Det har skrivits spaltmeter om missförhållanden inom Försvarsmakten, bland annat på den här hemsidan. Missförhållanden som tar sig olika uttryck med trakasserier, mobbing och sexuella övergrepp. Framförallt har det senaste lyfts fram på senare tid och vissa åtgärder har vidtagits. Men det är fortsatt svårt att internt inom myndigheten få hjälp med att snabbt avvärja en destruktiv situation och få extern granskning av förhållanden.

Införandet av anmälningsfunktionen för ovälkommet beteende lät säkert bra när det kom dras upplägget med en rad problem. Det största är troligtvis att utredningen sker lokalt av lokala företrädare. Det är problematiskt, i synnerhet när det gäller händelser som sker i staberna där människor på olika sätt träffas och umgås. Det skapar en situation där den som anmäler inte kan vara helt säker på att utredningen sker på rätt sätt. Det vore önskvärt om utredning skedde av extern part från exempelvis grannförband för att skapa distans mellan de som utreds och de som utreder. Det andra problemet är att funktionen fokuserar på den som är utsatt. Den som ser en kollega bli utsatt för något är förhindrad att anmäla exempelvis trakasserier av någon annan.

Du kan inte göra en anmälan om ovälkommet beteende åt någon annan än dig själv

https://www.forsvarsmakten.se/sv/om-forsvarsmakten/varderingar-och-vision/forsvarsmaktens-vardegrund/ovalkommet-beteende/

Var ska den som ser händelser vända sig om det råkar vara chefen som är den som utövar “det ovälkomna beteendet”? Och var ska ska individen vända sig om den upplever att chefen inte alls vill lyssna eller till och med tar förövaren i försvar? Något som jag har fått återberättat skett inom exempelvis diverse hemvärnsförband. Det är förvisso möjligt att skriva en avvikelse i PRIO på arbetsmiljön och beskriva situationen, samtidigt görs det med risken att avvikelsen, åtminstone för en kort stund, blir läsbar för alla.

Införandet av visselblåsarlagen innebar att det nu är ett lagkrav för samtliga myndigheter att ha interna rapporteringsvägar för anställda som vill anmäla missförhållanden. Exempelvis korruption eller bristande säkerhet. Medan försvarsmyndigheter likt FMV och FRA valt att ha den här informationen öppet på sin hemsida, har Försvarsmakten sin vana trogen valt att tolka lagen bokstavligt och hålla informationen internt. Så även om informationen hamnar hos säkerhetsinspektionen som ligger direkt under ÖB, och avsändaren ska vara skyddad av lagen från repressalier är tröskeln fortfarande hög för medarbetaren att hitta rätt.

Så varför skriver jag en artikel om det här? Egentligen är det flera små anledningar som har lett mig fram till det här. Främst är det att åtgärderna som införts inte är effektiva utan riskerar istället leda till långa utredningstider där den som är utsatt till slut säger upp sig. Det finns exempel på hur personal hamnar i limbo där chefer missbrukar utredningar och vänder dessa emot individen. Det kan exempelvis direkt eller indirekt påstå att individen är psykiskt instabil och därmed måste ha vissa begränsningar i tjänsten men samtidigt inte får veta vad för åtgärder som krävs för att fult kunna återgå i tjänst. Utredningar riskerar även att ske som isolerade händelser istället för att skapa en helhetsbild över arbetsmiljön på en enhet där chefer med helhetsbilden nyttjar kontakter på förbandet för att söndra och härska.

Jag skriver antagligen den här artikeln mest för att synliggöra för alla att det finns gott om chefer inom myndigheten som är naturbegåvningar vad gäller härskarteknik. Det kan vara allt från att förminska arbetsinsatser och kunskap till att genom sin chefsmakt kalla individer till personliga möten med kort om förberedelsetid. Väl på mötet får sen individen utstå nedvärderande utvärderingar om sin person och kompetens som yrkesperson, något som inte sällan tar hårt på militär personal som identifierar sig djupt med sin yrkesroll (lex NBO). En annan klassisk metod som existerar generellt inom Försvarsmakten är att förkasta kritik och ställningstaganden som “gnäll”. Något som inte minst synliggjordes när kadetter framförde kritik mot hur årets vinterutbildningar bedrevs då det var ett högt utfall av köldskador. Något som bägge militärhögskolorna har mage att helt ignorera när de lägger ut inlägg om hur vinterutbildningarna varit “en prövning” och att “man inte får vara lat i vintermiljö“. Om man nu utgår ifrån att det uppstår 70 köldskador årligen i Försvarsmakten är det anmärkningsvärt att omkring hälften av dessa då uppstår under fyra veckor i början på året. Då var en del snabba med att lägga ansvaret på kadetterna att de var antingen gnälliga eller slarviga. När det är övningsledningen som bär ansvaret för att anpassa utbildningen efter rådande förutsättningar, och att därutöver arbeta mot syftet med utbildningen. Att lära våra framtida befäl att arbeta och leda i vintermiljö, inte att pröva dem i något som för en del är helt okänt.

Om vi ska komma tillrätta med det ruttna arv som verkar leva kvar på sina håll inom myndigheten behöver vi förändra upplägget med utredningar av anmält oönskat beteende. För vi ska vara medvetna om att den stora massan väljer att inte anmäla för att det sitter väldigt långt inne. Så när en anmälan väl kommer finns det anledning att lyssna ordentligt och skyndsamt utreda vad som sker. I det ingår att tillse att en anmälning kan ske enkelt och utan att det kommer chefer till kännedom vem som anmält. Det skyddet är vitalt för att komma tillrätta med missförhållanden. Individens rätt att försvara sig kräver inte att denne vet vem som anmält missförhållanden.

Det andra vi behöver komma tillrätta med är vår syn på kritik. Om vi konstant bemöter kritik med att det är avsändaren som gnäller, eller egentligen inte lämpad som militär överhuvudtaget, kommer vi fortsätta fostra den destruktiva kultur som driver våra unga befäl bort från myndigheten.

Jag väljer att avsluta den här artikeln med en uppmaning till alla som upplever sig utsatta eller ser kolleger som är utsatta för mobbning, härskartekniker och liknande. Dokumentera och rapportera. Vi är relativt duktiga på att rapportera kopplat till säkerhetstjänsten. Samma approach behöver nu anammas vad gäller arbetsmiljön. Maila öppet eller anonymt till era arbetsmiljöhandläggare, gör ni det externt måste det upprättas som en inkommen handling och hanteras. Hur ni än väljer att anmäla missförhållanden är ni skyddade från repressalier i alla former.

Några tycker kanske att det här riskerar att leda till en angiverikultur som kommer skada myndigheten och våra förband. Det finns en bild av att människor mer än gärna anmäler och utnyttjar det för egen personlig vinning. Detta är inte förankrat i verkligheten där vi vet att de som är utsatta sällan, om ens någonsin, anmäler. Oftast för att de tror sig vara ensamma och att de själva har att skylla för sin situation. Först i efterhand brukar det framgå att fler varit träffad av en chefs röviga beteende. Men då har chefen, eller den som exempelvis trakasserar kolleger, redan gått vidare till en ny befattning där denne kan fortsätta med sitt beteende. Jag har sett det hänt för många gånger och nu räcker det.

Mitt mål är hädanefter att vi aldrig ska kunna säga att vi inte visste, vare sig som chefer eller kolleger. Om Försvarsmakten som organisation klarar av att vända rätt på det här skeppet kommer jag använda alla mina medel för att hjälpa till att få ledningen på alla nivåer att förstå att dagens Försvarsmakt inte är i behov av officerare som tror sig stå över såväl avtal som Sveriges lagar.