Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

“Kvalité framför kvantitet!” – det är ett återkommande budskap inom flera områden. Med lite fantasi kan vi nog förleda oss till att tro att mottot låg bakom tidigare försvarsbeslut där Försvarsmakten reducerades till ett fåtal manöverförband och centraliserade funktionsförband. Oftast yttras orden i samband med rekrytering, främst rekrytering av blivande yrkesofficerare. I en tid där det blir allt tydligare att vi har svårt att fylla upp alla platser på officersutbildningarna, och därmed på sikt kommer ha det än svårare att fylla upp samtliga befattningar som kräver någon form av yrkesofficersutbildning, har fokus från såväl politiker som förvarsmaktsledningen varit att få in fler kadetter.

Nu är inte vår myndighet på något sätt ensam om problemet med att fylla upp utbildningsplatserna. Även Polisen har fått se en vikande trend med sökande kollidera med ett ökat behov av poliser. Däremot har Försvarsmakten kommit relativt lindrigt undan när det gäller allmänhetens kritik mot förändrade krav – “kvalité framför kvantitet”. Den mesta av kritiken mot Försvarsmakten ser nämligen ut att komma inifrån organisationen. Kanske gör det att den stundtals inte bara är extra syrlig, utan också repetitiv och utgår från det egna “jaget”.

Inte sällan när jag frågar kadetter om hur det går på utbildningen och hur deras kurskamrater är lyder svaret; “helt okej samling, men det finns en del som inte borde vara där”. Det spelar egentligen ingen roll vilken kull, skola eller inriktning. Det finns alltid ett fåtal individer som identifierats som människor som inte borde vara där. Självklart är det så. Det finns alltid en snedrekrytering, en individ som tog sig igenom rekryteringsprocessen där det i efterhand framkommer information som skulle diskvalificera personen direkt (vilket debaklet med den falske officeren visat). I vissa fall har individen helt enkelt inte de resurser som krävs för att kunna omvandla utbildningen till kunskap och hamnar efter direkt. Vad vi däremot behöver inse är att rekrytering inte alltid är 100%, eftersom det är människor vi har att göra med. I en rekryteringsprocess kan vi förvisso titta på fakta i form av betyg och testresultat, men i slutändan är det en bedömning. Har den här individen förutsättningarna som krävs för att klara utbildningen? Mer ofta än sällan lyckas rekryteringen och vi får individer som klarar att ta examen, kanske på gränsen i vissa fall men det är inte poängen. Vi har en lägsta nivå av en anledning, och det är inte för att använda den som en måttstock i hur duglig en individ är baserat på hur långt ifrån gränsen de befinner sig vid en given tidpunkt.

Jag har fått återberättat hur kadetter talat om för andra kadetter att dessa inte varit officersämne eller betett sig på ett sätt som är officersmässigt. Vilket är en intressant kommentar från individer som går en utbildning för att kunna äntra professionen. Det vill säga att de har precis skrapat på ytan över vad som ingår i att vara yrkesofficer i Sveriges Försvarsmakt. Låt mig säga redan nu, det har inget att göra med hur fyrkantig och torr du kan vara i tjänsten. Det är inte ett tillförlitligt mätvärde, i sådana fall hade det ingått i testprocessen.

Din syn på officersyrket är sannolikt färgat av det förbandet du tillhört och tjänstgjort vid innan du påbörjade din utbildning. Troligtvis har du bara tjänstgjort vid ett förband också, möjligtvis enbart inom samma funktion. Din uppfattning om vad som krävs av en officer är således starkt knutet till dina upplevelser av de officerare som varit i din direkta närhet. Här ska vi komma ihåg att en markstridsofficer inte är en logistikofficer är inte en sambandsofficer. Det finns grundläggande egenskaper som sträcker sig över funktioner och stridskrafter, de är olika mycket framträdande och värderas olika beroende på förbandstillhörighet. Och det är här jag kommer till första punkten;

Ditt förband är inte måttstocken för vem som är en duglig officer.

Det finns många som kommer ut från våra officersutbildningar som hamnar på platser i organisationen där de varken trivs eller har möjlighet att använda sin fulla potential. Vissa har personligheter som får dem att framstå som direkt olämpliga att vara på exempelvis en skyttepluton. En del vill ha officerare som direkt tar plats i rummet de är i och kontinuerligt visar sig. Andra vill ha officerare som “bara finns där i bakgrunden” utan att alls visa upp sig. Vissa vill ha individer som ifrågasätter och tänker längre stunder på hur problem ska lösas. Andra har krav på snabbtänkta som gillar läget.

Kontentan är att Försvarsmakten har behov av en rad olika egenskaper som inte nödvändigtvis är generiska och fungerar överallt i organisationen. Vissa träffar rätt direkt och hittar sin plats, andra får se sig själva testa olika enheter eller förband för att hitta rätt. Vilket leder mig till den andra punkten;

Din syn på kvalité är inte Försvarsmaktens syn på kvalité

Jag har tidigare skrivit om hur duktiga vi är på att premiera fysiska prestationer och hur vi internt likställer oss med elitidrottare. Vilket i sig inte är konstigt då den fysiska aspekten av vår valda profession är ständigt närvarande. I alla fall under övningar och de årliga mästerskapen. I övriga kan det vara sisådär med den fysiska aktiviteten för organisationen till vardags. Ändock är det inte sällan vi sammanlänkar fysisk prestation med att vara av rätt virke. Därigenom görs sammankoppling med kvalité. Om en kadett kämpar med fysen, framförallt löpning och marsch med packning, leder det inte sällan till ifrågasättande av karaktär och lämplighet. Sen spelar det mindre roll om individen är över medel i allt annat i form av skytte, teoretiska kunskaper och förmåga att omvandla teori till praktik. Vilket utifrån mitt perspektiv inte är särskilt långsiktigt. Det är sannolikt enklare att träna någon att bli snabbare på milen, än att lära individen att tänka och resonera kring problem. En annan faktor är att den fysiska förmågan varierar över tid på grund av skador och fysisk ålder, medan den mentala förmågan kan bestå över tid (förutsatt att du inte bränner ut individen). En tredje faktor är intresse. En fysisk individ som är ointresserad av sambandslösningar blir sällan en lika effektiv sambandsofficer som individen som har ett genuint intresse inom området. Vilket vi ser varje dag på Försvarsmaktens webbplats för lediga jobb. Det råder således inte någon form av överkapacitet (kvantitet) inom Försvarsmakten, möjligtvis på folk som vill tjänstgöra inom markstrid. Däremot råder det en brist på rätt kompetens (kvalité) för att kunna lösa ut alla de uppgifter som myndigheten är ålagd av medborgarna.

Källa: https://dariusforoux.com/prices-law/

I stort innebär det att myndigheten har blivit en variant av “Prices lag”. Där en liten del av organisationen löser hälften av uppgifterna. Det synliggjordes med Försvarsmaktens ISR-insats i Mali där de enheterna som utgjorde själva inhämtningsstommen gick tungt. Det kan även användas för afghanistan-insatsen där den patrullerande delen var en liten del av bidraget, men utgjorde större delen av verksamheten.

Du är kvantitet och inte kvalité för någon annan

Som jag skrev tidigare har Försvarsmakten ett behov av olika kompetenser och karaktärsdrag på olika platser i organisationen. Detta innebär därmed att även du själv kan ses som en kvantitativ massa för någon annan. Poängen med Försvarsmaktens struktur är att vi alla är ersättningsbara och i teorin ska vi kunna ersättas utan märkbar nedgång i effekt. Det är lätt för oss att vifta med utbildningstecken och andra symboler för förbandsanda, vilket även kan användas för att sätta sig själv ovanför någon annan som inte har dessa symboler. Och så behöver det vara till del för att skapa ett mervärde för att orka utstå de prövningar som vi utsätter oss själva för. Men betänk att det mervärdet inte är universellt och inte nödvändigtvis kommer ha någon form av relevans i en annan kontext. Det innebär också att inom den gruppen du tillhör blir du en i massan. Det kommer alltid finnas en ytterligare nivå som kan anses vara mer kvalitativ. Om det här inte får dig att reflektera över din egna förmåga och vad just du kan bidra med till myndigheten, då vet jag inte vad som kan.

Framförallt, var ödmjuk inför det faktum att du inte har insikt i vad andra förband värdesätter för egenskaper hos sin personal.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter