Den 30 november 2021, klockan 1550 vådasköts en norsk värnpliktig av en svensk soldat under en pågående övning i Norge. Den 20 december 2021 anmäler Försvarsmakten händelsen till svensk polis, samtidigt pågår en norsk förundersökning. Tiden där emellan har sannolikt gått åt för att samverka mellan länderna samt beredda ärendet kopplat till försvarssekretess samt juridiska spörsmål. Den norska haverikommissionen genomförde en utredning som publicerades den 15 augusti 2022. Den 11 maj 2023 skrev svensk media om att soldaten i fråga åtalats vid Örebro Tingsrätt för grov vållande till kroppsskada. Den 10 oktober 2023 kom domen där soldaten friades helt. Sett till det som har framkommit i den norska utredningen fanns det frågetecken kring när och hur patronen laddats i vapnet, och vem som egentligen bär ansvaret för själva händelsen. Soldaten eller övningsledaren?

I tingsrättens beslut framgår det att domstolen anser att soldaten inte varit försumlig i sin hantering av ammunition “på ett sätt som utgör klandervärd oaktsamhet”. På samma sätt anser tingsrätten att soldaten ej varit oaktsam i sitt agerande genom att öva torrt utan lösskjutningsanordning och utan att ta ut mekanismen ur vapnet. Tingsrätten anser att det troliga är att patronen har legat i stridsutrustningen och vid något tillfälle tryckts in i magasinet. Det senare har testats av Nationellt Forensiskt Centrum och visat sig vara fullt möjligt.

Regler, föreskrifter och, som i detta fall, säkerhetsbestämmelser ger ledning i bedömningen av vad som kan utgöra klandervärd oaktsamhet, men de utgör i sig inte straffbud. Varje brott mot en säkerhetsbestämmelse utgör alltså inte klandervärd oaktsamhet. En samlad bedömning behöver göras av samtliga kända omständigheter.

Örebro tingsrätt, dom, B 4806-22

Domen, om den står sig, är intressant för övrig försvarsmaktspersonal eftersom den inte bara tittar på vad som kan anses vara oaktsamt beteende gällande brott mot säkerhetsbestämmelser, utan också tittar på var ansvaret ligger någonstans när något sker på en övning.

Men för att klara ut några viktiga detaljer i sammanhanget. Det råder ingen tvekan om vem som har avfyrat skottet och i vilken situation. Soldaten har inte förnekat händelsen eller sitt ansvar i frågan. Alla parter är överens om att det är en oavsiktlig händelse och alla utredningar har samma händelseförlopp. Frågan som avhandlats i domstolen, och som varit yrkandet från målsägande är att individen gjort sig skyldig till grov misshandel genom “försummelse av allvarligt slag”. Allvarligt för att det skett under en militär övning med vapen.

Förundersökningsprotokollet är på 206 sidor (varav 21 sidor är Försvarsmaktens egen utredning) och domstolens beslut är på 19 sidor. Det kommer således bli svårt att gå igenom alla tänkbara detaljer som lett fram till domstolens beslut, framförallt i förhållande till gällande lagrum.

Slutsatserna i Försvarsmaktens utredning är följande:

  • FM och förbandets gällande bestämmelser har åsidosatts.
  • Skarp ammunition har medförts utan tullhandling över svenska gränsen till Horten, Norge.
  • Vapnet som avfyrats var inte ordnat för torr-övning.
  • Vapen och magasin visiterades aldrig av övningsledare.
  • Ammunition som sköts har en fragmenterande funktion.
  • Ett tomt magasin kan laddas om en patron ligger löst i magasinsfickan.

Ytterligare bakomliggande orsaker anges vara det inte sker någon par-visitation under de två första dagarna på övningen, samt att inför övningsmomentet var sömnläget mycket lågt. I förhöret framgår det att måndagens moment har pågått fram till 3 på natten där de övade sen fått några timmars sömn, käkat frukost och påbörjat tisdagens övningsmoment.

I ett förhör med chefen för utbildnings- och träningsdelen på förbandet klargörs säkerhetsreglementenas roll och hur en grundläggande säkerhets- och vapenutbildning sker i Försvarsmakten. I intervjun framgår det att den åtalade har genomfört “olika instruktörssteg” och därutöver själv har agerat övningsledare. Individen anses vara väldigt kunnig med goda kunskaper i säkerhetsbestämmelserna eller var de finns att hitta. Det förtydligas också att inga avsteg får göras från reglementet och att det ansvaret även ligger hos den enskilde. En sammanfattning är att ansvaret blir delat mellan övningsledare/instruktör och den enskilde. Vilket är något som domstolen återkommer till i sitt beslut om ansvar.

Själva ansvarsfrågan är tudelad. Det framgår att ansvaret är delat mellan övningsledare och den övade, samt att övningsledaren brustit i sitt ansvar utifrån ett svenskt perspektiv. Domstolen skriver att detta inte befriar individen från ansvar men då det samtidigt är oklart vad den norska övningsledaren sagt eller gjort väljer tingsrätten att inte lasta den åtalade med det fulla ansvaret. I den norska rapporten framgår det att den svenske soldaten anlänt till övningen en vecka efter övningsstart. Vid övningsstart genomfördes en gemensam “patron ur” med visitation. Det förefaller vara så att detta inte skett vid det senare tillfället. Man pekar också på att det inte framgår tydligt i de norska bestämmelserna vem som ansvarar för att visitera ett vapen.

I rättens beslut framgår det att andra har övat på samma sätt som den åtalade, nämligen torrt utan lösskjutningsanordning. Detsamma återges i den norska haverirapporten. Det framgår även i förhöret med den åtalade att “torrövning” sker på samma sätt, dvs utan lösskjutningsanordning, hemma i Sverige. Vidare säger soldaten att eftersom de aldrig tar ur mekanismen hemma när de övar mot en B-styrka, då det antingen är löst eller FX, så visste han inte att det var en gällande säkerhetsregel.

Individen har nyttjat samma typ av automatkarbin sedan 2015 och får därmed anses vara förtrogen med vapnet. Det personen i huvudsak anför är att han genomfört momenten ladda och patron ur så pass många gånger genom karriären att det sker på automatik, därmed har han svårt att minnas detaljerat vad han gjort och när inför resan till övningen. På samma sätt kan han inte med säkerhet säga att han kontrollerat magasinen inför avresa. Utifrån det som framkommit i förundersökningen får det anses vara klarlagt att patronen varit svensk och tagits med från Sverige, det vill säga möjligtvis från det skjutpass som individen genomförde två veckor innan avresa.

Reflektion

Sammantaget förefaller det här vara ytterligare ett exempel på där flera sammanfallande faktorer tillsammans leder till att en norsk värnpliktig skottskadas allvarligt. Framförallt bristande kontroll av utrustning inför övning och bristande kontroll av övningstruppen från övningsledningens sida. Det är möjligt att hävda att det är kopplat till förbandets status, samtidigt skulle jag hävda att det här mycket väl kan hända vilket förband som helst med anställd personal. Jag tror att en delförklaring finns i att det är två individer som ansluter sent till en redan påbörjad övning. Trots inbrief är det lätt hänt att exempelvis övningsledning befinner sig i övningen rent mental, och den nya truppen tänker mest på att komma igång. Det är däremot inte säkert att det hade förhindrat olyckan sett till att patronen mycket väl kan ha befunnit sig i stridsutrustningen för att sedan under övningen tryckas in i magasinet. Däremot hade det kunnat leda till att vi med säkerhet hade kunnat säga att det inte fanns en patron i varken magasin eller vapen vid det tillfället.

Vad som inte riktigt framgår är när mekanismen släppts fram, och därmed fört in en patron i loppet. Den norska haverikommissionen resonerar att ammunitionen kan ha befunnit sig i loppet hela vägen från Sverige. Detta motsägs av att patron ur ska ha genomförts innan inlåsning i kassun på plats i Norge.

Även om det sägs uttryckligen att inga avsteg är tillåtna från säkerhetsreglementena framgår det i domstolsbeslutet att det ändå sker. Exempelvis för kör- och vilotider samt “förvaring”, vilket sannolikt anspelar på förvaring av vapen och ammunition. Vilket åtminstone sammanfaller med min bild av verkligheten i Försvarsmakten och således inget unikt för förbandet i fråga.

Enligt tingsrätten innebär inte varje enskilt brott mot en säkerhetsbestämmelse att en individ varit brottsligt oaktsam utan att det måste ses ur en större kontext beroende på omständigheter. Således lämnas det vingelmån i ansvarsfrågan så länge den kan uppfattas som delad, oavsett kompetens hos soldaten. I det här fallet verkar det även vara förmildrande att vi inte fullt ut känner till de norska reglerna (trots haverikommissionens rapport) samt vad den norska övningsledningen/instruktören sagt och gjort.

Trots detta bör det framhållas att rekommendationen från Försvarsmaktens utredning om tvåsamhet vid visitation före och efter skjutning inte bara är rimlig utan måste vara naturligt inom organisationen. Samt att den typen av visitation även behöver innefatta magasinsfickor.

Den norska soldaten

Den norska värnpliktiga hundföraren sköts med ett skott i magen där kulan fragmenterades och lämnade tre mindre utgångshål vid ländryggen. Skador uppstod på magsäck och tarmar där delar av tunn- och tjocktarm togs bort under operation. Skadan var livshotande och soldaten fick lära sig att gå på nytt januari 2022..

Individen har fragment kvar vid femte ländkotan som läkarna inte vet om de kan operera ut. Därutöver har hon fortfarande en nedsatt förmåga i vänster ben på grund av nervskador där det strålar från ryggslutet ned i tårna vilket påverkar vardagen. Soldaten kan med anledning av sina skador inte gå vidare inom den norska militären.

Örebro tingsrätt målnummer B 4806-22