Din EOBUSARE i gryningen

Inblick i utvecklingen av förslagen till nytt kamouflage

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

När det gemensamma uniformsprojektet inom NORDEFCO annonserades var det en del som frågade om länderna även skulle anamma ett gemensamt kamouflagemönster. Svaret blev nej och Sverige valde till och med att skapa nya reviderade m90-mönster som dessutom skulle mönsterskyddas. Som skäl för att investera i mönsterskydd angavs bland annat ökad säkerhet.

– Det är inte bara att det är tråkigt, det kan faktiskt vara så att någon kan uppge sig för att vara svensk militär. Eftersom det kan innebära säkerhetskomplikationer vill man gärna behålla sin särart: man ska kunna se vem som är vän och fiende

FV Hallberg, Försvarsmakten

Det här är däremot inte en anledning som går att återfinna senare i dokumentationen. Utifrån de länder var Försvarsmakten har ansökt om mönsterskydd är det tydligt att det i själva verket handlar om att hindra eventuella kopior eller annan tillverkning som skulle möjliggöra att soldaten köper annan utrustning än den som tilldelats. Ansökan om mönsterskydd har skickats in i följande länder: Sverige, Kambodja, Sydkorea, Singapore, Turkiet, Israel, Vietnam, Europa, Kina, Indonesien, Madagaskar, Bangladesh, Indien, Taiwan, Thailand, Filippinerna och Malaysia. De länder som hitintills godkänt ansökan är Sverige och Kina.

Valet av länder har gjorts med hänsyn till var tillverkning av tyg potentiellt kan ske (läs Asien) men Europa har inkluderats då kostnaden för det var relativt låg. Maximal skyddstid varierar från 10 till 25 år, men många har 15 år. Det har hittills inkommit några godkännanden gällande
mönsterskydd, dock är bifall inte garanterade för övriga.

Rapport för kamouflagemönster med tre kronor, Fmv

Skulle nu Försvarsmakten upptäcka att det tillverkas kopior i något land måste myndigheten starta en process i det specifika landet, och det är inte på något sätt garanterat att Försvarsmakten vinner. Den totala uppskattade kostnaden för mönsterskyddsansökningarna är just nu 345 000kr. Totalt har det nya mönstret medfört en uppskattad kostnad på 858 000kr, i detta ingår FOI:s fältförsök för studier av själva mönstret (440 000kr).

Utformningen av det nya mönstret

Att även det nya mönstret följer samma utformningstanke som det nuvarande “m90”-mönstret är egentligen inte särskilt märkligt. Mönstret har kommit att bli starkt förknippat med Sverige, och det går troligtvis att härleda ett undermedvetet val att vilja förstärka den svenska militära självständigheten gentemot andra. Således fanns det andra syften bortom att enbart dölja soldaten i skogen.

Att inte upptäckas i skogen var inte det enda syftet; med ett säreget kamouflagemönster på uniformerna skulle svenska soldater urskilja sig i landet och utomlands. Med ett nytt mönster ville man skapa en nationalsymbol.

En klädsam historia, Försvarsmakten

Därmed sitter det djupt, såväl själsligt som ekonomiskt, att överge det mönstret som vi haft i 30 år och som vi fått lära oss fungerar väl i den svenska miljön. Samtidigt har stridsavstånden minskat vilket ställer andra krav på kamouflagemönstren idag. Utifrån det är det logiskt att utveckla ett nytt mönster baserat på det gamla.

Illustration: FMV

För det här arbetade Försvarsmakten och Försvarets Materielverk tillsammans med en konsult fram två mönsterstorlekar som är 83 respektive 67% av dagens mönster. Därutöver applicerades de karaktäristiska tre kronorna på mönstret, med inget egentligt syfte utöver att skapa förutsättningarna för att mönsterskydda slutprodukten. Det gröna mönstret begränsade hur övriga mönster (beige och vit) kunde se ut.

Val av placering, kulör, fördelning över ytan samt utseende på kronorna gjordes med avsikten att kronorna skall vara diskret synliga på kortare avstånd.

Rapport för kamouflagemönster med tre kronor, s.6 , Fmv

Utveckling under tidspress

Något som är tydligt i slutrapporten såväl som rapporterna ifrån FOI är att det varit kort om tid för att designa och testa de nya mönstren på ett fullt ut tillfredsställande sätt innan beslut fattats. Därutöver verkar de inblandade varit så pass stressade att hela processen hade kunnat gå om intet om Statsheraldikern valt att neka användningen av tre kronor på tyget.

Mätningar mot snöbakgrund. Foto: FOI

Därutöver genomfördes enbart förenklade fältförsök med grönt och vitt mönster. Det vill säga det beige ökenmönstret har inte testats i någon form av fältförsök. För även om FOI skriver att resultatet från försöken med “woodland” får antas gälla även “desert”, finns det ingen säkerhet att så är fallet. Framförallt eftersom miljöerna skiljer sig väsentligt åt. Att “woodland” fungerar i skog och terräng med växtlighet säger egentligen inte mycket om hur öken-mönstret kommer fungera i ett område som Sahel. Framförallt inte nu när mönstret förändrats markant jämfört med nuvarande mönster. Det ska också tilläggas FOI hade önskat att utföra testerna för vinterkamouflaget mer ingående, med olika mönsterstorlekar och på uniform för att verkligen kunna utröna om det är bättre eller sämre än dagens helvita uniform. Ett sådant fältförsök skulle i sådana fall ske under innevarande år för beslutsfattande nästa år, väl innan det är dags för Sverige att få sin leverans av NCU.

Resultaten av fältförsöken

Metoden för fältförsöken utgick ifrån att FOI tog med sig större tygstycken (60x60cm) ut med de mönster som skulle testas. För “woodland” innebar det ett tygstycke av nuvarande mönster, ett med mönstret som skulle testas samt ett pixlat mönster som referens. Vid studien av snö-kamouflaget var det enbart helvit och en variant av “snow” som testades. Bägge försöken använde en mjukvara som mäter avvikelser i bilder, på så sätt får FOI ett mätbart resultat i hur snabbt de olika mönstren upptäcks under olika förutsättningar.

“Woodland”

Fältförsöket med “woodland” genomfördes såväl på marken i dagsljus och mörker, samt med en liten uav från luften med olika vinklar. Det var under observationerna med uav som FOI noterade att marken är betydligt brunare än när observation sker från marknivå. Således blev det tydligt att ett mönster som fungerade väl bland träd eller högre växtlighet, fungerade sämre när det observerades från ovan i samma terräng.

Textilproverna placerades i skogsbryn och ute på öppna ytor. Det sammanställda resultatet från mänskliga observationer, data från mjukvaran samt observation med uav visade att det varierade mellan mönstren i vilket som var det bättre i förhållande till avstånd och omgivning. Slutsatsen från FOI är att det nuvarande och det nya mönstret är likvärdiga, och att FOI därmed inte kan invända mot ett nytt mönster. Vilket är en intressant formulering i sig.

FOI resonerar däremot att i takt med att upplösningen hos olika sensorer blir bättre kan det finnas fördelar i ett mindre mönster. Men det finns fortsatta behov av att testa med uniformsbeklädda soldater för att verkligen kunna dra slutsatser om vad som är mest lämpat.

“Snow”

I försöket med snökamouflaget blir det tydligt hur stor inverkan solen har på hur väl ett mönster fungerar. Vid avsaknad av sol kan exempelvis det annars helvita överdraget framstå som mer grått i förhållande till den snöbetäckta omgivningen. I det här fältförsöket har FOI avvikit från metoden som användes vid “woodland”. I samtliga fall har textilstyckena placerats ute på en öppen yta, dock med olika bakgrunder. Förutom det uppenbara att ett helvitt tygstycke alltid kommer smälta in i en helvit bakgrund, är det tveksamt hur signifikanta testerna är för hur vi bedriver verksamheten i vintermiljö. Vanligtvis försöker vi undvika att röra oss på öppna ytor och istället röra oss i närheten, eller i, skog. Utifrån det går det att tolka resultatet som att vi bör gå över till ett mönster med vita och gråa fält. Alternativt att vi behöver öva mer på att ha gröna överdelar och vita underdelar när vi är under rörelse. Det går även att tolka resultatet att det är fördelaktigt med ett brutet mönster om vi skulle bli observerade av olika UV-sensorer.

Det ska tilläggas att ett nytt fältförsök för snökamouflage skulle kräva en investering på 315 000kr och 12 månader.

Svensk förläggning från ovan. Foto: AFP

Avslutningsvis

Det är ingen hemlighet att jag motsäger mig hela mönsterskyddsprocessen, framförallt om det nu drivs av ren princip för att hindra marknaden för att täppa till brister som även kommer finnas i framtiden när det gäller uniformspersedlar. Däremot är jag positivt inställd till att vi vågar utveckla våra mönster och utvärdera nuvarande mönster mot dagens sensorer samt framtidens operationsområden. Det som smakar surt i sammanhanget är att allt verkar hastats fram, med mönsterskyddsprocessen som drivkraft. Rapporterna från fältförsöken målar inte upp en säker bild om vi just nu vandrar ner längs rätt väg för att öka skyddet för våra soldater. Det finns fortfarande frågetecken kring hur väl de olika mönstren faktiskt fungerar i de miljöer de är tänkta att användas i, framförallt som klädesplagg istället för uppspända tygstycken.

Trots att NCU varit på tapeten under otroligt lång tid förefaller utformningen och testerna av våra potentiellt nya mönster genomförts i elfte timmen. Vilket inte skapar ett förtroende för processen utifrån mitt perspektiv. Som djävulens advokat ställer jag även frågan om det inte är någon markant skillnad mellan nuvarande mönster och nästkommande, ska vi då överhuvudtaget byta nu istället för att låta mönsterprocessen fortgå ytterligare några år? Jag känner viss oro för att vi nu, lika andra projekt, skyndar fram, genar i kurvorna och får betala för ett resultat som inte alls är det vi förväntat oss. Här finns anledning till självreflektion över vad vi gör och varför.


Referenser

Rapport för kamouflagemönster med tre kronor 20FMV668-21:1

FOI Memo Utvärdering av nytt kamouflagemönster – Woodland

FOI Memo Utvärdering av nytt kamouflagemönster – Snow

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Föregående

RALS – det enda som består år efter år

Nästa

Konsten att skylla på någon annan

6 kommentarer

  1. hej@gmail.com'

    Hej

    Du får gärna lämna en länk till rapporterna så man kan läsa dom!!

  2. Móði

    Det finns ingen länk till rapporterna. De får begäras ut som allmän handling.

  3. Esko.oksanen@ess.eu'

    Esko Oksanen

    I NCU-sammanhanget blir det intressant att jämföra med t.e. det finlänska M05 mönstret (https://en.wikipedia.org/wiki/M05?wprov=sfti1) som utvecklades med hjälp av bilder från olika finländska skogar. Det är däremot otydligt vilka vinklar användes. Värt att notera att vinterjackan har sitt eget lite gråare woodland-mönster som skiljar sig från både woodland och snödräkt… När jag gjorde lumpen hade vi fortfarande helvita snödräkter, men överdelen användes enbart när träden var snötäckta. Detta var baserad på krigserfarenheter och var också lätt att demonstrera. Öppen terräng (typ fjällen) var naturligtvis ett undantag. Det vore intressant att veta om detta har förändrats med der gråvita snökamouflaget… När NCU väl levererats borde det vara lätt att utvärdera olika mönstrens faktiska prestanda.

  4. Móði

    Ja det kommer förvisso vara lätt att utvärdera. Samtidigt kommer det innebära att vi lagt resurser lite i “onödan” när vi hade kunnat göra det ordentligt från första början. Framförallt när det dessutom ska vara mönsterskyddat.

  5. Esko.oksanen@ess.eu'

    Esko Oksanen

    Eller kanske man kunde direkt använt t.e. det finländska mönstret, som – intressant nog – var skyddat till 2016 då Försvarsmakten beslutade att släppa det. Det vore intressant att veta vad som ligger bakom detta beslut, och om det finns lärdomer för Sverige. Vad gäller resurser är en miljon extra kostnad att få i princip det gamla mönstret med några kronor på ganska obetydligt i jämförelse med ett mindre bra kamouflageförmåga i alla fältuniformer för i värsta fall decennier…

  6. Móði

    Sett ur det perspektivet ja, samtidigt ska man ha den där miljonen att spendera först också. 😛

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén