Året som gått – 2020

Årskrönikorna börjar ta plats på olika sätt i våra mediekanaler och inte helt oväntat är pandemin ett dominerande tema. Det vore nästintill omöjligt, och även oansvarfullt, att skriva ett sammanfattande inlägg utan att nämna den inverkan Covid-19 har haft på den militära verksamheten över året. Det de flesta troligtvis tänker på är den inställda övningen Aurora 20. Ja, jag väljer att använda ordet inställd trots att försvarsmaktens ledning valde att uttrycka sig att övningen “flyttats fram”. Oavsett ordval var det rent praktiskt samma utfall för personalen längst ner. En indragen övning med bortfall av övningstillfälle i större förband och med det bortfall av övningsdygn. Dygn som hade varit ett välkommet tillskott i plånboken för många. För att inte glömma alla andra inställda övningar och kurser under våren samt officersutbildningar på distans, eller för den delen Hemvärnets verksamhet som varit kraftigt begränsat över året. Samtidigt, jämfört med påfrestningarna i samhället är det bagateller och något vi helt enkelt får hantera de kommande åren.

Årets första inlägg berörde en uppblossad debatt kring neuropsykiatriska diagnoser och tjänstgöring i Försvarsmakten. Myndigheten gjorde vissa eftergifter där de som haft en diagnos men fått den avskriven var välkomna att tjänstgöra. Däremot kvarstår restriktionerna gällande diagnoser som ADHD och tjänstgöring i Försvarsmakten. Det återstår helt enkelt att se om Försvarsmakten kommer hitta liknande lösningar som Israel eller Australien där individen kan matchas mot särskilda befattningar.

I april publicerades ett inlägg som berörde flygvapnets syn på karriär- och yrkesutveckling för personalen. Troligtvis en efterlängtad skrift för de inom luftstridskrafterna som ville veta hur flygvapenchefen såg på befordran av exempelvis OR6. Debatten fortsätter däremot att gå varm hur vägen fram ska se ut för försvarsmaktens yrkesofficerare. Med en återgång till dåtidens värnplikt och återinförandet av såväl värnpliktiga gruppbefäl som kompanibefäl tycks det finnas ett fortsatt behov av att klara ut besticken för samtliga försvarsgrenar och var vi är på väg med vårt befälssystem.

Året har bjudit på provverksamhet för den nordiska uniformen (NCU), en ny flygstridsuniform och en uppdatering kring den efterlängtade stridsskjortan som ligger på centrallagret, väntandes på att få komma ut på förband. Nästa år kan alltså bli ett år med tilldelning av ny utrustning för en del personal.

Året har även präglats av diskussioner kring det kommande försvarsbeslutet där Försvarsmakten fick komplettera sitt budgetunderlag till regeringen där det öppnade upp för en del frågetecken om ambitionsnivån för framtida införanden (av såväl materiel som förband). Det här lade grunden för en hel del diskussion kring hemvärnet, lokalförsvarsförband och GSS/T vara eller icke-vara i den framtida organisationen. Efter årsskiftet börjar arbetet med att forma lokalförsvarsförbanden. Först efter det kommer vi se hur förbanden kommer vara utrustade och vilka uppgifter de faktiskt kommer att kunna lösa.

De fysiska testerna fortsätter att vara intressant läsning även under 2020. Föga förvånande med de ökande mängder av mönstrande ungdomar som har frågor om hur mönstringen går till, och som kanske t o m vill kunna förbereda sig på bästa sätt. Det finns således ett solklart tema över de mest lästa inläggen för året. De mest kommenterade följer egentligen inget tema mer än att det är ämnen som en del kan tycka är intressanta att diskutera.

I augusti publicerades en gästartikel om personalförsörjningen och att som civila söka sig in till Försvarsmakten. Ett inlägg som kom i bakvattnet av den uppmärksammade fadäsen gällande rekrytering till Skaraborgs regemente och där författaren hade uppmärksammat flertalet annonser hos Försvarsmakten som verkade vara av samma karaktär. Budskapet var främst att militära chefer måste släppa misstänksamheten mot civila som söker sig till Försvarsmakten, trots att det må medföra en nedgång i lön.

