Återinförandet av värnplikten kom troligtvis inte som en överraskning för de flesta. Glädjekalkylen att framförallt soldater skulle stanna åtta (8) till tolv (12) år och därmed minska utbildningskostnaden höll inte. Samtidigt har Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar förändrats drastiskt då personalkostnaderna successivt ökat de senaste åtta (8) åren. Med det i åtanke är det inte konstigt att Försvarsmakten i sin perspektivstudie från 2018 lyfte fram behovet av att förändra uppsättningen i styrkorna, och exempelvis täcka upp luckor med värnpliktiga officerare.
Utbildningsvolym
Försvarsberedningen har i stort gått på Försvarsmaktens linje och konstaterat att den personalvolym som krävs för att försvara Sverige inte enbart kan garanteras genom frivillig rekrytering. Därmed är totalförsvarsplikten den lösning som mycket av den föreslagna personalökningen vilar på.
”Ett nationellt försvar med förmåga att försvara territoriet mot väpnat angrepp kräver en sådan personalvolym att det idag inte är möjligt att förlita sig på en personalförsörjning som enbart baseras på frivillig rekrytering och anställd personal. För att säkerställa en krigsorganisation med tillräcklig volym behöver totalförsvarspliktens möjligheter tillvaratas i större omfattning än idag och betydligt fler behöver grundutbildas med värnplikt.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
I sin perspektivstudie skrev Försvarsmakten att en utbildningsvolym med 8000 inryckande per år från 2021 är nödvändig för att säkerställa tillväxten. Den här siffran skulle sedan enligt Försvarsmakten behöva öka till 10 000 individer år 2025. Vi ska ha åtanke att dagens utbildningsvolym är 4000 soldater, vilket skulle innebära en fördubbling av utbildningskapacitet inom tre (3) år. Försvarsberedningen föreslår att utökningen av antalet värnpliktiga istället ska ske stegvis från år 2021 och nå siffran 8000 år 2024.
Detta innefattar ett överintag för att kunna kompensera för de avgångar som sker under grundutbildningen, vilket är ett absolut måste för att säkerställa att verksamheten kan fortsätta bedrivas på utbildningsförbanden utan märkbar påverkan. Vidare ska den här volymen enligt försvarsberedningen innehålla befälsuttagna värnpliktiga för att kunna förse pliktorganisationen med befäl, samt utgöra rekryteringsgrund för yrkes- och reservofficerare.
Värnpliktiga befäl
”Grundutbildning av befälsskattade totalförsvarspliktiga är nödvändig för att förse krigsorganisationen med tillräckligt antal befäl men också för att säkerställa rekryteringen av yrkes- och reservofficerare. En förlängd grundutbildning krävs för befälsskattade totalförsvarspliktiga.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Försvarsmakten beskrev behovet av värnpliktiga officerare på olika befattningar i sin perspektivstudie som en möjlighet att täta de luckor som kommer finnas fram till en tilltänkt organisation år 2035.
” Som exempel kan tas att en befattning avsedd för en yrkesofficer bemannas av en värnpliktig officer år 2025, en reservofficer några år senare för att slutligen bemannas av en yrkesofficer.”
Försvarsmaktens perspektivstudie FM2015-13192:15
Därmed är det inte heller märkligt att Försvarsberedningen föreslår att Försvarsmakten bör utbilda värnpliktiga befäl som under grundutbildningen får öva truppföring, bland annat för att komplettera de anställda instruktörerna.
”Försvarsberedningen anser att Försvarsmakten i ökad utsträckning bör utbilda lämpliga totalförsvarspliktiga för befälsbefattningar i krigsorganisationen. Genom att dessa bemannar befälsbefattningar redan under grundutbildningen kan de öva sin befälföringsförmåga samt komplettera de anställda utbildningsbefälen.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
För att lösa det här föreslår beredningen också att utbildningen för befälsuttagna förlängs och att de uttagna får genomföra en förstegsutbildning. Likt den kompanibefäls-utbildning som fanns tidigare och som innebar utbildning under 15 månader.
Utbildningstid
Förlängd tjänstgöringstid kan vara aktuellt för andra krigsförband där Försvarsmakten lyfte behovet av att kunna nyttja dessa förband för exempelvis beredskap. Försvarsmakten har inte definierat tydligare vilka förbandstyper som är aktuella för detta. Försvarsberedningen lägger till att 18 månader (varav 4-6 månader är beredskap) skulle kunna vara lämpligt. Det skulle innebära en ökad tillgänglighet av flera förband vid lösande av beredskapsuppgifter, fast till en lägre kostnad än anställd personal (påminner om dåvarande beredskapstroppar).
I samband med det här föreslår beredningen även att regeringen ökar ersättningen för beredskapstjänstgöring.
”Försvarsberedningen anser vidare att grundutbildningen måste ha ett sådant innehåll som medger att den totalförsvarspliktige direkt efter utbildningen har sådana kunskaper och färdigheter att han eller hon kan krigsplaceras på en befattning i ett krigsförband och att krigsförbandet under grundutbildningen har samövats.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
När beredningens förslag läses tillsammans med beslutet om förändringar gällande den grundläggande militära utbildningen går det att tolka som en återgång till fullständigt utbildningsfokus på utbildning för krigsförbandets behov. Det öppnar potentiellt upp för revideringar av nuvarande utbildningsprogram där vissa strimmor skulle kunna ta bort till förmån för mer utbildningstid i huvuduppgift och samövning i förband.
Samtidigt poängterar försvarsberedningen att de eventuella värnpliktiga som skulle få genomföra grundutbildning mot de föreslagna territorialförbanden, ska få motsvarande utbildning som övriga. Detta för att möjliggöra en framtida anställning som soldat, eller för att kunna söka till officersutbildningen. Utbildningen föreslås bli minst nio (9) månader och helt ersätta dagens grundutbildning till Hemvärnet.
Infrastruktur
”Försvarsberedningen konstaterar att utökade grundutbildningsvolymer likväl kommer att kräva återtagande av viss infrastruktur som i dagsläget används för andra ändamål. Det kommer även att kräva investeringar i ny infrastruktur. […] Att etablera ny militär infrastruktur eller att utöka militär verksamhet tar lång tid, bl.a. på grund av utdragna upphandlings-, lov- och tillståndsprocesser. Erfarenheten från arbetet med att etablera Gotlands regemente vittnar om detta”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Det här är en (1) av två (2) identifierade kritiska punkter i en utökning av utbildningsvolymerna. Fler värnpliktiga kräver inte bara fler logement och mer personlig utrustning. Det kräver även utökning i miljötillstånd vid våra övningsfält och skjutbanor. Det kräver en utökad tillgång till utbildningsanordningar i form av lektionssalar. Det kommer även kräva en större fordonspark för att möjliggöra transport av de värnpliktiga till övningsfälten som inte ligger intill regementet eller flottiljen. För att inte tala om ett ökat antal värnpliktiga som behöver resa långa sträckor för att komma till sitt utbildningsförband.
Försvarsgrenarna
Utökningen av värnpliktsvolymen kommer påverka armén, flygvapnet och flottan olika. Enligt beredningen kommer utökningen av armén att uteslutande bygga på utökad utbildningsvolym och en utökad utbildningsorganisation. I detta ingår även förslaget om upprättandet av två (2) nya utbildningsregementen för att täcka behovet för de territoriella förbanden. För flottan ska de värnpliktiga utbildas mot befattningar inom marinbasen, flottiljledning samt som reservbesättningar för fartygen. Liknande lösning föreslås för flygvapnet där det är främst baspersonalen som kommer utgöras av värnpliktiga, medan övriga funktioner fortsätter vara anställd personal.
Påverkan på övrig personal
Den utökade värnplikten kommer ha inverkan på organisationen och den redan anställda personalen. Inledningsvis är beredningen tydlig med att den totala ökningen av försvarsmaktens bemanning inte beror på fler rader för anställda. Framförallt tidvis tjänstgörande kommer att minska successivt enligt beredningens förslag.
”Mot bakgrund av att värnpliktsutbildad totalförsvarspliktig personal i ökad utsträckning kommer att fylla befattningar i krigsorganisationen anser beredningen även att antalet befattningar som avses bemannas med tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän successivt bör minska jämfört med dagens planering. Beredningen anser därmed att behovet av att aktivt rekrytera tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän också nedgår.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Vidare skriver beredningen att eftersom de utökade utbildningsvolymerna kommer vara befälskrävande, bör rekrytering prioriteras mot officerare istället för GSS. Även om såväl Försvarsmakten som Försvarsberedningen inte explicit pratar om att dra ned på anställda soldater på olika förband, beskrivs hur de anställda raderna ska koncentreras till olika funktioner som exempelvis logistik och samband. Det kommer därmed bli intressant att läsa Försvarsmaktens svar på beredningens rapport om hur de avser att lösa situationen.
Tydligt är att Försvarsmaktens officerare kommer vara en kritisk punkt i framtiden. Beredningen konstaterar att det finns möjlighet att använda reservofficerare i större utsträckning än vad som görs idag. Och att det därmed kan vara en variabel i lösandet av utbildningsbefäl.
Vidare har beredningen identifierat att tjänstgöring internationellt påverkar Försvarsmaktens utbildningskapacitet negativt, och att deltagandet i framtiden bör ses över.
”Försvarsberedningen anser att antalet officerare som deltar i internationella insatser eller staber särskilt behöver övervägas under kommande år. Med utökade grundutbildningsvolymer samt en större krigs- och grundorganisation kommer behovet av yrkesofficerare att vara stort. Att bidra med yrkesofficerare till olika stabsbefattningar eller till utbildnings- och träningsinsatser kommer således att påverka Försvarsmaktens utbildningsmöjligheter, vilket i sin tur påverkar tillväxten av krigsorganisationen.”
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Beroende på hur du ser på internationella insatser kan detta vara positivt eller negativt. Det finns en risk att kulturen inom Försvarsmakten går tillbaka till den tid där officerare som åkte på utlandstjänst inte alltid sågs som lagspelare på hemmaförbanden. Att dra ner på antalet svenska officerare i olika internationella staber riskerar också att gå tvärtemot det ökade internationella samarbete som Försvarsmakten investerat flera år i att bygga upp.
Avslutningsvis
Det är för tidigt att säga vad som kommer bli verklighet eller ej. Det som däremot verkar vara mest sannolikt är en utökad utbildningsvolym. Därefter återstår det att se huruvida Försvarsmakten får den budget som möjliggör ett totalt genomförande av beredningens förslag, eller vilka delar som kommer få stryka på foten.
Som det ser ut just nu kommer officer som yrke fortsatt vara ett säkert kort de kommande åren, framförallt inom funktioner som logistik, ledning samt underrättelse- och säkerhetstjänst. Vidare kommer kraven på våra utbildningscentrum och funktionsskolor att öka för att tillgodose behovet av förbandsinstruktörer.