Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Under åren har jag skrivit en del artiklar om mental träning och vikten av ett positivt tänkande. Det här inlägget kan ses som en fortsättning på “det är en fråga om attityd” och en form av sammanställning av de instagram- och twitter-inlägg som berört ämnet på ett eller annat sätt. Efter flertalet samtal med olika individer, och 75th rangers instagram-inlägg om perfektionism, upplevde jag att det nog var dags att få ner en del av mina tankar i skrift.

Det har stötts och blötts att Försvarsmakten i stort fostrar ett kollektiv som strävar efter att alltid vara bäst i det de gör. Lägg därtill diskussionen kring att nyanställda unga officerare allt som oftast lägger till det där extra (ibland i form av gratis arbetstid) för att känna sig tillfreds med den produkt de ska leverera. Jag har tidigare behandlat riskerna med “svartflex” och hur det kan påverka efterträdare negativt och kommer således lämna det ämnet därhän. Däremot vill jag fokusera på hur vi som individer lägger upp våra mål och därmed våra “ribbor” för vad som är en god prestation.

Inom fysisk träning är ett återkommande råd att träna med individer som är fysiskt starkare än en själv. Argumentationen är att detta kommer skapa en vilja hos individen att alltid pusha sig till ett yttersta och därmed bli bättre. I sak inte alls konstigt utan det finns klart poänger med att sträva mot den nivå som ens kamrater har. Försvarsmakten fungerar likadant där vi kontinuerligt poängterar att leda genom föregångsmannaskap och att underställda därmed kommer sträva efter att agera på samma sätt, vare sig det gäller fältmässighet eller fysiska prestationer.

Risken är däremot att vi i jakten på att hitta förebilder börjar jämföra oss med individer som är på en så pass högre nivå än oss själva att vi aldrig har en rättvis chans att komma ikapp. För när skillnaden mellan dig och din förebild blir för stora blir det plötsligt svårt att se framgångar då de kommer te sig obetydliga i jämförelse vid en prestationsjämförelse. Det i sig riskerar istället att skapa negativa känslor av att aldrig räcka till vilket i sin tur riskerar att sprida sig till andra områden i livet (kanske med sjukdom som följd). En känsla av att vara inte vara god nog för tjänsten som kan vara svår att skaka av sig.

För att motverka det här behöver vi först hitta förebilder vars prestation ligger inom räckhåll för dig som individ. Det är här vi hittar våra målsättningar som vi fastställer. Därefter behöver vi titta bort från andra individer och enbart se till vår egna prestation samt hur den förändras över tid. Det vill säga att när du utvärderar din prestation på skjutbanan eller på fystesterna ska den grunda sig i hur du presterat tidigare, inte hur andra presterade samtidigt som dig. Det är din prestation i förhållande till dina tidigare prestationer som är intressanta i sammanhanget och som kan utröna ifall du ligger rätt i din träning i förhållande till dina mål. Du kanske inte var snabbast i plutonen på fälttestet, men du kan likväl förbättrat din tid med sekunder eller minuter. Då är det vinsten du ska fokusera på. Eventuella topplaceringar inom enheten är en bonus som är trevlig, men som egentligen inte säger mycket om din prestation som sådan.

Det här är samma mindset som rekommenderas att användas i uttagningstester till olika förband. Det är helt enkelt irrelevant hur du upplever att andra presterar eller inte presterar på olika moment. Du må uppleva att du kunde presterat bättre på ett delmoment och att det gick dåligt i förhållande till hur du tidigare presterat, men säg aldrig att det gick dåligt baserat på hur andra genomfört. Det kan mycket väl vara på det viset att du ligger bra till resultatmässigt, men genom att låta de negativa tankarna få fäste finns risken att du inte bara presterar sämre utan kanske till och med avbryter i tron om att du inte alls presterat.

Inse även att ingen lyckas att utföra en uppgift perfekt första gången. Framförallt inte under en kurs. Försvarsmakten har gjort det enkelt för sig genom att säga att individer antingen kan vara underkända eller godkända. Allt annat är irrelevant i sammanhanget. Att du precis klarat godkäntnivån på ett teoretiskt test innebär inte att du är en sämre befattningshavare än de som fick högre antal poäng. Du har fortfarande nått upp till samma nivå som övriga. Nu vet du däremot vad du behöver läsa mer om och var du har dina svagheter för att på sikt bli mer erfaren inom ett område. Kursverksamheten inom myndigheten är för att skapa en lägsta nivå för att kunna utföra vissa uppgifter. De syftar inte till att vid examen ha skapat ämnesexperter som kan utföra handlingar friktionsfritt. Att nå en sådan nivå av expertis tar flera år att bygga, samtidigt kommer det alltid uppstå situationer där du blir osäker och behöver slå i litteraturen eller fråga en kollega.

Genom att utgå från dig själv kommer du bli tryggare i din prestationsförmåga med stärkt självförtroende som följd. Det är den typen av stabila personer som vi behöver när mörkret fallit in och det börjar bli jobbigt ute i skogen. Inte individer som söker trygghet i att andra presterar sämre.

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter