Det slutliga införandet

Idag kom det, beslutet som diskuterats flitigt under de senaste veckorna. Nämligen beslutet om omgalonering för de som tillhör kategorin officerare med officersexamen från 2005 eller tidigare. De som på olika sätt kommit i kläm när Försvarsmakten successivt infört ett trebefälssystem där tyngdpunkten ska ligga på specialistofficerarna. Vilket i praktiken innebär att ration mellan OF och SO ska bli det omvända från idag.

Enligt Försvarsmaktens årsredovisning är det strax över 2000 officerare som just nu innehar en specialistofficersbefattning. Enligt myndigheten har det här inneburit “strukturella och planeringsmässiga utmaningar”, framförallt för att Försvarsmakten anser att det blir otydligt i ansvars- och rollfördelningen när det exempelvis sitter kaptener på rader som är vigda för fanjunkare. Det går därmed läsa in i att det bidrar till svårigheter kring lön förutom de, i beslutet, nämnda utmaningarna kring personalplanering. Men i beslutet finns även en tydlig känga ut i organisationen: alla måste ta ansvar för Försvarsmaktens strategiska personalförsörjning och därmed organisationens förmåga. Det går inte för förbanden att enbart tänka på den lokala organisationens behov, utan även de mer centrala delarna som staber och skolor måste tas i beaktande.

Vad vill Försvarsmakten uppnå?

Målbilden för Försvarsmakten är att organisationens befattningar har kunnat tillsättas, det vill säga med personal som har den grad som en befattning kräver. I detta ska hela myndigheten varit engagerad och tagit ansvar för det slutliga införandet. Vilket innebär att det finns en tydlig och försörjningsbar struktur från botten-upp. Vidare har införandet bidragit till en “ökad tydlighet för befintliga och framtida medarbetare” samt internationella partners. Det är ingen hemlighet att det stundtals kan vara utmanande att förklara systemet för utländsk personal och att få det svenska systemet att takta med exempelvis Nato i internationella insatser.

Inriktningen är att senast den förste januari 2023 har samtliga officerare ur NBO upp till major/örlogskaptens grad antingen blivit inplanerade mot en fortsatt karriär inom officersspåret, eller blivit specialistofficerare i enlighet med konverteringstabell. Vidare ska införandet gifta sig med Försvarsmaktens personalförsörjningsbehov 2030. Det räcker alltså inte bara att titta på behovet hos dagens organisation, planeringen av vilka befattningar som ska tillhöra vilken kategori behöver fungera med den framtida organisationen. Den nya FM ORG ska enligt beslutet finnas på plats under slutet av 2021, för att vara intagen senast 2023. Framförallt ska “flödet” riktas mot de områden där de kommande pensionsavgångarna kommer blir störst, nämligen staber, skolor och centra.

Hur ska detta gå till?

Enligt beslutet ska införandet kvalitetssäkras genom lokala beredningar där individen har fått uttrycka sin “vilja och ambition”. Därmed inte sagt att det är individens behov som är centrala i den här frågan. Den lokala beredningen ska “värdera bedömd potential” hos officeren.

Även om det senaste 2023 ska finnas individuell karriärplanering för respektive NBO-officer finns det ett par årtal till som är av intresse. Först och främst undantas de som går i pension under 2023 från beslutet. Därutöver är det möjligt för de som går i pension mellan 2024 och 2025 att också undantas, om försvarsgrens- eller stridskraftschef kan formulera ett “grundligt motiverat beslut”. Det vill säga att det egentligen är först 2026 som NBO-officeren som grupp ska vara helt avförd från organisationen.

Ytterligare undantag berör de som har en prognos mot HOP. Där gäller det för individen att senast 30 juni 2023 skrivit en uppsats om 15hp, för att därefter senast 1 november 2025 erhållit examen från HOP. Annars ska individen värderas mot specialistofficer istället.

Konverteringstabellen

Ursprung ur tidigare befälssystem	Nivå som SO/K	Nivå som OFF/K
Löjtnant (OF1)	Översergeant (OR6) Fanjunkare (OR7)
Kapten (OF2)	Fanjunkare (OR7) Fanjunkare (OR7) med fortsatt prognos mot HSOU/ÖHSOU och specialistofficersbefattningar på nivå OR8 och högre.	Kapten (OF2) med fortsatt prognos mot HOP och officersbefattningar på nivå OF3 och högre.
Major/Örlogskapten (OF3)	Förvaltare (OR8)	Major/Örlogskapten (OF3)

Men det är inte bara att titta på konverteringstabellen och placera individer efter den. Individens kompetens behöver värderas för att kunna avgöra om personen ska fortsätta som OF, eller växlas över till OR. Här vägs yrkeserfarenhet i tid och befattning, yrkesskicklighet och kompetensdjup tillsammans med genomförd utbildning in i bilden. Exempelvis vägs tidigare befattningar in inom trupp- eller stabstjänst.

Övergångsutbildning HSOU (ÖHSOU)

I beslutet har Försvarsmakten identifierat att utbildningen av förvaltare med bakgrund som NBO kommer behöva skilja sig från nuvarande HSOU. Under en övergångsperiod kommer fanjunkare med NBO-bakgrund eller NBO-officerare med placering på OR8-befattning kunna genomföra en ÖHSOU. Målet med övergångsutbildningen är att individen ska kunna delta i stabsarbete på taktisk nivå, antingen som företrädare för en tjänstegren eller som allmän stabsmedlem. Individen söker enligt ordinarie ansökningsrutin för HSOU, men i den kommande värderingen kommer nomineringsnämnden avgöra om det är HSOU eller ÖHSOU som individen bör läsa.

Skillnaden mellan HSOU och ÖHSOU kommer vara att den senare enbart är en termin. Detta då individen redan anses ha de kunskaper om försvarsgrenen som annars lärs ut på HSOU. Således kommer det under några år finnas en snabbfil för omgalonerade specialistofficerare att bli förvaltare, vilket kommer garantera att det fortsatt finns förvaltare att tillgå i jämn ström även i framtiden.

Tjänsteställningsordningen

Specialistofficerens tjänsteställning gentemot officeren har använts som ett argument för att likställa en omgalonering som degradering. I beslutet står det att “tjänsteställningsordning enligt FFS 2019:6 8§ ska inte tillämpas vid andra tillfällen än vid reorganisation eller motsvarande situation då det inte är reglerat vem som för befäl”. Vidare sägs det att FF2019:6 inte möter myndighetens systembeskrivning om trebefälssystemet och därmed kommer genomgå en översyn. Det vill säga att myndigheten kommer behöva göra ett omtag för att se över “rollspelet” mellan samtliga kategorier. Det är intressant att det här förtydligandet görs först nu, och inte tidigare när den nya ordningen infördes vilket tryckte ner specialistofficersgraderna.

Avslutande tankar

Jag kan förstå att det finns en problematik med att befattningar som ska bemannas av exempelvis översergeanter eller fanjunkare bemannas av kaptener som stannat som kaptener i slutet på sin karriär, utifrån såväl lön som personalförsörjning. Frågan är bara om en tvångsåtgärd som tar sikte på individernas identitet är åtgärden som vi behöver genomföra just nu. Även om det skulle visa sig att inte allt för många säger upp sig på grund av detta har åtgärden medfört att det blottats en spricka mellan befälskategorierna som kommer ta tid att reparera. För varje kommentar om hur det är nedvärderande att bli specialistofficer, växer också agget mot officerare överlag.

I vissa lägen är frågan om det överhuvudtaget är viktigt att det är är en specialistofficer på den specifika befattningen idag, eller om det kan invänta tills personen gått i pension innan en sådan förändring genomförs? Enligt Officersförbundets medlemsundersökning återfinns de mest kritiska i det övre ålderssegmentet, det vill säga de som inom 10 år kommer att gå i pension.

Det jag reagerar mest på är den totala avsaknaden av intern kommunikation kring beslutet, framförallt från förvaltare på central nivå som har som arbetsuppgift att företräda specialistofficersskrået. Det har trots allt varit nio förvaltare involverade i beredningen av ärendet. Har dessa inhämtat underlag från OR-kategorin om hur dessa ser på omgaloneringen? Det medför trots allt viss påverkan även på den här gruppen och deras karriärmöjligheter.

Jag kan som sagt till del förstå beslutet, det jag inte förstår är bristen på intern dialog kring beredningen. Jag är även tveksam till att åtgärden är värd risken för ökade interna motsättningar mellan två kategorier vars rollspel kräver respekt och ödmjukhet.

---

Referens

FM2021-11022:1 Inriktning för slutligt införande av trebefälssystemet