I november förra året uppdagades det att Militärhögskolan Karlberg genomfört sök i samtliga kadetters boenden utan förvarning och samtidigt vägrat dem tillträde under hela dagen. Syftet var att leta efter narkotika i rummen. Händelsen kom sedermera att anmälas till JO som valde att granska händelsen. Nu har Försvarsmakten lämnat sitt yttrande till JO där de redogör för vilket rättsligt stöd Försvarsmakten ansåg sig ha och hur myndigheten ser på åtgärden enligt proportionalitetsprincipen som gäller vid användandet av tvångsmedel (vilken ett genomsök av en persons boende är).
Kontentan från yttrandet är att Försvarsmakten anser sig ha agerat inom lagen, närmare bestämt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret (LDT). Därtill stödjer sig myndigheten på att skolan är ett militärt skyddsobjekt samt att kadetterna genom en boendeöverenskommelse lämnat medgivande till att skolans personal får tillträde till rummet för ”kontroll av ordningen”. Vidare nämner man Försvarsmaktens policy vad gäller alkohol, spel och droger.
47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvarsmakten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller något annat område som disponeras av Försvarsmakten.
Som bakgrund anger Försvarsmakten att det förekommit uppgifter som att narkotika brukats och förvarats på skolan. Uppgifterna kommer enligt skolan från såväl kadetter som skyddsvakter (som känt en doft av cannabis). Skolans personal har vid tillfällen observerat att ”enskilda paneler i innertaken” flyttats och detta har tillsammans med fester som resulterat i skadegörelse skapat en grund för att misstänka att kadetterna gömt knark inne i skolan. Vad man inte redogör för är hur cannabisbruk skulle resultera i skadegörelse, om nu ingen kadett fått en psykos. Man kunde inte heller knyta misstankarna till enskild individ (vilket är just det som kritiserats med åtgärden).
I samband med sitt yttrande passar man även på att dra tillbaka kommunikationschefens uttalande om att det inte skulle funnits indikationer på att det fanns knark inom området. Man uppger att det fanns en brist i den ”interna informationsöverföringen”. Vilket det givetvis kan ha varit, det förklarar å andra sidan inte att varken kommunikationschefen (eller för den delen skolchefen) inte korrigerade uttalandet när det sen publicerats. Kommunikationchefen ansåg därtill uppenbarligen att det var en rimlig rutinåtgärd att söka efter droger i boendet, inte minst som en del i ”chefsutbildningen” för kadetterna.
Vad var syftet med kontrollen?
– Utöver ovan är det också ett sätt att visa våra blivande chefer i Försvarsmakten hur de själva kan komma att agera om några år när de i sin blivande roll som chefer ska efterleva myndighetens regler och förordningar.
https://officerstidningen.se/militarpolisen-genomfor-kontroll-pa-mhs-karlberg-soker-genom-kadetternas-rum/
Planeringen för aktionen påbörjades den 14 oktober och den 11 november hemställde skolan om stöd från militärpolisbataljonen (genomsöket skedde den 20 november). I den planeringen beslutades att genomsöken enbart skulle ”omfatta personal och utrymmen reglerade av LDT”. Det vill säga att det enbart gällde kadetter och deras utrymmen, inte de anställda på skolan och de utrymmen de huserar i.
Sök av kadetternas rum genomfördes sedan från 0800 och avslutades 1800 den 20 november där vaktmästare samt skyddsvakter låste upp dörrar för att beredda tillträdde till hundekipagen. Man uppger att inga lådor eller skåp genomsöktes utan att det på sin höjd har olåsta garderobsdörrar ”och liknande” gläntats på för att hunden lättare ska ha kunnat känna lukt. Enligt Försvarsmakten markerade ingen hund för narkotika under dagen. Just gläntandet på dörrar ses som det som ”möjligen” skiljer en större undersökning (vilket man nu gjorde) från den rutinmässiga kontroll av boendena man åberopar sig ha rätt till enligt såväl boendeöverenskommelser som kadettinstruktion.
Nu börjar däremot det som är mest intressant i yttrandet. Nämligen Försvarsmaktens syn på hur det rättsliga utrymmet ska tolkas för att ge stöd till vad som i praktiken är en kollektiv husrannsakan. Försvarsmakten bekräftar att LDT säger att undersökning för ske av skåp, väskor och liknande under vissa förutsättningar. Det vill säga att finns anledning att anta att individen har föremål denne inte får ha i ett utrymme eller väska, och att man får genomföra stickprovskontroller som särskilda skäl föreligger.
Då LDT inte uttryckligen definierar vad ”särskilda skäl” är väljer Försvarsmakten att åkalla propositionen 1985/86:9 om lag för disciplinförseelser för krigsmän m.m. Utifrån den anser Försvarsmakten att det ”inte rimligen” kan ha varit lagstiftarens mening att det skulle krävas mer än ”särskilda skäl” så som det definieras i propositionen för att kunna genomföra en åtgärd likt den som nu genomfördes på Karlberg.
Det behöver dock inte föreligga någon sådan konkret misstanke mot en viss krigsman. Som framgår av ordalydelsen i andra styckets andra mening får undersökningar göras också stickprovsvis samt i anslutning till större undersökningar, som företas av särskilda skäl. Sådana särskilda skäl som motiverar en mera omfattande undersökning av värnpliktigas handbagage kan t. ex. föreligga inför en utryckning.
Proposition 1985/86:9, s. 120.
Vidare stödjer man sig på tolkningen att även om lagen i huvudsak syftar till att kontrollera så att vapen, ammunition och sprängmedel inte lämnar Försvarsmakten så bör den även kunna användas till att förhindra att alkohol tas med in på ett militärt område.
Reglerna i paragrafen bör ha sitt huvudsakliga tillämpningsområde vid eftersökning av föremål som vapen, sprängmedel osv. som kan åstadkomma skada vid otillåten användning samt vid kontroll av att alkoholdrycker inte förs in på förbanden med ordnings- och säkerhetsproblem som följd.
Proposition 1985/86:9, s. 119.
Av någon märklig anledning väljer man från Försvarsmaktens sida även att hänvisa till Försvarsmaktens handbok Rättsärenden och att den konstaterar att även droger bör ligga inom ramen för lagens tillämpningsområde. Vilket i juridisk mening inte borde vara relevant eftersom det är en intern handbok och inte ett juridiskt dokument för tolkning av svensk lag.
Eftersom man kopplat samman misstänkt lukt, rapporter om påverkade kadetter och fester som spårat ur med droger anser Försvarsmakten att det fanns särskilda skäl för att söka genom samtliga kadetters boenden utan att det fanns misstankar riktad mot specifika individer.
Försvarsmakten stödjer sig på att värnpliktiga kontinuerligt utsätts för den här typen av åtgärder inför muck eller efter större övningar. Man säger att den inte pekar ut en enskild individ utan drabbar alla ”likvärdigt”. Vidare sägs det att kadetterna ändå hade undervisning under dagen och således inte behövda vara på sina rum ändå medan genomsöket pågick. Man anser att aktionen helt enkelt var proportionerlig och att behovet var sådant att det vägde tyngre än individens intressen i det här fallet.
Det ska tilläggas att den här formen av genomsök enbart utfördes i boendeutrymmena på Karlberg och inte hos kadetter boende utanför området, helt enkelt för att lagen inte kan tillämpas utanför militära områden. Kan vara värt att känna till om man tycker det verkar vara rätt beiget att bo trångt och dessutom riskera att bli utestängd från sitt boende under en hel dag utan förvarning för att man kollektivt ses som potentiell knarkare.
Man erkänner att kommunikationen till kadetterna varit bristfällig och att man egentligen hade kunnat delgivit kadetterna mer information direkt på morgonuppställningen om omfattningen av söket, vilka avgränsningar man hade vidtaget (dvs inte att söka igenom lådor) och framförallt varför. Vidare säger man att det var ”beklagligt” att Officerstidningen fick felaktig information, ”särskilt eftersom detta har fått anmälarna att ytterliga ifrågasätta undersökningen”.
Så hur ska man förstå allt det här? Sedan november har man inte valt att bemöta eller försökt korrigera det felaktiga uttalandet från kommunikationschefen på skolan. Skolchefen har istället aktivt avböjt att kommentera ärendet. Först efter att JO tagit upp ärendet och den 7 februari begärt ett yttrande från Försvarsmakten har skolan tvingats till ett svar. Ett svar som alltså tog till april att formulera innan man kunde ge en fullständig förklaring till vad man gjort och varför. Och för att förklara sitt agerande har man varit tvungen att gå tillbaka till ett förarbete som skrevs 1985 som skrevs utifrån perspektivet hur värnpliktiga skulle hanteras disciplinärt.
I samma prop skulle militär anställd personal att likställas med övriga statsanställda (och därmed övriga samhället) vad gäller disciplinåtgärder, det vill säga att förseelser i tjänsten avkriminaliserades för att istället hanteras inom arbetsrätten. Det är inte utan humor att myndigheten söker stöd i en proposition som även lyfte ut yrkes- och reservofficerare från det gamla militära straffsystemet och införlivade den anställda personalen i ordinarie rättssystem medan värnpliktiga kvarstod i ett separat disciplinärt system med inskränkningar i integriteten. Bl a för att ”[n]ågot avtalsförhållande föreligger ju inte mellan Staten och de värnpliktiga”.
Jag tror att man från början kommunicerade det man ansåg att det var, en rutinmässig kontroll av kadetternas boenden och att man inte såg några som helst problem med det för ”att så har man alltid gjort”. Jag tror att man var och fortsatt är övertygad om att det förekommer droger på skolan, således kommer man fortsätta med rutinmässiga sök om man får rätt hos JO. Dessa sök kommer troligtvis ske oaktat om man har indikationer eller ej. Jag tror att man slänger kommunikationschefen medvetet under bussen för att flytta fokus bort från skolchefen. Hänvisningen till propositionen från 1985 framstår mer som en sista minuten panikgoogling där man griper efter halmstrån. Om det nu är så viktigt att ha ordning på skyddsobjektet kan man ställa sig frågan varför anställda undantas från liknande åtgärder? Är det verkligen likvärdigt?
