Taktisk.se

Din EOBUSARE i gryningen

Försvarsmaktens fortsatta verksamhet utomlands

Det är ingen hemlighet att Försvarsmakten under längre tid kommunicerat att det råder en resurskonflikt mellan tillväxten av det nationella försvaret, och det fortsatta engagemanget internationellt. Framförallt är officerarna en trång sektor. Därför är det intressant att titta närmare på den informationsbegäran som Försvarsdepartementet skickat till Försvarsmakten gällande det fortsatta engagemanget utomlands. Remissen skickades i april, det vill säga innan utvecklingen i Afghanistan såg ut som den gör idag.

För att bäst uppnå den sistnämnda målsättningen, och samtidigt undvika större begränsningar i den nationella produktionsförmågan, strävar Försvarsmakten mot att de styrkebidrag som sätts in i internationella militära operationer ska vara så lika de befintliga krigsförbanden som möjligt.

Försvarsmaktens underlag till försvarspolitisk prop. (2019)

Mali

I dokumentet ombeds Försvarsmakten redogöra för förutsättningarna att förlänga det pågående helikopterbidraget till TF Takuba under första halvåret 2022, därefter ska myndigheten även ge förslag på fortsatt bidrag efter nuvarande styrkebidrag, under perioden 2022 till 2023.

Med tanke på hur tidigare insatser i Afghanistan och Irak utvecklats är det inte helt orimligt att vi får se en övergång från specialoperationsförband till konventionella enheter under nästa år.

Vidare ska Försvarsmakten redogöra för det fortsatta bidraget till MINUSMA och de möjligheter som finns för ett fortsatt bidrag under perioden 2022-2025, utan att kostnaden höjs för nuvarande insats. Just kostnaden kring MINUSMA-insatsen har varit uppe tidigare där det signalerats att den varit för dyr. Vilket bland annat föranledde en avveckling av egen campdrift och reducering av storlek på personalstyrkan. Det ska noteras att regeringen samtidigt vill att Försvarsmakten tittar på möjligheterna att bidra med förband till FN:s övriga militära insatser under perioden 2023-2025. Vilket i praktiken skulle innebära tre parallellt pågående förbandsinsatser utomlands, samtidigt som en tillväxt ska pågå med nya förband hemmavid. En ekvation som inte går ihop som det ser ut idag.

En ljusning i underlaget är avsikten att koncentrera samtliga EUTM-insatser till Mali, ett bidrag som önskas utökas från och med 2023. Detta möjliggörs bland annat genom att EUTM Somalia reduveras till enbart stabsbefattningar och EUTM CAR avslutas under slutet på 2022.

Europeiska Unionen

När vi ändå har nämnt EU:s militära insatser ska det även noteras att Sverige förefaller ha fortsatt ambition att, i begränsad skala, bidra med enheter till EU:s stridsgrupper under perioden 2022-2026. Sverige har senast bidragit med CBRN-förmåga till den tyskledda stridsgruppen. Det vore således rimligt att liknande storlek på bidrag även ges i framtiden inom nischade funktioner.

Ambitionsnivån med bidrag till EUNAVFOR samt Operation Atalanta ska bibehållas vilket innebär enskilda stabsbefattningar.

Operation Unifier

Försvarsmaktens samarbete med Ukraina är politiskt prioriterat och utgör en del av Sveriges stöd till landet.

Försvarsdepartementet 2021

Just nu utgår en styrka med fyra permanenta befattningar i den utbildningsinsats som pågår i Ukraina. Däremot finns ett utrymme om att ha upp till 15 personer på plats för att bedriva utbildning inom en rad utpekade funktionsområden. Framförallt inom minröjning. Nu förefaller regeringen vilja utöka bidraget och samtidigt även öka stödet inom minröjning.

Irak

Försvarsmakten ombeds att undersöka möjligheten att fortsätta enligt nuvarande nivå med bidraget till Operation Inherent Resolve (OIR) fram till och med 2023, samt möjligheten till deltagande i Natos utbildningsinsats (NMI).

Ekonomi

Förutom att Försvarsmakten ska konsekvensbeskriva hur bidrag till alla de här insatserna kommer påverka myndighetens förmåga på olika sätt ska myndigheten även uppskatta kostnaderna för respektive bidrag. All den här verksamheten ska inrymmas inom den beslutade budget under perioden, det vill säga att det det får inte hamna utanför de redan angivna ramarna. Samtidigt finns det fog för att säga att det inte är pengarna som är den stora utmaningen. Istället är det att få de personella resurserna att gå ihop.

Avslutningsvis

Här finns det dock möjligheter att ändra i bidragen för att flytta tyngdpunkten från OF till OR, exempelvis inom EUTM-insatserna. Samtidigt återstår det att se hur den pågående omgaloneringen påverkar tillgången på exempelvis kaptener med funktionskunskap som hade kunnat bestrida vissa befattningar. Tydligt är att organisationen kommer vara beroende av att reservofficerare blir mer närvarande i såväl den nationella som den internationella verksamheten för att det här rimligtvis ska kunna gå ihop.

Var alla förband ska hittas för att försörja förbandsinsatserna återstår att se, det finns i sig ingen brist på villig personal. Problemet uppstår när den här personalen samtidigt förväntas lösa andra uppgifter kopplade till grundutbildning.

De förband som framgent kommer lösa den operativa reserven kan komma att bli en nyckel i att kunna bidra med ett färdigutbildat förband utan att det skapar för stora konsekvenser i övrig verksamhet.

Det skriftliga svaret ifrån Försvarsmakten ska inkomma den 30 augusti. Ett muntligt svar ska redan ha getts i juni.


Fö2021/00520 – Begäran om information avseende Försvarsmaktens möjligheter till militära insatser utomlands. Försvarsdepartementet. 2021-04-29

Att bilda sin uppfattning är väsentligt

I’ve read Mao Zedong, I’ve read Karl Marx, I’ve read Lenin. That doesn’t make me a communist. So what is wrong with understanding — having some situational understanding about the country that we are here to defend?

General Mark Milley, Chairman of the Joint Chiefs of Staff

Citatet kommer ifrån den utfrågning som general Mark Milley utsattes för i samband med att det lyfts fram i media att West Point infört “Critical Race Theory” i studieplanen. Vilket skapade debatt kring den amerikanska militärens eventuella övergång till mer “progressiva” tankegångar, också titulerat som “wokeness”. Vilket inte är särskilt unikt för den amerikanska försvarsmakten. Även den svenska försvarsmakten får utstå kritik, framförallt online, för att blivit såväl politisk som politiskt korrekt med anledning av deltagandet i pride-tågen, marknadsföringen kring jämställdhet samt den höga svansföringen gällande kvinnors plats i försvaret. Försvarsmaktens värdegrund är ett återkommande objekt för ifrågasättande.

Den här artikeln kommer inte att behandla vare sig deltagandet i diverse “jippon”, bemöta påståendet om en “vänstervriden” myndighet (eller högervriden beroende på vem du frågar) eller för den delen anklagelserna om att blivit ett centrum för “genusteori”. Istället kommer jag att fokusera på den beröringsskräck som finns mot att läsa texter som tar en ideologisk ställning som är motsatt till ens egen, eller för den delen diskutera idéer som kan antas komma från den andra politiska grupperingen.

Det finns en bild att personalen i världens försvarsmakter har en stark dragningskraft mot höger på den politiska skalan, framförallt i västvärlden. Det kan finnas flera förklaringar till varför så är fallet, för svensk del kan en del förklaring vara den historiska relationen mellan vänstern och den militära institutionen. Framförallt efter Ådalen, därmed inte sagt att Sveriges försvarsmakt saknar influenser från hela spektrumet. För precis som det uppmärksammats kring den amerikanska försvarsmakten ska vi inte dra likhetstecken mellan de som här mest högljudda och att de företräder den vanligaste åsikten.

I boken “The Soldier and The State” anförde statsvetaren Samuel P. Huntington att ett lands försvarsmakt, och soldaten, behöver vara politiskt neutral för att bibehålla såväl effektivitet som förtroende från det samhället denne är satt att skydda. Samtidigt är boken skriven utifrån en amerikansk kontext där militären av tradition hållit sig utanför politiken och där personalen först efter avslutad tjänstgöring har vågat uttala sig i olika politiska frågor.

För svensk del verkar det inte vara lika känsligt, kanske främst för vår starka tradition av långtgående yttrandefrihet för alla och olika kontrollinstanser som tillser att medborgaren skyddas från censur eller liknande. Anledningen till att jag tar upp allt det här är inte för att prata om vänster/högerideologier inom Försvarsmakten, utan för att belysa hur snabbt vi förkastar idéer och teorier baserat på var vi uppfattar att de kan befinna sig på en politisk skala.

Jag sammankopplar fenomenet med hur vi lägger mer värdering i vem som säger något (avsändaren) än det som sägs (meddelandet). På samma sätt verkar vi överlag bry oss mer om den politiska hemvisten av en tanke än tanken i sig. Det här riskerar att göra oss blinda, dels för förändringar i samhället vilket riskerar att bidra till att myndigheten inte alls hänger med i utvecklingen. Dels riskerar vi att missa idéer som mycket väl hade kunnat gagna organisationens utveckling på såväl låg som hög nivå. Därutöver genom att helt förkasta tankegångar enbart baserat på uppfattad ideologi tappar vi även möjligheten att pröva vår argumentation för eller emot en särskild tanke. Just förmågan till argumentation, att formulera sina tankar kring ett ämne, är av vikt för att kunna ifrågasätta och hitta nya vägar framåt i en värld som ständigt förändras.

Hur ska vi kunna bemöta kritik mot myndigheten och verksamheten om vi aldrig satt oss in i vad kritiken grundar sig i, eller hur den överhuvudtaget är utformad? Vi behöver bli bättre på att titta på det som sägs istället för vem det är som säger något. Vi behöver bli bättre på att våga utsätta oss för texter av sådant vi instinktivt inte håller med om. Inte för att vi nödvändigtvis kommer förändra våra tankar, men för att vi åtminstone kan formulera varför vi inte håller med och bilda oss en uppfattning om samhället vi är satta att värna.

Låt individen välja sin väg

Gårdagens sommarkrönika av Miguel Guerrero verkade träffa igenkänningsnerven hos några av de anställda (och före detta anställda) i Försvarsmakten. Med tanke på att temat för krönikan är individens möjlighet att påverka sin egen arbetssituation och i förlängningen val av liv kan det tyckas vara märkligt att ämnet ens behövs diskuteras. Men behovet finns, framförallt nu i tillväxtens tider med tillhörande omgalonering. För det är precis som författaren skriver; i mångt och mycket läggs en individs liv i händer på chefer och andra i beslutshierarkin som förväntas inte bara ta individens bästa i beaktande utan även veta vad som är bäst för individen. Tyvärr är det långt ifrån säkert att individen själv delar uppfattningen om vad som är den “bästa” eller “smartaste lösningen” på den fortsatta yrkesbanan.

Ett hundår hit eller dit är ingenting, men när långsiktiga planer smids i fel riktning tycker jag att det är rimligt att sträcka upp en hand och säga stopp.

Miguel Guerrero

Missta inte ansvar med slarv

Under gårdagen läste jag en uppsats som berörde Försvarsmakten och utvecklingen av en ny automatkarbin. Mer detaljerat beskrev uppsatsen de värden vi tillskriver vapnet vilket kan förklara varför intresset är så pass stort jämfört med andra materielsystem (exempelvis beväpningen av ett fartyg). Författarna kopplar det samman med individens vilja att skapa kontroll över den egna situationen, vilket beskrivs i arbetsutgåvan till Lärobok Pedagogiska grunder.

