Det är antagligen ingen nyhet för dig att officersprogrammet varit en het potatis under lång tid, kanske än mer nu när Försvarsmakten ska växa, kompensera för en stor pensionskull, anpassa sig till Nato och utveckla en rad nya förmågor som vi tidigare enbart kunde drömma om (hej rymden!). Då är det naturligt att vissa saker måste förändras, däribland hur vi utbildar vår officerskår och vad de ska förväntas kunna efter examen.
Efter år av kritik mot att officersprogrammet inte förbereder kadetterna för verkligheten och att Försvarshögskolan inte hörsammar Försvarsmaktens behov pågår det nu en översyn av officersprogrammet. Målsättningen är att arbetet ska rendera i ett nytt officersprogram med start hösten 2027. Det vill säga att det går inte att dra saker i långbänk utan om förändringar ska ske behöver förutsättningarna skapas här och nu.
Det var kanske en del som likt jag lyfte på ögonbrynet kring arméns inrikting att alla blivande officerskadetter, oavsett om det var SOU eller OP, ska genomföra en armégemensam FOK. I synnerhet eftersom det inte är ett krav för officersprogrammet, därmed kan den blivande kadetten strunta i det och ändå påbörja sin utbildning. När jag läser arméns ståndpunkter i delrapporten blir det tydligt att försvarsgrenens krav på FOK är ett steg i riktningen som armén vill gå och att den riktningen framstår som rakt motsats till vad Flygvapnet vill göra, medan marinen finns någonstans i mitten.
Vad är problemet med nuvarande utbildning?
Det ska sägas att det inte finns en unison uppfattning av vad problemet egentligen är. Av de tre försvarsgrenarna är det framförallt armén som framför behov av förändring och framstår som den mest konservativa parten.
(…)framför allt MS och FS meddelar att de är nöjda med Officersutbildningen och kvalitén på de nya fänrikarna och AST är i stort sett nöjda.
Kommentar ur delrapport officersprogrammet
Arméns ståndpunkt kan kokas ned till att man eftersträvar att höja kravet för officersprogrammet så att även OP, likt SOU, kräver en befälsutbildning. Idag finns inte ett sådant krav till OP och det verkar finnas en oro för att det urholkar befälssystemet. Det här kan i sin tur kopplas ihop med att armén eftersträvar att kadetten efter examen ska kunna verka som instruktör i fred och plutonchef i krig. Det vill säga att all praktik som kadetten utför under sin utbildning ska dedikeras till truppföring och instruktörstjänst. Man ägnar mycket fokus kring att de som enbart genomför 9 och 11 månaders grundutbildning har ett förkunskapsglapp gentemot 15 månaders värnpliktiga och att det därmed försvårar för att tidigt uppnå plutonschefskompetens. För att lösa detta vill armén införa FOK och därefter att termin 1 genomförs gemensamt (OP, SOU, ROU) vid funktionsskolorna, vidare in till VFU för termin 2 och 3 för att slutligen avslutas OP med tre terminer på FHS. För att få detta att gå ihop utan att avsevärt förlänga utbildningen skulle isf utbildningstakten per termin öka från 30 hp till 45 hp.
Detta är ett fokus som inte delas av de blå försvarsgrenarna. Flygvapnet anser exempelvis inte att införandet av krav på gruppbefälsutbildning är ändamålsenlig för flygvapnets behov. På samma sätt anser flygvapnet inte att det skulle vara fördelaktigt att införa begränsningar vad gäller att byta såväl domän som förband under utbildningen. Man vill snarare ha flexibilitet där kadetter kan göra omval för att bättre matcha mot försvarsgrenens behov, samt att man ser det som en rekryteringsbas att kadetter kan välja en annan domän än den som de grundutbildats inom. En anledning till det kan vara att såväl marinen som flygvapnet i högre utsträckning verkar i krigsbefattningar från dag 1 jämfört med armén samt att exempelvis Flygvapnet har en rad funktioner som det inte finns någon grundutbildning till.
I rapporten noterar man att om försvarsgrenarna inte uppnår en ensad syn på försvarsmaktstid (FMT) och när den ska ligga, då kan utbildningen tvingas till att starta vid två olika tidpunkter och att det kan medföra konsekvenser för domänbyten såväl som möjligheten för kadetter från olika försvarsgrenar att studera ihop. Det vill säga att om armén drar åt sitt håll kommer övriga försvarsgrenar att tvingas gå i en annan riktning för att ta tillvara på sina behov.
Framtidens eller gårdagens officer?
Utifrån underlaget förefaller armén leva mer ”här och nu”, där lösningarna syftar till att lösa behoven av instruktörer till GU i den dagliga produktionen och i andra hand plutonchefer. Allt annat förefaller vara nedprioriterat. Jämfört med Marinen och Flygvapnet som mer verkar fokusera på att behöva tillgodose behovet för flera olika funktioner där chefsskapet kommer först senare och instruktörsbiten inte alls nämns (undantaget amfibiekadetter). Istället framför Marinstaben att man önskar att höja kraven på den sjökrigsvetenskapliga inriktningen med exempelvis krav på betyg i fysik.
Delrapporten stärker mig i övertygelsen att en splittring av officersprogrammet är nära förestående, inte nödvändigtvis 2027 men åtminstone innan 2030. Helt enkelt för att armén verkar vilja göra mer som man alltid har gjort trots att omvärlden har förändrats. Jag kan absolut förstå att försvarsgrenen, som den som utbildar flest värnpliktiga, behöver ha en generisk officer som främst ska verka som instruktör innan denne går vidare och gör något annat. Samtidigt innebär det att vi då hamnar med två utbildningssystem, OP och SOU, som utbildar mot samma typ av befäl med samma syfte inom armén.
I en tid där vi ska vara innovativa och redo för morgondagens slagfält förefaller det märkligt att kraftigt smalna av en utbildning och dessutom minska rörligheten mellan funktioner, förband och domäner. Blir vi verkligen bättre av att kräva 15 månaders utbildning och att den individen sedermera ska läsa till officer inom den inriktningen? Har de officerare vi hitintills utbildat, som haft kortare grundutbildning, verkligen inte kunnat bli tillräckligt kunniga? Är det en oro över att officeren inte kommer kunna stanna så länge på lägre nivå som föranleder det upplevda behovet av att skapa inlåsningseffekter?
Hur ska OP Ny sen takta med MDO och Natos behov av kompetens på olika platser i organisationen? Hur ska det här i ett senare skede omhändertas av HOP? Kommer arméofficeren behöva spendera mer tid i skola senare i karriären för att läsa olika YBK:er jämfört med sina kullare i övriga Försvarsmakten? Det ska bli intressant att följa projektet och se vart det landar in.