Sett till antal besökare har de nya besökarna nedgått något, samtidigt fortsätter de återkommande besökarna att stiga successivt vilket är kul att se. Engagemanget kring frågor på såväl instagram som hemsidan är stort och det ger bättre underlag till de inlägg som skrivs.

Förra året gick startskottet för ett nytt projekt, nämligen nedladdningsbara dokument. Under året har totalt nio dokument gjorts tillgängliga på olika sätt. Sett till antalet nedladdningar verkar det finnas ett fortsatt intresse för de här dokumenten. Så de kommer få ligga kvar en period till för de som är intresserade.

Vilket för mig till framtiden för “projektet” taktisk.se. Hemsidan firade tio år i våras (även om det egentligen var 2016 som allt lossnade). När jag tittar i backspegeln har tiden både gått fort och otroligt långsamt. Fort som i tillströmningen av läsare och brist på tid att skriva om allt det jag tänkt skriva om. Långsamt som i en otålighet att se utfallet av genomförda förändringar, få svar på olika frågor eller för den delen att få möjlighet att testa nya prylar (tack corona…). Min inställning till kontot och hemsidan har alltid varit att de fortsätter existera så länge jag helt enkelt tycker att det är kul. Även om ibland har fått trixats och fixats med sena kvällar för att färdigställa inlägg har det på något sätt varit värt det. Samtidigt har tankarna om att bara lägga ner allt varit närvarande ständigt under det senaste året. För att precis som det är otroligt lärorikt och framförallt glädjande att läsa hur inlägg leder till ökad kunskap, eller i alla fall andra perspektiv, där ute i organisationen. På samma sätt har det varit nedbrytande med den negativitet som stundtals kommer genom mail-boxen där syftet antingen är att jag som individ ska ta ansvar för myndighetens uttalande i olika frågor, eller rena försök att “sätta dit” mig för något jag skrivit i ett inlägg. Även om jag ogillar att ha fel lägger jag mycket energi på att hålla sinnet öppet för att jag inte alltid sitter på alla ingångsvärden (vilket har visat sig ett par gånger att jag missat vissa saker), framförallt läggs mycket tid på att efterforska olika ämnen. Att då ibland få klassiskt “passivt-aggressiva” inlägg och DM tar energi, främst för att det tar mer energi att tillrättavisa felaktiga påståenden än att påstå något felaktigt. Den enkla lösningen hade varit att helt enkelt likrikta kommunikationen helt, publicera inlägg och sen överhuvudtaget inte interagera med vare sig kommentarer eller mail. Men då förlorar det här projektet lite sitt syfte i att uppmana till diskussioner som utvecklar myndigheten och verksamheten. Det är därför jag från och med den 1 januari 2021 kommer ta en paus från skrivandet, såväl här som på sociala medier. Hur kort eller lång den pausen kommer bli får framtiden utvisa. Det enda jag vet just nu är att nästa års första inlägg kommer vara ett inlägg med lästips i form av böcker och länkar till intressanta sajter där du kan förkovra dig inom en rad olika områden.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som har svarat på frågor, tipsat om artiklar, mailat frågor och spridit artiklar på olika forum och plattformar. Höjdpunkterna har varit att se utskrivna memes, bilder från frågestunder och OSINT-underlaget florera på olika förband runt om i landet. Men mest av allt har det varit glädjande att höra ifrån er som haft nytta av inläggen för att förbereda er för grundutbildning såväl som att tänka nytt kring hur ni utbildar era soldater.

Jag vill även rikta ett tack till Josefine Owetz, chefredaktör för Officerstidningen som gett mig utrymme för debattinlägg i tidningen. Tack till den som nu tog beslutet att införa hemsidan som en återkommande källa under fliken “FM i medierna” på emilia. Tack till Sofia Thulin på Saab som inte bara uppmärksammat kontot i presentationer, utan också kontinuerligt hör av sig med såväl bilder som inbjudningar till events. Avslutningsvis tack till alla som på olika sätt hör av sig och erbjuder sig hjälpa till eller bjuder in till sina företag för att snacka prylar och utveckling. Någon dag kommer jag kanske kunna tacka ja till allt.

Med hopp om ett bättre 2021, på återhörande!