Högre chefer visar ibland oförståelse för att soldater (enligt dem) lägger oproportionerligt mycket tid på personlig utrustning. Men den enskilde soldaten har inte alltid möjligheten att överblicka eller påverka situationen. Detta gör att vikten i de faktorer de kan påverka blir än viktigare. Kängor och magasinsfickor blir deras problemfokuserade coping för att reducera stress.

Lärobok pedagogiska Grunder Arbetsversion 2021

En intellektuellt offensiv befälskår

I Kungliga Krigsvetenskapsakademiens senaste nummer av Handlingar och Tidskrift (Nr2/2021) publicerades Brigadgeneral Fredrik Stålbergs inträdesanförande; “Krav på ett kognitivt offensivt förhållningssätt – Ryska A2AD-förmåga. En hård realitet?”. I anförandet bjuder författaren bland annat in för en diskussion kring den kognitiva offensiva och defensiva officeren. Det här inlägget avser att ta tillvara på den inbjudan och argumentera för att begreppen istället bör benämnas som intellektuell offensiv och defensiv, samt att författaren använder ordet defensiv som en synonym för passiv och därutöver lägger in tilläggsinformation i begreppet som nödvändigtvis inte är unikt för varken det defensiva eller offensiva förhållningssättet. Vilket i sin tur bidrar till en teoretisk modell som inte håller hela vägen.

kognitiv kognitivt kognitiva adjektiv [kåg´n-] el. [kåŋ´n-] el. [kågniti´v] el. [kåŋniti´v]

● som har att göra med intellektuella funktioner så­som tänkande, varse­blivning, minne m.m.

Svensk Ordbok 2021

Försvarsmaktens väg framåt med NPF

Adhd har ingenting med intelligens att göra, utan med hur hjärnan och nervsystemet fungerar.

1177

Jag valde att inleda med meningen från 1177 för att poängtera att vi inte pratar om människor med en intellektuell funktionsnedsättning eller liknande, vilket man ibland kan få intrycket av när man läser hur adhd och autism behandlas på vissa forum.

I dagarna kom tillsyns beslutet från Diskrimineringsombudsmannen (DO) om Plikt- och prövningsverkets och Försvarsmaktens hantering av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (adhd och autism). Som tidigare skrivits bubblade debatten upp 2018 vilket följdes av en korrigering där Försvarsmakten ändra bestämmelserna kring tidigare diagnos. Därefter har debatten fortsatt där olika läkare gjort uttalanden i frågan om tjänstbarheten hos individer med NPF-diagnos.

Det vi inte vet, det vet vi inte

Det har under de senaste åren spridits en schematisk bild på ett flygplan med en rad röda markeringar. Bilden handlar om “survivorship bias” och hur man under andra världskriget studerade de flygplan som återvände ifrån uppdrag. Den initiala reaktionen var att förstärka flygplanen på alla de platser där det fanns vanligtvis kulhål. En statistiker motsatte sig och menade på att de planen som återvände med kulhål istället visade på var flygplanen inte behövde förstärkas. Det var istället frånvaron av flygplan överhuvudtaget som kunde indikera att det fanns andra ytor som var betydligt mer sårbara, bland annat de ytor som de återvändande planen inte hade några skador på.

Källa: https://worldwarwings.com/the-statistics-that-kept-countless-allied-fighter-planes-in-the-sky/

Det här har sedan utvecklats genom åren till att även beröra överlevnadsutbildning där mycket av kunskapen baseras på intervjuer med personer som överlevt i extrema situationer. Svagheten i sådan data är densamma som med flygplanen, vi vet helt enkelt inte vad de som inte överlevde gjorde för fel (eller rätt för den delen). Därutöver kan det vara svårt att avgöra om det var det faktiska agerandet, eller ren slump i förutsättningarna, som bidrog till att en individ överlevde i exempelvis fångenskap.

Att arbeta med människor

Häromdagen blev jag tipsad om ett avsnitt av “Kropp och själ” som behandlade chefskap, framförallt att misslyckas som chef. Programmet gästades även av Maria Fors Brandebo från Försvarshögskolan som forskat kring bland annat destruktivt ledarskap. Även om avsnittet har en tydlig civil prägel kring chefskap och ledarskap, finns det vissa poänger som även det militära ledarskapet behöver resonera kring. Närmare bestämt att vi inte kan påstå att vi tycker det är kul att vara chef eller ledare, men samtidigt avsky de uppgifter som medföljer personalansvaret.

En av deltagarna i programmet drar det så långt som att säga att en chef måste tycka det är skitkul med personaltjänst. Och jag tror att det ligger något i det uttalandet även om det kan vara provocerande för att det på ytan antyder att bra chefer måste gilla administration. Samtidigt är det själva innebörden att “arbeta med människor”. Du som chef får uppleva både det positiva, i form av förtjänstfulla prestationer, och det negativa, i form av jobbiga samtal.

Precis som instruktörens uppgift är att få eleven att nå de uppsatta utbildningsmålen, blir chefens uppgift att sörja för att de underställda kan fokusera på att göra sitt arbete. Bland annat genom att tillse att löneutbetalningar fungerar, arbetstidsplaneringen är korrekt, att underlag för medaljer skickas in proaktivt och att beslut som fattas centralt får så lite negativ inverkan på arbetstagaren som möjligt. I det ingår även att vara tillräckligt påläst i gällande bestämmelser och att inte använda det informationsövertaget emot den underställda personalen, utan för att stödja dem. Kan vi anamma det inne på kasern kommer vi även kunna anamma det ute i skogen eller till havs.

I sammanställningen av avgångsunderlaget för 2020 framgår det med all tydlighet att Försvarsmaktens ledarskap inte räcker hela vägen för att behålla personal. Möjligen för att det militära ledarskapet som vi lär ut för striden fungerar undermåligt i den vardagliga förvaltningsmiljön. När någon kommer med personliga problem kopplade till familjesituationen fungerar det inte att peka med hela handen eller att skjuta ifrån sig problemet för att det ligger utanför verksamheten. Som chef är det din skyldighet att omhänderta och stödja individen med alla de resurser som myndigheten kan uppbringa. I mångt och mycket är det en attitydfråga. Vi efterfrågar att soldaten ska ha en positiv attityd till utmaningar och förändrade förutsättningar. Det minsta vi som chefer då kan bjuda tillbaka är en positiv attityd kring att en person använder sin lagstadgade rätt till att vårda sitt barn eller har behov av en individuell lösning som möjliggör mer tid hemma under en period. Även när det skapar problem för verksamheten.

Det är möjligt att kombinera ansvar för verksamheten och dess resultat med omvårdnad av personalen. Det behöver vara en dikotomi som en del ibland får det att framstå som, och det behöver definitivt inte innebära att en chef enbart fattar “populära” eller “enkla” beslut. När chefer börjar signalera hög integritet i personalärenden kommer det även ge effekter i att personalen stannar längre.

Den förhatliga lägsta-nivån

The soldier must be more self-reliant as you may not be in position to rely on your mates. […] Gone are the days when you had only one team medic and everyone else lacked that level of training; everyone has a high level of first aid training and the team is better for it.[…] The lads are are a lot more intelligent and adaptable. […] They are taking on responsibility. The lads want responsibility and when they are maxed out, they relish it.

The Combat Soldier, Anthony King intervju med OPTAG training team, camp Bastion 2010

Försvarsmakten ska växa, såväl personellt som materielmässigt. Ingen har antagligen missat att det ska ske med en viss form av brist på personal där det framförallt saknas viss kompetens inom en rad olika områden. Framförallt går just nu inte ekvationen ihop att vidmakthålla stående förband, utbilda allt fler värnpliktiga och samtidigt vidareutbilda alla yrkesofficerare inom de områden som krävs för att överhuvudtaget kunna genomföra en fullgod grundutbildning. Det kommer i sig innebära att fler soldater behöver engageras i att ta ansvar för sin egen utbildning, eller biträda vid utbildning av värnpliktiga. Allt det här innebär att den kompetens vår personal har idag som överförs till de värnpliktiga, är den som kommer tillbaka och återinvesteras i nästa generation av soldater.

Gör inte avkall på tydlighet

The single biggest problem in communication is the illusion that it has taken place.

George Bernard Shaw

Citatet ifrån den irländske pjäsförfattaren George Bernard Shaw har visat sig stå emot tidens tand, och därmed även den teknologiska utvecklingen. För trots smartare telefoner, ständig uppkoppling och allehanda hjälpmedel som kan översätta såväl språk som text-till-tal har vi svårt att faktiskt kommunicera effektivt. Därmed är det inte konstigt att vi inte heller alltid förstår varandra och hamnar i situationer där vi trodde att vi hade förstått vad motparten sa.

Nu låter det som att jag ska avhandla debattklimatet på sociala medier, men det ska jag inte. Istället blir det här ett kort inlägg om vikten av att kommunicera tydligt inom vår egna verksamhet. Det kan tyckas märkligt då den militära sfären är ökänd för sin tydlighet och att peka med hela handen. Men vi har längs vägen blandat ihop självsäkerhet med tydlighet och idag talar många med självsäkerhet utan att för den delen faktiskt kommunicera vad de vill ha sagt (eller gjort). Därtill har vi indoktrinerats att aldrig uppvisa tvekan vilket medfört att vi säger att vi förstått, trots att vi kanske inte har gjort det, eller för den delen kommunicerar det vi tror den andre vill höra. Det uppstår omgående en situation där två parter tror sig vara överens om vad som kommunicerats, när det i själva verket finns två skilda uppfattningar om vad som sagts.

Därtill finns problematiken kring att använda subjektiva ord där mottagaren kan läsa in och tolka efter sin egen uppfattning om världen. Vad innebär det exempelvis att “ta eldställning lite längre fram” eller att “framrycka en bit på vägen”? Hur kort eller långt är “lite” och “en bit”?

Ibland kan vi ställa frågan: “har du läst det senaste dokumentet?” Det indikerar att det finns flera versioner och om individen har läst ett dokument, hur kan denna vara säker på att det var den senaste versionen?

Var och en behöver bli tydligare i vår kommunicering till varandra för att minska risken för felyttringar i ett genomförande. Det innebär inte att tala tydligare eller att bli fyrkantigare i tonen. Det innebär däremot att våga fatta mikrobeslut. Exempelvis att säga: “framryck 100 meter längs vägen i nordlig riktning” eller “ta eldställning fem meter längre fram”. För mottagaren återstår sen att omsätta det här till verklighet enligt bästa förmåga. Det kanske resulterade att eldställningen hamnade sju meter längre fram för att terrängen var sådan, eller att framryckningen bara blev 80 meter för att annars hade gruppen hamnat i ett krondike. Poängen är inte att det ska bli exakt utan att sändare och mottagare ska ha samma referensramar i vad som ska göras.

Yrkes- eller reservofficer, gruppbefäl eller sjöman. Det spelar ingen roll. Alla behöver tränas i att kommunicera tydligt med varandra, och framförallt få höra på utvärderingar när de är otydliga. Det är en grund som vi aldrig får släppa då det kan få konsekvenser i flera led som i bästa fall resulterar i ett dåligt genomförande, i sämsta fall att någon skadas. Våga ställ krav på tydlighet.

Sida 2 av 28

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén