Sedan både försvarsberedningens rapport ”värnkraft” och Försvarsmaktens underlag till den politiska propositionen offentliggjordes har diskussionerna böljat fram och tillbaka om ett antal områden. Personalförsörjningen av Försvarsmakten är alltjämt ett återkommande ämne där frågorna är många om hur Sverige nu ska tackla ekvationen kontinuerligt (GSS/K) och tidvis (GSS/T) tjänstgörande samt plikt (GSS/P). En del av frågetecknen är troligtvis baserade på det faktum att hanteringen av den tidvis tjänstgörande personalen varierat kraftigt mellan förbanden.
Av anledningar som jag kommer ange längre ner i artikeln tror jag att den stora massan GSS/T och K lever på lånad tid och kommer framöver att minskas till förmån för framförallt totalförsvarspliktiga. Tråkigt för de som vill kombinera civilt arbete med tidvistjänstgöring som soldat. Glädjande för de som kan tänka sig att istället gå mot att bli reservofficer då behovet av dessa kvarstår och kommer öka i framtiden.
Försvarsberedningen anser att Försvarsmaktens personalförsörjning ska vila på totalförsvarsplikt, anställning och avtal. För att säkerställa en krigsorganisation med tillräcklig volym behöver totalförsvarspliktens möjligheter tillvaratas i större omfattning än idag och fler behöver grundutbildas med värnplikt. Samtidigt är anställd personal, i form av yrkes- och reservofficerare samt kontinuerligt och tidvis tjänstgörandegruppbefäl, sjömän och soldater, en förutsättning för stående förband.
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Större värnpliktskullar ska bidra till att inte bara förse Försvarsmaktens krigsorganisation med totalförsvarspliktiga soldater. Värnplikten ska därutöver garantera en långsiktig försörjning av yrkes- och reservofficerare och GSS/K. Så långt finns det ingen konkurrens mellan kategorierna (om vi tänker bort konkurrens om infrastruktur och materiel). Däremot inser den noggranne läsaren att behovet av anställda soldater minskar när försvarsberedningen öppnar upp för att värnpliktiga under grund- och repetitionsutbildning ska kunna användas för beredskap och operationer även i fredstid. Formuleringen åsyftar troligtvis på de beredskapstroppar av värnpliktiga som fanns förr och som kunde användas exempelvis vid naturkatastrofer. Vidare på det spåret vore det inte överraskande om även de värnpliktiga bevakningssoldaterna återkommer då dessa helt enkelt är billigare att driftsätta än anställda soldater.
Mot bakgrund av att värnpliktsutbildad totalförsvarspliktig personal i ökad utsträckning kommer att fylla befattningar i krigsorganisationen anser beredningen även att antalet befattningar som avses bemannas med tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän successivt bör minska jämfört med dagens planering. Beredningen anser därmed att behovet av att aktivt rekrytera tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän också nedgår.
Försvarsberedningens rapport “Värnkraft”
Även om försvarsberedningen är väl införstådd med att det är de stående förbanden med anställd personal som kommer vara mest kvalificerade, och framförallt vara den resurs som är snabbt gripbar, anser beredningen att det är mobiliseringsförbanden som ska utökas i storlek och inte de stående. Beredningen anser helt enkelt att antalet anställda soldater och sjömän inte ska utökas och istället ska fokus ligga på att utöka antalet yrkesofficerare för att förse grundutbildningarna med instruktörer. Vidare vill försvarsberedningen att Försvarsmakten genomför en grundlig analys av krigsorganisationen för att identifiera befattningar som kan bemannas av civila med kompetenser som Försvarsmakten inte kan själv kan producera. Något Försvarsmakten håller med om och anger att det finns ett ökat behov av civil personal i de högre staberna. Således kan vi överlag få se fler befattningar omvandlas till civila befattningar vilket möjligtvis kan påverkar soldater också. Samtidigt är det också möjligt att det skulle frigöra fler yrkesofficerare för att bestrida befattningar där den militära erfarenheten är av vikt (läs mer personal till utbildningsverksamheten, mindre till förvaltning).
Behovet av anställda soldater och sjömän vid landets grundutbildningar kan också möjligtvis nedgå på sikt då beredningen föreslår att Försvarsmakten bör utbilda värnpliktiga befäl som kan öva befälsföring och vara ett komplement till de anställda befälen tillsammans med att allt fler reservofficerare erbjuds möjlighet att tjänstgöra.
Behovet av GSS/K motsvarar dagens behov då dessa koncentreras till enbart de stående krigsförbanden samtidigt som behovet av GSS/T minskar genom att enbart behovssättas i de stående krigsförbanden som komplement till GSS/K.
Försvarsmaktens underlag för försvarspolitisk proposition 2021–2025
Omorganisationen från anställda till totalförsvarspliktiga kommer sannolikt märkas mest inom arméns manöverförband. Då beredningen föreslår att den fast anställda soldatkåren samlas kring funktions-, utbildnings- och beredskapsuppgifter. Därutöver ska fokus ligga på att säkerhets-, luftvärns-, och vissa jägarförband personalförsörjs med anställd personal. För marinen föreslår beredningen att de totalförsvarspliktiga ska bemanna reservbesättningar samt utbildas för att lösa befattningar inom marinbasen och ledning. När det gäller flygvapnet anser beredningen att huvuddelen fortsatt ska vara kontinuerligt tjänstgörande men att basorganisationen mycket väl kan bestå av totalförsvarspliktiga. Således finns det fortsatt en öppning från politiskt håll att även inom de blå stridskrafterna fasa in fler värnpliktiga för att fylla ut organisationen.
Även om Försvarsmakten håller med om att den stora massan till krigsorganisationen ska hämtas ur värnplikten och att behovet av GSS/T kommer nedgå, slår myndigheten dock fast att det fortsatt kommer finnas ett behov av GSS/K. Den anställda personalens professionalitet anges som avgörande för landets strid mot en kvalificerad motståndare. Samtidigt är det svårt att inte tänka på ekonomin och hur nuvarande regleringsbrev tillsammans med en ansträngd ekonomi bidrog till att Försvarsmakten helt enkelt inte kunde erbjuda fasta anställningar till soldater ur grundutbildningskullarna. Även om Försvarsmakten ser ett fortsatt behov av såväl kontinuerligt som tidvis tjänstgörande personal är risken överhängande att myndigheten även i framtiden kommer behöva göra tuffa prioriteringar, och då är det långt ifrån säkert att de anställda soldaterna drar det längsta strået.
En möjlig ljusning är att vissa kompetenser fortsatt kommer vara svåra att hushålla med internt och det helt enkelt är fördelaktigt att dessa tjänstgör tidvis för att sen upprätthålla sin kompetens ute i det civila samhället. Några förband har redan påbörjat resan med att minska antalet anställda soldater (såväl K som T) och framtiden kommer få utvisa var någonstans behovet kommer att kvarstå och om Försvarsmakten överhuvudtaget kommer uppnå målet 2027 med 6850 st GSS/K.