Din EOBUSARE i gryningen

Befordran av värnpliktiga

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Omställningen av försvaret till ett nationellt fokus med återinförd värnplikt medförde att flera på förhand förutspådde återkomsten av pluton- och kompanibefäl. Därutöver blev även gruppbefäl (av naturliga skäl) återinförda i organisationen och cirkeln är därmed i princip sluten. Vi är nu tillbaka där vi började resan mot insatsförsvaret, med skillnaden att den här gången ska två system försöka samexistera. Vad som nu verkar ha tagit en del på sängen är de här befälskategorierna även ska ha grader, och att dessa således kommer vara desamma som för OR6 och nedåt.

I den här karusellen har det även lyfts farhågor att värdet på graderna kommer att devalveras och att det nu kommer bli svårt att förklara för de anställda varför en värnpliktig med enbart några månaders tjänstgöring kan bli korpral. På sätt och vis förstår jag att det uppstår en förvirring när FFS 2008:2 (Försvarsmaktens föreskrifter om befordran av totalförsvarspliktig personal) och FFS 2009:1 (Föreskrifter om ändring i Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 2008:2) om befordran av totalförsvarspliktig personal) återfinns bland gällande föreskrifter på Försvarsmaktens hemsida, när FFS 2008:2 upphävdes med FFS 2017:4 (Försvarsmaktens föreskrifter om personaltjänst).

I FFS 2018:7 (6 kap. 1§ återfinns en skrivning om att totalförsvarspliktig personal får bli befordrade till vicekorpraler efter 150 dagar, om de genomfört en godkänd gruppbefälsutbildning. Det ska tilläggas att den här föreskriften även reglerar att officersaspiranter ska bli utnämnda till vicekorpraler efter första året, korpral vid andra och sergeant vid tredje året. Vad jag däremot inte har lyckats utröna är om FFS 2009:1 upphävts, vilket den bör har gjorts utifrån det som framförs i skrivelsen ”Beslut avseende befordran av värnpliktiga” som kom i september. I den framgår det att det i den gällande föreskriften, FFS 2019:7 inte berör befordran av värnpliktiga. Således förefaller det fastställda läget vara att det är FFS 2019:7 som gäller och alla andra är att se som upphävda.

Men det sagt kan vi gå vidare till vad själva skrivelsen säger. I och med att Försvarsmakten infört bland annat kompanibefäl (KB) i år har det identifierats att det saknas föreskrifter som reglerar hur befordran för dessa ska hanteras. En ändring av FFS 2019:7 verkar ligga i röret och kan förväntas träda i kraft för nästa grundutbildningskull (GU 21/22). Fram till dess har vi nu att förhålla oss till de, av personaldirektören, fastställda bestämmelserna för värnpliktig personal.

Gruppbefäl (GB) får befordras från mening till korpral efter 150 dagar och avslutade godkänd gruppbefälsutbildning.

Plutonsbefäl (PB) får, utöver samma bestämmelser som GB, befordras från korpral till sergeant efter 270 dagar och godkänd plutonbefälsutbildning.

Kompanibefäl (KB) får, utöver bestämmelserna för GB och PB, befordras från sergeant till fänrik efter godkänd kompanibefälsutbildning.

Gemensamt för samtliga utbildningar är att Försvarsmakten centralt utformar hur de olika befälsutbildningarna ska se ut. Således förefaller det inte vara upp till enskilda förband hur de ska utforma sina utbildningar och det återstår att se hur resultatet faller ut framöver.

Nu när vi klargjort att de värnpliktiga erhåller sina grader inom väsentligt en (av förklarliga skäl) kortare tjänstgöringstid är det lämpligt att påminna om att de värnpliktiga inte behåller de här graderna om de väljer att ta anställning som soldater, eller läser någon av officersutbildningarna. Det är inte heller på tal om att likställa anställda och värnpliktigas befälsutbildningar då dessa skjuter mot olika mål samt syften. Det ska även tilläggas att den värnpliktige inte får någon höjning av dagsersättningen för att genomfört en befälsutbildning. Även om nu muck-premien kommer bli högre med längre tjänstgöring, är det i sig ett klent argument för att en PB eller KB går vinnande ur den här situationen jämfört med en anställd soldat.

Blir graden devalverad av att värnpliktiga nu erhåller de grader som respektive befälsnivå hade innan plikten lades vilande? Om jag ställer frågan på ett annat sätt. Blev graderna devalverade för att Hemvärnet befordrar baserat på andra bestämmelser? Troligtvis var det inte så många utanför hemvärnssfären som överhuvudtaget tänkte på hur hemvärnets soldater och befäl klättrade i graderna. Vilket för mig tillbaka till de värnpliktiga. Kommer deras grader verkligen devalvera graderna för OR? Tveksamt.

Därutöver har det lyfts frågor kring att helt plötsligt kommer det vara värnpliktiga sergeanter som får en högre grad än instruktörerna som är korpraler och furirer. Det kan sticka i ögonen, men om vi loopar tillbaka till det som jag skrivit ovanför så får de enbart behålla graden när de blir inkallade på repövningar. Och bara för att de har en på pappret högre grad innebär det inte att de per automatik får ta befäl över andra, varken över sina instruktörer eller kamrater. Det här har att göra med ”befälsrätt” och en tydlig kedja baserat på vem som är utpekad chef och förman. Det här framgår i förordning (1996:927) om Försvarsmaktens personal.

3 kap. Befälsrätt

1 §   Befälsrätt innebär rätt och skyldighet för den som tillhör den militära personalen att i tjänsten föra befäl över annan militär personal. Befälsrätten kan vara begränsad till en viss tjänsteutövning eller ett visst tjänsteuppdrag.

Den som har befälsrätt över någon annan är dennes förman.

2 §   En chef har befälsrätt över den personal som tjänstgör under honom eller henne. Befälsrätt över en chef medför också befälsrätt över den personal som står under dennes befäl.

3 §   En militär eller civil chef får begära av sin personal att den skall biträda honom eller henne med personliga angelägenheter endast under tjänstetid och om det behövs för att chefen skall kunna utöva sina tjänsteåligganden effektivare.

4 §   Befälsrätt över dem som har befattningar i Försvarsmakten som läkare, veterinär, tandläkare, apotekare, psykolog, själavårdare eller jurist omfattar inte medicinska, psykologiska, religiösa respektive juridiska frågor.

5 §   Den som har befälsrätt får inte ge en order som strider mot svensk lagstiftning eller folkrätten.

Förordning (1996:927) om Försvarsmaktens personal

Vidare i Försvarsmaktens egen föreskrift, FFS 2019:6, framgår följande:

5 § Ett befäl får placeras i en befattning som medför befälsrätt över personal med högre tjänsteställning.

Tagande av befäl i vissa fall

13 § Om genomförandet av en viss verksamhet kräver att någon utövar befäl, utan att vara ordinarie förman över den berörda personalen, är den yrkes- eller reservofficer som har högst tjänsteställning skyldig att ta befälet och utöva detta till dess verksamheten har genomförts, eller övertagits av ordinarie förman.

Om en yrkes- eller reservofficer inte är tillgänglig för att ta befälet är i stället den som är mest lämplig skyldig att ta befälet och utöva detta till dess att verksamheten har genomförts, eller befälet övertagits av annan förman.

FFS 2019:6

Det alla de här paragraferna säger är helt enkelt att en soldat som agerar i rollen som instruktör per definition är den som för befälet. Vidare är övrig personal på förbandet inte på något sätt heller gripbara för att bli beordrade av en värnpliktig GB, PB eller KB enkom baserat på grad. Men, vad gäller då vid repövning eller för den delen kriget? Om nu K och P blandas i enheter kan det mycket väl bli att anställda får pliktade befäl som chefer. Frågan blir då: är detta ett faktiskt problem? Rent krasst finns det alltid en överhängande ”risk” att du som anställd soldat med lång tjänstgöringstid får en chef som inte tjänstgjort lika länge som dig. Innebär det en devalvering av grader eller systemet i sin helhet?

Mitt svar är nej. Ingenting i det här vi ser just nu innebär en devalvering av grader. Försvarsmakten har under lång tid haft olika bestämmelser för olika kategorier, framförallt anställda och frivilliga. Återinförandet av att värnpliktiga får en del av graderna innebär i praktiken få, om ens några, negativa inverkningar på den anställda personalen.

Där det däremot kan komma att innebära problem framöver är hur befälsuttagna värnpliktiga ska värderas om de bestämmer sig för att söka till officersutbildningarna direkt efter GU. Kommer det ligga en KB i fatet om denne söker till SOU när det finns en uppfattning att denne istället borde söka OP? Hur ska fördelning av platser ske mellan de anställda och pliktiga? Där ser jag en risk att en ny framstressad FFS kan innebära oklarheter om hur kategorierna ska förhålla sig till varandra i ansökningar till GOU. Det är ett större problem än att en soldat erhåller graden sergeant efter nästan ett år som värnpliktig för att därefter gå ut i det civila.

En devalvering av en grad sker när det inom samma grupp sker befordringar med olika måttstockar. Inte när två distinkt skilda grupper följer olika vägar mot olika mål.


FM2020-19603:2 Beslut avseende befordran av värnpliktiga

Dela inläggetShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Föregående

FIR: Lindnerhof Magasinsficka 2er HL001-2

Nästa

Året som gått – 2020

  1. saerdnainapat@gmail.com'

    Adam Tore

    Jag upplever att det finns flera dokument som säger olika saker gällande befordringar och grader. FFS:en, yrkes-karriärvägar och befordran i Armén samt ett dokument som florerar (kan vara en remiss till ny FFS)
    Man har i yrkes-karriärvägar tagit bort vice korpral som en grad med befälsrätt och återfinns nu under meniga som tjänstgjort mer än 4 år (osäker på tid).

    Det hänger inte ihop. Utkastet till FFS:en som jag killgissar att det är, ger KB elven grader från alla kategorierna. Krp-Serg-Fänrik…..så man har gjort cntrl+c, cntrl+v från när vi hade KB tidigare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén