Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Underrättelse- och säkerhetstjänsten är djupt förknippad med sekretess. Även om hemligheter kan skapa ett intresse i sig genom att skapa känslan av att veta något andra inte vet och därmed skapa en uppfattning av att tillhöra en utvald skara människor, finns det även en risk att sekretessen i sig gör det omöjligt att prata om sin verksamhet och därmed svårt att utveckla verksamheten[1] eller rekrytera ny personal.[2][3] Samtidigt är problematiken kring rekrytering intet på något sätt nytt utan har varit återkommande under lång tid.[4][5] Den nyligen åter uppstartade underrättelseinriktningen för armén visar att behovet av rätt utbildad underrättelsepersonal finns inom samtliga försvarsgrenar och stridskrafter. Samtidigt är trycket fortsatt högt Försvarsmaktens underrättelseutbildningar vars kapacitet är begränsad då det till del saknas lärare som kan utbilda inom såväl huvudämnet som de olika disciplinerna. Vi har således passerat den kritiska punkt där organisationen har svårt att skapa tillväxt samtidigt som den vidareutvecklar och upprätthåller funktionen. Då den militära underrättelse- och säkerhetstjänst-strukturen kan ritas som en upp-och-nervänd pyramid gällande fördelning av underrättelseutbildad personal, medför bristen på personal att kompetent personal snabbt sugs uppåt i systemet vilket skapar en kompetensbrist längst ner i organisationen där de kritiska besluten fattas. Därtill innebär allt fler tillförda organiska sensorer att flaskhalsen i den framtida underrättelsecykeln inte kommer vara själva inhämtningen, utan förmågan att bearbeta informationen och förmedla den i rätt tid till rätt mottagare i en miljö där dataöverföring kommer vara utsatt för störningar.

Då kunskapen bland chefer om hur underrättelse- och säkerhetstjänsten arbetar, är strukturerad och bidrar till chefernas handlande är låg medför detta en rad olika risker samt svagheter som i sig kräver en betydligt starkare och mer närvarande underrättelseorganisation.[6]

Vad den här promemorian kommer att visa är att den konventionella strukturen med en smal bas och en bred topp är en förlegad tanke, där Försvarsmakten i stället bör anamma en struktur som bäst kan liknas med ett timglas.

Syftet med den här promemorian är att lyfta diskussionen för hur Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetstjänstorganisation bör gå vidare för att skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt samt sprida kompetens med bibehållen redundans i såväl fred, kris och krig.

Sammanfattning

Förslaget på den nya organisationen skapar en större personaltäthet vilket minskar känsligheten genom hela konfliktskalan och för samtliga nivåer. Vidare minskar behovet av att kontinuerligt födas med underrättelser top-down där en ökad bearbetningskapacitet längst ner i organisationen även kan bistå att sprida information i sidled. Den ökade tillgången på organiska sensorer och ökad exponering i samtliga domäner kräver en större personalstyrka för att omhänderta samtlig information. En ökad personaltäthet inom underrättelsetjänsten bidrar även till att chefer på samtliga nivåer inte bara får stöd i att prioritera sina informationsbehov, utan stödet till själva beslutsfattandet blir betydligt ”spetsigare”.

Ladda ner “PM En underrättelse- och säkerhetstjänst organiserad för fred, kris och krig” pm-milundsak-009.pdf – Nedladdad 112 gånger – 195 KB


[1] Johan Staberg. Reformera den militära underrättelsetjänsten. Kungliga Krigsvetenskapsakademien nr 2. 2014. 53-57.

[2] Ibid.

[3] Officerstidningen nr3, 2019.

[4] Försvarsdepartementet. Den militära underrättelsetjänsten. SOU 1976:19, Statens offentliga utredningar, 1976.

[5] Riksrevisionen. Försvarsmaktens personalförsörjning – med fokus på officersförsörjningen. 2009

[6] Utvecklingsmöte av C Must kompetensbehov 15/5 2019 FM2018-23504:4

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter