Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Med en (1) vecka till godo offentliggjorde Försvarsmakten det kompletterande budgetunderlaget för 2021 och därmed de förändringar som behövde genomföras för att omhänderta de styrningar som kommit ifrån regeringen. Även om de flesta detaljer återfinns i de hemliga bilagorna finns det kapitel, stycken och enstaka meningar som är värda att lyfta fram i ljuset. Det kompletterande underlaget som tog strax över en (1) vecka att framställa innebär inte per se att Försvarsmakten behöver göra avkall på några större förmågor, däremot finns det en ton av tillrättavisning om att vissa av det politiska etablissemangets förslag inte är önskvärda utifrån såväl förmågehöjande som ekonomiska perspektiv. Samtidigt som att det blir fler stora klossar har myndigheten varit illa tvungen att på detaljnivå dra ner vissa ambitioner, vilket kommer att märkas längst ner i organisationen och därmed troligtvis vara det som hamnar i fokus internt.

Det här inlägget kommer enbart titta på det kompletterande underlaget och de reduceringar som framgår i text för armén, marinen, flygvapnet och hemvärnet. En större jämförelse mellan de olika beslutsunderlagen skjuts på framtiden då dokumentationen börjar växa och det gäller att ha tungan rätt i mun gällande formuleringar och hur saker och ting kan tolkas.

”Trots att regeringens uppdrag innebär en ökning av tillgänglig ekonomi krävs, för att realisera regeringens inriktning inom de angivna ekonomiska ramarna, att Försvarsmakten även vidtar reduceringar och förskjutningar i planerad verksamhet. Regeringen har i uppdraget angett ett antal åtgärder som Försvarsmakten inte får vidta för att finansiera den inriktning regeringen beslutat om och vidare hänvisas till att Försvarsmakten ska utgå från ekonomiska beräkningar som ligger till grund för regeringens inriktning. Detta försvårar möjligheterna att åstadkomma en balanserad och genomförbar plan.

Försvarsmakten

Armén

Den politiska styrningen för armén var bland annat att samtliga brigader ska vara organiserade senast 2030 samt att förlägga utbildningen av divisionsartilleribataljon till Värmland. Föga oväntat innebär detta att pengar måste lösgöras från andra områden för att täcka upp de kostnader som dels en nyetablering innebär, dels inköp av fler artilleripjäser och annan materiel för brigaderna.

För armén innebär detta en reducering i inköp av olika typer av fordon och släp som organisationen är i behov av. Försvarsmakten har under det senaste året mottagit allt fler leveranser av nya lastbilar samt terrängbilar. Samtidigt är organisationen i behov av nya breddfordon för att ersätta allt från minibussar till den gamla terrängbils-parken. Reduceringen kan således innebära att förbanden fortsatt kommer få laga efter läge och vänta ytterligare några år på att erhålla ersättningsfordon för att kunna lösa uppgifter och egen transport. Ett område som förövrigt var beräknat att kosta 900 miljoner och angivet som särskild satsning.[1] Istället kommer det innebär att fortsatt beroende av krigsplacerade civila fordon vid mobilisering.

Vidare reduceras ekonomin för anskaffning av nytt eldhandvapen. Ett avbräck som kan få olika inverkningar på verksamheten beroende på hur man väljer att hantera det. Ak5 har gått över sin livslängd med råge och flera har vittnat om hur slitaget nu börjat att visa sig på allt fler vapen. Framtagandet av den nya automatkarbinen (Ak 6) har varit en lång resa tillsammans med förslaget om en helt ny garderob med olika vapensystem beroende på befattning tillsammans med behovet av ett nytt prickskyttevapen. Frågan är således om Försvarsmakten nu tvingas skära i ambitionerna kring vapengarderoben, göra mindre inköp initialt eller helt skjuta vissa system på framtiden. Med en ökad värnpliktskull och en ambition att öka antalet anställda soldater och yrkesofficerare ökar således behovet av antal eldhandvapen, ovanpå detta innebär det även ökat slitage på en vapenpark som redan är till åren kommen. Det återstår således att se hur detta påverkar, och om ekonomin tvingar Försvarsmakten att hålla sig till nuvarande kaliber eller ej.

Vidare kommer armén behöva skjuta på anskaffning av ledningsutrustning samt uppbyggnaden av en divisionstelekrigbataljon. Även om det på sikt behövs en telekrigbataljon på divisionsnivå innebär förskjutningen troligtvis inte några större begränsningar som så. Då är det mer bekymrande med en senareläggning av anskaffning av ledningssystem som behövs på bred front. Ledningsstödssystem Mark (LSS Mark)[2] [3] ligger i framtiden och utlovar en tidsålder av informationsdelning som ska skapa bättre förutsättningar för arméns ingående delar att snabbt dela information med varandra och högre ledning. Men det innebär samtidigt att området är tekniktungt och därmed kräver sin pengapåse för att realisera.

Etableringen Östersund

Jämtlands fältjägarregemente (I 5) etableras i Östersund i perioden 2026-2030 för att påbörja utbildning av lokalförsvarsbataljoner. Den beräknade kostnaden för upprättandet under perioden 2023-2030 är 1 200 miljoner kronor. Utbildningen av lokalförsvarsbataljonerna beräknas kosta ca 150 miljoner kronor. Överlag föreligger det en del osäkerheter kring etableringen gällande kostnader för etableringen och det behövs en samordning mellan Försvarsmakten, Fortifikationsverket och kommunen för att kunna skapa ett gediget underlag.

Artilleriet

Det finns en politisk vilja att etablera en delad artilleriutbildning i Kristinehamn och Villingsberg. Här är Försvarsmakten extra tydlig i att det inte är rationellt att använda sig av en delad plats när det dels finns möjlighet att utbilda bataljonen på plats i Villingsberg, dels för att det innebär en rad osäkerheter om hur etableringen i Kristinehamn ska kunna genomföras med infrastruktur och övningsfält. Här behöver såväl Försvarsmakten som Fortifikationsverket mer tid att titta på vilka möjligheter som finns och vad det i slutändan de facto skulle kosta.

Försvarsmakten anger också att det är för tidigt att ange att divisionsartilleribataljonen ska vara ett eldrörsartilleri. För att lösa uppgiften för divisionens räkning behövs det räckvidd och eldkraft, vilket innebär att frågan om raketartilleri i allra högsta grad är levande. Såväl Försvarsmakten som FMV anser att det är möjligt att uppbringa ett beprövat rakart-system i perioden 2026-2030, utan att det har betydande inverkan på ekonomi eller artilleriutbildningen i Värmland.

Marinen

Grenen tvingas till såväl reducering som förskjutning inom tre (3) områden. Förmågan till sjörörlig logistik, omsättning av båtar till amfibieförbanden (vilket framförallt är aktuellt med tanke på etableringen i Göteborg) samt ytstridsfartyg. Det sistnämnda berör ambitionen att sent i perioden 2026-2030 påbörja anskaffning av två (2) nya ytstridsfartyg. Ett behövligt tillskott som nu skjuts på framtiden.

Det sjörörliga logistikkonceptet berör två (2) marinbasbataljoner och skulle innebära att marinens taktiska logistik skulle bli robust. Nu innebär ambitionen att konceptet senareläggs i perioden och innebär en ”utveckling” av den marina logistikförsörjningen. Det är i skrift tydligt att detta har en negativ inverkan på marinens egen logistikförsörjning.

Flygvapnet

Här är det något mer oklart vilka förändringar och eventuella reduceringar det blir. Det är exempelvis oklart hur helikopter 14 och förmågan till sjöoperativ verksamhet ser ut. En förstärkning av ubåtsjaktsförmågan påbörjas i perioden 2024-2030. Om detta fortsatt innebär taktisk datalänk och lätt torped framgår inte. Därmed ber Försvarsmakten om att få återkomma i frågan i kommande budgetunderlag. Försvarsmakten flaggar däremot för de osäkerheter som finns gällande övergången från SK60 till ett nytt skolflygplan.

Hemvärnet

För hemvärnet innebär budgetunderlaget inga förändringar i ambition utan planen för inköp av fordon samt mörkermateriel.

Reflektioner

Armén är fortsatt i fokus vad det gäller satsningar och åtgärder. Det förefaller även vara enklast att förklara vad olika reduceringar och förskjutningar innebär för försvarsgrenen. Vidare framgår det med största tydlighet att de tillkommande utbildningsplatserna kommer ytterst påverka personalen genom omfördelningar mellan orter. I en tid då det har lyfts en motvilja mot att veckopendla bort från familjen för att lösa uppgifter på de olika staberna, eller andra typer av bemanningsuppdrag, kan det således bli en utmaning för myndigheten att tillsätta alla de befattningar som på sikt behövs för att kunna bedriva en kvalitativ utbildning. Det kan således bli aktuellt med fler återanställningar (som just nu stoppats) av tidigare anställda, samt införande av fler ekonomiska incitament för att locka individer till de här uppgifterna.


[1] https://soff.se/wp-content/uploads/2019/04/FFD-F%C3%B6rdjupningsseminarium-Arm%C3%A9-Lewin.pdf

[2] https://soff.se/wp-content/uploads/2019/04/FFD-F%C3%B6rdjupningsseminarium-Arm%C3%A9-Lewin.pdf

[3] https://issuu.com/whdesign.se/docs/artilleri_nr1_2020/6

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter