förutsättningar för Försvarsmaktens andra stridsförband att kunna agera.
Generalmajor Stefan Sandborg, Vimmerby Tidning 2019
Vilket även kommer innebär att det blir territorialförbanden som kommer få lösa ut mer avancerade befattningar i de regioner där det behövs. Detta i sig behöver inte vara negativt för Hemvärnet då försvarsberedningen tar höjd för att bemanningen till Hemvärnet fortsatt kommer att utgöras av totalförsvarspliktiga som ej har en krigsplacering, samt soldater ur territorialförbanden som genomfört lokal grundutbildning.
Givetvis innebär detta att Hemvärnets behov av utrustning och materiel kommer se annorlunda ut än för övriga förband i Försvarsmakten. Därmed min åsikt att Hemvärnet inte har behov av kroppsskydd 12 då det är anpassat för verksamhet av internationell karaktär. Jag tror inte heller på att Hemvärnets effektivitet i strid skulle gynnas av ett kroppsskydd med plattor. Istället behöver Hemvärnet titta inåt på sin egna verksamhet och prioritera vad som är viktigt, och därefter kravställa utrustning därefter. I sin tur behöver Försvarsmakten (och FMV) hörsamma Hemvärnets behov och inte enbart använda organisationen som någon ändhållplats för utrustning som fasas ur från de stående förbanden.
Med allt detta hävdar jag att Hemvärnet i sin renaste form med frivilliga ur “bygden” alltid kommer vara aktuell. Det är en organisation som visat sig ovärderlig vid stöd till samhället och till Försvarsmakten i verksamhet där det behövs uppbringas personal på kort tid. Jag anser att det är där Hemvärnet finner sitt existensberättigande och även bör finna sin stolthet.
Joakim Hermansson
Är väl klart att vi behöver kroppsskydd, risken finns ju också att vi också kommer i strid med främmande makt.
Jan-Eric Vestman
Kroppsskydd 12 till Hemvärnet, klart är att man vill ha lite skydd mot projektiler också.
Erik
Denna artikel åldrades inte bra alls… Du bör tänka över det som sker i Ukraina just nu. Hv skall vara mer än bara “bevakning”. Tur att det finns mer kompetenta människor som är i ledningen.
Móði
Denna artikeln åldras alldeles utmärkt, speciellt med det som händer i Ukraina. Där exempelvis TDF nu löser uppgifter för att skydda och bevaka strategiska punkter och städer så att de stående förbanden kan fokusera på striderna utanför dessa områden. Men visst, det är enklare att vara spydigare för att man ser det man vill se så det är tur att det finns mer kompetenta människor i organisationen.
Claes
Du får nog motivera bättre varför inte Hemvärnet ska få ett bättre kroppsskydd än det som tillhandahålls nu. Övriga reguljära förband i Sverige har ju KS 12. Det handlar om skyddsnivå och att det bör finnas grundkrav på nivå på dessa med bla plattor. Att få kroppsskyd 12 är enkelt det finns klart upphandlat och godkänt och det är bara göra en tillägsbeställning. Vi behöver dessutom snabbt komma upp i 2% kostnader för FV kontra BNP.
Móði
Jag säger inte att Hemvärnet inte ska ha ett bättre kroppsskydd. Jag drar däremot inte likhetstecken mellan bättre och plattor. Övriga reguljära förband i Försvarsmakten har inte heller krsk12. Det varierar beroende på befattning, dvs det gäller såväl anställda, värnpliktiga som frivilliga. Det är ett nytt kroppsskydd på gång tillsammans med en ny hjälm så det är inte “bara” att lägga en tilläggsbeställning på krsk12 som är på väg att bytas ut. Att vi behöver komma upp i 2% är inte en anledning till att tilldela utrustning.
Arg som fan
Insatskompamier har fått en ny uppgift ”störa” bevakningskompanier har samma uppgifter som förut.
Störandet är i en tidig fas av ett beväpnat angrepp, så varför skulle inte insats ha tillgång till något som stoppar bly? Ge mig ett argument som tillhör verkligheten och inte något jävla drömscenario från soldf..
Eric Andersen
Förvaret har dessutom lagt beställning för fler krps12.
ALLA ska ha något som stoppar bly elr splitter som är modernt. Fm kmr annars behöva stå o berätta för folk ”vi gav saker som inte stoppade något”
Säg det till en familjemedlem vars närstående hade kunnat haft någon form av skydd.
Fiskeväst 2000 är bra till gädda & gös. 80 talet är över. Modernisera och sluta tappa personal.
Móði
Störandet från Hemvärnet är inte i en tidig fas av ett beväpnat angrepp. Det är snarare så att röd sida påbörjar störande i en tidig fas. Det andra är att kroppsskydd med plattor inte per se är att föredra vid rörligare uppgifter. Rent krasst har uppgiften störa inget att göra med huvurvida insatskompanierna ska ha kroppsskydd med plattor eller ej. Det är inte heller på något sätt solklart att hela Försvarsmakten ska ha plattor med tanke på den inverkan det har på soldatens rörlighet och den hotbild som gäller i stort. Det viktiga skyddet generellt är mot splitter, från granater som ramlar ner från himlen. Skyddet mot finkal blir aktuellt när enheten har den typen av uppgifter där en direkt konfrontation med fienden på korta avstånd utan möjlighet till skydd är dimensionerande. Vilket det var under afghanistan-eran. Vad stridsväst 2000 har att göra med skydd förstår jag däremot inte.
Joakim Strömvall
FM strävar hela tiden efter enhetligt.
HV är en egen stridskraft som åläggs mer och mer skarpa uppdrag. Ju mer spänt det är i omvärlden och kring vårt lands gränser desto mer krav ställs på oss i HV. Jag har själv stått på mängder av skarpa bevakningsuppdrag där vi endast haft krsk 2000 som inte ens stoppar en kniv el kanyl utan är för att stoppa sekundärt splitter. Och då har jag stått och haft civila precis framför mig med ett par meters avstånd och ett staket mellan.
För mig är det självklart att HV SKALL ha samma utrustning som övriga FM har. Vi går mot en utveckling där vi troligen inte kommer ha så mkt bevakningsförband längre utan blir insatsförband där vi inte kommer vara lika statiska utan rör oss mellan olika platser, uppdrag och hotbild.
Som det är nu så skall vi kunna verka i minst 90 dagar om vi blir inkallade.
Under dessa 90 dagar så kan vi ju räkna med mer eller mindre hårda strider i olika miljöer. Att då endast ha det sk ”splitterskydd” mot sekundärt splitter som krsk 2000 ”skall” ge, men inte ha något skydd mot projektiler, knivar etc känns ju knappast bra.
Om man nu vill att HV skall ta första smällen så måste vi också få rätt och tillräckligt med utrustning för att kunna kriga och skydda landet så länge som möjligt.
Att inte ens ha skyddsväst som ett skydd mot kulor är oerhört dåligt.
Sen att bestraffa de som själva köper ett kroppsskydd med plattor för egna pengar är ytterligare ett slag i ansiktet på alla oss som av egen frivillighet vill och är beredda att skydda landet och dess medborgare.
Jag hoppas innerligt att FM och FMV så snart som möjligt anförskaffar en plattbärare som tilldelas ALLA inom FM så vi får den enhetlighet som man så ofta diskuterar.
Så som det är nu så blir vi i HV inte ens tilldelade en IFAK eller tourniqe ficka.
Så får vi tillsägelse av någon nitisk 20 årig fanjunkare när vi kommer på en övning och har löst problemet på egen hand.
Inte rätt och riktigt i min mening.
Móði
Om man nu vill kunna köpa eget kroppsskydd för att övertyga en “20 årig fanjunkare” får man till att börja med få grepp om vilken materiel man faktiskt har tilldelad. För något krsk 2000 existerar inte. Jag utgår ifrån att du menar kroppsskydd 90. Min följdfråga blir, hur vet du vad det stoppar eller inte stoppar. Har ni testat skyddet? Vad är det dimensionerande hotet mot er i er verksamhet, såväl när ni bevakar objekt som i kriget? Det blir dimensionerande för vilka skyddsåtgärder ni behöver vidta. Det är mycket skrik om att vilja ha samma saker som insatsförband som har helt andra uppgifter, det innebär inte att det är lämpligt eller ens det bästa för Hemvärnet. Det kan trots allt vara så att ni ska ha ett helt annat kroppsskydd.
Därutöver, ingen i försvarsmakten tilldelas en TQ-ficka. Någon tilldelning av komplett IFAK sker inte heller utan även de anställda bygger egna lösningar. Hade du spenderat mer tid på att lyssna på fanjunkaren än att sitta och försöka vara fyndigt raljant så hade du antagligen vetat detta.