Karriärvägarna för specialistofficerare

Det här är en artikel som bygger vidare på inlägget om yrkes- och karriärsriktlinjer för personalen i Försvarsmakten. Det är rekommenderat att läsa det inlägget innan du fortsätter med den här artikeln för att helt förstå begrepp som exempelvis kompetensdjup samt var informationen har sitt ursprung.

Precis som tidigare kommer informationen baseras på de två (2) dokument som armé- och marinstaben publicerat gällande karriärvägarna för deras personal.

Armén har identifierat fyra (4) inriktningar för specialistofficeren (utbildare, stabsmedlem, chef, utvecklare) medan marinen identifierat tre (3) (utbildare, chef, utvecklare). Gemensamt är synen att specialistofficeren ska vara nära knuten till sin yrkestjänstegren och under sina 10 – 12 första år skaffa djupare kunskap inom specialiseringen. Inom armén anges kärnkompetensen som inom trupputbildning medan marinen stannar vid att definiera det kring utbildning, övning och träning.

Försvarsgrenarna har två (2) olika perspektiv på hur starten bör ser ut för en blivande specialistofficer. Detta är troligtvis ett resultat utav att respektive gren ser olika på vad en individ behöver kunna innan skolan och vad de förväntas lära sig under utbildningen. Det kan även kopplas samman med att armén fokuserar den tredje (3) terminen för SOU som en praktisk termin för att “öka förmågan till trupputbildning och truppföring”, medan marinen ser terminen som en period där kadetten får fördjupande kunskaper och färdighet mot sin kommande specialistbefattning. För arméns funktionsutbildningar nämns den avslutande terminen som en termin där kadetten ges “en grundläggande och bred funktionskunskap”. Således har försvarsgrenarna olika syn på hur djupt funktionskunskapen behöver vara vid examination.

I systemet med grundläggande militärutbildning (GMU) där rekryter kunde få direkt till SOU infördes en förberedande officersutbildning (FOK). Syftet med FOK var att förbereda de blivande kadetterna för den kommande utbildningen. Bland annat genom fördjupning i ledarskap, förarutbildning och fysisk stridsvärde. Kurserna har sett olika ut beroende på förband och försvarsgren. Vilket också har bidragit till att kadetterna har haft varierande kunskapsnivå när SOU väl påbörjats.

För arméns del ser FOK ut fortsatt vara en vital del i förberedelserna inför officersutbildningen medan marinen förefaller gå en annan väg med enbart krav på genomförd GBU. Detta kan som tidigare nämnts bero på arméns tyngdpunkt mot trupputbildning och markstridsofficerare. För armén nämns det att FOK bör genomföras inför SOU, och att utbildningen främst bör innehålla utbildning på de vapen och tekniska system som kadetten kommer hantera under skolgången. Vilket går att läsa som att de som söker mot skytte, spaning och jägarinriktningarna som utbildas på Markstridsskolan (MSS) har att en FOK att se framför sig, medan de som går mot funktionsskolor som Logistikskolan (LogS) eller Tekniska skolan (FMTS) mycket väl skulle kunna erhålla en annan förberedande utbildning.

Gemensamt är däremot förutsättningen att den inriktning som söks, bör vara samma inriktning som soldaten antingen har genomfört sin grundutbildning inom alternativt tjänstgjort som under sin anställning. Vilket i stort ställer krav på samtliga funktioner att ha instegsbefattningar där även soldater kan tjänstgöra. Detta kan innebära en del utmaningar för de funktioner (och enheter) som historiskt sett är officerstunga från början och där det inte finns soldatrader.

Under sergeantens första år ska dennes specialisering – profilering påbörjas mot tänkt inriktning/fack/funktion. Denna specialisering fastställs av förbandet efter förbandets specifika behov av kompetens och individens eventuella erfarenhet som GSS. Innehållet i denna period ska utgöra en grund för att besitta de förmågor som beskrivs för att kunna befordras till översergeant. Sergeanten bör under denna period vara handledd. Följande delar/områden kan ingå i förbandsprofilering:
– Genomförande av YBK
– Truppföring eget typförband
– Trupputbildning inom vald specialisering
– Leda stridsskjutning eget typförband

Krigsbefattningar under denna period är t.ex. gruppchef, vagnchef, stf plutonchef.

Riktlinjer för yrkes- karriärUtveckling och befordran inom armén

Översergeant (B till C)

Under denna period ska översergeanten fullfölja sin specialisering inom inriktning/fack/funktion och genom tjänstgöring tillämpa sina färdigheter och kunskaper. Genom att verka under lång tid i funktion kommer SO erhålla erfarenheter som utvecklar och fördjupar dennes total förmågor. Breddning inom vald inriktning/fack/funktion kan påbörjas under denna period. Internationell erfarenhet kan erhållas genom insats eller kursutbildning.

Efter ett antal år på denna nivån kan översergeanterna lämpligen starta att utvecklas i två olika inriktningar. En inriktning är att ytterligare fördjupa sig inom ett eller flera områden i syfte att bli den främste inom ett eller fler områden. Denna inriktning benämns funktionsinriktning.

Den andra inriktningen är chefsinriktningen. Chefsinriktningen innebär övergripande att SO tillåts bli lite bredare inom fler områden, för att med denna förmåga senare verka som t.ex. kompanifanjunkare eller chef för funktionspluton.

Riktlinjer för yrkes- karriärUtveckling och befordran inom armén

Det är även här en intressant skillnad mellan marinen och armén träder fram i synen på tidigare erfarenhet. Försvarsmaktens grundkrav för att bli befordrad till Översergeant är minst två (2) års tjänstgöring som Sergeant. Notera att detta är ett minsta krav och ska inte läsas som att personen per automatik ska bli befordrad efter sina två (2) år. “Automatisk befordran baserad på tid får därmed inte förekomma.” För armén beskrivs att tiden två (2) år baseras på att individen tidigare tjänstgjort som gruppbefäl. Den person som enbart genomfört GU “bör” ha längre tjänstgöring innan befordran blir aktuell. Här poängteras bland annat riktlinjer som “skicklig att verka i krigsbefattning”, “kompetent att leda övning och träning på plutonsnivå”, “kompetent att leda stridsutbildning med egen typpluton” samt “har påbörjat specialisering/fördjupning inom ett eller flera områden och där verka som instruktör”. Här återfinns ett tydligt plutonsfokus vilket är naturligt för den stora massan som kommer från MSS. För övriga funktionsskolor är den här kopplingen inte alltid lika självklar och det finns därmed en risk att de som hamnar på funktionsstab missas i vad de ska ha för kompetens innan de tar klivet till nästa nivå. Även om det finns nämnt att de som går mot funktionsspecialist ska ha “mångårig erfarenhet och djup kunskap inom något/några områden” finns det en risk att det blir diffust när det är dags för bedömning.

För marinens del poängteras att befordring mot Översergeant “normalt” ska ske efter fyra (4) års tjänstgöring. Personal som har tjänstgjort som soldat, sjöman eller gruppbefäl tidigare (minst 48 månader) kan få sin tjänstgöringstid beaktad för en tidigare befordran. I övrigt har man strukit ordet “mångårig” och nöjt sig med att en blivande översergeant ska ha “erfarenhet och djup kunskap inom något/några områden med inriktning mot funktionsspecialist”. Därutöver ska individen också vara godkänd enligt FM FySS.

Fanjunkare (C)

Funktionsfanjukare verkar vid förband, skolor, centra och högre staber som den främste instruktören/företrädaren som t.ex. sakansvarig, ansvarig för materielutveckling men även som stabsofficer inom olika funktioner. Fanjunkaren är en auktoritet inom eget område och har förmåga att utbilda och handleda kollegor inom sitt område.

Chefsfanjunkare är bredare i sitt kunskapsområde och innehar befattningar som lärare på skolor eller chef för funktionspluton. En tydlig befattning för fanjunkare med chefsinriktning är kompani/skvadronfanjunkare.

Riktlinjer för yrkes- karriärUtveckling och befordran inom armén

Minst fyra (4) års tjänstgöring som översergeant är grundkravet. Här finns det återigen en differentiering mellan grenarna. För marinen anges att individen ska ha minst åtta (8) års tjänstgöring som OR6, varav minst fyra (4) år som översergeant. Här har armén en något friare inställning där individen “bör” ha sex (6) års tjänstgöring som översergeant. Återigen poängteras stridsutbildning, i det här fallet med pluton inom kompanis ram. Därtill ska individen ha en “grundlagd systemförståelse för eget typkompani/funktion” samt vara “skicklig att handleda yngre kollegor”. Såväl marinen som armén trycker på att individen ska ha en specialisering inom ett eller flera områden och kunna leda utbildning inom dessa. Därtill anser marinen att individen ska ha genomfört en godkänd utbildning i utvecklande ledarskap.

Förvaltare (C)

Förvaltaren som funktionsspecialist verkar på förband och staber som stabsmedlem/ämnesexpert inom ett eller flera områden. Förvaltaren har genom sin långa erfarenhet en bred bas att stå på samt att denna har fördjupat sig i fler områden. Exempel på befattningar är stabsofficer inom funktioner, utvecklingsofficer, lärare vid skolor och centra, sent i karriären kan befattningar på FMV och/eller HKV var aktuella.

Förvaltare som chefsrådgivare verkar på befattningar där dennes något bredare bakgrund nyttjas. Förvaltaren har uppgiften att verka som stf chef eller som rådgivare åt chef. Befattningen på denna nivå är t.ex. bataljonsförvaltare, enhetsförvaltare, stf chef eller chef för funktionskompani.

Riktlinjer för yrkes- karriärUTveckling och befordran inom armén

Inte oväntat krävs en godkänd HSOU för att ens vara tänkbar som förvaltare. Detta är inget nytt, det som däremot är intressant är synen på tjänstgöringstid och kompetens inför. Grundkravet är minst fyra (4) års tjänstgöring som fanjunkare. Armén vill ha en individ som tjänstgjort minst 16 år som yrkesofficer. Därutöver ska individen vara “skicklig att leda och planera utbildningsverksamhet” samt “skicklig att verka som chef i kommandokedjan (kompani) eller i stabsfunktion”. Vad gäller mer specifikt för funktionsförvaltare och bataljonsförvaltare återkommer jag till senare. Marinen anser att en förvaltare ska ha minst sex (6) år som fanjunkare och totalt 14 år som OR6/7. Därutöver ska personen som fanjunkare ha tjänstgjort som instruktör/lärare, tjänstgjort vid annan enhet samt kunna verka på chefsnivå alternativt som beslutstöd inom olika nivåer.

Riktlinjer vid funktionsinriktning

Medan marinen inte gör någon särskilt distinktion mellan chef- eller funktionsinriktningarna när det gäller befordran, har armén valt att i sin tabell göra några tillägg för den som går mot att bli funktionsfanjunkare/förvaltare (kompetensdjup D).

Funktionsfanjunkare

Här söker armén en individ som förutom “mångårig erfarenhet och djup kunskap” även ska vara “expert i stabsbefattningar inom och utom FM inom ramen för eget funktionsområde”. Värdeord för kompetens anges även att vara en “auktoritet inom eget kompetensområde”. Det borde innebära att personen uteslutande tjänstgör inom det eller de områden som ligger inom funktionen på olika nivåer. Dels att personen erhåller en möjlighet att utforska såväl den akademiska världen som andra myndigheter beroende på funktionsinriktning. För att kunna bli en “auktoritet” inom ett visst område krävs nämligen att bli erkänd som det i en stor krets. Vilket i sin tur även kan innebär att fanjunkare i högre utsträckning kommer ta plats på olika sätt i staber, beredningar och offentligheten på ett sätt som tidigare varit mer förknippat med majorer och överstelöjtnanter. Vilket i sin tur kan innebära en del interna konflikter i förhållande till (relativt) låga nivå tjänstgraden har i stegen gentemot OF.

Funktionsförvaltare

Funktionsförvaltaren beskrivs som en person som är chef med kompetensområdesansvar. En “expert att verka som systemföreträdare/sakansvarig, expert som försöksledare” samt “expert inom materielsystemsutveckling”. Här har auktoritetssfären utökats till “ett fåtal kompetensområden”. Det förefaller vara den här individen som i framtiden kommer dels bemanna befattningar hos FMV och FOI, samt vara den som är ansvarig för utveckling av våra framtida fordon, vapen m.m. Hur kompetensdjupet “expert” ska operationaliseras och mätas inom den här nivån kommer bli intressant att följa. Men inriktningen är tydlig, när du nått den här nivån är du inte längre ute på förband.

Riktlinjer vid chefsinriktning

För chefsinriktningarna stannar kompetensdjupet vid nivån skicklig (C). Precis som tidigare beskrivits är detta individen som har i ett ganska tidigt skede blivit mer generell i sitt kunnande för att kunna lösa rollen som chef. Återigen betonas förmågan till stridsutbildning för arméns räkning.

Kompani/skvadronsfanjunkare

Den här individen förväntas vara “kompetent att leda stridsskjutning med eget kompani i bataljons ram” samt ha “systemförståelse för eget typkompani/funktion inom typbataljon” och kunna “stödja chefer med planering, genomförande, uppföljning. Stridsvärde, disciplin, moral och anda, erfarenhets- och taktikanpassning”. Inte oväntat läggs ansvaret för förbandsandan på specialistofficersskrået. Det kommer således bli en bedömningsfråga om en individ kan bistå med att upprätthålla “disciplin och moral” för att i framtiden kunna bestrida rollen som kompanifanjunkare.

Bataljonsförvaltare

Den högsta nivån som beskrivs för en specialistofficer i riktlinjerna. Här förväntas individen vara skicklig inom en rad områden såsom “handleda och utbilda inom eget förbandssystem, leda stridsskjutning med kompani inom bataljons ram, stå för kontinuitet, stabilitet och är en ‘kulturbärare'”. Det är även den här individen inom triaden vars huvudsakliga ansvar är att “kvalitésäkra de individuella färdigheterna”. Detta kommer således kräva att framtida bataljonsförvaltare (och sannolikt även regement- och flottiljförvaltare) blir än mer delaktiga i förbandets verksamhet och i högre utsträckning syns ute på övningsplatserna.

Vad betyder detta för dig?

Om du just nu tjänstgör som, eller är på väg att utbilda dig till, specialistofficer kan detta innebära en rad möjligheter. Framförallt innebär det att det nu finns riktlinjer som kan hjälpa dig att utvecklas i den riktning du önskar. Det vill säga, enbart för att du har läst en inriktning där du hamnat i ett fack behöver det inte explicit innebära att du är fast där. Möjligheten existerar dels att gå mot flera kompetensområden, även sådana som inte är närbesläktade. Det innebär även en möjlighet att ta chefsbefattningar som inte har ordet “ställföreträdare” framför sig. Vad som är tydligt initialt är förmågan till att sprida kunskap. Det kan också innebära att det öppnas möjligheter att skaffa sig civil kompetens i form av högskolestudier eller ämnesspecifika kurser för att nå en högre kunskapsnivå.

Samtidigt som det öppnar möjligheter för individen, kommer det även ställa krav på organisationens förmåga att tillgodose behoven och skapa de möjligheter som krävs för att individen ska ha en chans att gå vidare. Det här får helt enkelt inte enbart bli “ord på ett papper” som bara blir viktiga när organisationen vill hindra någon från att bli befordrad. Det kommer kräva att vissa av definitionerna förtydligas för att göra det enklare för chefer (och underställda) att förstå vilken kunskapsnivå som måste uppnås och hur vi mäter det. Kanske genom praktiska och teoretiska prov. Kanske genom viss typ av tjänstgöring med handledare. Kanske en kombination. Oavsett finns det anledning att under kommande år genomföra en revidering av riktlinjerna för att skapa ett dokument som majoriteten kan förstå och tillämpa i enlighet med de tankar som fanns bakom vid skapandet.

---

Referenser

FM2019-20508:1 Riktlinjer för yrkes- och karriärutveckling och befordran inom Armén

FM2019-19717:1 Riktlinjer för yrkes- och karriärutveckling och befordran inom Marinen